Hemma igen

Hemma från en vilsam och skön vecka i Tunisien. Åt gott, läste böcker, golfade och ägnade mig åt allmänn avslappning.
En bok som jag kan tipsa om är Jon Ajvide Lindkvist: Låt den rätte komma in. En fantastisk skildring av förortsliv i början av 80-talet, en kärlekshistoria och dessutom en både läskig och trovärdig skräckroman. Det låter kanske konstigt, det var den i och för sig, men faktiskt en riktig läsupplevelse. Läs!
Ni som missade intervjun av mig i Radio Västmanland kan höra den: HÄR

Sista veckan

Sista veckan i riksdagen är tämligen hektisk. Alla voteringar måste hinnas klart innan fredag och det debatteras i kammaren till sent på kvällarna.
I söndags var jag och sambon ute på Skerike GK:s 9 hålsbana och spelade, samt fick en fantastisk vinterpromenad i strålande sol. Se bild nedan. Vi åker till Tunisien på fredag för att vila och spela golf i lite somrigare förhållanden. I fredags blev jag intervjuad av radio Västmanland, för ett personporträtt som ska sändas i mellandagarna. Lite orolig är jag att jag kanske blev för privat, dessutom är det svårt att komma ihåg allt man sagt under en intervju på ett par timmar.
I måndags ägnade jag mig åt arbete i länet. På förmiddagen hade vi planeringsträff för länsbänken i Västerås, vi passade på att hälsa på i oppositionskansliet i Västerås stadshus. Vi enades om vilka fokusfrågor vi ska ägna oss åt under nästa år och spikade fördelningen av frågor oss emellan. På eftermiddagen var jag på besök på Mälarstrandsskolan. En skola som har elever som inte riktigt passar in i det vanliga skolsystemet. En fantastisk verksamhet, som uppvisar väldigt goda resultat. Jag kommer att återkomma om vad de sysslar med där längre fram. Hursomhelst, imponerande var det.
Senare på eftermiddagen träffade jag representanter för KDP (Kurdiska Demokratiska Partiet) som ville träffa mig och informera om deras arbete. Jag känner många kurder sen min tid som SFI-lärare, och det var intressant att få höra dem berätta om deras kamp för självständighet.
Slutligen två bilder från Sura i helgen.
En väldigt stor adventsstake....

Och här en bild på skylten som satt på ishallen i helgen. Vad menas? Kanske nån av er bloggläsare vet?


Slutligen passar jag här och nu på att skicka julhälsningar. Jag skickar inte julkort så här kommer det till alla som jag känner:
God Jul och Gott Nytt år!

Borgerlig skenmanöver samt kulturtips

Protester mot A-kasseförslaget på mynttorget idag.
Idag debatteras biståndsbudgeten i riksdagen. Nedanstående artikel kommenterar hur vi i (s) ställer oss till borgarnas kreativa bokföring:

"Den borgerliga regeringen gör en skenmanöver och skär ner 1,5 miljarder kronor på biståndet till fattiga länder genom ett avancerat budgetpussel. Det kan inte vi socialdemokrater acceptera.
Jag är nyss hemkommen från en konferens i Ghana där parlamentariker från Afrika och Europa träffades för att diskutera skuldfällan som afrikanska länder befinner sig i. Det är uppenbart att behoven i Afrika är oerhörda. Man behöver både bistånd och skuldavskrivningar. Vi i väst måste ta vårt ansvar i en värld där en väldigt liten del av världens befolkning besitter den största delen av världens resurser. De rika länderna måste ta sitt ansvar och i samverkan med andra länder skapa en mer rättvis värld.
Det är möjligt, och det finns goda exempel i framförallt Asien och Latinamerika, men situationen i Afrika söder om Sahara är fortfarande mycket oroväckande.
Torsdag den 14/12 är det debatt i kammaren om biståndsbudgeten. Vi socialdemokrater protesterar mot den kursändring som borgarna gör i biståndet. När budgeten först kom såg det ut som om moderaterna hade fallit till föga och inte längre ville spara på biståndet. Målet om en procent av BNI i bistånd verkade stå fast. Vid en närmare granskning visar det sig att så inte alls är fallet.
Man har genom ett tricksande med skuldavskrivningar, exportkreditnämnden, flyttande av budgetposter och maximalt utnyttjande av OECD:s kriterier för vad som är bistånd, de facto minskat biståndet till de fattiga i världen med 1,5 miljarder kronor.
Samtidigt så kan man säga att man har kvar nivån på en procent. Det är inget annat än falsk varudeklaration. Biståndet för fattigdomsbekämpning blir 1,5 miljarder kronor lägre. Det gör att vi i år inte når upp till målet om en procent av BNI. Pengar som annars kunde ha använts till att förse barn med rent vatten, använts i kampen mot aids eller annat bistånd, försvinner nu in i statsbudgeten och kan användas till att sänka skatter för dem som redan har.
Skuldavskrivningar kan i och för sig vara bra bistånd, men det ska inte vara på bekostnad av annat bistånd som nu blir fallet. Det är inte rimligt att befolkningen i fattiga länder ska stå för notan för lån som odemokratiska regeringar och diktatorer tagit för många år sedan.
Vi socialdemokrater är inte ensamma i vår kritik, utan i princip alla organisationer som sysslar med bistånd kritiserar samstämmigt den borgerliga regeringen för den kursändring som detta innebär.
Det har tydligen varit en förhandling i borgerligheten om detta och folkpartiet och kristdemokraterna har fått ge med sig. Det är uppenbart att även i biståndspolitiken så är det moderaterna som håller i taktpinnen, och de andra partierna har bara att rätta in sig i ledet. Birgitta Olsson (fp) sade i en intervju att detta var något hon inte gillade och lovade att det bara var en engångsföreteelse som inte skulle upprepas. Vi får se nästa år om det blir så. Vi socialdemokrater kommer att bevaka frågan. Det vore intressant att veta hur folkpartiets Agneta Berliner ser på frågan. Är det viktigare med skattesänkningar än bistånd till fattiga människor i världen? Vad kommer du att göra för att återupprätta enprocentmålet?"

Slutligen ett par kulturtips. Igår var vi på länsbänken (s) och såg Maria Möller på Vasan. Ni vet hon som är så bra på att imitera Carola m. fl. Det var en lysande show, med både skratt och allvar. Mest skratt och fantastisk skönsång. Rekommenderas varmt.
Jag har också varit och sett filmen "Borat - cultural learnings for make benefit great nation of Kazakhstan". Den var inte särskilt politiskt korrekt, visade på en oerhört låg humor, lyteskomik, oväntat utbredd kroppsbehåring och svingade vilt omkring sig. Man skulle kunna bli förnärmad och rynka på näsan. Inte jag. Jag skrattade så att jag fick allvarligt ont i kroppen. Gå och se! Sällan har en film så effektivt drivit med fördomar.

Fiskelycka i stömmen, man kanske borde ta med sig ett metspö nästa vecka.

Rapport från Ghana.

Nyss hemkommen från konferens i Ghana.

Temat var nya och gamla lån i Afrika och hur parlamentariker kan bidra till att dessa länder inte hamnar i skuldfällan igen. Konferensen hölls på ett hotell fem minuters resa från flygplatsen, och schemat var späckat så jag kan inte säga att jag hann se mycket av omgivningen. Men det hela var givande och intressant ändå.
Tanken var att afrikanska och europeiska parlamentariker skulle träffas och diskutera. När vi kom dit visade det sig att vi två från Sverige var de enda parlamentarikerna från Europa.... Parlamentariker från 11 afrikanska länder var där, men bara vi två från Europa. Det säger något om själva problematiken. Hursomhelst så fick jag lära mig mycket och deltog i diskussionerna. Jag var ganska påläst innan jag kom dit men här är en del saker som slog mig:

Parlamentariker i Afrika är ofta bara rundningsmärken för regeringsmakten.

Man kan inte tillämpa samma mall från givarländerna på alla afrikanska länder, de skiljer sig oerhört sinsemellan.

Korruptuionen är fortfarande ett stort problem.

Världsbanken och IMF möts med stor skepsis av många afrikanska länder, de anser att de ställer orimliga villkor och vill själva bestämma mer över hur pengarna ska användas.

Jag visste att situationen i Zimbabwe var eländig, men efter att ha hört från parlamentariker (i oppositionen) därifrån så fíck jag en annan bild av hur vansinnig och desperat läget är där.

Två parlamentariker från Kongo deltog, valda efter det första demokratiska valet på 40 år. Gripande var det att höra dem tala om hur de kände för sitt uppdrag, de fick konferensens varmaste applåd. Demokrati är vackert.

Kina och Indien går in med gigantiska lån och investeringar i länder där västvärlden inte engagerar sig. Framförallt Kina ställer knappast krav på mänskliga rättigheter, demokratisering osv.

Nedan lite bilder från resan:

Representanten från Liberia talade om situationen i sitt land som är så märkt av inbördeskrig och konflikter.

Jag och Cyrille från Kongo.

Lunchmingel. Det var jätteintressant att träffa parlamentariker från Afrika och få höra från dem om de gigantiska utmaningar som finns. Varmt som tusan var det och mörk kostym kändes inte som det mest lämpliga valet av plagg.

Presidiet dag två, Sofia och Julie.


HÄR är en länk till det uttalande som konferensen enades om.

KS i riksdagen, välrustad resenär

Diskussionen om ny partiledar i arbetarekommunen blev väldigt intressant. Många var där och de allra flesta lät göra sin röst hörd. Jag försökte att på inget sätt styra debatten utan försökte vara ett mönster av objektivitet. Som ordförande har man ett ansvar att inte alltid sätta tonen, om man börjar med att säga var man själv står så blir debatten annorlunda. Jag redovisade förstås vad jag tyckte, men inte förrän alla hade fått säga sitt. Nu kom vi fram till ett mycket bra beslut tycker jag, och det kommer jag att argumentera för då vi har distriktsstyrelse på söndag.

I lördags var det födelsedagskalas, som visade sig vara förlovningskalas. Grattis Denise och Carl Johan!

Ïgår var Hallstas kommunstyrelse här i Stockholm på besök i riksdagen. Jag tog emot vid Mynttorget och visade sen runt i byggnaderna och berättade om uppdraget och arbetet här. Sedan åt vi lunch och därefter hade jag bokat ett tjusigt sammanträdesrum för dem att ha sitt kommunstyrelsesammanträde i.
Dagen var mycket lyckad. Det är viktigt för lokala förtroendevalda att känna att politiken hänger ihop och att man har kännedom om riksdagsarbetet och oss ledamöter och vad vi gör.
Det hela gav mersmak. Egentligen borde alla länets kommunstyrelser förlägga ett sammanträde här i riksdagen.

Agneta Ivemyr leder sitt sista kommunstyrelsesammanträde, med sedvanlig akuratess.

Imorgon bär det iväg till Ghana. Det ska bli intressant, jag har läst på duktigt och känner mig någotsånär förberedd att delta i konferens mellan 30 europeiska parlamentariker, 30 dito afrikanska och 60 representanter för olika NGO:s i Afrika.
Pressat schema är det men jag ser fram emot att träffa parlamentariker från andra länder och få lära mig mer om skuldavskrivningar och hur man kan effektivisera biståndet till afrika söder om sahara.
Idag på utskottssammanträdet fick vi en genomgång av läget på afrikas horn i allmänhet och situationen i Somalia i synnerhet. Läget är dystert minst sagt. Det som slog mig förutom själva sakförhållandena är hur komplext konflikter kan vara uppbyggda. Hänsyn ska tas till: nationella gränser, klantillhörighet, islamismens framväxt, regional självständighetsrörelser, grannländers ekonomiska och militära intressen, grannländers inbördes konflikter, internationella samfundets särskiljande intressen, FN:s säkerhetsråd och möjligheten att komma överens där, gamla koloniala bindningar, et cetera, et cetera.
Jag beundrar verkligen de som vägrar att ge upp och oförtrutet jobbar på för att hitta fredliga lösningar.
Inför resan fick jag hämta ut nedan visade säkerhetskit, med första förband, kombinerat inbrotts- överfalls- och brandlarm, lightstick, ficklampa, rökmask och lite annat smått o gott.

Hur är en god ledare?

Ikväll ska vi i Surahammars AK diskutera partiledarfrågan. Vi kommer att utgå ifrån hur en god ledare ska vara. Därför publicerar jag här den ledarskapspolicy som vi tog fram förra året och som jag bloggade om förra hösten. Den är såpass bra tycker jag så den tål att läsas fler gånger. Knäckfrågan är: Vem uppfyller dessa krav?

Ledarskap inom socialdemokratin bygger på förtroende.
Att ha medlemmarnas förtroende, att vara förtroendeingivande och att kunna skapa förtroende mellan människor.

En god socialdemokratisk ledare:
- grundar sitt ledarskap i sitt personliga engagemang och förmågan att kunna inspirera andra och få dem att växa.

- lyssnar mycket mer än han pratar.

- låter alla komma till tals och ser till att alla åsikter kommer fram.

- är inte rädd för avvikande åsikter och värnar om en öppen debatt där det är högt i tak, men inser vikten vid att vara lojal och ha en enhetlig linje i partiet

- respekterar att demokrati måste få ta tid, men är inte rädd att fatta beslut och stå för dem när processen är färdig.

- delegerar gärna och ger dem han delegerar till sitt fulla förtroende och stöd.

- ser alla och berömmer mycket oftare än han kritiserar.

- är tryggt förankrad i arbetarrörelsens grundvärderingar om jämlikhet, rättvisa och solidaritet, men står också för nytänkande och förändringsvilja.

- förmår att lyfta debatten så att den handlar om värderingar och ideologi i stället för detaljer och ekonomi

- använder sig av språket för att bygga broar inte resa murar. Han arbetar ständigt med att utveckla sin kommunikationsförmåga, muntligt och skriftligt.

- Ser helheter och mönster, kan sortera bland oviktigt och viktigt och ägnar sig åt det viktiga först.

- är tillgänglig för medborgare, media och medlemmar

- vet att dialog är det bästa sättet att få fram sitt budskap och nå resultat

- vet att patriarkala maktstrukturer hindrar jämställdheten och gör sitt för att riva dessa.

- inser att ledarskap inte bara handlar om att försöka tillfredställa opinionen, ledarskap är också att våga bryta ny mark, tänka innovativt och driva på i nya riktningar.

- förstår att ta hand om sig själv, sin familj och sina vänner. Det är inte alltid den som jobbar mest som leder bäst.

- ser media som ett sätt att kommunicera med många, inte som en fiende

- är trygg i sig själv och får andra att känna sig trygga. När människor är trygga förmår man att leva med och bejaka förändringar. Tryggheten finns inuti människor inte i strukturer och organisationer.

- är i grunden optimist och tror på människans oerhörda inneboende kraft

Möte med ungdomar och Uzbeker, knapptryckningsdebut a´la Thorell

Mycket har hänt sen sista inlägget. Har svårt att hinna med att blogga om alla intressanta möten jag har och spännande människor som jag träffar. I torsdags var jag på Broderskap i Västerås medlemsmöte och pratade om arbetet i riksdagen. Det var intressant och kul att träffa så många engagerade medlemmar. Det blev en jättebra diskussion om läget i politiken och vi pratade om allt från internationell solidaritet till den heta partiledarfrågan.
Just den frågan står på dagordningen i morgondagens medlemsmöte i Sura AK. Jag ser fram emot den och hoppas att vi kan komma överens om att nominera ett namn till distriktsstyrelsen, som sedan i sin tur nominerar till valberedningen.
Jag tänker inte avslöja här vem min favorit är innan vi har pratat ihop oss i min arbetarekommun. Huvudsaken tycker jag är den politik vi ska föra, och vilken bild vi ska ge av vårt parti för väljarn när det närmar sig valet 2010.
Egenskaper som är viktiga hos den nye partiledaren anser jag vara, lyhördhet, att orka vara visionär och att släppa fram dem runt omkring sig. Det är klart att det vore bra om det var en kvinna, men jag tycker att det blir fel om man tar sin utgångspunkt i att det MÅSTE vara en kvinna. Det ska vara den bästa möjliga personen förstås.
Jag återkommer i frågan.


I måndags var det hearing om a-kassan på LO i Västerås. Den enda borgerliga ledamoten som kom var Staffan Anger från moderaterna. Konstigt att inte fler dök upp, det var ju ändå på en måndag då vi inte är så uppbokade i Stockholm.....eller förresten det kanske inte var så konstigt. Hursomhelst var Staffan där, och all heder åt honom som kom dit och debatterade öppet med fackligt engagerade och oroade LO-medlemmar. Jag tycker förstås att han är alldeles ute och cyklar i sakfrågan, men bra att han kom dit i alla fall. Frågan från valrörelsen kvarstår fortfarande, och hittills har jag inte fått något bra svar:
Hur blir det fler jobb av att arbetslösa blir fattigare?

I fredags var jag på Kantzowska gymnasiet hela dagen och träffade elever på SP, HP, Ivik och Industriprogrammet. Jag berättade om uppdraget som riksdagsledamot och lyssnade på deras åsikter i olika frågor. Det var jätteroligt, och jag kände verkligen att jag saknar mitt gamla jobb som lärare. Vi diskuterade bl.a. dödsstraff, homoadoptioner, vapenexport, integrationspolitik och mycket annat. Ungdomar är kloka och reflekterande och bryr sig verkligen om samhället runtomkring sig, även om inte många säger att de är intresserade av just politik.
Nedan ett par bilder från det besöket.

Igår mötte jag ett par representanter för oppositionen i Uzbekistan, som vill träffa någon av oss sossar i utrikesutskottet och framföra sina åsikter. Tänk vad man får lära sig. Jag läste på om läget i Uzbekistan och centralasien. En del förkunskaper hade jag, men nu vet jag mycket mer, särskilt efter att ha träffat dessa två herrar och hört dem berätta. Berätta om förtrycket mot alla som sätter sig upp mot regimen, berätta om massakern i Andizjan i maj 2005 där kravallpolis sköt besinningslöst in i en obeväpnad folkmassa med fredliga demonstranter. De berättade också om deras arbete att organisera en enad demokratisk opposition som vill ställa upp i presidentvalet 2007.
Media gör att vi inte har fokus på alla konflikter i världen, det är Sudan ena veckan, och Nordkorea nästa. Det är som om vi inte orkar med att engagera oss i mer än en eller två saker itaget. Men det måste vi.
Idag var det den första voteringen. Det är då man faktiskt fattar beslut i kammaren och trycker på knappen för ja eller nej. Jag visste att det skulle gå undan och att man var tvungen att hänga med i alla reservationsyrkanden och kontrapropositioner. Men, vadå, så himla komplicerat kunde det väl ändå inte vara tänkte jag, i min enfald.
Hursomhelst voteringen drog igång och jag försökte hänga med, det allra första ärendet gällde en miljöpartistisk reservation mot ett beslut som ett i övrigt enat finansutskott stod bakom. Jag, mitt pucko, var inte helt med på noterna och tryckte NEJ.
Ooops!
Det var fel - jag borde tryckt JA! Det insåg jag typ en sekund efter det var försent.
Lysande Olle!
Efter det så skärpte jag mig, höll koll på vad som sas och vad mina s-kamrater tryckte.
Efteråt gick jag ner till sekretariatet med svansen mellan benen och undrade om jag kunde få rätta till en sak.
- Har du tryckt fel? undrade tjejen där.
- Ja, sa jag
- Ställ dig i kön, sa hon.
Jag var inte alls ensam, det var ett helt gäng där som inte heller hade hängt med riktigt.
Skönt att inte vara ensam om att vara ouppmärksam i alla fall... och nästa gång kommer jag att vara på tårna från första sekund.
Nedan en illustration på klimatförändringen, fjäril i Tortuna den 23 november!
Och till sist, min gode granne på kontoret Alexander Gabelic var så här stilig i smoking inför kungamiddagen som jag missade förra veckan

Frågor och svar om A-kassan m.m.

Har i möten med många fått många frågor om A-kassan. LO har tagit fram ett bra material med frågor och svar om ämnet. Läs det HÄR!
Det verkar som om väldigt många inte var medvetna om vad borgarnas förslag faktiskt innebär. Och det verkar som om många liksom inte trodde att det skulle bli så farligt. Det blir det.
Vi är på väg mot en lönedumpningspolitik och en gravt försvagad fackföreningsrörelse, och det krävs att vi som tycker att förslaget är fel gör vår röst hörd i alla möjliga sammanhang.
Den 27/11 har LO i Västmanland en hearing om A-kassan, dit man har bjudit in länets borgerliga riksdagsledamöter så att de kan få förklara hur det är tänkt. Jag tänker gå dit och lyssna, och det ska bli intressant att se om någon av dem kommer dit.
Frågan som vi ställde i valrörelsen är nämligen fortfarande obesvarad.
Hur blir det fler jobb av att de arbetslösa blir fattigare?

Jag har fått frågan hur mina veckor ser ut. Det är inte så lätt att svara på, men vi kan väl ta den här veckan som exempel:
Måndag: Läser material inför veckans utskottsammanträden. Tar mig till Stockholm på em, jobbar på kontoret där med att förbereda mig för veckan som kommer samt läser på om Afghanistan och Taiwan.
Tisdag- Utskottsgruppmöte, utskottssammanträde, möte med Svenska Afghanistankommitten, riksdagsgruppmöte.
Onsdag: Möte med folk från Palmecenter om Västmanlands demokratiutvecklingsprojekt i Brasilien. Planering av verksamheten där nästa år. Lunch med representant från Taiwans "beskickning" i Sverige, utskottsgruppmöte, votering i kammaren, Seminarium om europeisk socialdemokrati på Sveavägen 68, möjligen innebandy.
Torsdag: Utskottssammanträde, möte med s-länsbänken, möte på kvällen med Broderskap i Västerås
Fredag: Vafab bolagsstämma i Västerås på förmiddagen, träff med nämndordförandena i Surahammar på eftermiddagen.
Utöver dessa punkter så kommer det helt säkert att dyka upp andra träffar och oväntade programpunkter. Ingen vecka är riktigt den andra lik även om vissa punkter är återkommande. Dessutom så måste jag ju givetvis hålla koll på nyhetsflödet, mailfloden, postfloden och diverse andra göromål.
Det är intensivt, men otroligt lärorikt och intressant. Jag trivs som fisken.

Jag tackade nej till ovanstående inbjudan från "deras majestäter". Det hade varit intressant att gå dit och observera hur det går till på en kungamiddag, men mitt republikanska hjärta sa ifrån. Och jag vet inte om det hade varit värt smokinghyran...

Debatt med skattehöjarmoderater.

Idag fick jag mothugg av Magnus Edlund i vlt, på min artikel om deras skattehöjning. Här kan du läsa hans inlägg "Ekonomin är i ett eländigt skick"
Mitt svar kan du redan nu läsa här nedan:

"Det märks att den nye moderate landstingssbasen Magnus Edlund i VLT 15/11 har svårt att försvara höjningen av landstingsskatten. Han anklagar mig för att inte vara insatt och att inte ha följt valrörelsen. Båda påståendena är felaktiga. Intressant är det också att jag får svar av Magnus Edlund, inte av Jessica Polfjärd som jag ställde mina frågor till. Så jag undrar fortfarande. Hur går det med att övertyga regeringen att anslå mer pengar till landstinget?
Flera av de partier som nu styr landstinget lovade under valrörelsen att skatten inte skulle höjas. Folkpartiet sa till och med att partiet inte ens diskuterar en skattehöjning utan att man hårdhänt skulle sanera för att klara 2007 års budget. Centerpartiet pekade på sitt valmanifest där partiet lovade oförändrad skatt .
Edlund påstår att (s) i landstinget har misskött ekonomin och det är därför man nu måste höja skatten. Det är helt fel, men jag förstår att Edlund gärna vill odla den myten.
Detta är fakta i målet: Landstinget har budgeten i balans, har två år i rad haft överskott och prognosen visar att det även ett tredje år blir överskott. Landstinget har löst sina lån och är ett av tre landsting i landet som är lånefria. Som ett av fyra landsting har dessutom Västmanland avsatt 1,2 miljarder kronor för att möta de kommande stora pensionsavgångarna. Att som Edlund påstå att detta är en bedrövlig ekonomi är hårresande. Kan inte Edlund säga som det är? Att det är Hebys länsbyte som är anledningen till att pengar saknas. Om länet blir mindre så måste ju verksamheten anpassas. Är det så konstigt?
Socialdemokraterna i landstinget har hela tiden varnat för de konsekvenser som ett länsbyte innebär för landstingets ekonomi. De varningarna har borgarna i landstinget högaktningsfullt struntat i. Nu när borgarna styr landstinget och ska ta ansvar vaknar man till och låter skattebetalarna i länet stå för notan för Hebys länsbyte.
Länsbytet drevs igenom i riksdagen av de borgerliga partierna tillsammans med miljöpartiet. Borgarna i landstinget hejade ivrigt på. Den dåvarande s+v-majoriteten i landstinget har hela tiden tyckt att den som fattar beslutet också ska betala. Så blev det inte. Det blir istället Landstinget Västmanland som får betala. Eller snarare, alla skattebetalare i Västmanland får betala, när borgarna inte förmår anpassa ekonomin efter den nya mindre kostymen.
Att höja skatten är den enkla vägen, även om Edlund ändå tyckte det var jobbigt. Jag tycker inte synd om Edlund, jag tycker synd om alla skattebetalare i Västmanland. Att höja skatten löser inga problem långsiktigt. Det vet vi socialdemokrater av tidigare erfarenhet. Att ge efter och höja skatten är ett hån mot alla lokala politiker som gnetat på och hållit emot alla krav på skatthöjningar så fort det börjar blåsa.
Vad landstinget behöver är en kraftfull politisk ledning, inte dåliga ursäkter och falsk historieskrivning.
Vad som krävs är helt enkelt att rätta munnen efter matsäcken."
Nedan lite bilder från

Bruksmuseet i Surahammar

Tibet i Enskede

Tibetanska skolbarn

Idag hade jag ett fascinerande möte. Att vara riksdagsledamot handlar inte så mycket om att trycka på knapp i riksdagskammaren, det handlar också väldigt mycket om att knyta kontakter, lära sig nya saker och skapa nätverk med människor och organisationer som gör bra saker.
Som ett led i detta så fick jag via min utskottskamrat Kent Härstedt kontakt med en man vid namn Soenam Jamyangling.

Han har inte bara ett sällsynt tjusigt namn, utan är också grundare av en fantastisk organisation.
Svensk-tibetanska skol- och kulturföreningen heter den, och bakom det döljer sig en otroligt behjärtansvärd insats för det tibetanska folket.
Soenam är tibetan bosatt i Sverige, han har tidigare varit munk, men är nu gift med en svensk kvinna och har gjort till sitt livsverk att öppna skolor i Tibet. Han grundade organisationen i slutet av 80-talet och i år har man nått sitt mål. 108 skolor har öppnats av föreningen, lärare och sjukvårdspersonal har anställts till skolorna och man sköter undervisningen på tibetanska och ser till att värna den tibetanska kulturen. 13.000 barn på den tibetanska landsbygden får sin utbildning av skolor som drivs av denna organisation.
Soenam är också en värdefull källa till information om situationen i Tibet för mig som riksdagsledamot. Dessutom är han en otroligt vänlig och positiv person som verkligen brinner för sin sak. Inspirerande och nyttigt är det att träffa såna människor när man befinner sig i dags- och partipolitikens vardagsgrå malström som tenderar att bli ganska blasé och cynisk ibland.
Gå in på deras HEMSIDA och läs mer, jag lovar, det är fascinerande läsning.
Bli gärna stödmedlem i organisationen, eller varför inte fadder, det tänker jag bli!

Bilder från veckan

Liten bildberättelse över veckan som gått.
Kören Sakura (körsbärsblomma) som sjöng på den Japanska kulturaftonen.
Origami (pappersvikning, med bara ett kvadratiskt ark) förevisades också. Ovan Reinfeldt, nedan Carl Bildt och Olof Palme.


Särskild debatt i kammaren idag om A-kassan. Sven Erik Österberg förde vår talan på utmärkt sätt. Och trots massor med chanser kunde ingen av borgarna svara på hur sänkta nivåer i A-kassan skapar fler jobb. Att man sen också snabbkör genomförandet och struntar fullkomligt i rimliga remisstider och vad lagrådet tycker och att jämställdhetsvinkeln på förslaget är helt åt pipan, det bryr man sig inte om. Bråttom är det så att man får pengar till sänkt förmögenhetsskatt och fastighetsskatt. Jösses vad trött jag blir. Cyniskt och hänsynslöst är det!
Nedan en pressad Littorin svarar på frågor efter debatten.

Replikskiftet från igår kväll

Anf. 284 GUSTAV BLIX (m) replik:
Fru talman! Det är glädjande, Olle Thorell, att du tar till orda i den viktiga frågan om skolpolitiken. Jag vill också säga att det är första gången jag talar i kammaren, så vi är antagligen lika nervösa båda två.
Men jag vill också säga att det är lite bekymmersamt att du inte riktigt ser de svåra problem som finns i svenska skolor. Det är konstaterat i flera utvärderingar att vi halkar efter i matte, naturvetenskap och läsning. I matte presterar i dag åttorna sämre resultat än sjuorna gjorde för tio år sedan. Och antalet lågpresterande elever ökar. Utvärderingar visar att gymnasieeleverna inte är tillräckligt förberedda för högre utbildning. Samtidigt ser vi hur skillnaderna ökar kraftigt både mellan kommunerna och mellan olika skolor.
Till detta har Socialdemokraterna ytterst lite att komma med. Den som har någonting intressant att komma med, tycker jag, är ett kommunalråd i Haninge, Robert Nord. Han efterlyser att Socialdemokraterna numera ska fokusera på kunskap, ha höga förväntningar på eleverna, följa upp resultaten tidigare, sluta ta strid mot betygen och göra Skolverket vassare. Vad har du för kommentar till det? Jag tycker att det låter som en bra agenda för att förbättra resultaten i den svenska skolan.
Anf. 285 OLLE THORELL (s) replik:
Fru talman! Det är sant, Gustav Blix, att svenska elever i vissa undersökningar visar sämre resultat än tidigare, bland annat i matte. Men på andra områden är svenska elever duktiga, bland annat i engelska, läsförståelse och annat.
Vi socialdemokrater har ett program för att åtgärda det här. Det är inte så att vi sopar problem under mattan. Bland annat har vi en särskild satsning på fortbildning för lärare i just svenska, matte och engelska som vi skulle ha velat genomföra. Nog har vi åtgärder på förslag.
Anf. 286 GUSTAV BLIX (m) replik:
Fru talman! Jag hittar inget svar på någon av mina frågor som gäller de förslag som faktiskt finns från ledande socialdemokratiska skolpolitiker om vad ni vill göra.
Här har jag en ledande socialdemokrat som säger: Vi har misslyckats med att fokusera på kunskap och lärande. Det behöver vi förbättra. Vi har inte höga förväntningar på eleverna såsom vi borde ha. Vi följer inte upp elevernas resultat tillräckligt tydligt. Vi har tänkt fel när vi tar strid mot betygen.
Här finns någon som tänker nytt och som har nya idéer om skolpolitik som jag inte har hört från Socialdemokraterna på tio år och du har ingen kommentar till det utan läser, precis som vanligt, upp en vårproposition som ni nu har lagt fram igen som er finansreservation.
Jag tycker att det är fattigt, och jag tycker att det är tråkigt. Jag önskar att Socialdemokraterna kunde komma med nyheter. Hur ska vi göra för att reparera de brister i svensk skola som tolv år av socialdemokratisk skolpolitik ledde till?
Anf. 287 OLLE THORELL (s) replik:
Fru talman! Jag har visst svar på dina frågor. Synd bara att det är enbart en minuts repliktid.
Vi vill inte alls bara fortsätta med mer av samma sak. Vi vill satsa mer på skolan. Vi vill inte sänka skatterna för de rikaste i samhället. Vi vill satsa mer på skolan via fortbildning. Betyg behöver inte vara det enda sättet att återkoppla elevernas kunskaper. Individuella utvecklingsplaner är ett utmärkt verktyg som vi tycker vore ett bra sätt att bättre återkoppla till föräldrar och elever hur det går i skolan.
Fokus på kunskap nämns. Jag har jobbat i skolan i många år, och det är väl klart som tusan att det finns ett fokus på kunskap. I alla de skolor jag har varit på och på alla konferenser talar man om kunskap och lärande, men kanske i andra termer än borgerligheten gör. Vi talar om lärande mer än om ett slags korvstoppningskunskap som jag tycker borgerligheten förmedlar.
Anf. 288 EVA BENGTSON SKOGSBERG (m) replik:
Fru talman! Olle Thorell säger att det inte behövs fler klyftor. Man hör ofta från socialdemokratiskt håll i debatter hotet att med moderat politik, med allianspolitik, kommer klyftorna att öka. Klyftorna har ökat i hela samhället under ett socialdemokratiskt styre, vill jag påstå. Det gäller framför allt löneklyftor, men även inom skolpolitiken.
Skolresultaten har försämrats. Du pratar om läsförståelse. 17 % av pojkarna med svensk bakgrund är inte godkända i läsförståelse. Jag tycker inte att det är bra. Du tyckte att vi var duktiga i läsförståelse. Är du nöjd med detta? Det är min enkla fråga.
Anf. 289 OLLE THORELL (s) replik:
Fru talman! Vi socialdemokrater brukar ju säga att vi är stolta men inte nöjda. Det gäller även i denna fråga. Vi kan inte vara helt nöjda så länge det finns elever som går ut grundskolan och gymnasiet utan att ha nått de mål som är uppsatta.
Men när det gäller klyftor var det jag försökte säga i mitt anförande att skolans problem inte bara är skolans specifika problem. Det vill till att man skapar ett samhälle med mindre klyftor över lag. Då kommer det även att märkas i skolan. Det borgerligheten gör nu med sina förslag om att färre ska få chans att gå på högskolan, att a-kassan blir sämre och att de som står utanför arbetsmarknaden får det sämre på alla möjliga sätt kommer att skapa större klyftor. De klyftorna kommer också att märkas i skolan. Det är jag helt övertygad om.
Anf. 290 EVA BENGTSON SKOGSBERG (m) replik:
Fru talman! Jag förstår ändå inte det som sägs om klyftor. Ni tycker att vi kommer att öka klyftorna när ni själva har stått för en sådan stor ökning av klyftorna under de här åren.
Anf. 291 OLLE THORELL (s) replik:
Fru talman! Som jag sade i mitt anförande också är vi inte nöjda med allt i svensk skola. Vi är inte nöjda med allt i samhället heller. Självklart finns det stora klyftor i samhället. Men vår politik tar sin utgångspunkt i att minska dessa klyftor. Vi har bedrivit ett arbete under många år och ville få chansen av väljarna att fortsätta det arbetet. Jag är stolt men inte nöjd, kan jag säga.
Anf. 292 BETTY MALMBERG (m) replik:
Fru talman! Stolt men inte nöjd är ju ett honnörsord från er. Jag förstår din poäng och vad du vill åt. Men samtidigt är det upprörande. Jag känner personligen en hel del av de elever som i dag befinner sig på det individuella programmet, som inte lyckades nå målen i grundskolan och som i dag har en väldigt svår situation när det gäller att komma vidare på sitt livslånga lärande.
Jag vill veta hur du kan upprepa denna floskel gång efter annan och göra det med en slags heder. Detta är påtagliga problem för många elever ute i vårt land. Du och ni socialdemokrater är skyldiga dem en förklaring, i synnerhet eftersom ni saknar sjukdomsinsikt om tillståndet i skolan.
Anf. 293 OLLE THORELL (s) replik:
Fru talman! Jag saknar inte alls någon sjukdomsinsikt. Vad gäller elever på det individuella programmet är det ju ett misslyckande att det nästan har blivit det näst största programmet på gymnasiet. Det här har vi velat göra någonting åt med den gymnasiereform som ministern och regeringen nu drar tillbaka, vilket kommer att skapa ett vakuum i, ja, vem vet hur många år, om det ens hinns med denna mandatperiod.
Där ville vi tillskapa en modern lärlingsutbildning i nära samverkan med näringslivet. Det kommer inte att hända. Situationen för eleverna på det individuella programmet kommer nog inte att bli bättre med den politik som borgerligheten för. Dessutom minskar man nu anslaget till komvux med 600 miljoner, så för de elever som inte lyckas i gymnasieskolan minskar chanserna att kunna ta igen det på komvux.
Anf. 294 BETTY MALMBERG (m) replik:
Fru talman! Det är just därför som det för oss är så viktigt att man tidigt sätter in åtgärderna, att man tidigt vet vilka elever som behöver det extra stödet för att kunna komma ut med godkända betyg när de lämnar årskurs 9. Det är för att vi vill minska andelen elever som i dag finns på det individuella programmet.
Men en hel del av dem som i dag finns på det individuella programmet är elever som inte hör hemma där och inte känner sig hemma och bekväma med att hela tiden fokusera på teoretiska kunskaper. Detta vill vi förändra. Det kommer inte alls att behöva bli någon oreda för dem. Vi öppnar möjligheterna för dem med både yrkesförberedande utbildning och lärlingsutbildning. Även dessa elever ska självklart den dag de skulle vilja det ha möjlighet till teoretiska studier. Då hoppas jag du ställer dig bakom den förklaringen när vi lägger fram de förslagen.
Anf. 295 OLLE THORELL (s) replik:
Fru talman! Vi får väl ta den debatten när ni lägger fram förslagen.
Vad gäller tidiga åtgärder är det ingenting som socialdemokratisk skolpolitik är emot. Vi vill satsa på fortbildning av lärare i de lägre stadierna i svenska, matte och engelska. Lärarutbildningen måste bli bättre på att lära ut förmågan att lära barn att läsa och skriva.
Jag har inte heller någonting emot att elevers kunskaper kontrolleras. Men det ska inte ske i nationella prov. Jag tror på verktyget med individuella utvecklingsplaner i samtal och dialog med elever och föräldrar.
Sedan var det frågan om teoretiska kunskaper på gymnasieskolan. Jag tror inte på det borgerliga receptet att sänka kraven för gymnasieskolan. Jag tror på att integrera i kärnämnena de teoretiska ämnena. Jag tror att det är ett bättre recept att utveckla metodiken än att sänka kraven.

Så var det gjort!

Har begått premiär i talarstolen. Spänt i början men bättre vartefter. Replikskiftena efteråt gick riktigt bra.
Nu vill jag upp igen snart!
Interpellation till nån minister om hur a-kasseförslaget slår i kommunernas budgetar när folk behöver socialbidrag kanske?
Eller kanske till Björklund om vad de människor ska göra som blir utan möjlighet att läsa vidare på komvux, när man skär ner anslaget till komvux med 600.000.000 kr
Vi får se vad det blir, jag återkommer.

Bifogar bildbevis nedan.

Debut i talarstolen...

Postskörden häromdagen....vi får en ohemul mängd post varje dag. Undrar hur många träd som går åt? Det finns ju mail numera, men det verkar inte alla ha uppfattat.

Om ett par timmar gör jag debut i kammarens talarstol. Det känns stort. Även om den allmänpolitiska debatten inte följs av så himla många ledamöter i kammaren och tv-sändningen inte pågår. Värre är att ingen utom Andreas Carlgren behagar masa sig över vattnet från Rosenbad för att delta i kammardebatten.
I övrigt så rullar arbetet i riksdagen på. Jag har börjat få bevakningsområden i utrikesutskottet. Jag kommer tillsammans med Kent Härstedt att bevaka utvecklingen i Asien, jag kommer också att engagera mig i Afrika och har en del tankar om internationell miljöpolitik. Utöver detta så har jag ju ett särskilt intresse för skolfrågor, och det kommer jag att engagera mig i på länsplanet.
Den 7-8/12 kommer jag att delta i en konferens i Accra i Ghana, där europeiska och afrikanska parlamentariker ska diskutera de afrikanska ländernas skuldbörda. Spännande! Som ni förstår så går mycket tid åt till att läsa på och sätta sig in i olika frågor i världen. Man lär sig oerhört mycket och träffar intressanta människor.
Igår blev till exempel jag invald i styrelsen för det Svensk-Japanska Parlamentarikerförbundet och fick ta del av en japansk kulturafton.
Här nedan kan ni läsa mitt första anförande:

Fru Talman

Det är med glädje jag tar plats i den här kammarens talarstol för första gången.
Som ämne för mitt första anförande har jag valt något som engagerar mig mycket.
Skolpolitiken.
Inte bara för att jag har arbetat som lärare nästan hela mitt vuxna liv, utan mest för att den utbildning som vi ger våra barn är helt avgörande.
Avgörande för deras möjligheter att förverkliga sina drömmar .
Avgörande för Sveriges möjligheter att konkurrera i den globala ekonomin.
Den väg som den borgerliga regeringen slagit in på i skolpolitiken anser jag vara helt förkastlig.

Man försöker lösa svåra problem med enkla populistiska medel.

Man säger sig stå för en kunskapsskola. Javisst.
Det är självklart att man ska lära sig saker i skolan. Vem är emot det?
Inte vi socialdemokrater i alla fall.
Mer ordning och reda slår man på trumman för. Javisst.
Det är klart att det måste finnas normer och regler som följs. Vem är emot det?
Inte vi socialdemokrater i alla fall.
Det här är två exempel där man slår in redan öppna dörrar för att plocka billiga politiska poänger.
Hela valrörelsen har vi fått höra borgarnas svartmålning av svensk skola
Men jag ställer inte upp på det. Skolan är inte en verksamhet i kris i kaos. Men visst, det finns problem på många skolor och för många elever klarar inte målen.
De problem som finns i samhället finns också i skolan.
MEN man löser varken skolans eller samhällets problem med nån slags politisk ”plastic padding”. Det finns inga enkla patentlösningar.

Men som jag sa finns det problem, skillnader mellan skolor är för stor.
I många kommuner är skolresultaten en spegel av segregeringen som finns och de klasskillnader som existerar.
Elever på skolor i välmående villaförorter får bättre resultat än elever i socialt utsatta områden.
Då krävs ett mer jämlikt samhälle med mindre klyftor, inte mer prov och betyg och katederundervisning.
De problem som finns i skolan är alltså inte specifika för bara skolan utan speglar samhällets problem. Då räcker det inte att som folkpartiet hojta om ordning och reda, mer betyg, prov och sortering. Man kan inte backa in i framtiden.
Man kan inte återgå till den skola som fanns på femtiotalet, vi måste ha en modern effektiv skola och mänskliga metoder. Världen har förändrats och det måste också skolan göra.
Under mina nästan femton år som lärare på olika stadier har jag noterat följande:
De allra flesta lärare i Sverige gör ett storartat ouppmärksammat arbete. De tycker att kunskap är viktig och ordning och reda är en självklar förutsättning för lärande.
Barn och ungdomar i allmänhet är vetgiriga och nyfikna, blir de bara stimulerade på rätt sätt så har alla möjlighet att utvecklas till sin fulla förmåga.
Det största problemet lärare har är inte om man får konfiskera elevens mobiltelefon eller inte.
Barn vill lära sig saker - och glada, trygga barn lär sig mer än otrygga hunsade barn.
Många barn och ungdomar mår dåligt på grund av svåra förhållanden i hemmet, att straffa dem leder ingenvart.
Betyg i ordning och uppförande är en återgång till en syn på barn som jag trodde vi hade lämnat bakom oss för länge sen.

Synen på kunskap som förmedlas av den nya majoriteten är överlag gammaldags. Om man får betyg tidigare så kommer man att lära sig mer. Ska elever plugga bara för att få ett bra betyg? Är betyget i sig värt något? Nej – självklart inte. Man ska plugga för att lära sig något som man kan använda!
Betygshetsen i svenska skolor idag är ett större problem. Å ena sidan så blir många elever nedtryckta i skoskaften av att bli stämplade som icke godkända, å andra sidan finns det mängder av ambitiösa elever som känner att de inte duger om de inte får MVG i alla ämnen.
Den problematiken hör man inget om från borgarna.
En annan sorglig aspekt av högerns skolpolitik är den nedskärning man gör i det livslånga lärandet. Man drar ner anslaget till komvux med en tredjedel och man minskar antalet platser i den högre utbildningen. Dessutom river man upp gymnasiereformen som skulle modernisera den svenska gymnasieskolan.
Dessa försämringar kombinerat med en bakåtsträvande syn på lärande, kunskap och elever bådar illa för framtiden.

Vad vi behöver är en trygg kunskapsskola för alla, inte bara för vissa.
Vad vi behöver är en modern skola med effektiv pedagogik, inte fler skamvrår och korvstoppning.

Slutmotionerat

Nu är den allmänna motionstiden över och jag är inblandad i 13 motioner. Motioner är den enskilde ledamotens möjlighet att lämna förslag till de olika utskotten.
Jag har lagt upp en länk till mina motioner.
Klicka HÄR så kan du läsa dem.
Kommentarer mottages gärna.

Moderata skattehöjare och ryggradslös allians

Det finns mycket att uppröra sig över med borgarnas politik. Framförallt när det gäller arbetsmarknadspolitiken, men där gör ju moderaterna det de har sagt de ska göra. Sen så gör de det slarvigt och för fort. Men de gör det de sagt. Sen är det tokfel och dumt, men det är en annan sak.
Riktigt upprörd blir jag när man gör nåt helt annat än det man sagt.
Moderaterna i landstinget Västmanland har tillsammans med sin "allians", bestående av, c, fp, mp (!!), kd och sjukvårdspartiet, beslutat sig för att höja landstingsskatten med 52 öre.
Det är fel av en hel massa anledningar, framförallt för att det inte löser några grundläggande problem med kostnadsutvecklingen i landstingen, man bara skjuter nödvändiga åtgärder framför sig. Vi sossar gjorde misstaget att höja skatten i landstinget för fem-sex år sen, och den skattehöjningen hjälpte inte ett skvatt, det bara förlängde den nödvändiga strukturomvandlingen, och skatten finns fortfarande kvar. För småkommuner med högt skattetryck så är det ännu ett ok att bära när vi försöker locka till oss nya innevånare.
Borgarnas kovändning är inget annat än pinsam!
Pinsamt eftersom moderaternas nye landstingsråd Magnus Edlund sa så här den 14/9 2006:
”Att höja skatten är som att kissa i sängen. Det blir varmt och skönt en liten stund, men sen blir det förtvivlat obehagligt.”
Nu är det tydligen annorlunda.
Man har förmodligen lovat dyrt till sjukvårdspartiet och kan inte ta sig ur det hörnet nu när den ekonomiska verkligheten gör sig påmind. Pinsamt.
Magnus Edlunds ursäkt är att man inte hittat någon annan utväg. Pinsamt var ordet. Det är klart att det inte är lätt att hitta någon utväg ur ekonomiska trångmål. Det kräver politiskt mod, obekväma beslut och en enad grupp som står bakom beslutet.
Alla dessa saker verkar borgarna i landstingsledningen sakna.
Att ta ansvar är inte alltid lätt, ofta är det jobbiga och impopulära beslut man får ta, men man gör det ändå, om man har lite ryggrad.
Ett tips för att spara pengar och visa att man menar allvar med att vilja hålla i skattepengarna kan ju vara att inte ha så många landstingsråd, där om inte annars så skulle tydligen alla med...
Jag tror inte att sexpartimajoriteten kommer att hålla mandatperioden ut.

Fram för fria muséer! Heja Margareta!

Aktivitet på Västmanlandsbänken. Pia var jättebra i en interpellationsdebatt med Åsa Torstensson om Citybanan igår. Själv har jag tänkt göra debut i talarstolen under den allmänpolitiska debatten i början av november. Då ska jag tala om skolfrågor. Återkommer med tid och plats.
Margareta Israelsson är (s) gruppledare i kulturutskottet och kämpar bl.a för fortsatt fri entré till museerna.
Här kan du läsa hennes interpellation:
2006/07:28 Fri entré för vuxna på de statliga museerna
av Margareta Israelsson (s)
till utbildningsminister Lars Leijonborg (fp)
I budgetpropositionen för 2007 föreslår regeringen att reformen med fri entré för vuxna på statliga museer ska avskaffas.
Fri-entré-reformen vid de statliga museerna är såväl ekonomiskt som publikt en av de mera omfattande kulturpolitiska reformerna i landet under de senaste decennierna. Syftet med reformen var att ge allmänheten en breddad tillgång till kulturarvet.
Kulturrådet har i sin utvärdering konstaterat att publiktillströmningen ökat med ca 160 % 2005. Denna utveckling har även hållit i sig under 2006. Trots att många från museisektorn uttryckte viss avvaktan inför reformen kan vi nu konstatera att det finns en mycket positiv inställning till fri entré bland företrädare för de statliga museerna. En mycket glädjande effekt av reformen är att nya besökare som aldrig tidigare har besökt de statliga museerna nu har gjort det.
Vissa befarade att reformen skulle påverka museer som inte har haft fria entréer och att en konkurrens mellan museer skulle uppstår. Så har inte varit fallet, flera museer som tar entréavgift har uppvisat större publiktillströmning. Museikakan har alltså växt, inte bara fördelats på ett annat sätt, och den fria entrén har inte inneburit någon ny form av otillbörlig konkurrens museer emellan. Detta är mycket glädjande. Kultur ska komma alla till del. Prestigen inom de borgerliga partierna, som har varit emot reformen om fria entréer, verkar viktigare än att göra våra statliga museer tillgängliga för fler.
En naturlig utveckling av fri-entré-reformen borde vara att fler museer, exempelvis länsmuseerna, får ta del av reformen, och inte som nu avveckla den.
Min fråga till statsrådet är:
1. Vilka skäl ser statsrådet för att ta bort de fria entréerna till de statliga museerna för vuxna?
2. På vilket sätt vill statsrådet främja att fler besöker våra museer och att människor som aldrig tidigare har besökt de statliga museerna också i fortsättningen ska göra det?

Nästa vecka är fri från sammanträden i riksdagen, så då jobbar jag i länet.

Palmepaketet

Ett litet blogginlägg till er bloggläsare som inte är medlemmar i socialdemokraterna!
På nedanstående länk kan man få del av Palmepaketet. Det är en grymt bra deal där man får en massa intressanta prylar för bara 100 kr. Dessutom blir man medlem i partiet.
Jag vet att det finns många som nu efter valförlusten i riket (inte i Surahammar, förstås) knyter näven i byxfickan och undrar hur man kan göra skillnad och vara med och påverka.
Svaret är enkelt - engagera dig i partiet.
Klicka HÄR
Så kan du enkelt anmäla dig. Och skicka gärna länken vidare till någon du känner.

Att gapa efter mycket...

Tillbaka på jobbet efter helgen. På Öland blommade salvian och krassen, denna märkliga höst.
Har borrat ner mig i läsande om utrikespolitiken och utgiftsområdena i statsbudgeten som Utrikesutskottet har hand om.
Mycket av den första tiden här i riksdagen handlar för mig om att hitta en riktning, ett fokus i mitt arbete framöver. Det är väldigt lätt att hugga på allt som rör sig, att springa på möten i oändlighet bara för att man har blivit inbjuden. Att gapa efter för mycket helt enkelt...ungefär som när man äter kroppkakor...

Jag försöker undvika de minorna och ägnar mig att hitta mitt fokus.
Så här har jag tänkt, ungefär.
Två utgångspunkter har jag tänkt ha.

• Lokalt arbete i länet. Jag är vald av Västmanläningarna och ska driva frågor i riksdagen som är av vikt för länets utveckling. Här är jag också fullmäktigeledamot i Surahammar och arbetarekommunens ordförande. Jag är allmänpolitiker i länet och ska kunna bryta ner nationella frågor till ett lokalt plan. Jag vill särskilt engagera mig i skol- och utbildningsfrågor på länsbasis.
• Arbetet i utskottet. Jag vill inrikta mig på biståndsfrågor och annat som vi kommer överens om i utskottet, vi har ännu inte delat upp politikområdena mellan oss, men jag kommer helt säkert få spännande områden att bita i. Här ska vi ägna oss åt att formulera en framtidsinriktad socialdemokratisk politik och samtidigt konstruktivt kritisera borgarna.

För mig som är nyfiken och intresserad av det mesta så är det verkligen komplicerat att inte hugga på alla frågor som dyker upp. Jag gör mitt bästa för att hitta min egen riktning och därför har jag bland annat ägnat mig åt följande:

Jag skriver debattinlägg och insändare om hur regeringens förslag slår lokalt. Jag har deltagit på arbetarekommunmöten och berättat om arbetet i riksdagen. Jag skriver på motioner om bl.a Strömsholms kanal och Ekomuseum Bergslagen. Jag förbereder interpellationer om utbildningspolitik. Jag läser på om utrikesfrågor. Jag löser allt praktiskt vad gäller uppdraget, resor, boende, kontorsutrustning, datakonton, etc etc

Idag och imorgon träffas S-gruppen i utrikesutskottet för att dra upp riktlinjerna för arbetet framöver.

I helgen ska jag delta på Palmedagarna i Gävle ett bra tillfälle att knyta kontakter och lära mig mer.

Svärfar är en riktig ur-sosse, på hans vägg hänger denna prydnadstallrik.

Ganska busy är jag med andra ord, men jag ska ta mig tid att blogga regelbundet. Har noterat att besöksantalet på sidan fortsätter att öka. Det är kul!

Borg(erlig) budget presenterad

Stor bulle -större budget

Borgarna har presenterat sin budget och det har varit debatt i kammaren. Ni kära bloggläsare har säkert läst om innehållet i media, så jag ska inte gå in i detalj på det. En del saker vill jag dock påpeka.
Den öppna arbetslösheten kommer att öka nästa år.
Det blir dyrare att bilpendla till arbetet.
Det blir dyrare att vara medlem i facket.
Är du arbetslös så blir du fattigare.
Har du varit arbetslös länge så blir du tvingad att ta arbeten till ett betydligt lägre lön än idag. Det lär skapa en helt ny låglönesektor som gör att vi riskerar att få en situation liknande den i USA, där man inte kan försörja sig på ett heltidsarbete, utan man får lov att ha två.
Är du pensionär får du betala mer skatt än om du arbetar.
Men
Om du är löjligt rik så slipper du betala så mycket i förmögenhetsskatt.
Om du inte får ditt livspussel att gå ihop så blir det billigare att anlita vita hushållsnära tjänster.
Om du bor i till exempel Djursholm, så slipper du betala så fasligt för fastighetsskatten.

Borg(arna) säger att de ska bedriva en ansvarsfull ekonomisk politik. Yeah right! säger jag.
Man går fram med gigantiska skattesänkningar. Det är lätt, det är ingen som blir förbannad då, och rent tekniskt är det ju bara att ändra en procentsats. Men är de finansierade?
Nej!
År 2007 sänks skatterna med 42 miljarder kronor, varav 8 miljarder är ofinansierade. År 2008 sänks skatten med 49 miljarder kronor varav 16 miljarder är ofinansierade.
Man litar till så kallade dynamiska effekter i ekonomin. Ni som är gamla nog att minnas de förra borgerliga regeringarna (ni vet de där gamla moderaterna, typ Borelius...ja just ja, hon var ju ny...eller hur var det nu...) vet att det inte funkade så bra. Att hoppas på dynamiska effekter i ekonomin är som att hoppas på bra väder på midsommarafton. Det är möjligt, men inte särskilt sannolikt. Och i alla fall inget att bygga en statsbudget på.
Nu ska vi se till att granska budgeten och inte ge högern en lugn stund. De ska få höra vilka effekter deras politik får för vanliga människor.
Jag ska ägna tid åt att läsa på deras förslag, särskilt vad gäller det utgiftsområde som har med "mitt" utskott att göra. Internationellt samarbete och bistånd. En tröst i bedrövelsen var att det verkar som om biståndsmålet om 1% av bnp ligger fast. Bara nu inte högern får för sig att de vill lägga biståndspengar på att finansiera militära insatser utomlands. Det är en moderat idé sen tidigare, och ett lömskt sätt att både minska det faktiska biståndet och samtidigt få pengar över till militären här i Sverige.
Jag lär återkomma när jag hunnit läsa på och fått siffror på vad budgeten innebär på lokalplanet.

Golfade igår i strålande solsken. Inte mycket tid för sånt nu, men det gick hyfsat ändå, 79 slag och dräglig bollträff. Den stora behållningen var dock den fantastiska höstdagen.
Träffade en hel del folk på klubben som gratulerade till nya "jobbet" och önskade lycka till. Intressant var att alla sa: "Har du tid att var här?" Intressant, jag har varit helt ledig typ två dagar på en månad, knappast så att jag hänger på golfbanan mest hela tiden...

Här är jag desto oftare. Riddarhustorget i gamla stan, på fjärde våningen. Rum C4-08.
Slutligen noterar jag att kulturministern gjorde en storartad insats och höll ut två dagar längre än handelsministern. Vem står på tur?

Sveket mot gymnasieeleverna

Den nya skolministern Jan Björklund, har gjort sin första insats som minister. Han har tidigare gjort sig känd för att stå för; hårdare tag i skolan, mer katederundervisning, att lärare ska anmäla elever med extrema åsikter till Säpo, flickor och pojkar ska undervisas var för sig och att betyg i ordning och uppförande ska ges. Nu har Björklund bestämt att gymnasiereformen 2007 ska rivas upp.
Det innebär ett svek.
Framförallt är det ett svek mot länets ungdomar.
De av alla kritiserade kursbetygen som skapar stress och taktikläsning blir kvar.
Den nya moderna lärlingsutbildningen som ungdomar, föräldrar och arbetsgivare starkt efterfrågat och som skulle satt igång kommande höst skrotas på obestämd framtid. Ytterligare en generation får inte rätt till den kvalitetshöjning som den nya gymnasieexamen skulle ha inneburit.
Den ökade valfrihet som frisöket skulle ha inneburit slopas. Det är bedrövligt och inkonsekvent att en borgerlig regering som säger sig stå för valfrihet på detta sätt radikalt försämrar valfriheten för tiotusentals ungdomar. Den förbättring av yrkesutbildningarna, med integrering av kärnämnen och yrkesämnen som skull trätt i kraft i höst fryser inne.
Det är också ett svek mot lärare och skolpersonal som under ett par års tid ägnat otaliga timmar och stort engagemang åt att planera för genomförandet nästa höst.
Den som vet minsta lilla om gymnasievärlden vet att reformer tar lång tid att genomföra, och vad gymnasieskolan behöver idag är förändring och utveckling - inte fler utredningar.
Björklunds besked lägger en död hand på utvecklingen av en ny modern gymnasieskola. Det är inget annat än ett svek.
Den borgerliga reform som ska komma sen, och ingen kan veta riktigt när eller hur går ut på följande:
En gammaldags gymnasieskola där man inte är anpassad till ett modernt arbetsliv. En skola där man redan vid 15 års ålder sorteras in i yrkesutbildning eller akademisk utbildning. Exempelvis ska gamla klassuppdelade studentexamen återinföras och yrkeseleverna ska inte längre lära sig svenska, matematik och engelska. Det är uttryck för en människosyn där man tidigt sorterar ut dem som inte duger.
Vi tror inte på det, vi står för en skola där alla ska ges möjligheten att få behörighet till högre studier. Dessutom är det så att i dagens arbetsliv behöver alla yrkesgrupper kunskaper i andra ämnen än själva yrkesämnena. Det har alla parter förstått utom allianspartierna, eller i alla fall folkpartiet som nu själva verkar få fritt fram att utforma högerns skolpolitik.
Det är en bakåtsträvande politik som alla ansvarskännande parter redan har avvisat. Varken arbetsgivarna, fackföreningsrörelsen eller lärarna ställer upp på de tankarna. Svenskt Näringsliv har sagt att det är fel väg.
Vad dagens och morgondagens arbetsliv kräver är högre kunskapskrav, inte lägre!
Vi socialdemokrater kommer att fortsätta att kämpa för en modern gymnasieskola som kan möta de krav som dagens och morgondagens arbetsliv ställer.
Anna och Simon går inte på gymnasiet. Men de är SSU:are och de gillar inte heller Björklunds förslag om gymnasieskolan. Anna och Simon besökte oss på senaste AK-styrelsen och berättade om planerna på att starta en ssu-klubb i Sura. Det finns ett stort intresse nu och vi ska stötta så mycket vi kan från AK-styrelsen för att de ska få en flygande start på sin verksamhet.

Första kammardebatten, länktips, kommentaruppmaning

Idag fredag så var Utrikesutskottet inblandat i sitt första beslut i kammaren. Det gällde den svenska militära insatsen i Libanon. En marin styrka är på plats i Medelhavet och behöver ett riksdagsbeslut för att sätta igång sitt arbete. När jag först hörde talas om den här insatsen i somras var min första tanke: "varför ska vi skicka en sportbil??" Sen kom jag på att en korvett minsann är en båt också...
Debatten i kammaren tog exakt 4 minuter, endast en talare anmäld, Veronica Palm (s). Mer behövdes inte eftersom alla partierna var överens om ärendet.
Vänstern hade bara ett särskilt yttrande om själva skrivningen av betänkandet (förslaget från utskottet) men inget emot beslutet som sådant.
Vill tipsa om en länk till er blogg-läsare. Den heter stafett mot våldtäkt och den kan du se HÄR.
Stafett mot våldtäkt är ett ideellt och politiskt oberoende initiativ med syfte att skapa debatt kring jämlikhet, sexuellt våld och de attityder som lägger ansvaret för kvinnors säkerhet på kvinnan själv. Med tanke på att hundra procent av alla våldtäkter begås av män, borde ju insatserna mot nya våldtäkter rimligen koncentreras till att påverka mäns beteenden och attityder, snarare än att inskränka kvinnors frihet att röra sig fritt, leva, uppträda och klä sig som de vill. Men så är inte fallet alltid.
Skriv gärna på deras upprop också, det har jag gjort!
Nu har jag öppnat kommentarfunktionen igen, använd den!
Det gjorde en Sverigedmokrat från Skåne. Läs gärna hans inlägg och ge honom svar på tal. Det kommer jag att göra vid tillfäle. Synd att det inte var nån från Sura eller Västmanland. Undrar om det finns några?

Pendlarkamrater från riksdagen, Anneli Särnblad och Carin Runeson, Dalarna och Margareta Israelson, Västerås.
Läsandes tidningar och längtandes efter en Citytunnel...

Hur debatterar man med en tom stol?

Tomma stolar...

I Surahammar och nära hälften av landets kommuner har Sverigedemokraterna tagit plats i fullmäktige. Tyvärr finns ingen representant för partiet på plats. Stolen kommer att stå tom. Men vi måste ta debatten ändå. Så här bemöter jag Sverigedemokraternas vanligaste argument, och hoppas på svar från någon lokal representant.
1. Invandringen kostar för mycket!
Ett klassiskt SD-argument. SD har varit duktiga på att använda sig av
överdrivna siffror när det gäller invandringens kostnader. Ett påstående som ofta förs fram av SD är att invandringen kostar 267 miljarder kronor om året. Siffran är hämtad från boken ”Mångkultur eller välfärd”? Som är skriven av pseudoforskaren Lars Jansson. Janssons uträkning är givetvis grovt överdriven. EU-medlemsavgiften är till exempel en del invandringens kostnader, menar Jansson.
I statens budget 2006 avsätts 6,98 miljarder till migrationspolitiken. Pengar som vi som ett av världens rikaste länder borde anse oss ha råd med.
2. Dom tar våra jobb!
SD brukar hävda att ”Arbetslösheten är importerad”,
Det är nonsens. Arbetslösheten i Sverige beror överhuvudtaget inte på invandringen. Vi är ett land med en åldrande befolkning där det kommer att behövas många fler på arbetsmarknaden. Vi måste bli bättre på att få alla nya svenskar i arbete. Det är nyckeln till en lyckad integration.
3. Dom utnyttjar systemet!
Samtidigt som invandrare tar svenskarnas jobb så menar SD att de invandrarna inte vill jobba och bara lever på socialbidrag och utnyttjar bidragssystemet. Det finns ingen undersökning eller liknande som tyder på att invandrare vill arbeta mindre än svenskar. Den så kallade ”bidragsdebatten” är givetvis populistiskt nonsens för att misskreditera svaga grupper i samhället, däribland invandrare.
4. Men arbetslösheten är ju mycket högre bland invandrare!
Ja, men det beror inte på att de är mindre benägna att jobba än andra. Arbetslösheten bland en del invandrare beror framförallt på diskriminering på arbetsmarknaden. Alla behövs på arbetsmarknaden.
5. Invandrare våldtar och slår sina fruar!
Allt våld är vedervärdigt. Och mäns våld mot kvinnor är givetvis vidrigt. Men har det med att människor kommer från andra länder att göra? Den farligaste platsen för en kvinna är i hemmet. Det är också där de flesta våldtäkterna begås. Men att det skulle ha med religion eller kultur att göra är ett märkligt påstående. Ska man då skylla alla svenska mäns våldtäkter mot svenska kvinnor på kristendomen? Och när det gäller mäns våld mot kvinnor så finns det ingenting som tyder på att invandrare är överrepresenterade .
6. Man får inte vara stolt svensk längre!
Det är klart man får vara stolt svensk! Men det behöver inte betyda att man tycker att invandrarna ska ut ur landet eller att man drar alla invandrare över en kam och ger dem gemensamma egenskaper som i 9 fall av 10 är negativa.
7. Den svenska kulturen är hotad!
Knappast. Sverige har genom århundradena alltid påverkats av andra kulturer. Folk firar fortfarande midsommar, nationaldagen har blivit helgdag. Folk lyssnar på dansband och folk käkar köttbullar och potatis. Den svenska kulturen är inte hotad, överhuvudtaget.
8. Vi tystas av etablissemanget!
Ett argument är att SD tystas av etablissemanget. Enligt SD så är det en konspiration av alltifrån riksdagspartierna, regeringen, invandrarföreningar och media som gör sitt yttersta för att svartmåla de stackars sanningssägande Sverigedemokraterna.
SD menar också att ingen ”vågar” ta debatten med dem. Det är fel. Vi törs ta debatten, tidigare har det inte funnits anledning, då de varit ett bland många små särintressepartier. Jag är helt övertygad om att om väljarna får reda på vad Sverigedemokraterna står för så kommer deras mandat att vara väck efter valet 2010.

Moral för ministrar 1.02

Bilden har inget samband med texten nedan .... jo förresten, Findus har inte heller betalat TV-licensen. Men å andra sidan har han inte betalat svart för tjänster i hemmet. Han blir servad helt gratis.

Kulturministern har inte betalt tv-licensen på sexton år.
Suck.
Public service är beroende av att man finansieras av avgifter. 9 av 10 svenskar drar sitt strå till stacken och är med. Inte Chiló, hon anser tydligen att det inte gäller henne. Som den marknadsliberala Timbrotorped hon är så anser hon sig tydligen stå över nåt så futtigt som att betala TV-licensen, hon gillade förmodligen inte att SVT och SR finansieras av offentliga medel så då tyckte hon inte att hon behövde betala.
Intressant logik.
Lika logiskt vore om man gav tusan att stanna vid övergångsställen för att jag tycker att det sinkar en för mycket, eller om man tyckte att bensinskatten är för hög så kör man från macken utan att betala.
Dagens lektion i moral för ministrar:
Man får ska betala avgifter och skatter även om man inte gillar dem.
En annan intressant liten knorr på hela debatten är att Bildt inte alls upprör sig på samma sätt som Reinfeldt över att ministrarna betalat svart.
Gamla moderater och nya moderater verkar inte alltid se på saker på samma sätt. Intressant. Lycka till med att komma överens runt regeringssammanträdena!

Moral för ministrar 1.01

Särskilt kaffe finns för ledamöter och ministrar, men moral och laglydnad gäller för lika för alla!

Man kan undra vem som ska ha råd med de nya hushållsnära tjänsterna med skatterabatt.

Inte nyutnämnda handelsministern Maria Borelius under 90-talet i alla fall, enligt henne själv.
Hon har erkänt att hon använt svarta tjänster under 90-talet och hennes förklaring var:
1. Hon hade inte råd.
2. Hon visste inte då att hon skulle bli minister.
Suck.
Suck igen.
Några reflektioner jag gör:
1. Borelius årsinkomster under nittiotalet pendlade mellan 264 300 och 587 400. Hushållets årsmedelinkomst under den tiden var 1 674 864 kronor eller 139 572 kronor i månaden. Och hon gjorde bedömningen att hon inte hade råd att betala för vita tjänster. En något konstig bedömning tycker jag. Föreställ er att det här hade handlat om Ulrika Messing eller Carin Jämtin. Vad tror ni hade hänt då i media? Med all rätt hade drevet gått som aldrig förr. Nu handlar det om en medial moderat från Djursholm. Då verkar det räcka att göra avbön och så är allt glömt på ett par dagar. Gäller en annan moral på Djursholm? Vore det ok att strunta i att betala momsen på maten om man tycker sig inte ha råd? Tror någon på fullt allvar att den svarta arbetsmarknaden på hushållstjänster kommer att försvinna om man får göra avdrag i deklarationen. Jag tror att de fina familjerna i Djursholm kommer att fortsätta köpa svart, det är ju billigare, och tydligen så har de ju det så tajt i budgeten så varje krona man kan spara måste tänkas på...
Suck.
2. Hon visste inte att hon skulle bli minister. Suck... Gäller lagstiftningen bara för dem som tror att de ska bli ministrar? Moral är något man bär inom sig, den växer fram genom den miljö man befinner sig i och genom den uppfostran och skolning man har fått. Lagen gäller för alla.

Idag har utskotten valts, och jag har mitt första möte med Utrikesutskottet kl 14 idag. Då ska det bara väljas ordförande och vice ordförande och vi ska få se vilka borgarna har plockat fram. Det ska bli intressant. Jag återkommer...

Bra utdelning för Västmanlandsbänken!

I helgen var (s) riksdagsgrupp och partistyrelsen på Djurönäset och valde hur vi ska formera oss i utskotten. Det finns 15 utskott och vi har 6 ledamöter i varje samt två arbetande ersättare i varje utskott. Alltså 8 platser i 15 utskott det gör 120 platser och vi är 130 i gruppen. Valberedningen till detta har haft ett otroligt komplicerat pussel att lägga och jobbade vad jag förstår i princip dag och natt med detta.
Hänsyn som tas är bl.a
Jämn fördelning mellan kvinnor och män
Representation av erfarna och nya ledamöter
Spridning över landet
Åldersspridning
etc, etc
Hursomhelst så här blev det:
Margareta Israelsson, ordinarie ledamot och gruppledare för (s) i Kulturutskottet.
Sven Erik Österberg, vice ordförande i Arbetsmarknadsutskottet och gruppledare för (s) däri.
Pia Nilsson, ordinarie ledamot i Trafikutskottet.
Olle Thorell, förste ersättare i Utrikesutskottet.
Vi är alla helnöjda med vår placering och det är verkligen en bra utdelning för (s) i västmanland.
Två av 4 är gruppledare och vi hamnar alla i viktiga utskott, där många politiska strider kommer att stå de närmaste fyra åren.
Äntligen känns det för mig har man fått något att bita i och ta tag i.
Det finns otroligt många viktiga frågor och spännande områden att fördjupa sig i i Utrikesutskottet. Utvecklingen i Mellanöstern, att behålla och försvara det internationella biståndet som vi nu äntligen har fått upp till 1% av BNP, och som moderaterna tidigare sagt sig vilja sänka, EU:s framtida utvidgning, Nord-Syd konflikten, Kinas växande roll i världspolitiken, gasledningen genom Östersjön, frigivningen av den svenska journalisten i Eritrea Dawit Isaak mm, mm
Redan på fredag sparkar det igång med en debatt i kammaren om den svenska insatsen i Libanon-konflikten.
I utrikesutskottet kommer jag att lägga ner stor del av min arbetstid framöver, men jag kommer givetvis också att vara närvarande på hemmaplan. I morse till exempel stod jag , Margareta och Gabriel och delade ut flygblad om Citybanan till pendlarna mellan 7 och 9.
Det är viktigt nu att vi syns ute bland väljarna, för samtal och engagerar oss i vardagsproblemen i samhället och alltid är i opposition mot orättvisor.
Valrörelsen inför valet 2010 har redan börjat!
Glada barn i Jandira utanför Sao Paolo. En liten påminnelse om att solidariteten inte får begränsas av nationella gränser. Socialdemokratin är en internationell rörelse som har en politik för en Global utveckling, det är lätt att glömma när valrörelsen som vanligt, tyvärr mest handlat om inrikespolitik.
Jag lär återkomma i ämnet.

Citybanan - ren luft eller mer asfalt?

Följande debattartikel har vi från bänken sänt in till vlt. Läs den här först!


Det är med häpnad och förskräckelse som vi noterat att den borgerliga regeringen vill stoppa byggandet av Citybanan. Arbetet med att hitta en långsiktig lösning på järnvägskapaciteten genom Stockholm har pågått sen slutet av 1990-talet. Det har varit en tålmodig och omsorgsfull förankringsprocess och i maj i år gav regeringen äntligen klartecknen för byggstart.
Nu vill den nya regeringen alltså gå tillbaka till ruta 1 och påbörja en ny process kring "tredje-spåret-lösningen" – ett alternativ som tidigare har förkastats av främst kulturmiljöskäl.
Anledningen är att den nya regeringen vill lösgöra pengar för att bygga Förbifart Stockholm. Alltså satsningar på bilar i stället för kollektivtrafik för Stockholm och stadens kranskommuner. Asfalt i stället för räls, avgaser istället för renare luft. Det innebär ett svek mot vårt län och hela mälardalsregionen.
I regeringsförklaringen nämns inte med ett ord satsningar på kollektiv- eller tågtrafik.
Det är anmärkningsvärt när man säger sig värna om klimatmålen och minskade koldioxidutsläpp. Men, som vanligt då moderaterna håller i taktpinnen blir miljöpolitiken mest en läpparnas bekännelse och inte reella verkningsfulla satsningar.
Vad säger ni nu alla borgerliga företrädare som på denna tidnings debattsida och i riksdagsdebatter riktat skarp kritik mot oss socialdemokrater för den dåliga kapaciteten vad gäller spårtrafiken? Detta trots att vi faktiskt sett till att byggandet av citytunneln nu är långt framskriden.
Vår riksdagskollega centerpartisten Jörgen Johansson, för att ta ett exempel, som vid ett flertal tillfällen under förra mandatperioden motionerat i riksdagen om vikten av att Citybanan byggs och oroat sig för dess finansiering. Var står du nu Jörgen Johansson? Vilket besked har du till alla pendlare från Västmanland? Kommer du att fortsätta att slåss för Citybanan?
Det finns stora problem för pendlarna i vårt län och i hela regionen. Det är förhoppningsvis alla fortfarande överens om? Det har flera orsaker och vi måste jobba på både kortsiktiga och långsiktiga lösningar. Men det absolut största problemet, som måste få en långsiktig lösning, är spårkapaciteten runt Stockholm. Det spelar ingen roll om man sätter in fler tåg, gör om tidtabeller, utbildar tågpersonal och bryter upp monopol, om spåren inte räcker till.
För Västmanland med 10 mil till den stora arbetsmarknaden med 1 miljon arbetstillfällen är fungerande tågtrafik med tillräcklig kapacitet och frekvens ett måste.
Att börja om från början med planeringen innebär förmodligen följande:
Runt en miljard kronor som redan satsats på Citybanan är bortkastade.
Vi får ett spår in till Stockholm runt år 2020, istället för två spår till år 2015.
Alltså färre spår senare istället för fler spår tidigare.
Vilket är ditt besked till pendlarna, Jörgen Johansson?
Margareta Israelsson
Sven-Erik Österberg
Pia Nilsson
Olle Thorell
Riksdagsledamöter (s) från Västmanland

Ministerlista och regeringsförklaring

En av de sista bilderna på vår regering, samlad i kammaren

En inte helt överraskande regeringsförklaring har presenterats. Man kan tydligt se de stycken som är partimärkta. KD får en skrivning om värdighetsgaranti, FP får en extremt luddig skrivning om ordningsbetyg eller nåt liknande, centern vete tusan, ja just ja, nåt om att inte sätta igång nya kärnkraftverk, men effektökning möjligen. Fler exempel finns där minipartierna får en del russin i kakan, men det råder inget tvivel om att det är en moderat kaka, där Reinfeldt, Schlingman, Borg o co har hållit i sleven.
Ministerlistan ser ut så här:
Maud Olofsson, c, näringsminister och ställföreträdare för statsministern
Carl Bildt, m, utrikesminister
Beatrice Ask, m, justitieminister
Anders Borg, m, finansminister
Sven Otto Littorin, m, statsråd och chef för arbetsmarknadsdepartementet
Mikael Odenberg, m, försvarsminister
Göran Hägglund, kd, socialminister
Cecilia Stegö-Chiló, kulturminister
Nyamko Saboni, fp, integrations- och jämställdhetsminister
Andreas Carlgren, c, miljöminister
Lars Leijonborg, fp, utbildningsminister
Eskil Erlandsson, c, jordbruksminister
Övriga statsråd är Cecilia Malmström, fp, Tobias Billström, m, Gunilla Carlsson, m, Maria Borelius, m, handelsfrågor, Maria Larsson, kd, Cristina Husmark-Pehrsson, m, Mats Odell, kd, Jan Björklund, fp, Åsa Torstensson, c.
Hmm Bildt som utrikesminister är ju vågat. Kan någon föreställa sig att Palme skulle tagit in Erlander i sin regering, eller att Persson hade tagit in Ingvar Carlsson. Jag hyser respekt för Bildt och hans kunskaper i utrikesfrågor, men det måste ju bli konstigt på regeringssammanträdena när gamla "chefen" och nya chefen inte är överens.
Mer kommentarer omkring ministrarna och deras göranden och låtanden lär jag återkomma till många ggr de närmaste fyra åren.
Idag väntar jag med spänning på att få reda på vilket utskott jag kommer att arbeta i och därmed vilken minister jag kommer att debattera med framöver. Spännande!