2008-06-29

Allt finns på Suradagarna!


Särskrivningar är bland det roligaste jag vet.

2008-06-26

Reaktion på Bildts svar

Olle Thorell (s) : Bildt ditt svar duger inte!
– Regeringen förhalar förbud mot klustervapen
– Med sitt förhalande solkar regeringen ner Sveriges anseende som föregångare i det internationella nedrustningsarbetet. Det säger riksdagsledamot Olle Thorell som i en skriftlig fråga till Utrikesminister Carl Bildt (m) frågat vilka åtgärder statsrådet tänker vidta för att Sverige ska kunna skriva under ett internationellt förbud.
– Svaret är tyvärr ett icke-svar. Bildt säger egentligen bara att man ska fundera på saken, och att "analys av förhandlingsresultatet nu inletts".
Det duger inte, det borde vara enkelt att svara om man har för avsikt att skriva under fördraget eller inte.
Frågan kvarstår alltså, kommer Sverige att skriva under avtalet eller inte. Förhandlingsresultatet borde vara tydligt för alla redan i Dublin - eftersom den svenska delegationen där inte motsatte sig avtalstexten.
Regeringen drar nu ut på processen helt i onödan, en enig riksdag står bakom Oslo-deklarationen, och regeringen borde snarast ge till känna att man kommer att skriva under avtalet, säger Olle Thorell (s).

Skolpolitik är mer än bara förbud mot kepsar och mobiltelefoner!

Förbud mot mobiltelefoner och förbud mot kepsar.
Betyg i uppförande samt betyg för våra sjuåringar.
Om du tror att detta är vad skolan behöver, hur ser din bild av skolan ut, Jan Björklund?
Vi socialdemokrater är bekymrade över skolministerns betygshysteri och förbudsiver.
Detta löser inte skolans problem. Skolministern har varit skicklig i att peka på problemen i svensk skola, och utnyttja dem partipolitiskt. Men en regering måste också komma med lösningar. Då räcker det inte med att lova hårdare tag, att gorma om kepsar och mobiltelefoner, eller införa lagar om att hämta skolkare med polispiket.
Vi är för ordning och reda, men barn ska inte behandlas som brottslingar. Skolpolitik är inte kriminalpolitik. Vi socialdemokrater sitter inte ensamma inne på alla lösningar. Men vad vi kan lova är en långsiktig skolpolitik som ger arbetsro till alla de som verkar i skolan.
En skolpolitik som tar större hänsyn till vetenskap och lärarnas beprövade erfarenhet, än till kortsiktiga utspel och snärtiga uttalanden om hårdare tag.
Svenska skolan ska inte vara Björklunds testlabb. Ytterst handlar det om våra barns framtid, och det måste väga tyngre än partitaktik.
Är det verkligen en regerings uppgift att lagstifta om förbud mot mobiltelefoner och kepsar i skolan? Den regering som lägger sig på så låg nivå framstår som visionslös och idéfattig. Björklunds betygshysteri framstår som en panikåtgärd för att banka fram lydnad.
Att sätta betyg på sjuåringar har ingen förankring vare sig i skolan eller bland föräldramajoriteten. Idag förs en dialog mellan skolan och hemmet vad gäller elevernas kunskapsutveckling. Dialogen sker genom utvecklingssamtalet där skolan, föräldrarna och eleven sätter sig ned en gång per termin och diskuterar igenom vad som går bra och vilka områden som behöver förbättras. Utvecklingssamtalet och individuella utvecklingsplaner är tydliga och bra instrument för att följa elevernas utveckling.
Björklunds förslag om ”betygsliknande omdömen” är som vanligt populistiskt utan någon klar analys av hur man löser de verkliga problemen inom skolan.
Sveriges elever, föräldrar och lärare har rätt till en mer genomgripande och långsiktig skolpolitik, Jan Björklund!
Populistiska utspel om förbud och betyg räcker inte!

Svar från Bildt

Var med på rapport i morse m.a.a min fråga till Bildt, på playrapport.se kan man se inslaget.
Svaret fick jag idag och det är som följer. Ett ick-svar tycker jag, Bildt säger bara egentligen att man ska tänka på saken.

"Olle Thorell har frågat mig vilka åtgärder jag avser vidta för att Sverige ska kunna skriva under den konvention som inom Osloprocessen antogs i Dublin i maj detta år.

Sverige deltog i framförhandlandet av den konventionstext som antogs i Dublin 30 maj. Sverige verkade i enlighet med Oslodeklarationen under konferensen för en ambitiös och effektiv reglering av klusterammunition som skapar oacceptabla skador på civila. För att regleringen skulle bli så effektiv som möjligt verkade Sverige också för att stora tillverkare och användare av kluster­ammunition ska kunna ansluta sig.

Konventionen tar flera steg framåt när det gäller att hantera problemen med otillförlitlig klusterammunition. En stor mängd existerande ammunitionstyper blir förbjudna. Reglerna om förstöring av sådan ammunition, om ansvar för röjning, internationellt samarbete och bistånd samt om ersättning till offer för klusterammunition är detaljerade och i vissa avseenden långtgående. Regeringen välkomnar därför resultatet av förhandlingarna som svarar mot Oslodeklarationens målsättning.

För att ge tid för analys och överväganden av skilda slag brukar texter som tagits fram vid en diplomatkonferens efter en viss tid öppnas för undertecknande. I detta fall öppnas texten i Oslo med början 3 decem­ber. Ett undertecknande har den folkrättsliga följden att undertecknande stater inte får motverka konventionens ändamål och syften. Den full­ständiga rättsliga bundenheten kommer först i och med ratifikation. Konventionen träder ikraft först sedan 30 stater ratificerat. Liksom andra deltagande stater kommer Sverige nu närmare analysera förhandlings­resultatet. Denna analys har nu inletts.

Stockholm den 26 juni 2008



Carl Bildt

2008-06-25

Politik för global utveckling

Här nedan följer mitt anförande i PGU-debatten som ägde rum i kammaren förra veckan.
Klustervapenfrågan är fortsatt aktuell, idag ska jag intervjuas i rapport apropå min skriftliga fråga som jag skrivit om här tidigare.
"Herr talman! Vi socialdemokrater står förstås bakom alla våra reservationer i betänkandet, men låt mig för tids vinnande bara yrka bifall till nr 1, 4, 5 och 10.
Det har varit en intressant debatt i dag. Jag ska inte ge mig på att sammanfatta hela den. Jag ska i stället lyfta fram två aspekter som vi socialdemokrater anser är dåligt belysta i regeringens skrivelse.
När politiken för global utveckling först beslutades hade vi socialdemokrater all anledning att vara stolta. Det var en världsunik produkt som en enig riksdag stod bakom. Många parlament i världen har med stort intresse studerat PGU. Det är en politik som vi socialdemokrater känner ett särskilt ansvar för eftersom det var vår regering som tog fram den.
Det är därför med intresse som vi nu har tagit del av regeringens skrivelse och majoritetens texter i betänkandet.
Låt mig först och främst säga att det är bra att man har kommit med en skrivelse som tar ett rejält grepp på hela politiken. Det uppskattar vi. Det finns delar där vi är överens, men där kommer jag av naturliga skäl inte att uppehålla mig. Jag vill i stället peka på ett par områden där jag anser att regeringen – i dessa EM-tider – skjuter över målet eller helt missat att komma in på planen.
Den första gäller synen på marknaden och arbetstagarnas rättigheter. Regeringen lägger starkt fokus på ekonomisk tillväxt, företagande och näringslivets viktiga roll för global utveckling. Vi socialdemokrater är naturligtvis inte emot något av detta, men vi har en mer nyanserad bild av hur man bäst uppnår goda hållbara resultat.
Marknaden är inte allena saliggörande. Ekonomisk tillväxt är inte det enda måttet på ett framgångsrikt samhälle. Företagande är inte den enda faktor som skapar sysselsättning. Alla dessa faktorer är förstås viktiga och nödvändiga och får inte glömmas bort. Det finns områden som också är viktiga och som regeringen väljer att knappt alls lägga fokus på. Det gäller arbetstagarnas rättigheter, möjligheter att organisera sig i fria fackföreningar – det nämnde Holger – och arbetet med att skapa drägliga arbetsförhållanden globalt. Man nämner pliktskyldigt arbetet med ILO:s konventioner, men engagemanget för arbetstagarnas rättigheter tycker vi är för svagt.
Vi socialdemokrater menar att om man vill ha en ekonomisk, social och miljömässigt hållbar tillväxt måste man ha båda dessa perspektiv. Man måste vara medveten om den roll som en rättvis fördelning spelar för en långsiktigt effektiv fattigdomsbekämpning. Vi anser att majoriteten alltför ensidigt sjunger marknadens lov.
Av världens 100 största ekonomier är hälften företag. Vi menar att regeringen inom ramen för FN, Världsbanken och ILO starkare måste driva fram regler om företags ansvar för mänskliga rättigheter, arbetsvillkor och en bättre miljö. Sverige bör också starkare hävda arbetstagares rättigheter i organisationer som IMF och Världsbanken samt i bilaterala kontakter med upphandlingsregler på alla samhällsnivåer nationellt och globalt.
Det andra området som jag tänkte nämna är nedrustning i allmänhet och klustervapen i synnerhet.
Sverige har sedan många år en stolt tradition i att vara en föregångare i det internationella arbetet med nedrustning. Många är de initiativ som tagits av Sverige på den globala arenan sedan många årtionden tillbaka.
Det kalla kriget är sedan länge slut, men man kan med oro se hur världens militärutgifter ökar varje år. Det internationella nedrustningsarbetet behöver ta ny fart och mer behöver göras. Här har dock den borgerliga regeringen varit förvånansvärt passiv.
Ett exempel på denna passivitet som har varit aktuellt under riksdagsåret är det internationella förbudet mot klustervapen. Det är ett initiativ taget av den norska regeringen, som har en socialdemokratisk statsminister och utrikesminister. Det går under namnet Osloprocessen.
Klusterbomber är fruktansvärda vapen som drabbar civilbefolkningen i mycket hög grad. Det är också en vapentyp som lämnar efter sig blindgångare som kan orsaka ändå mer skada åratal efter det att de en gång har använts.
Offren kan räknas i tusental i Afghanistan, Laos och inte minst senast i Libanon där Israel bara under de sista tre dagarna av kriget öste ut hundratusentals substridsdelar över södra Libanon.
Osloprocessen har nu lett fram till att man i Dublin häromveckan kom fram till en avtalstext som över hundra länder har ställt sig bakom. Jag var där och kunde se den glädje som fanns över att man äntligen har kommit till skott med ett avtal som, om det implementeras, kommer att förbjuda över 90 procent av världens klustervapen.
Vad har regeringens hållning varit i denna process? Ett enigt utrikesutskott har ju hela tiden krävt att regeringen ska verka för ett heltäckande internationellt förbud – ett förbud som också kan omfatta den svenska bombkapsel 90 som ingår i JAS Gripens arsenal. Vi menar att bombkapsel 90 hör till ett inhumant, föråldrat och onödigt vapensystem som inte borde få finnas i något lands arsenal, inte heller i Sveriges.
Vad har då regeringens hållning varit? Först var man passiv, sedan var man aktivt obstruerande, sedan verkade man motvilligt rätta in sig i ledet. I dag vet ingen riktigt var regeringen står. Man deltog inte i det första mötet som hölls i Lima i Peru, och man agerade inte åt något särskilt håll i det följande mötet i Wien. Sedan gjorde man ett lappkast inför mötet i Wellington på Nya Zeeland där man plötsligt började verka för undantag för vissa typer av klustervapen. Dessa undantag råkade då omfatta även bombkapsel 90, en händelse som onekligen ser ut som en tanke.
I Dublin i maj i år verkade regeringen inse att loppet var kört. En överväldigande majoritet av länderna var emot att undanta klustervapen av BK 90:s typ, och man sågs krypa till korset och motsatte sig inte den slutgiltiga avtalstexten som röstades fram med acklamation.
Så långt är det gott och väl. Men det som oroar oss nu är de kommentarer som har kommit från bland andra statsministern och försvarsministern efter Dublinmötet. Signalen som har gått ut är att man får vänta och se vad man nu ska göra och om man verkligen kommer att skriva på avtalet i Oslo i december.
Det vore en skam om regeringen lät militära och kommersiella intressen gå före vad en enig riksdag anser och vad över 100 länder har kommit överens om. Vi kräver att regeringen klart deklarerar att man kommer att ratificera avtalet och genast sätter i gång med att skrota bombkapsel 90.
Sammanfattningsvis uppskattar vi att man har kommit till riksdagen med en skrivelse men har förstås även kritik. Det finns delar som vi är överens om, men det finns också delar där det är ideologiska skillnader.
Marknaden är inte allena saliggörande, och sambandet mellan en långsiktigt hållbar utveckling och en rättvis fördelning är för svagt belyst.
Slutligen: Ratificera förbudet mot klustervapen, skrota bombkapsel 90, och se till att Sverige återupptar sin roll som ledare i det internationella nedrustningsarbetet!
Som siste talare i debatten önskar jag talmannen och mina meddebattörer en trevlig sommar. "

2008-06-18

Indiska parlamentariker

var på besök i riksdagen idag. Jag visade runt lite opch sen hade vi en diskussion där massor med frågor ställdes om svensk politik bl.a. Mona kom också förbi och hälsade på gruppen.



Demonstration utanför riksdagen idag

Hundratals mest vitklädda demonstranter samlades utanför huset idag m anl av FRA-lagen.
Nu blev det ju ett lappkast igår kväll där regeringen blev tvungna att paketera om FRA_förslaget i något smakligare form för att få igenom det. Lite löjligt tycker jag att det hela blev. Federley o Annie Johansson vänder ut o in på sig för att försöka framstå som de unga liberala hjältarna. Politisk posering och spel för galleriet anser jag. Faktum är ju att de ändringar som görs inte i sak egentligen ändrar sakinnehållet alls.
Problemet är att vi har en regering som lägger fram förslag i kammaren som man inte ens förmår förankra i sina egna partier.
Förra veckan sa Reinfeldt att vi jobbar i "förtroendebranschen".
Tjenare....
Ingen direkt bra avslutning på riksdagsåret för borgarna, men det är väl symtomatiskt för året i övrigt.



2008-06-17

FRA-lagen

Benjamin Franklin var en klok man:
"Any society that would give up a little liberty to gain a little security will deserve neither and lose both."

I särklass det mest uppmärksammade lagförslaget åtminstone i bloggosfären och i min mailbox på länge är det om FRA och signalspaning.
Dilemmat är ganska tydligt. Personlig integritet vs ökad säkerhet.
Jag och alla andra sossar kommer att rösta nej till förslaget till förmån för vår reservation där vi förespråkar vidare utredning av skyddet för den personliga integriteten.
Media gör stort nummer av att det räcker med fyra borgare som byter sida.
Mitt tips är att ingen kommer att göra det, förslaget går igenom, möjligen att någon avstår från att rösta och någon kvittar ut sig.
Inget märkligt iofs med att partilinjen följs, märkligt är däremot att vissa unga liberala borgare hängs ut som de stora svikarna.
Boven i dramat är väl ändå regeringen som kommer med ett så korkat förslag.
Det verkar media inte tycka är intressant, intressantare då att rapportera om Federleys ångest eller Birgitta Ohlssons kvittande eller inte. Löjligt tycker jag. Det är ett dumt förslag, det är regeringens förslag- kritisera den som kritiseras bör.
Tänkvärt citat

2008-06-12

Fråga till Bildt


Solen går ner över riksdagshuset.



Nedanstående fråga lämnar jag imorgon in till utrikesministern, med anledning av att det inte har hörts minsta pip om huruvida Sverige verkligen kommer att skriva under förbudet mot klustervapen som beslutades i Dublin häromveckan.




"Internationellt förbud mot klustervapen

Det är vanliga människor som dödas och skadas av klustervapen - 98% av dem som drabbas är civila. Klustervapen är en bomb- eller raketkapsel som innehåller en mängd mindre delar, så kallade substridsdelar. Kapseln öppnar sig och substridsdelarna sprids ut över ett större område. Dessa vapen drabbar i första hand civila, dels genom att de sprids över ett så stort område, dels genom att många inte exploderar på en gång utan ligger kvar för att explodera vid ett senare tillfälle, kanske när de hittas av lekande barn eller av någon som försöker odla sin jord i krigets spår.

Alla vapen är per definition inhumana, men klustervapen har flerdubbel verkan: de är förödande när de fälls och de har fortsatt verkan år efter år, även efter att själva kriget tagit slut.

En enig riksdag har beslutat att Sverige ska vara pådrivande för att få till stånd ett internationellt förbud för klustervapen och den så kallade Osloprocessen utgör en kraftfull del i arbetet för att få ett sådant till stånd. Regeringen har beklagligt nog valt att arbeta för undantag istället för att vara pådrivande i denna process.

När över 100 länder så under Osloprocessens förhandling i Dublin i maj 2008 enades om att anta en konvention som förbjuder klustervapen tvingades också den svenska borgerliga regeringen ansluta sig till denna skara och överge sina tidigare krav på undantag för Bombkapsel 90.

Även om inte de länder som är ledande tillverkare av klustervapen deltagit är det ändå ett bra avtal om att förbjuda klustervapen som nu kommit till. Det är glädjande att Sverige sagt sig stödja konventionen.

Men trots det glädjande svenska beskedet i Dublin är jag oroad, mot bakgrund av regeringens tidigare agerande med vacklande engagemang i frågan samt statsministerns kommentar efter Dublinmötet – där han inte ville lova något för svensk del. Enligt Ekot är det flera statsråd som lämnar frågetecken huruvida Sverige verkligen ska skriva under konventionen senare i år.

Med anledning av det anförda vill jag fråga utrikesministern vilka åtgärder han avser vidta för att Sverige ska kunna skriva under den ovan nämnda konventionen?"

2008-06-11

Riksdagsdebatt om mänskliga rättigheter.

Lite hes idag efter EM-matchen igår. Äntligen fick Zlatan till det så som bara han kan få till det. Den mannen är ett geni. Många har dissat honom som diva, att han gör saker för svårt, att han inte är en lagspelare och att han aldrig lyckas mot rbra motstånd. Jag har alltid försvarat hans storhet för de som inte begriper bättre, och nu fick alla se. Zlatan är ett geni, ingen kan göra vad Zlatan kan göra med en boll, eller för att citera honom själv:
Zlatan är Zlatan!
Idag var det debatt i kammaren om MR-frågor. Jag valde att fokusera mitt inlägg på Kina och Burma eftersom vi var flera sossar i debatten som tog upp andra länder och teman. Här nedan följer mitt inlägg:

Jag kommer att ägna mitt inlägg åt att belysa situationen för de mänskliga rättigheterna i Asien.
Låt mig först yrka bifall till våra reservationer nämligen nr 2, 5, 22, 23 och 37
Förra veckan högtidlighölls årsdagen för massakern vid den himmelska fridens torg 1989.
Det var en tid då världen snabbt förändrades, berlinmuren föll, och det kalla kriget slutade lika plötsligt som oväntat.
Till skillnad från i andra länder fick demonstrationerna i Kina ett annat och mycket blodigare slut.
Natten mellan den 3e och 4e Juni rullade stridsvagnarna in och vad som sedan hände är fortfarande till stora delar höljt i dunkel. Vad vi vet är att oskyldiga människor dog, hur många vet ingen säkert, men offren kan räknas i hundratal.
Fortfarande sitter 130 personer fängslade för sitt deltagande i demonstrationerna .
Alla dessa offer får inte ha varit förgäves och vi måste fortsätta vår dialog med kinas regering och vara tydliga i vår kritik mot hur man förhåller sig till mänskliga rättigheterna.
För det är ju så, herr talman, att de mänskliga rättigheterna är universella och allmängiltiga. Det finns inga särskilda mänskliga rättigheter för kineser eller för svenskar, de är universella.
De gäller lika för oss svenskar i ett försommarfagert stockholm där man lätt kan tro att inget ont kan hända.
Lika för folket i Tibet som inte tillåts behålla sin kultur och utöva sin religion.
Lika för fabriksarbetarna i södra Kina som sliter ut sina kroppar under vidriga förhållanden utan möjlighet att organisera sig i fria fackföreningar.
Samma rättigheter gäller alla och de gäller lika.

Tillväxten i Kina visar på nya rekordsiffror varje år och utvecklingen verkar inte ha något stopp. Miljoner människor har lyfts ur fattigdom och den personliga friheten har ökat på många håll.
Det här är förstås glädjande, men det finns en mörkare sida.
Kina är fortfarande en enpartistat och en diktatur som förtrycker oliktänkande.
Kina har samtidigt med den ekonomiska boomen vuxit i makt och inflytande i världen.
Med ökad makt följer också ökat ansvar.
MEN Kina agerar oansvarigt i internationella konflikter som i Darfur och Burma.
Jakten på råvaror, energi och affärsmöjligheter får inte vara det allenarådande.
Om man vill ha omvärldens respekt som ny stormakt måste man också ställa upp för värderingar som fred, frihet och respekt för de mänskliga rättigheterna.
OS i Peking invigs åtta minuter över åtta på kvällen den 8 augusti 2008.
Kina har satsat oerhörda resurser på att OS ska bli en propaganda triumf.
Låt oss då under den allmänna yran inte glömma bort vad det är för sorts land skådespelet utspelar sig i.
Det är ett land där dödsstraffet utdelas i skrämmande omfattning och för en mängd typer av brott.
Det är ett land som tvångsförflyttar människor i uppstädningen inför OS.
Det är ett land där minoriteter som Ugurier och Tibetaner förtrycks och förvägras sina rättigheter.
Det är ett land som är världsmästare i att fängsla journalister och nätskribenter.
Låt oss minnas det den 8 augusti när strålkastarna slås på vid OS-invigningen.
Och framförallt låt oss minnas det när strålkastarna slocknat efter OS.
Då får inte omvärldens röster tystna, då måste protesterna fortsätta och trycket måste öka ännu mer på den kinesiska regimen.

Avslutnigsvis skulle jag vilja säga några ord om situationen i Burma.
Där har omvärlden kunnat bevittna hur vanstyre och brist på respekt för de mänskliga rättigheterna har förvandlat en naturkatastrof till något mycket, mycket värre.
Cyklonen Nargis drog in över Irrawaddy-deltat för sex veckor sedan.
Miljoner människor blev hemlösa, flera års risskörd förstördes, och ca 100.000 dog.
Men katastrofen är inte slut, den blir värre för varje dag som går.
Anledningen är den militärjunta som styr Burma.
De förvägrar sitt folk den mest grundläggande mänskliga rättigheten.
Nämligen rätten till liv.

Det här är ju en katastrof av samma omfattning som tsunamin 2004, men hur katastrofen har hanterats skiljer som natt och dag.
I Burma så vägrade militärjuntan från början att släppa in internationell hjälp. Man har sedan dess släppt en del på restriktionerna, men fortfarande har hundratusentals människor inte fått någon hjälp överhuvudtaget.
FN:s generalsekreterare tilläts träffa juntaledaren Than Swe och han gjorde utfästelser om att internationell hjälp skulle släppas in. Men de löftena verkar bara ha varit ännu en lögn från en regim som sätter sin egen makt före allt annat.
Folket i Burma har samma mänskliga rättigheter som ni och jag, men i Irawaddydeltat flyter liken tätt, rapporter kommer om att de överlevande har tappat livslusten helt och hållet.
Lidandet i Burma visar inte bara vad som händer när en regim fullständigt ignorerar sitt folks mänskliga rättigheter.
Det är också ett sorgligt bevis på de problem som finns i det internationella beslutsfattandet. Ekonomiska intressen, jakt på råvaror och geopolitiska intressen går före det Burmesiska folkets rätt till liv.
Den svenska regeringen måste öka sina ansträngningar så att EU:s sanktioner ytterligare skärps och påverka ASEAN-länderna att agera mer kraftfullt så att Burma inleder en verklig demokratiseringsprocess.
Aung San Suu Kyi och de andra politiska fångarna måste friges, en dialog med den politiska oppositionen och de etniska minoriteterna måste inledas.
Och framförallt internationell hjälp måste komma fram till de överlevande.

2008-06-05

Årsdagen av massakern vid himmelska fridens torg.

Igår deltog jag vid en manifestation på medborgarplatsen som Amnesty arrangerade. Tal hölls av mig, Birgitta Ohlsson, Amnestys ordförande Lise Bergh och på bilden Mai Ping.
Här är mitt tal:
"Vi samlas här idag för att minnas de som offrade sina liv på den Himmelska fridens torg för möjligheten att fritt få uttrycka sina åsikter.
Deras offer får inte ha varit förgäves och alla vi måste ta vårt ansvar för att verka för att de mänskliga rättigheterna ska respekteras överallt.
De mänskliga rättigheterna är universella och allmängiltiga. Det finns inga särskilda mänskliga rättigheter för kineser eller för svenskar, de är universella.
De gäller lika för er som står här på medborgarplatsen i ett sommarfagert stockholm. Lika för folket i Tibet som inte tillåts behålla sin kukltur och utöva sin religion.
Lika för fabriksarbetarna i södra Kina som sliter ut sina kroppar under vidriga förhållanden utan möjlighet att organisera sig i fria fackföreningar.
Samma rättigheter gäller alla och de gäller lika.
Idag är det 19 år sedan massakern vid himmelska fridens torg.
Mycket har hänt sedan dess. Det kalla kriget är över, Internet har revolutionerat informationsflödet och möjligheten att kommunicera över gränser.
Aldrig någonsin har världen varit så öppen och så tillgänglig för så många.
Tillväxten i Kina visar på nya rekordsiffror varje år och utvecklingen verkar inte ha något stopp. Miljoner människor har lyfts ur fattigdom och den personliga friheten har ökat på många håll.
Det här är förstås glädjande, men samtidigt finns en utveckling som är både skrämmande och oacceptabel.
Kina är fortfarande en enpartistat och en diktatur som förtrycker oliktänkande.
Kina har samtidigt med den ekonomiska boomen vuxit i makt och inflytande i världen.
Kina agerar oansvarigt i internationella konflikter som i Darfur och Burma.
Man lägger in sitt veto i säkerhetsrådet och vill inte lägga sig i staters inre angelägenheter. Det här duger inte.
Med ökad makt följer också ökat ansvar. Kina är ett stort och viktigt land också på den globala arenan, och behöver bättre leva upp till det ansvar som följer med.
Jakten på råvaror, energi och affärsmöjligheter får inte vara det allenarådande. Om man vill ha omvärldens respekt som ny stormakt måste man också ställa upp för värderingar som fred, frihet och respekt för de mänskliga rättigheterna.
Sommar-OS i Peking invigs åtta minuter över åtta på kvällen den 8 augusti 2008.
Kina har satsat oerhörda resurser på att OS ska bli en propaganda triumf. Världens ögon kommer under några veckor vara helt fokuserade på Kina.
Låt oss då under den allmänna yran inte glömma bort vad det är för sorts land skådespelet utspelar sig i.
Det är ett land där dödsstraffet utdelas i skrämmande omfattning och för en mängd typer av brott.
Det är ett land som har tiotusentals internetpoliser som övervakar allt som sker på nätet och fängslar de som bryter mot censurreglerna.
Det är ett land som tvångsförflyttar människor i uppstädningen inför OS.
Det är ett land som beväpnar förtryckarregimer som Sudan och militärjuntan i Burma.
Det är ett land där minoriteter som Ugurier och Tibetaner förtrycks och förvägras sina rättigheter.
Det är ett land som är världsmästare i att fängsla journalister och nätskribenter.
Låt oss minnas det den 8 augusti när strålkastarna slås på vid OS-invigningen. Och framförallt låt oss minnas det när strålkastarna slocknat efter OS.
Då får inte omvärldens röster tystna, då måste protesterna fortsätta och trycket måste öka ännu mer på den kinesiska regimen.
Låt oss inte glömma offren för massakern vid den himmelska fridens torg, och låt oss inte glömma alla de som kämpar för mänskliga rättigheter i Kina idag. "


2008-06-02

Världsbutiken i Arboga

Var i måndags på Världsbutiken i Arboga och mötte styrelsen där. De jobbar ideellt för att bidra till rättvisare handel och på så vis bättre möjligheter för tredje världen att konkurrera på världsmarknaden. En liten charmig affär alldeles vid arboga-ån har de. Om ni passerar arboga gå in där och köp något!