Inlägg
Solen går ner över riksdagshuset.
Nedanstående fråga lämnar jag imorgon in till utrikesministern, med anledning av att det inte har hörts minsta pip om huruvida Sverige verkligen kommer att skriva under förbudet mot klustervapen som beslutades i Dublin häromveckan.
"Internationellt förbud mot klustervapen
Det är vanliga människor som dödas och skadas av klustervapen - 98% av dem som drabbas är civila. Klustervapen är en bomb- eller raketkapsel som innehåller en mängd mindre delar, så kallade substridsdelar. Kapseln öppnar sig och substridsdelarna sprids ut över ett större område. Dessa vapen drabbar i första hand civila, dels genom att de sprids över ett så stort område, dels genom att många inte exploderar på en gång utan ligger kvar för att explodera vid ett senare tillfälle, kanske när de hittas av lekande barn eller av någon som försöker odla sin jord i krigets spår.
Alla vapen är per definition inhumana, men klustervapen har flerdubbel verkan: de är förödande när de fälls och de har fortsatt verkan år efter år, även efter att själva kriget tagit slut.
En enig riksdag har beslutat att Sverige ska vara pådrivande för att få till stånd ett internationellt förbud för klustervapen och den så kallade Osloprocessen utgör en kraftfull del i arbetet för att få ett sådant till stånd. Regeringen har beklagligt nog valt att arbeta för undantag istället för att vara pådrivande i denna process.
När över 100 länder så under Osloprocessens förhandling i Dublin i maj 2008 enades om att anta en konvention som förbjuder klustervapen tvingades också den svenska borgerliga regeringen ansluta sig till denna skara och överge sina tidigare krav på undantag för Bombkapsel 90.
Även om inte de länder som är ledande tillverkare av klustervapen deltagit är det ändå ett bra avtal om att förbjuda klustervapen som nu kommit till. Det är glädjande att Sverige sagt sig stödja konventionen.
Men trots det glädjande svenska beskedet i Dublin är jag oroad, mot bakgrund av regeringens tidigare agerande med vacklande engagemang i frågan samt statsministerns kommentar efter Dublinmötet – där han inte ville lova något för svensk del. Enligt Ekot är det flera statsråd som lämnar frågetecken huruvida Sverige verkligen ska skriva under konventionen senare i år.
Med anledning av det anförda vill jag fråga utrikesministern vilka åtgärder han avser vidta för att Sverige ska kunna skriva under den ovan nämnda konventionen?"
Det är vanliga människor som dödas och skadas av klustervapen - 98% av dem som drabbas är civila. Klustervapen är en bomb- eller raketkapsel som innehåller en mängd mindre delar, så kallade substridsdelar. Kapseln öppnar sig och substridsdelarna sprids ut över ett större område. Dessa vapen drabbar i första hand civila, dels genom att de sprids över ett så stort område, dels genom att många inte exploderar på en gång utan ligger kvar för att explodera vid ett senare tillfälle, kanske när de hittas av lekande barn eller av någon som försöker odla sin jord i krigets spår.
Alla vapen är per definition inhumana, men klustervapen har flerdubbel verkan: de är förödande när de fälls och de har fortsatt verkan år efter år, även efter att själva kriget tagit slut.
En enig riksdag har beslutat att Sverige ska vara pådrivande för att få till stånd ett internationellt förbud för klustervapen och den så kallade Osloprocessen utgör en kraftfull del i arbetet för att få ett sådant till stånd. Regeringen har beklagligt nog valt att arbeta för undantag istället för att vara pådrivande i denna process.
När över 100 länder så under Osloprocessens förhandling i Dublin i maj 2008 enades om att anta en konvention som förbjuder klustervapen tvingades också den svenska borgerliga regeringen ansluta sig till denna skara och överge sina tidigare krav på undantag för Bombkapsel 90.
Även om inte de länder som är ledande tillverkare av klustervapen deltagit är det ändå ett bra avtal om att förbjuda klustervapen som nu kommit till. Det är glädjande att Sverige sagt sig stödja konventionen.
Men trots det glädjande svenska beskedet i Dublin är jag oroad, mot bakgrund av regeringens tidigare agerande med vacklande engagemang i frågan samt statsministerns kommentar efter Dublinmötet – där han inte ville lova något för svensk del. Enligt Ekot är det flera statsråd som lämnar frågetecken huruvida Sverige verkligen ska skriva under konventionen senare i år.
Med anledning av det anförda vill jag fråga utrikesministern vilka åtgärder han avser vidta för att Sverige ska kunna skriva under den ovan nämnda konventionen?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar