Debut i talarstolen...

Postskörden häromdagen....vi får en ohemul mängd post varje dag. Undrar hur många träd som går åt? Det finns ju mail numera, men det verkar inte alla ha uppfattat.

Om ett par timmar gör jag debut i kammarens talarstol. Det känns stort. Även om den allmänpolitiska debatten inte följs av så himla många ledamöter i kammaren och tv-sändningen inte pågår. Värre är att ingen utom Andreas Carlgren behagar masa sig över vattnet från Rosenbad för att delta i kammardebatten.
I övrigt så rullar arbetet i riksdagen på. Jag har börjat få bevakningsområden i utrikesutskottet. Jag kommer tillsammans med Kent Härstedt att bevaka utvecklingen i Asien, jag kommer också att engagera mig i Afrika och har en del tankar om internationell miljöpolitik. Utöver detta så har jag ju ett särskilt intresse för skolfrågor, och det kommer jag att engagera mig i på länsplanet.
Den 7-8/12 kommer jag att delta i en konferens i Accra i Ghana, där europeiska och afrikanska parlamentariker ska diskutera de afrikanska ländernas skuldbörda. Spännande! Som ni förstår så går mycket tid åt till att läsa på och sätta sig in i olika frågor i världen. Man lär sig oerhört mycket och träffar intressanta människor.
Igår blev till exempel jag invald i styrelsen för det Svensk-Japanska Parlamentarikerförbundet och fick ta del av en japansk kulturafton.
Här nedan kan ni läsa mitt första anförande:

Fru Talman

Det är med glädje jag tar plats i den här kammarens talarstol för första gången.
Som ämne för mitt första anförande har jag valt något som engagerar mig mycket.
Skolpolitiken.
Inte bara för att jag har arbetat som lärare nästan hela mitt vuxna liv, utan mest för att den utbildning som vi ger våra barn är helt avgörande.
Avgörande för deras möjligheter att förverkliga sina drömmar .
Avgörande för Sveriges möjligheter att konkurrera i den globala ekonomin.
Den väg som den borgerliga regeringen slagit in på i skolpolitiken anser jag vara helt förkastlig.

Man försöker lösa svåra problem med enkla populistiska medel.

Man säger sig stå för en kunskapsskola. Javisst.
Det är självklart att man ska lära sig saker i skolan. Vem är emot det?
Inte vi socialdemokrater i alla fall.
Mer ordning och reda slår man på trumman för. Javisst.
Det är klart att det måste finnas normer och regler som följs. Vem är emot det?
Inte vi socialdemokrater i alla fall.
Det här är två exempel där man slår in redan öppna dörrar för att plocka billiga politiska poänger.
Hela valrörelsen har vi fått höra borgarnas svartmålning av svensk skola
Men jag ställer inte upp på det. Skolan är inte en verksamhet i kris i kaos. Men visst, det finns problem på många skolor och för många elever klarar inte målen.
De problem som finns i samhället finns också i skolan.
MEN man löser varken skolans eller samhällets problem med nån slags politisk ”plastic padding”. Det finns inga enkla patentlösningar.

Men som jag sa finns det problem, skillnader mellan skolor är för stor.
I många kommuner är skolresultaten en spegel av segregeringen som finns och de klasskillnader som existerar.
Elever på skolor i välmående villaförorter får bättre resultat än elever i socialt utsatta områden.
Då krävs ett mer jämlikt samhälle med mindre klyftor, inte mer prov och betyg och katederundervisning.
De problem som finns i skolan är alltså inte specifika för bara skolan utan speglar samhällets problem. Då räcker det inte att som folkpartiet hojta om ordning och reda, mer betyg, prov och sortering. Man kan inte backa in i framtiden.
Man kan inte återgå till den skola som fanns på femtiotalet, vi måste ha en modern effektiv skola och mänskliga metoder. Världen har förändrats och det måste också skolan göra.
Under mina nästan femton år som lärare på olika stadier har jag noterat följande:
De allra flesta lärare i Sverige gör ett storartat ouppmärksammat arbete. De tycker att kunskap är viktig och ordning och reda är en självklar förutsättning för lärande.
Barn och ungdomar i allmänhet är vetgiriga och nyfikna, blir de bara stimulerade på rätt sätt så har alla möjlighet att utvecklas till sin fulla förmåga.
Det största problemet lärare har är inte om man får konfiskera elevens mobiltelefon eller inte.
Barn vill lära sig saker - och glada, trygga barn lär sig mer än otrygga hunsade barn.
Många barn och ungdomar mår dåligt på grund av svåra förhållanden i hemmet, att straffa dem leder ingenvart.
Betyg i ordning och uppförande är en återgång till en syn på barn som jag trodde vi hade lämnat bakom oss för länge sen.

Synen på kunskap som förmedlas av den nya majoriteten är överlag gammaldags. Om man får betyg tidigare så kommer man att lära sig mer. Ska elever plugga bara för att få ett bra betyg? Är betyget i sig värt något? Nej – självklart inte. Man ska plugga för att lära sig något som man kan använda!
Betygshetsen i svenska skolor idag är ett större problem. Å ena sidan så blir många elever nedtryckta i skoskaften av att bli stämplade som icke godkända, å andra sidan finns det mängder av ambitiösa elever som känner att de inte duger om de inte får MVG i alla ämnen.
Den problematiken hör man inget om från borgarna.
En annan sorglig aspekt av högerns skolpolitik är den nedskärning man gör i det livslånga lärandet. Man drar ner anslaget till komvux med en tredjedel och man minskar antalet platser i den högre utbildningen. Dessutom river man upp gymnasiereformen som skulle modernisera den svenska gymnasieskolan.
Dessa försämringar kombinerat med en bakåtsträvande syn på lärande, kunskap och elever bådar illa för framtiden.

Vad vi behöver är en trygg kunskapsskola för alla, inte bara för vissa.
Vad vi behöver är en modern skola med effektiv pedagogik, inte fler skamvrår och korvstoppning.