Unken människosyn från "teolog"

I dagens VLT kan man läsa en debattartikel av en Johannes Forsblom som betitlar sig teolog och lärare. HÄR kan du läsa artikeln.
Tesen är att om homosexuella får gifts sig så är det dödsstöten för äktenskapet, han menar att de egentligen inte vill gifta sig, de är ju bara lättfotade, inte intresserade av långvariga relationer i alla fall. Dessutom misshandlar de varandra mer än andra.
Vilket fullständigt dravel!
Kärlek är kärlek och det är inte upp till staten att bestämma om de ska få gifta sig eller inte.
6 av 7 riksdagspartier är överens om detta. KD håller emot. Sverigedemokraterna är inte oväntat emot detta heller. Tolerans har ju aldrig varit deras starka kort.
Det ska bli intressant senare i höst att se var regeringen landar i frågan, det är ju fullständigt orimligt att KD som knappt når över 4% i någon mätning ska tillåtas blockera frågan.
Jag har skrivit tidigare om detta på bloggen och klipper in det inlägget nedan.
För övrigt är helgen mötesfri här i New York, så jag ska ägna mig åt att uppleva staden, följa valdebatten och förhoppningsvis blogga om det hela.
Som synes var det ett halvtidsreportage om undertecknad i VLT idag, och bloggadressen publicerades. Klicka på bilden så blir den större så att artikeln går att läsa.

Förhoppningsvis hittar nya läsare hit till bloggen.
Till er vill jag säga:
Välkomna, lägg sidan bland favoriterna och dra er inte för att skriva kommentarer.

Kärlek är kärlek (skrivet 2005):
Kanske lite sent ute, men vill ändå kommentera något om de präster som skrivit under en protestlista om homosexuella vigslar.
Jag betraktar inte mig själv som religiös. Jag tror inte på ett liv efter detta. Ändå är jag medlem i svenska kyrkan. Jag tror på kyrkans roll i samhället och vet att religionen spelar en viktig roll i mångas liv.
Bibelns budskap för mig är ett budskap om ovillkorlig kärlek, förlåtelse och humanism.
För mig är det enkelt att ta ställning i frågan om könsneutrala äktenskap.
Kärlek är kärlek.
Att välsigna kärlek är något bra.
Att exkludera människor är dåligt.
Till de som använder bibeln som slagträ i debatten har jag några intressanta bibelord:
I tredje moseboken 21:20 står det att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland.
Ger helt nya perspektiv på Vaxholmskonflikten och EU:s tjänstedirektiv…
.Andra moseboken 35:2 säger att den som arbetar på söndagar måste dräpas.
Det skulle Handels kunna använda i avtalsförhandlingar om arbetstid…
Tredje moseboken 11:7-8 säger att man inte får vidröra resterna av en död gris.
Fotboll är inte att tänka på om man vill vara trogen guds ord….
Samma mosebok 19:19 förbjuder att man odlar olika grödor på samma jord.
Undrar om maskrosorna på min gräsmatta gör mig till en syndare?
Tredje moseboken 20:14 föreskriver att de som ligger med sina släktingar ska brännas på bål. Kan användas i debatten om hårdare tag i domstolarna kanske…
Jag hoppas att ni läsare förstår att min vanvördighet är till för att visa hur absurd diskussionen blir om man använder citat ur bibeln för att motivera åsikter man har om en aktuell fråga. Bibeln är en text, skriven av människor, för människor – för länge sen.
Leva och låta leva är min inställning.
Kärlek är kärlek.

The Big Apple

Lite bilder från Manhattan jag tog i helgen. Fascinerande stad, promenadvänlig och numera tämligen säker också.

Rockefeller center, läcker skyskrapa med bra utsikt, utan lika långa köer som Empire State Building har. I och för sig kostar kaffet 10 dollar på the rainbow room på 35e våningen, men det är utsikten värd.




Isrinken utanför Rockefeller Center. En av massvis med platser man känner igen fast man aldrig varit där. Hela tiden har man den känslan här på Manhattan. Märkligt, men kul.




Det sägs ju att allt är lite större i USA, när det gäller rädisorna så är de mycket större.



Men det gäller inte alla polisbilar som synes.


Central park i söndags eftermiddag. En härlig park, jättestor, härligt folkliv och en lunga som den här stan verkligen beöver bland alla bilar och skyskrapor.


Grand Central Station, järnvägstationernas järnvägsstation.


Ground Zero, fortfarande bara en tom yta. När jag var utbytesstudent i USA 85-86 var jag på Manhattan en helg, då åkte vi upp i World Trade Center. Jag minns att hissen gick fort, och att det var dimmigt så man kunde inte se ett skvatt. Märkligt att dessa jättetorn bara är borta.
Ny skrapa ska byggas här, men byggstarten har skjutits på flera gånger om.

Paneldebatt om finanskrisen

Bla. Talar nobelpristagaren Stieglitz om de utmaningar som världsekonomin står inför.

Många nämner de toppmöten som kommer att äga rum senare i höst som viktiga tillfällen att sätta igång reformeringen av världens finansiella system.

Bretton-Woods 2.0 kanske är att ta i, men visst kommer det att krävas nya grepp.

Marknaden kan inte fungera utan tillräcklig reglering eller som Persson brukade säga;

Marknaden är en utmärkt tjänare - men en oduglig herre.

Dagordning á la minute

Varje dag kommer UN-Journal, en skrift som beskriver vilka möten som äger rum var och och när samt vad som ska diskuteras. Framförhållningen är inte den bästa och det går inte riktigt att veta vad som står på schemat från dag till dag.Vi är välkomna att delta på de allra flesta evenemang. Själva FN-byggnaden är rätt sliten, konferensrummen är små och fönsterlösa, kontorslandskapen grå och trista, luft o ventilation kass (dessutom så röks det lite varstans även om ett rökförbud i princip har tagits beslut om). Budgetbrist och svårigheter att komma överens om vem som ska stå för vad har skjutit upp en välbehövlig renovering. Nästa år ska den i alla fall sätta igång, och det är inte en dag för tidigt.

Embargot mot kuba

Diskuteras i generalförsamlingen. USA har sen många år ett ensidigt handelsembargo mot Kuba. Ett embargo som verkligen spelat ut sin roll, om det nu någonsin har haft nån vettig roll. I princip alla länder röstar för att embargot ska lyftas, Sverige också. Det innebär förstås inte att man därför sanktionerar kommuniststyret på Kuba.

I och för sig kan jag förstå att man i ett valår inte kan lyfta embargot mot Kuba. Särskilt då Florida (där massvis med exilkubaner bor, och röstar) är en stat som är en sk swingstate som spelar jätteroll i presidentvalet. Partitaktik o strategi vinner över sunt förnuft. Trist, men inte ologiskt eller särskilt överraskande.

Valet för övrigt är ju förstås helt dominerande i media här. Nyheterna handlar inte om mycket annat. Alla siffror tyder på en storseger för Obama, men som alltid är osvuret bäst, och det kan nog bli jämnare än väntat. Mitt tips är dock fortfarande att nästa president kommer att heta Barack Hussein Obama.

Dagarna här ägnar vi åt att följa debatter, förhandlingar och seminarier i FN huset. Vi får också diverse föredragningar av svensk personal på FN-representationen (som i princip är en svensk FN-ambassad) Intressant och givande, även om det är mycket info att smälta varje dag.

Säkerhetsrådet

Följer debatten om resolution 1325. Den rör kvinnors rättigheter och roll i konflikter. Mycket intressant, och en fråga där sverige varit drivande.

Ironiskt nog så var den enda runt bordet som inte var medelålders man, rapportören i ärendet.

Mycket återstår att göra när det gäller jämställdheten.

Utsikt tidig morgon på Manhattan

Pers om Palin....man kan bli trött av mindre

Så här skriver Anders H Pers om Sarah Palin i dagens vlt:
"Sarah Palin är som tjejerna på bruken i Västmanland.
Frimodig, slagfärdig, fräsch. Alaskas första kvinnliga guvernör och nu republikanernas vicepresident­kandidat är den här valkampanjens ­roligaste överraskning. Folkligt, festligt, fullspikat var hon drar fram. På ett par veckor har hon också tagit grepp om flera av sakfrågorna i valet, som hon tidigare knappast hade anledning att bry sig om. Många ogillar Sarah Palin, men utan henne skulle John McCain ha hamnat i medieskuggan. Nu har han kanske fortfarande en chans att vinna Vita huset."
Ojojoj. Det var nog den sämsta analys jag läst på ett tag. Dels så stämmer den inte överhuvudtaget. Palin verkar var på väg att förlora valet åt McCain. Hon får uppmärksamhet i media, visst. Men oftast så driver man med henne, hennes extrema åsikter och nästan provocerande okunskap om viktiga frågor (läs utrikespolitik). Dessutom så klingar det lite gubbsjukt om jämförelsen med " de frimodiga fräscha tjejerna på bruken". Förolämpande för kvinnor i bruksorter som jämförs med kreationisten (hon tror alltså inte på evolutionen, gud skapade faktiskt jorden på 7 dagar etc) och abortmotståndaren (kvinnor ska tvingas föda oavsett ålder och om de är offer för väldtäkt) Sarah Palin.
Mycket är märkligt i amerikansk politik. Det som vore läskigt på riktigt vore om McCain (72år) vann och om sedan Palin skulle bli president. Läskigt!

Debattartikel på FN dagen

FN:s tid är kanske äntligen här

Med Barack Obama i Vita huset och en ny folkrättslig agenda öppnas nya möjligheter för FN. Med principen "skyldighet att skydda" har FN äntligen utrustats med nödvändiga verktyg, och Obama lovar tillskott i kassakistan om han vinner presidentvalet.

Idag, på FN-dagen, åker vi till New York för att delta i generalförsamlingens 63:e årsmöte.

Som internationalister och socialdemokrater ser vi FN som det naturliga navet i internationell politik. FN har ansvar att skapa och upprätthålla fred och säkerhet i världen. Det är i FN ­nationer möts, diskuterar och kommer fram till ­gemensamma lösningar. Det var tanken när FN bildades 1945 i New York. Världen ser dock annor­lunda ut idag. Nya hot, nya typer av konflikter och en ny världsordning har ändrat spelreglerna för FN.

Säkerhetsrådet har med vetorätten för de fem permanenta medlemmarna satt stopp för nödvändiga insatser. Organisationen har saknat både verktyg och resurser.

Sverige har alltid varit en generös givare, men många länder har undlåtit att bidra till FN:s verksamhet. Däribland USA, vars skuld till FN är enorm. Utan pengar och utan de rätta verktygen har FN bakbundits. Diskussionen om FN:s ­reformering är inte ny. Efter att det kalla kriget tog slut, lanserades de första idéerna om ett mer effektivt FN. Sverige och inte minst socialdemokratiska regeringar har en stark tradition att värna FN:s roll och möjligheter i världen.

Den negativa spiralen har emellertid vänt! FN:s reformering har nu kommit en bra bit på väg. Ett stort steg mot ett mer effektivt FN togs under svenskt ordförandeskap i generalförsamlingen 2005. Det var då principen om "skyldighet att skydda" antogs. Den innebär tre saker: i första hand faller ansvaret att skydda på den egna staten. I andra hand faller ansvaret på FN som genom förebyggande åtgärder och diplomati förväntas ingripa i situationen. Om diplomati inte hjälper kan säkerhetsrådet fatta beslut om militär intervention.I tredje hand, om säkerhetsrådet skulle vara politiskt blockerat och passivt, måste enskilda stater agera ensamma eller i grupp för att komma tillrätta med situationen. Ansvaret att skydda upphör därmed aldrig. Principen "skyldighet att skydda" är en modern tolkning av folkrätten som skydd - inte bara för staters utan även för människors säkerhet. Med verktyget "skyldighet att skydda" i sin hand, har FN äntligen en reell möjlighet att träda in i konflikter och skydda en folkgrupp.

Med Barack Obama i Vita huset kan FN bli starkare, såväl ekonomiskt, som ökad legitimitet med stödet från Washington. Obama menar att USA ­måste spela en tydligare roll i FN, bland annat som pådrivare av nödvändig ­reformering. Obama anser det också vara ytterst nödvändigt att USA betalar sin skuld till FN och fortsätter att bidra långsiktigt. Det finns anledning att peka på regeringens brist på engagemang för FN. Den talar sällan om FN och folkrätten, som varit en hörnsten i svensk utrikespolitik. Regeringen har inte ens kunnat säga att kriget i Irak strider mot folkrätten. FN-byrån har upphört som självständig enhet inom UD. Passiviteten är påtaglig. Det är ytterst viktigt att Sverige, via EU, driver på FN:s viktiga reformeringsarbete.

Sverige bör plocka upp den boll som sattes i rullning av Jan Eliasson, i egenskap av ordförande för den historiska generalförsamling som satte ner foten i reformeringsfrågan. Sverige bör vara en aktiv och ledande aktör i FN:s ­reformering. Om Barack Obama blir president i USA, och han förverkligar sina löften ­gentemot FN, har vi en unik chans. Den chansen måste vi ta.

Olle Thorell, riksdagsledamot för Västmanland

Jennie Nilsson, riksdagsledamot för Halland

The big apple

I helgen åker jag till New York där jag kommer att vara två veckor framöver.
På bloggen ska jag i mån av tid rapportera dels om FN och generalförsamlingen, dels om upptakten till- och själva valet.
Nedanstående pressmeddelande gick ut idag.

Riksdagsledamot Olle Thorell (s) åker till FN:s generalförsamling
– Jag ser fram emot att följa FN-arbetet på nära håll. Trots sina fel och brister är FN en oerhört viktig institution och det bästa verktyg som finns för att nå globala överenskommelser Av Särskilt intresse kommer att vara att följa frågor om mänskliga rättigheter, konfliktlösning och nedrustning. Världshandelsfrågor och Asiens utveckling är också frågor jag kommer att försöka bevaka på plats i New York, säger Olle Thorell.
- Samtidigt som jag befinner mig i FN och New York genomförs USA valet. På valdagen kommer jag att besöka demokraternas valvaka för att förhoppningsvis ihop med dem fira Barack Obamas seger.
Jag kommer att rapportera fortlöpande på min blogg om vad som sker i FN-skrapan och i spurten av presidentvalrörelsen.
Olle Thorell kommer att vara i New York och FN:s generalförsamling mellan den 25 oktober – 9 november.

På radio västmanland idag 15.10

Intervjuades idag apropå ålfisket i mälaren.

Länk till inslaget HÄR

Klicka dig fram till kl 15.10.

Jag kommenterade det sjuka i att man har förbjudit allt fiske efter ål utom för de som har ålfiske som yrke och fiskar mer än 400kg om året.

Jag menar, antingen är väl ålen hotad eller inte.

Jag har också skrivit tre motioner om fiskepolitik som du kan hitta på min sida i riksdagen HÄR
Hela fiskepolitiken, både i Sverige, i EU och globalt är en sörja av särintressen, lobbyister som tagit över taktpinnen och svaga politiker.

Rovfisket världen över är på väg att göra slut på det som skulle kunna vara en outsinlig källa av nyttig proteinrik mat till världens växande befolkning.

Istället har det blivit ett sorgligt exempel på "allmänningarnas tragedi"

Vi skulle aldrig acceptera att man behandlade skogen på samma sätt.

Tänk er följande bild:
Milsbreda motorsågar drar fram genom skogen och kapar manshöga träd. Man slänger större delen av det man avverkat och återplanterar inte nya plantor. Man får subventionerat bränsle, och om svenska skogshuggare inte avverkar den alldeles för stora kvoten träd, så kommer skogshuggare från andra EU-länder och tar hand om kvoten.
Helt absurt och fullkomligt oacceptabelt förstås, men så illa är det ställt med fisket.

Läs Isabella Löwins bok "Tyst Hav" om ni vill veta mer. Har ni gjort det så kommer ni att närma er fiskdisken i närmsta butik på ett helt annat sätt i framtiden!

Säsongsavslutning

I strålande höstsol med syster och sambo. Fantastiskt avkopplande och dessutom funkade spelet oväntat bra. Kan nu stoppa undan grejerna med gott samvete till våren.

Samarbetet med MP väl förankrat

Brukar sällan klippa in andras debattartiklar här på bloggen. Men den här var så klok, och stämmer så väl med min uppfattning att jag gör det. Sex partidistriktordföranden om turerna kring samarbetet inför valet 2010:

"Den senaste veckan har varit omvälvande i svensk politik.
Vi socialdemokrater har tillsammans med miljöpartiet de gröna meddelat att vi fördjupar vårt samarbete och att vi avser att tillsammans bilda en koalitionsregering om vi får väljarnas förtroende efter valet 2010. Samtidigt fortsätter samtalen med vänsterpartiet. Detta är en stor förändring av det politiska landskapet i vårt land.
Förutom de korta perioder Sverige har haft borgerliga regeringar eller samlingsregering har vi socialdemokrater tagit ansvar i regeringsställning själva under stora delar av 1900-talet och början av 2000-talet. Med undantag för valet 1968 har vi innehaft regeringsmakten i minoritet och samarbetat i riksdagen för att få genomslag för regeringens politik. Detta har varit framgångsrikt för vårt land och byggt Sverige till en modern välfärdsnation med en stark industri.
Rådslag i partiet
Men svensk politik har förändrats. Efter att vi förlorade riksdagsvalet 2006 har vi under två års tid arbetat med breda rådslag i partiet. Det är en viktig process som involverar hela vår rörelse. Våra mål är tidlösa men varje tid kräver sina lösningar. Samma sak gäller formerna för bildandet av en ny regering. Vår partiledning har sedan valförlusten fört samtal med miljöpartiet och vänsterpartiet om hur vi kan fördjupa samarbetet mellan våra partier. I regeringsställning har våra partier tillsammans lagt fram 15 budgetar som vi lotsat genom riksdagen och vi har en lång erfarenhet av samarbete. Det finns mycket som är gemensamt men också några punkter där vi skiljer oss åt.
Bred förankring
Det har kommit att framställas i media som att vi socialdemokrater inte internt diskuterat det fördjupade samarbetet med miljöpartiet. Vi känner över huvud taget inte igen den bilden. De som bidrar till att sprida den i media far helt enkelt med osanning. Låt oss ta några exempel. Frågan om samarbetet har diskuterats vid åtta sammanträden i det verkställande utskottet (varav två internat) och vid fyra tillfällen i partistyrelsen. Vi distriktsordföranden har träffats tre gånger i frågan. Detta har skett med uppmaningen från partiledningen att mellan dessa tillfällen diskutera frågan i våra respektive distrikt. Partiledningen har dessutom träffat förstaombudsmännen i partidistrikten, haft en träff med LO:s styrelse och en träff med riksdagsgruppens styrelse och alla LO:s förbundsordföranden. Vår partiordföranden har utifrån dessa samtal fått ett tydligt mandat att fördjupa samarbetet med miljöpartiet.
Lite ödmjukhet, tack
Vi har svårt att tro att något annat parti skulle kunna visa upp en lika omfattande förankringsprocess. Det borgerliga samarbetet innan valet 2006 fördjupades allt som oftast via DN-debatt långt över huvudet på partiernas medlemmar. Deras budgetmotioner före valet spretade åt alla håll. Fortfarande är de djupt splittrade och handlingsförlamade i viktiga frågor som kärnkraften och Sveriges framtida energiförsörjning. Lite ödmjukhet från de borgerliga partierna hade kanske varit på sin plats.
Kaos efter Bildt
I en diskussion vänner emellan är det viktig att vara uppriktig. Vi socialdemokrater har från början gjort klart hur vi ser på förutsättningarna för en samarbetsregering efter nästa val. Vår utgångspunkt är att svensk ekonomi hanteras på ett ansvarsfullt sätt. Efter att vi som parti tog ansvar under 1990-talskrisen och även fick städa upp efter det budgetkaos som regeringen Bildt lämnade efter sig vet vi allt för väl vad som händer om man inte sköter ekonomin. Utan ordning och reda i statens finanser finns mindre pengar till sjukvård, skola och omsorgen och barn och äldre. Då går det inte att investera i trygghet och framgång.
Felriktad v-kritik
De ramar för den ekonomiska politiken som sattes upp efter 1990-talskrisen; oberoende Riksbank, budgetlag, utgiftstak och saldomål är viktiga fundament för att Sverige inte ska riskera hamna i en liknande situation igen. Vi socialdemokrater kommer inte att sätta oss i en regering där inte alla partier är överens om dessa fundament. Detta är de förutsättningar som gäller och vi har varit mycket tydliga på denna punkt. Än så länge har vänsterpartiet valt att ställa sig vid sidan om. Så sent som i årets budgetmotion ägnar vänsterpartiet arton sidor till att kritisera de ekonomiska ramverken.
Dörren står öppen
Detta har i media framställts som att vi stängt dörren. Det har vi inte, men vänsterpartiet måste bestämma sig om de vill gå in genom dörren eller inte.
Nu kommer samarbetet med miljöpartiet fördjupas och dörren står öppen för vänsterpartiet. De röda och gröna argumenten kommer att brytas mot varandra, sammanföras och skapa något nytt, något gemensamt. Vänsterpartiet har hittills valt att stå utanför.
För oss är de ekonomiska ramverken grundläggande.
Om vänsterpartiet vill gå in genom den öppna dörren återstår att se."

Anna Johansson Göteborgs partidistrikt
Urban Ahlin Skaraborgs partidistrikt
Jens Nilsson Jämtlands partidistrikt
Mikael Damberg Stockholms läns partidistrikt
Peter Hultqvist Dalarnas partidistrikt
Elvy Söderström Västernorrlands partidistrikt

Anförande i allmänpolitiska debatten

Låång dag idag, möten i långa rader, besök från SFI i sala, vlt-reporter som gör halvtidsreportage, partiledardebattlyssnande ochen envis mobiltelefon som ringer i ett. Att sen jetlagen har slagit till som en stekpanna i bakhuvudet, underlättar inte direkt.
Dagen avslutas med ett anförande i den allmänpolitiska debatten, det kan ni läsa här:

"Jag ska ägna mitt inlägg åt att tala om en av de mest infekterade och svårlösta konflikterna som finns i världen idag.
Nämligen Burma.
För ett drygt år sedan, i september 2007, var Burma högst upp på allas dagordning.
Den s.k. Saffransrevolutionen, där munkarna ledde fredliga protester mot militärregimen gav uppmärksamhet till det förtryck som 52 miljoner burmeser lever under.
Demonstrationerna slogs ner brutalt, många dödades, ännu fler bara försvann, och antalet politiska fångar steg till flera tusental.
Omvärlden protesterade högljutt, ett särskilt sändebud från FN skickades till Burma, vissa sanktioner infördes, resolutioner formulerades och så vidare.
Men i Burma märktes inte mycket av detta. Förtrycket stärktes, barnsoldaterna fanns kvar, slavarbetet fortsatte.
Och general Than Swe sitter tryggt kvar vid makten, medan Aung San Suu Kyi är kvar i husarrest.
Och omvärldens uppmärksamhet riktades åt andra håll.
I maj i år svepte cyklonen Nargis in över Irrawaddydeltat, Burmas tätbefolkade kornbod.
Regimen visste om detta flera dagar i förväg, och man förflyttade därför trupper, flygplan och sig själva från området. - Folket fick inte samma information.
Cyklonen drog fram med förödande kraft. 130 000 människor dog. Lågt räknat.
Risproduktionen för hela landet lamslogs för lång tid framöver, liken flöt tätt i Irrawaddydeltat, och regimen vägrade att ta emot hjälp från omvärlden (även om man sa att man gärna tog emot kontanter).
Omvärlden protesterade högljutt även nu, ett särskilt sändebud från FN skickades till Burma igen, vissa sanktioner infördes, resolutioner formulerades om och så vidare.
Men i Burma märktes, inte heller nu, mycket av allt detta.
Hungersnöden växte, regimen kunde redogöra för hur många kreatur som t.ex. vattenbufflar som hade gått åt, men antalet mänskliga dödsoffer var okänt och förmodligen egalt för dem.
Och fortfarande sitter general Than Swe tryggt kvar vid makten, medan Aung San Suu Kyi är kvar i husarrest.
Och återigen riktas omvärldens uppmärksamhet åt andra håll.
Sällan blir jag, som engagerad i utrikesfrågor , så frustrerad som med fallet Burma.
Det kanske inte finns stor anledning till optimism, men det går att hitta ljuspunkter och faktorer som kan bidra till en fredlig demokratisk lösning.
Även om fokus inte är lika starkt på Burma i media nu längre, så finns det ändå en massiv internationell opinion mot militärjuntan.
Det finns en stark demokratirörelse, framförallt baserad i Thailand, som kan vara en enande kraft i ett splittrat, söndertrasat land.
Gunilla Carlsson har nyligen talat sig varm för regeringens satsning på demokratibistånd.
Man kan nästan tro att det vore något nytt; vilket det inte är.
Sverige har under många år på olika sätt stött den demokratiska oppositionen i och utanför Burma.
Bland annat genom att finansiera radiokanalen Democratic Voice of Burma, och genom olika projekt som stöttar burmesiska organisationer i exil.
Även om demokratibistånd inte är en ny företeelse, så välkomnar förstås vi socialdemokrater alla initiativ som kan stärka demokratin i världen.
Jag hoppas därför att den så kallade ”nya” satsningen kommer att göra skillnad för de grupper, i och utanför Burma som på olika sätt arbetar för demokrati i sitt land.
Häromdagen i Manila hade jag ett möte med Aung Moe Zaw, partiledare för DPNS, ett parti med sina rötter i studentrevolten 1988.
Jag frågade honom vad som är viktigast i det fortsatta stödet från omvärlden.
Han nämnde tre saker:
För det första: Glöm inte bort oss, håll kvar fokus på Burma och öka trycket på militärjuntan.
För det andra: Kräv att alla politiska fångar inklusive Aung San Suu Kyi friges.
För det tredje: Hjälp demokratirörelsen att organisera sig inför valet 2010.

Valet 2010 riskerar i och för sig att bara bli ytterligare en i raden av skenmanövrar som juntan gör för att legitimera sitt maktinnehav.
Men - Alldeles oavsett detta är det oerhört viktigt att stötta den underjordiska demokratiska oppostitionen.
Partier som Aung San Suu Kyis NLD, och Aung Moe Zaws DPNS och många andra demokratiaktivister har fått en försvinnande liten del av biståndet som går till Burma.
Även om valet 2010 förmodligen inte kommer att vara fritt och rättvist, så måste det desperata burmesiska folket få någon slags chans att någon gång få uttrycka sin vilja genom att kunna rösta på något av oppositionens partier.
Därför hoppas jag att den ”nya” satsningen på demokratibistånd, inte kommer att stanna vid bara vackra ord, utan också kommer att innebära ökat stöd till den underjordiska, demokratiska oppositionen i Burma."

Bilder från veckan

SFI-elever från Sala. Frågvisa och intresserade. Jag fick svara på frågor om allt från svensk vapenexport till sjukvården i Sala. Kul!

Ronald Llamas från Akbayan, Filippinerna i hop med Ann Linde på konferensen i Manila.

Bankreklam i Indisk tidning. Kommenterar finanskrisen kanske?

Till höger, Pradip Bose en man som arbetat med Socialdemokrati i Indien sedan femtiotalet, skrivit böcker om bl.a svensk socialdemokrati. Han berättade att när han var i Sverige första gången 1958 (!) så var han mycket imponerad av den lugna och sakliga tonen på debatten mellan Erlander och Ohlin som han var och lyssnade på.

Mahatma Gandhi

Lunch och diskussioner på den vackra svenska ambassaden i Delhi. Alva Myrdal var den första ambassadören här.

Nedan bilder från besök på landsbygden utanför Delhi. Ett energiföretag har ett CSR-projekt där som går ut på att stärka kvinnor genom att lära ut nya mer effektiva och desutom mer miljövänliga jordbruksmetoder. Det har lyckats, kvinnorna har fått egna inkomster, barnen går längre i skolan, man har också ett system av mikrokrediter. Allt detta för en mycket liten summa pengar. Inspirerande!

Tågtok 2

Bilden visar vårt vidare öde. Minst 2 timmars försening. Grattis sj! Tågpersonalen gör dock ett proffsigt och schysst jobb, ingen skugga över dem. Den som upphandlade dubbeldäckarna däremot . Där kan man undra över kompetensen.

Om att resa

Tågpendling i mälardalen kan ibland driva även en tålmodig resenär till vansinnets gräns. Här sitter jag nu fast på tåget mellan sundbyberg och bålsta. Ett fordonsfel på de från början så upphaussade dubbeldäckarna har gjort sträckan omöjlig att klara av. Jag har nu på ett dygn rest följande: 6 timmar i liten bil i och utanför delhi, i vansinnig trafik. Inga problem. Flyg delhi till frankfurt. Inga problem. Flyg frankfurt till stockholm. Inga problem. Arlanda express (ej sj) till centralen. Inga problem. Men nu. Tåget har stått stilla en halvtimme redan. Jag kan inte begripa varför det ska vara så fantastiskt svårt att få det att funka att åka tåg mellan stockholm och västerås. Slutar här innan jag skriver nåt jag ångrar. Grrr!

Valfrihet

Olika tro att välja mellan i hotellrummets sängbord här i delhi. Intensiv dag imorgon, sedan hemresa m nattflyg.

Duo eller trio 2010?

Har förstått att det fördjupade samarbetet med MP orsakar reaktioner på hemmaplan, inom och utom partiet.
Jag förstår inte hur man kan vara så överraskad av att S tydliggör det man sagt under snart ett års tid. Vi ska i god tid före valet presentera för väljarna vad de kan förvänta sig om oppositionen vinner valet 2010. Att vi inte kan ha vänsterpartiet med i ett fördjupat samarbete/framtida regering, så länge som de inte ställer upp på budgetlagen och helhjärtat står bakom en ansvarsfull ekonomisk politik, är ju inte heller direkt något som kommer som en blixt från klar himmel. Kommentarer som att (S) kickar/mobbar/fryser ut Vänsterpartiet är inte överhuvudtaget relevanta. Det är ju V som har valt att inte ställa upp på de premisser som gäller, hittills.
MP å andra sidan anser jag är mer trovärdiga. De har insett att man inte har mer pengar att röra sig med än vad som finns, de har slopat sitt utträdeskrav ur EU och har inga planer på att försämra arbetsrätten, eller slå sig i lag med borgarna i riksdagen före valet. De står för en modernare, mer ansvarsfull och långsiktigt hållbar politik helt enkelt.

Att sedan det finns en skepsis mot MP inom arbetarrörelsen är jag full medveten om, men den bygger ofta på gamla synder och förutfattade meningar. Vi har inte egen majoritet, vi lär inte få det i valet heller, och det mest rimliga är att i god tid hitta goda samarbetspartners och berätta det för väljarna.
Bollen är nu på vänsterns planhalva, vad jag förstår är inga dörrar stängda och vi kommer att fortsätta samtala med dem.
Men det är klart, media vill gärna få det hela till att det är en maktkamp som pågår och att politiken är en strid, en fajt där man använder alla tricks i boken för att utmanövrera både vänner och fiender.
Riktigt så är det ju inte.

Replik i dagens VLT, nu ej kortad

Jag brukar inte replikera alla angrepp på oss socialdemokrater, utan föredrar att debattera med relevanta aktörer, men ibland kan jag inte låta bli.

Vlt kortade den lite i tidningen. Har är den som jag skickade in den.


"Det är vår uppgift att kritisera regeringen och ge alternativ

Sverigedemokraten Roberth Ström ondgör sig över att vi socialdemokrater kritiserar regeringen (VLT den 3 oktober). Man undrar om länets borgerliga ledamöter vill ha draghjälp från det hållet?

Vi är det största oppositionspartiet. Det är vår uppgift att kritisera regeringen och ge alternativ. Att det upprör Ström kommer inte att hindra oss.

Han menar också att alla ökade socialbidrag går till invandrare. Som vanligt vill sverigedemokrater skylla allt ont på invandrare som grupp. Det är ju regeringens orättvisa politik som bland annat fått en halv miljon att lämna a-kassan som gör att socialbidragen ökar! Problemet är regeringen, inte invandrarna.

Arbetslösheten ökar enligt regeringens egna prognoser. Det Ström föraktfullt kallar Ams-åtgärder är precis vad som behövs nu när konjunkturen vänder och människor behöver höja sin kompetens.

Vi vill föra en politik där välfärd går före skattesänkningar. Det är viktigare att investera i skola, vård och omsorg i Surahammar, Skinnskatteberg och Fagersta än att dela ut gigantiska skattesänkningar och rabatterade hushållstjänster till höginkomsttagare i Djursholm, Täby och Danderyd.


Olle Thorell
riksdagsledamot "

Surahammar 13:e bästa företagarkommun i landet!

Det visar en undersökning av Företagarna och UC.
Lite märkligt kan tyckas då Sura hamnar långt ner i Svenskt Näringslivs ranking av företagsklimat. Båda undersökningarna är missvisande tror jag, men den från Svenskt näringsliv är mest missvisande som inte tar hänsyn till en mängd faktorer som kommunen själv inte kan påverka.
Tyvärr tror jag inte heller att vi hör till det översta toppskiktet.
Som alltid ska man ta det mesta med en nypa salt. Kul i alla fall med en positiv företagarnyhet från Surahammar.

Demonstrationer i bangkok

I Bangkok ett dygn nu ungefär innan konferens i Manila. Här har jag talat med en organisation som heter Altsean, delvis finansierad av Palmecenter som är en s.k. thinktank för den demokratiska oppositionen i Burma.

De är baserade här och gör ett strålande arbete som jag fick höra mer om. Bra att ha inför kommande debatter i riksdagen

I Bangkok pågår våldsamma demonstrationer mot regeringen utanför parlamentet o regeringsbyggnaderna. Gräsliga bilder i tidningen idag, och mycket oroväckande för demokratin i Thailand, som redan nu är mycket skör. Skulle inte förvåna många bedömare om ny kupp är i faggorna.

Imorgon tidigt bär det iväg till Manila, där jag stannar i tre nätter.

Mer om konferensen där senare.

Goda nyheter från Sverige läser jag också. Att S ska fördjupa sitt samarbete med MP framöver. Jättebra säger jag, väljarna behöver veta vad som händer när (inte om) vi vinner valet. Vänsterpartiet får lov att rätta sig efter de lagar och regler som finns omkring den ekonomiska politiken om de ska vara med. Helt rätt anser jag, särskilt i dessa finanskrisens dagar.

Skolpolitiskt råd i stället för populism!

Nästa vecka är jag på resande fot igen. Då ska jag träffa delar av Burmas demokratirörelse i Bangkok på väg till Manila där det är en konferens med partier och organisationer från hela Asien som är närstående oss socialdemokrater. På väg hem från Manila stoppar jag i Delhi för möten med indiska parlamentariker. Allt detta på en vecka, pust.
De senaste veckorna här i riksdagen har ägnats åt motioner. Dels de egna motionerna om allt mellan himmel och jord, men framförallt åt vår kommittemotion i utrikesutskottet där vi sossar formulerar vår utrikespolitik för det kommande året, kan man förenklat säga. Min uppgift är att ha ansvar för textavsnitten om rättvis handelspolitik, Asien och det som rör klustervapen. Så många timmar har spenderats framför datorn med att formulera detta.
Mina egna motioner har jag också jobbat med.
En handlar om inrättandet av ett skolpolitiskt råd. Den kan du läsa här:

I debatten om den framtida skolan finns det ingen brist på allmänt tyckande och diverse olika åsikter om hur skolan och lärandet bäst främjas. Vad det däremot råder brist på är dels pedagogisk forskning, dels framför allt utvärdering och uppföljning av densamma.
Socialdemokrateras ambition är att skapa en långsiktig och blocköverskridande uppgörelse om betygssystemet i grundskolan, betyg som ska användas för att följa upp hur väl eleven nått kunskapsmålen. Betygssystemet ska inte gradera och sortera eleverna inbördes, då sådana betyg inte leder till mer kunskap utan ger bara ökade klyftor och kväver lusten till lärande.
Regeringen vill att skriftliga omdömen om en elevs kunskapsutveckling ska ges redan från årskurs 1 i grundskolan och att omdömen får vara betygsliknande. Socialdemokraterna kan acceptera att betyg ges tidigare än i årskurs 8, men att barnen under de första skolåren inte ska behöva utsättas för betyg eller betygsliknande omdömen.
Regeringen vinnlägger sig om att fatta sina beslut grundade på forskning och beprövad erfarenhet. Detta torde också gälla då man lägger förslag inom skolans område. En bred överenskommelse om betyg bör baseras på forskning, beprövad erfarenhet och professionens kunskap. Bara på så vis kan man uppnå en bred förankring bland lärare, skolledare, föräldrar och elever.
I likhet med det finanspolitiska råd som nu finns, som prövar om regeringens finanspolitiska reformer ligger i linje med beprövad erfarenhet, bör regeringen utreda möjligheten att inrätta ett skolpolitiskt råd. Det skolpolitiska rådet får till uppgift att utvärdera regeringens reformer inom skolpolitiken gentemot vetenskapen.