Gåshud

En stark upplevelse. Vi fick höra Ahmad Katadra, en legend inom befrielsekampen i Sydafrika, berätta om apartheidtiden. Han var medfånge till Nelson Mandela på Robben Island under 26 år. Jag är inte särskilt blödigt lagd, men jag fick gåshud när jag hörde honom berätta om deras kamp under alla dessa år. Han fick en lång stående ovation efter sitt anförande. Man får hopp som förtroendevald. Världen kan förändras, tingens ordning är inte skriven i sten. Förändring är möjlig. Imorgon ska vi på en visning av fängelseön Robben Island. Det kommer att bli än mer intressant efter att ha hört Ahmad Katadras berättelse.

Bilder fr konferensen

Paul Wolfowitz, chef för världsbanken. (Han hälsade till Carin Jämtin!)



Trevor Samuel finansminister i Sydafrika, en lysande talare och dessutem en rolig prick.

Utsikt från min plats i andrakammaren.

Ingången till det vackra parlamentet, byggt i kolonial stil.

Utsikt från hotellrummet, fint väder 25-27 grader varmt, lite blåsigt men man får stå ut.

Live from Cape town

Framme i Sydafrika. Ett fantastiskt land på många vis. Ett land med otroliga naturresurser, guld och diamanter, ett land som gått från ett omänskligt apartheid-system, till en ”rainbow-nation” där alla folkgrupper är representerade. Fortfarande finns en mångd problem. AIDS–epidemin, inkomstklyftorna och fattigdomen, arbetslösheten är några av de största hindren. Samtidigt så blir jag lycklig av att vara här. Man fylls av hopp. Sydafrika har visat att det går att förändra ett samhälle, och att man kan göra det utan våld. Om man jämför med grannlandet Zimbabwe som på många sätt är väldigt likt Sydafrika så har utvecklingen gått åt motsatt håll. I Zimbabwe är inflationen 1800%(!), arbetslösheten 80%, yttrandefriheten är obefintlig, vita farmare har drivits från sina gårdar, hela jordbrukssektorn ligger i spillror, landet är isolerat och har blivit en så kallad ”failed nation”.
Båda länderna har gott om naturresurser, båda har en liknande historia med rasåtskillnad, brittiskt inflytande och en frihetsrörelse med internationellt stöd. Vad är det då som gjort att utvecklingen blivit så totalt olika?
Svaret är kanske så enkelt som Nelson Mandela och Robert Mugabe. Mandela bringade ett budskap om förlåtelse, förståelse och värdet av mångkultur. Mugabe har sökt konflikter, eldat på motsättningar mellan grupper och resultatet har varit förödande.
Konferensen jag deltar på är intressant. Parlamentariker från 100 länder diskuterar världsbanken, IMF och andra internationella finansiella institutioner.
Stark kritik finns framförallt från utvecklingsländer att världsbanken ställer orimliga krav på mottagarländerna. Man ska privatisera till varje pris bland annat och det finns en uppfattning att världsbanken är alldeles för marknadsliberal och inte tar hänsyn varje lands förutsättningar. Diskussionen är spännande och man lär sig oerhört mycket.

På väg till Kapstaden

Trots en släng av influensen ska jag ge mig iväg till Sydafrika ikväll. En konferens med Parliamentary Network on the World Bank. Fantastiskt spännande dels att få möta 200 parlamentariker från över 100 länder och diskutera hur världen kan hjälpas åt i att minska fattigdomen och verka för en hållbar utveckling. En av de mest intressanta programpunkterna är Nicholas Stern, författare till the Stern Report, som har räknat ut vad det exakt sulle kosta att vända på klimatförändringen.
Dels ser jag fram emot att få se Kapstaden. Jag bodde i Sydafrika 79-81, gick i skola där och har velat åka tillbaka dit sen dess. Konferensen pågår torsdag till söndag men jag stannar på egen bekostnad i tre dagar till och hoppas kunna knyta lite lokala kontakter och se mig omkring i Kapregionen. Om jag kommer åt internet som jag vill, så kommer jag att blogga och lägga in bilder därifrån fortlöpande.
Nu ska jag packa det sista, sen bär det iväg.

Ideologisk utförsäljning är bad business

Här följer en debattartikel som publicerades i vlt häromdagen. Av misstag föll mitt namn bort bland underskrifterna. Självklart står hela länsbänken för s i Västmanland bakom den.
Att sälja ut statliga bolag är en dålig affär helt enkelt.
"De statliga bolagen är en viktig arbetsgivare, då de sysselsätter totalt cirka 190 000 personer runt om i landet. De statliga bolagen är också viktiga för välfärden. Av vinsten under 2005 betalades 26 miljarder kronor in till statskassan som utdelning till ägaren. Förra årets vinst är minst lika stor. Dessa pengar används till allas vår välfärd - sjukvård, skola och omsorg.Förra årets utdelning är större än kostnaden för alla barnbidrag i Sverige under ett års tid, eller hela kostnaden för rättsväsendet, alla poliser och domstolar och fångvården.Nu vill den borgerliga regeringen sälja ut dessa våra gemensamma tillgångar. Högst upp på utförsäljningslistan står Telia Sonera, Nordea, OMX, Vasakronan, SBAB och Vin&Sprit. Men det är bara början. Regeringens mål är att alla företag, som verkar på konkurrensutsatta marknader, ska säljas ut. Frågan är därför inte vilka av statens företag som ska privatiseras, utan i vilken ordning och i vilken takt det sker. Regeringen vill driva igenom privatiseringarna av ideologiska skäl. Man vill att makten hamnar i privata bolag och vinsten i aktieägarnas fickor. Men för vårt land är dessa utförsäljningar ett stort hot mot finansieringen av vår framtida välfärd. Många av jobben riskerar att flyttas ut ur landet och vi förlorar dessutom möjligheten att styra viktiga samhällssektorer, när vi inte längre äger dessa bolag.Framför allt är utförsäljningarna en usel affär för skattebetalarna. Den officiella förklaringen till försäljningen är, att regeringen vill betala av på statsskulden. Det innebär minskade räntekostnader för staten med ungefär fem miljarder kronor per år. Men samtidigt förlorar staten betydligt mer i utdelning från de statliga bolagen. Från de nu aktuella bolagen beräknas staten i år få in 16 miljarder i utdelning. Med 5 miljarder i minskade räntekostnader blir försäljningen en förlust på 11 miljarder bara under detta år. Inte direkt någon lysande affär, kan man säga.Försäljningarna får återverkningar i våra plånböcker också på annat sätt. SBAB till exempel har haft en viktig roll som prispressare på bolånemarknaden, varför privatisering av bolaget kan leda till högre boendekostnader. Det verkar vara viktigare för regeringen att göra saker fort än att göra det rätt. Man kan inte ha gjort särskilt djupa analyser av konsekvenserna, vilket försäljningsnettot visar. Man verkar inte heller bry sig om att viktiga jobb hotas och att sämre konkurrens leder till ökade kostnader för det svenska folket. Det är ideologin som vägleder beslutet. Ideologisk blindhet i detta fall."

Vecka på vift

En kort rapport från veckan som gått. Söndag kväll reste jag till Rom för att delta i EMPA-möte om bl.a migration. Det var intressant, även om jag inte kunde delta på hela mötet. En minister med ansvar för emigrationsfrågor från Marocko var där för att berätta om hur de ser på problemet med flyktingströmmar. Ett gemensamt Euromed-universitet diskuterades. Hade inte mycket tid för sightseeing på ett dygn, men det lilla jag hann se av Rom var tjusigt. Märkligt litet centrum, där moderna byggnader och kontor samsas med uråldriga ruiner och tempel. Måste åka tillbaka dit och turista nån gång.
Sen gick resan vidare till Haag i Nederländerna. Där träffades unga parlamentariker från Europa och Asien för tre dagar av diskussioner och erfarenhetsutbyte. Jag hamnade i en grupp som diskuterade migration och integration. Det har verkligen varit givande att få umgås med kollegor från andra parlament. Att bygga personliga relationer och få en direkt kontakt är helt avgörande för att kunna komma överens om saker internationellt. Jag har fått lära mig mycket om de olika ländernas situation. Visitkort i massor har växlats, och jag är övertygad om att jag kommer att kunna dra nytta av kontakterna jag fått här i fram tiden. I slutet av veckan kommer bilder och mer därifrån.

Strandtomter i Sahara, globetrotting.

I veckan har det varit artiklar i vlt om strandtomter i Sahara. Det är några affärsmän som i hop med Västsaharier i sverige vill samla in pengar till en snickerifabrik i det ockuperade Västsahara. Syftet är vällovligt, men genomförandet är klantigt och ganska osmakligt. Man spelar på att folk ska kunna casha in miljonvinster i framtiden då västsahara är fritt igen. Jag tycker att om man vill bidra till västsahariernas frihetskamp så kan man göra det utan att själv vilja tjäna pengar på fastighetsspekulationer. Så skicka pengar till solidaritetsfonden istället.
Nu sitter jag på arlanda på väg till Rom. Där ska jag delta på ett möte med EMPA (European Meditterranean Parliamentary Association), ett parlamentarikernätverk kan man säga med parlamentsledamöter från hela europa, nordafrika och mellanöstern. Jag är suppleant i den svenska delegationen och frågor som ska diskuteras är bland annat migration och miljöförstöringen i medelhavet.
Imorgon kväll efter mötet åker jag vidare till Amsterdam och Haag för en konferens till och med fredag. Den kallas Asia-Europe Young Parliamentarians Meeting och är en nätverksträff för unga (under 40) parlamentariker i Asien och Europa. Det ska bli spännande att träffa kollegor, särskilt från Asien som ju på sätt o vis blivit mitt ansvarsområde. Jag hoppas kunna knyta kontakter som jag ska ha användning för i framtiden.
Efter den här veckan har jag en vecka på hemmaplan, sedan väntar en resa till Kapstaden där jag ska på ett möte mellan parlamentariker från en massa länder och världsbanken. Ända sedan jag bodde i Sydafrika i början på 80-talet har jag drömt om att resa tillbaka dit, så det ser jag verkligen fram emot.
Jag kommer att rapportera om mina göranden och låtanden här på bloggen, så titta in och lämna gärna kommentarer.

Att kalla saker vid dess rätta namn.

Det som händer i världen angår oss alla. Västerås och Västmanland befolkas av människor med ursprung från hela världen. Vårt läns näringsliv är extremt beroende på vår handel med andra länder. Utrikespolitik och lokal politik är inte självklart helt olika saker.
I den utrikespolitiska debatten igår visade det sig att de borgerliga partierna inte alls är så överens i utrikespolitiken.
Vi socialdemokrater har en egen alternativ utrikespolitisk deklaration – ”En rättvis värld är möjlig”, där vi tar klar ställning och står enade. Mot den står en splittrad borgerlighet, en urvattnad deklaration och en utrikesminister som är starkt ifrågasatt för sina intressen i rysk gasindustri, oljeintressen i Sudan och vapenindustri i USA.
På en hel del punkter skiljer sig vår deklaration från borgerlighetens.
Vi vågar kalla saker vid dess rätta namn. Vi kallar folkmordet i Sudan för just vad det är – ett folkmord.
Vi anser att Sverige måste gå före i minskningen av växthusgaser.
Vi fortsätter påpeka att USA:s invasion av Irak var ett brott mot folkrätten.
Vi förstår att Sveriges konkurrenskraft i globaliseringen är beroende av att vi har en trygg arbetsmarknad.
Vi vågar säga att Israel måste upphöra med byggandet av muren på ockuperad mark.
I alla dessa frågor är regeringen i sin deklaration flat och undvikande. Det vore intressant att höra var de borgerliga företrädarna från länet anser.

Mitt anförande i utrikespolitiska debatten

Jag hade som ansvar att på sex minuter avhandla, asien, miljön och globaliseringen. Inte helt lätt att få med allt man vill säga. Så här blev det:
"Utvecklingen i Asien det närmaste seklet kommer att vara avgörande för hela den globala utvecklingen. Det som sker där angår oss alla.
I Asien finns både ekonomiska under och tigerekonomier.
Samtidigt lever hälften av världens fattiga i Asien.
Där finns demokratier där mänskliga rättigheter respekteras och där finns diktaturer där raka motsatsen gäller.
Vi måste förhålla oss till alla dessa stater och hävda en hållbar utveckling, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.
Sverige har en lång tradition i sitt utvecklingssamarbete med Asien. Det är viktigt att vi utvecklar de goda relationer vi har.
Ekonomiskt framhålls ofta Asien som en framgångssaga, det är sant i vissa delar. MEN det är inte sant för alla länder.
Kina och Indien, är redan ekonomiska stormakter och växer sig starkare för varje år. Kina hade en tillväxt förra året på över tio procent. Indien som är världens största demokrati, tar varje år stora kliv, och medelklassen där växer hastigt.
Det här är förstås glädjande och positivt. Varje människa som kan ta sig ur fattigdomens bojor är en seger.

Kina och Indien talas det mycket om men jag vill särskilt nämna ett par regioner som inte får glömmas bort.
Centralasien:
Det är en region där Sverige behöver bli mer aktivt, dels inom ramen för EU, men också på egen hand. Stödja samarbete mellan de centralasiatiska staterna, kanske med det nordiska samarbetet som modell.
Japan.
När Kina och Indiens roll nu växer så får Japans betydelse inte glömmas bort. Det är världen näst största ekonomi och en väldigt viktig handelspartner för oss. Det är glädjande att se att utvecklingen av ekonomin har vänt uppåt och att reformeringen av ekonomin fortgår. Sverige måste fortsätta vara aktiva och stärka relationerna med Japan.



Jag vill framhålla några delar av den strategi som vi anser ska gälla för Asien:.
1 Att prioritera mänskliga rättigheter och demokratireformer.
Nu när Kina blir mer och mer ekonomiskt mäktigt, och kommer att spela en större roll på den globala scenen, så är det viktigt att
vi inte bara ser på Kina som en gigantisk marknad för svenska produkter. Vi måste i alla våra kontakter med Kina föra fram vår ståndpunkt om mänskliga rättigheter och demokrati. Att fortsätta arbeta för att företag tar ett större socialt ansvar och att fackliga rättigheter utvecklas är av största vikt. Därför ser vi med oro på att biståndet via fackliga organisationer skärs ner.
Vi tror inte på att vi ska begränsa vårt ekonomiska utbyte med Kina.
Vi tror på dialog. Vi anser att dialog och kontakter kommer att bidra till ett mer demokratiskt Kina som respekterar de mänskliga rättigheterna.

2 Miljön:
Miljöfrågan är vår tids kanske största utmaning. Människans påverkan på klimatet eskalerar och vi har ingen tid att spilla. Vi har alla ett ansvar. Då duger det inte att som regeringen säga, att det inte är någon mening med att gå före om ingen annan gör det. Att tillsätta utredningar och inte komma med egna skarpa förslag.
Exemplets makt är stort, vi måste visa på att det är möjligt att ha en tillväxt kombinerad med hållbar utveckling. Inte minst i Asien är miljöhoten överhängande.. Om ingenting görs kommer vi att se miljontals klimatflyktingar och miljökatastrofer som vi nu har svårt att föreställa oss.
Miljöpolitiken får inte heller begränsas så att den bara handlar om klimatfrågan. Vatten och sanitet, farliga utsläpp och ett hållbart jordbruk är miljöfrågor som inte heller får glömmas bort.
3 Handelspolitiken.
Sverige måste fortsätta sina ansträngningar för att främja frihandeln.
Vi måste inom EU aktivt verka för att Doha-rundan blir ambitiös och leder till bättre förutsättningar för u-ländernas deltagande i världshandeln på gynnsamma villkor. Det skulle också gynna Sverige.



4 Globaliseringen vill jag avslutningsvis säga några ord om.
Globaliseringen inget nytt, den har varit en verklighet sedan strukturrationaliseringens dagar. Vi har varit och är framgångsrika i den alltmer globaliserade ekonomin.
Vi har dessutom som enda land i världen kunnat kombinera ekonomisk tillväxt med minskade koldioxidutsläpp
Tryggheten på den svenska arbetsmarknaden är avgörande för hur vi ska kunna klara av globaliseringen. Folk måste känna trygghet i att kunna byta jobb, utbilda sig senare i livet och byta karriär. Regeringens nedskärning i högskola och vuxenutbildning är ett hot mot Sveriges konkurrenskraft. Vi måste ha fortsatt offensiva satsningar på forskning och utbildning.
Vi måste fokusera på möjligheterna i globaliseringen.
Det är bra för svenska löntagare om asiatiska löntagare får det bättre.
Solidaritet och en hållbar utveckling är våra ledord när det gäller globaliseringen."

Utrikespolitisk debatt

Idag var det utrikesutskottets stora dag i riksdagen. Carl Bildt kom och gav regeringens utrikespolitiska deklaration. Ett dokument som man ägnat lång tid och mycket kraft från en mängd tjänstemän att konstruera. I mitt tycke blev det ett ganska urvattnat dokument där man mest säger allmänt välvilliga inte så kontroversiella saker och har ett ekonomistiskt och väldigt EU-fokuserat förhållningssätt till det mesta.
Vi 8 socialdemokrater i utrikesutskottet har som respons förberett vår egna alternativa utrikespolitiska deklaration. Vi var inte många som jobbade med den, och tiden har varit knapp, men jag tycker verkligen att den står sig väldigt väl i jämförelsen.
Döm själv. Läs den HÄR
Nedan: Kent Härstedt ger en ros till Bildt och ett ex av vår deklaration. Hoppas ministern tar intryck...

Lägesrapport.

Har varit en dålig bloggare på sistone. Kommer att bli bättre.
Bilder som visar vad jag bl.a sysslat med nedan.
Mona, Urban Ahlin och utrikesutskottets s-grupp delade i dag ut rosor och vår alternativa utrikespolitiska deklaration, utanför riksdagshuset idag. Media var mkt intresserade.

Utsikt från VLT-huset där jag var på studiebesök häromdagen. Vi hade intressanta diskussioner med bl.a. chefredaktören Elisabeth Bäck. Det var ett intressant samtal där vi diskuterade våra olika roller och förväntningar på varandra.

Medlemsmöte med sossarna i Surahammar. Förra kommunalrådet (eller egentligen förr-förr-förra) Erik G Andersson, mer känd som Masen fick ordet och berättade om politiken förr, med anledning av att vi nu publicerat hans memoarer.

Konferens med S-märkta kommunalråd, oppositionsråd, landstingsråd och riksdagsledamöter. Österberg leder mötet och temat var hur vi ska verka under mandatperioden för att vinna valet 2010.

Vinterpromenad på Björnön en fantastiskt vacker söndagförmiddag.

Gunilla Svantorp från värmland, S-landstingsråd, berättar för s-landstingsgruppen i Västmanland hur de gjorde för att ta tillbaka makten. Rigmor Åkesson, Anders Rydell och Inga Britt Helgesson lyssnar intresserat.

Middag på kinesiska ambassadörens residens. Ambassadören delar ut små presenter efter middagen. Vi fick ställa frågor och hade en ganska öppen diskussion mellan de många rätterna. Jag frågade vad Kina har för ambitioner i tredje världen när de nu lånar ut stora summor pengar till bl.a många fattiga afrikanska länder. Ställer de villkor på demokratisering och mänskliga rätter?

Som ni ser så är riksdagsjobbet varierande! Och kul!

Om ordningsbetygen

Debattartikel i VLT idag:

Vad är det för elever vi vill ha?
Folkpartiet fortsätter att stövla fram som en berusad elefant i det pedagogiska landskapet. Nu är det i Stockholm som skolborgarrådet Lotta Edholm inte kan hålla sig utan kommer att genom­föra betyg i ordning och upp­förande redan från i höst.
Vi socialdemokrater är emot detta. Vi tror inte att de problem som finns i dagens skola löses med så enkla medel. Vi är givetvis inte emot ordning och reda i skolan, det är självklart en förutsättning för att man ska kunna ha en bra miljö för inlärning. Men vi tror att ett bra arbets­klimat skapar man i dialog mellan lärare, elever och föräldrar.
Jag har själv arbetat som lärare i många år och vet att de grupper som fungerar bra är de som präglas av respekt för varandra, där man kan samtala och komma överens om vad som ska gälla i klassrummet.När folkpartiet ska förklara hur man ska bedöma ordning och uppförande så blir man genast svajig. Att komma i tid och göra sina läxor är två kriterier som man vill använda. Om en elev inte kan sova på nätterna för att föräldrarna sup­er och grälar och därför kommer för sent varje dag, hjälper det med ett ordningsbetyg då?
Om en annan elev är utåt­agerande för att han inte har annat uttryck för sin frustration över att inte hänga med i undervisningen, hjälper det att ge honom underkänt i ordning och upp­förande?Det här är kanske två extrema exempel, men även de finns i skolan i dag.
Vägen framåt är att möta varje elev på hans eller hennes nivå, att tillsammans med elever och föräldrar skapa ordningsregler som följs och att fortlöpande ha en dialog med hemmet.
Vad är det för elever vi vill ha i dagens skola? Ska barnen bara vara mottagare av kunskap som ska sitta still och göra som de blir tillsagda?
Folkpartiet gör som vanligt, försöker plocka billiga populistiska poäng på att ge enkla svar på komplexa problem.
Alla som vet något om hur dagens skola verkligen fungerar vet att det inte finns någon enkel patent­lösning. Vi socialdemokrater står för en trygg kunskapsskola för alla.
Svensk skola i dag behöver ett seriöst politiskt ledarskap, med modernt tänkande, inte populism och bakåtsträvande!

Mera Mona

Ledande företrädare för socialdemokraterna ute i landet ger Mona sitt fulla stöd i en debattartikel, som jag tycker är läsvärd och skulle kunna skriva under själv:

"Mona Sahlin blir en bra partiledare
Det står nu klart att valberedningen föreslår Mona Sahlin som ny partiordförande.
Vi som skriver den här artikeln ställer oss bakom förslaget. Mona Sahlin kommer att företräda vårt parti och våra idéer på ett bra sätt. Hon har de förutsättningar som krävs för att bli en kraftfull oppositionsledare gentemot Fredrik Reinfeldt.
Med Mona Sahlins breda politiska erfarenheter, som sträcker sig tillbaka från början av 80-talet till åren som vice statsminister och statsråd, får vi en partiordförande som omgående kan överta uppdraget som statsminister om så skulle behövas. Mona Sahlin kommer därmed med tyngd och kunnighet kunna utmana Fredrik Reinfeldt i alla sakpolitiska frågor. Med Mona Sahlin får vi en partiordförande som kan ta debatten med Reinfeldt. Med Mona Sahlin får vi inte enbart en rutinerad politiker, vi får även en person som har en stark utvecklad förmåga att tänka nytt och som alltid har drivits av lusten att förändra. Vi vet att Mona Sahlin brinner för både ökad jämlikhet i samhället och för den förnyelse som behövs inom vårt parti.
Det överskuggande uppdraget för Mona Sahlin som partiledare måste vara, vid sidan av att vara i ständig i opposition mot orättvisorna och vinna val, att modernisera och vitalisera den socialdemokratiska folkrörelsen.
Socialdemokraterna, som till stor del har sett likadant ut sedan 1800-talets slut, behöver en kraftfull injektion av nya organisatoriska idéer för att kunna stå starkt på 2000-talet. Här kommer Mona Sahlins år som partisekreterare och hennes förmåga att lyssna säkerligen att bli värdefulla.
Med Mona Sahlin får vi också en person som har modet och viljan att vara ledare. Som partiledare måste man trivas med att stå i centrum och hantera offentligheten. Det vet vi att Mona Sahlin kan. Samtidigt vet vi att hon inte är någon ensamseglare. Hon är en modern lagledare, en person som kan entusiasmera och få sina medarbetare/partivänner att växa och känna tillit. Vårt oppositionsarbete måste präglas av teamkänsla och stark gemenskap.
Viktigt för den nya partiordföranden är förankringen bland väljarna, särskilt bland väljargrupper som offentliganställda kvinnor, invandrare och ungdomar. Det har Mona Sahlin. En färsk Sifo-undersökning visar att Mona Sahlin har sitt starkaste stöd bland kvinnorna. I åldersgruppen 18 till 29 år tror hela 70 procent att hon blir en ganska eller mycket bra partiledare. Det bådar gott inför kommande val!
Mona är sammanfattningsvis en mycket skicklig och stark politiker. Eftersom hon är kvinna och dessutom har ett rakt och modigt framträdande har hon vid flera tillfällen väckt reaktioner, särskilt bland lite äldre män. En del har till och med hävdat, sannolikt för att svärta ned henne, att hon skulle vara politiskt högerorienterad. Det är struntprat! Vi känner Mona Sahlin som en gedigen socialdemokrat och en ideologiskt väl förankrad person. Det finns enligt vårt sätt att se på partiet heller inga höger- eller vänsterfalanger, vi är alla socialdemokrater med jämlikhet, frihet och solidaritet som gemensamma mål.
Vi ser tvärtom Monas Sahlins förmåga att driva politisk opinionsbildning och väcka känslor som en stor tillgång. Socialdemokratin behöver inte slätstrukna företrädare, utan fler färgstarka personer.
Lena Micko
Kommunalråd, Linköping
Lars Isaksson
Landstingsförbundets
ordförande, Jönköping
Elvy Söderström
Kommunstyrelsens
ordförande, Örnsköldsvik
Ilmar Reepalu
Kommunstyrelsens
ordförande
Kommunförbundets
ordförande, Malmö
Göran Johansson
Kommunstyrelsens
ordförande, Göteborg
Peter Roslund
Kommunstyrelsens
ordförande, Piteå
Ulla Persson
Oppositionsråd, Västerås
Hans Ekstöm
Kommunstyrelsens
ordförande, Eskilstuna
Johan Persson
Kommunstyrelsens
ordförande, Kalmar
Mats O Karlsson
Före detta landstingsråd, Uppsala
Sören Larsson
Kommunstyrelsens
ordförande, Hallsberg"

Mona!

Det blir Mona Sahlin som kommer att bli vår nya partiledare.
Några reflektioner:
Jag tror att det kommer att bli bra, riktigt bra. Jag minns hur oerhört arg jag var över hur hon blev behandlad under Sahlin-affären. Visst hade hon varit slarvig och gjort fel, men proportionerna som det tog var helt horribla. Är det någon som tror att det var en slump att allt detta fick såna proportioner? Självklart fanns det ett samband med att hon var ung, kvinna, utmanade hela etablissemanget och dessutom inte skämdes för att hon vill bli partiledare.
Visst var jag besviken på det hon hade gjort, men mest besviken var jag på hur hon blev behandlad, inte bara av journalisterna...
Om jag då hade vetat att hon tiotalet år senare skulle göra comeback så skulle jag varit jublande glad.
Det är klart att Mona får en start i lite uppförsbacke hos många, men jag tror att hon kommer att överraska många. Det är som om många har glömt varför hon blev så upphöjd en gång i tiden. Mona är en av få som har förmågan att verkligen få folk att lyssna till vad hon säger. Hon har en förmåga att uttrycka sig, inte bara så att folk förstår, utan också så att det väcker känslor och en vilja att vara med.
Jag ser verkligen fram emot att se henne ta debatten mot Reinfeldt. Där Reinfeldt talar nysvenska och poserar så kommer Mona att vara raka motsatsen, rak, tydlig och äkta.
Det ska dessutom nu bli spännande att få delta mer i en debatt om hur vår politik ska förnyas och hur vi ska vinna valet 2010, än att bara diskutera personfrågan. De signaler som Mona gav igår på presskonferensen är helt i linje med vad jag själv tycker är viktigt framöver. Klimatfrågan, jobben och klyftorna i samhället, det är de frågorna som vi måste formulera svar på om vi ska vinna valet.

Tillbaka i riksdagen, bilder från helgerna

Tillbaka i riksdagen efter julhelgerna och diverse konferenser efter trettonhelgen. Har gått och blivit förkyld, men känner mig ändå utvilad och laddad inför vårterminen.
Det som väntar den här våren för oss i utrikesutskottet är först och främst den utrikespolitiska debatten den 14/2. Jag ska där hålla ett anförande om Asien och globaliseringen och koppla det till miljöfrågan. På kvällen den 14/2 kommer jag och Lena Hjelm Wallén att hålla i ett seminarium i Västerås om internationella frågor. Tiden fram till dess så ägnar jag mig åt att förbereda detta huvudsakligen. Sen tillkommer förstås allt annat med utskottsmöten, länsträffar osv. Övrigt som jag ska ägna mig åt i vår:
Besök i Bryssel i Maj med s-gruppen i utskottet.
Studieresa till Asien på egen hand för att lära mig mer om mitt ansvarsområde.
Möte med unga parlamentariker från Asien och Europa i Haag i februari.
European Mediterranean Parliamentarian Associatopn (EMPA) möte i Rom och Tunis i februari respektive mars.
Motions och propositionshantering i utskottet.
Bevaka gymnasiefrågor och miljö-frågor i länet, och delta i den debatten i valkretsen
mm, mm
Julen tillbringade jag o sambon i Tunisien där vi åt gott (men alldeles för mycket), njöt av solen och golfade. Efter nyår så var vi på Öland och avvecklade C:s boende där. Heminredning och diverse sortering av ägodelar följde därpå. Jag klämde in en runda golf den 3/1 på Saxnäs GK som hade perfekta sommargreener och illgröna fairways.
Efter trettonhelgen var jag på Bommersvik med s-gruppen i utrikesutskottet och planerade för vårens aktiviteter och direkt efter det for jag med distriktsstyrelsen i Västmanland och LO:s distriktsstyrels på konferens till Helsingfors. Vi fick också träffa Mona Sahlin på 68:an innan vi gick till sjöss. Mona gjorde som alltid ett bra framträdande, och jag har inga tvivel på att det kommer att bli bra ifall det blir hon som blir vår nya partiledare. Hon talar så att folk förstår, är erfaren som ingen annan, och är inte rädd för att tänka nytt. Hon är dessutom en empatisk och lyhörd person som har en ledarstil som vi behöver.
För övrigt anser jag att det ska bli skönt att sluta älta partiledarfrågan och kunna göra det som är viktigast. Att prata politik och utveckla den linje som ska vinna valet 2010. Jag återkommer i partiledarfrågan när det är klart vilken som blir valberedningens kandidat.
Idag var det partiledardebatt, och Göran Perssons sista framträdande där. Han gjorde bra ifrån sig och fick faktiskt lovord av till och med Reinfeldt. Han har alltid varit lysande i debatter och ett citat jag skrattade högt åt idag var apropå att borgarna höjer arbetsgivaravgiften för de flesta småföretag, när deras ambition är att så småningom sänka den:
"Det är som att inleda en vit vecka med en sup!"
Nedan lite bilder som jag äntligen lyckats föra över från telefonen till datorn:


Flaming GC i Monastir, Kuperat, smalt, knixigt, riktigt kul.

Spåkvinnan i Brandbo spådde nyårsmiddagsgästernas framtid i smält tenn.

Varmt nog att sola tyckte vissa att det var i Tunisien

Jobbigt läge...

Morgondagg

Hiskeligt frestande dessertbuffé på vårt hotell. 2007 ska jag tamigtusan skärpa mig o dra ner på sockerintaget med ca 95% till en normal nivå!

Saxnäs Gk på Öland 3/1 2007.