Mona!

Det blir Mona Sahlin som kommer att bli vår nya partiledare.
Några reflektioner:
Jag tror att det kommer att bli bra, riktigt bra. Jag minns hur oerhört arg jag var över hur hon blev behandlad under Sahlin-affären. Visst hade hon varit slarvig och gjort fel, men proportionerna som det tog var helt horribla. Är det någon som tror att det var en slump att allt detta fick såna proportioner? Självklart fanns det ett samband med att hon var ung, kvinna, utmanade hela etablissemanget och dessutom inte skämdes för att hon vill bli partiledare.
Visst var jag besviken på det hon hade gjort, men mest besviken var jag på hur hon blev behandlad, inte bara av journalisterna...
Om jag då hade vetat att hon tiotalet år senare skulle göra comeback så skulle jag varit jublande glad.
Det är klart att Mona får en start i lite uppförsbacke hos många, men jag tror att hon kommer att överraska många. Det är som om många har glömt varför hon blev så upphöjd en gång i tiden. Mona är en av få som har förmågan att verkligen få folk att lyssna till vad hon säger. Hon har en förmåga att uttrycka sig, inte bara så att folk förstår, utan också så att det väcker känslor och en vilja att vara med.
Jag ser verkligen fram emot att se henne ta debatten mot Reinfeldt. Där Reinfeldt talar nysvenska och poserar så kommer Mona att vara raka motsatsen, rak, tydlig och äkta.
Det ska dessutom nu bli spännande att få delta mer i en debatt om hur vår politik ska förnyas och hur vi ska vinna valet 2010, än att bara diskutera personfrågan. De signaler som Mona gav igår på presskonferensen är helt i linje med vad jag själv tycker är viktigt framöver. Klimatfrågan, jobben och klyftorna i samhället, det är de frågorna som vi måste formulera svar på om vi ska vinna valet.