Pinsam prioritering!

Robin Hood – fast tvärtom

Det är intressant att notera hur den moderatledda regeringen väljer att använda det utrymme som skapas då statsfinanserna går bra.
Om man anser sig ha ett utrymme på närmare 5.000.000.000 kr så öppnar sig flera valmöjligheter.
Man skulle kunna satsa på ökade resurser till skolor i särskilt utsatta områden.
Man skulle kunna ge mer resurser till rehabiliteringsinsatser för långtidssjukskrivna.
Man skulle kunna satsa mer pengar på forskning om alternativa energikällor.
Man skulle kunna satsa på att få en fungerande järnvägstrafik i Mälardalen.
Listan kan göras hur lång som helst.
Man skulle kunna göra en mängd saker för att trygga vår gemensamma välfärd. En välfärd som det svenska folket tycker är oerhört viktig.
Men vad väljer man att göra?
Man väljer att ta bort förmögenhetsskatten. Det är inget annat än pinsamt.
De allra rikaste i samhället ska få dela på fem miljarder kronor. De tio rikaste personerna i Sverige får en skattesänkning på ca 15 miljoner kronor var. Är det rättvis fördelning av våra gemensamma resurser?
Är det rättvist när sjukskrivna, arbetslösa och förtidspensionärer samtidigt får betydligt sämre villkor?
Den moderatledda regeringen bedriver en omvänd Robin Hood-politik. Man tar från dem som har det knapert för att ge till dem som redan har det gott ställt.
Vi socialdemokrater anser att det här är en djupt orättvis politik som leder till ökade klyftor och ökade spänningar i samhället.

Robben Island

Avslutningen av konferensen. Senator Eduardo Suplicy, langst till hoger leder en debatt om koorruptionsbekampande. Deltar gor bl.a Hugh Bailey, MP i fr Storbrittanien. En otrolig massa pengar forsvinner i fel fickor, hos korrupta politiker, bankman och sk businessmen. Nigeria ar ett bra exempel. Dar har man sen 70talet fatt oljeinkomster pa upp emot 300 miljarder us dollar. En otroligt stor summa. Vad har hant? Medelinkomsten har sjunkit med mer an 65 procent pa 30 ar! Pengarna har forsnillats. Man kan inte komma fram i utveclingsarbetet i varlden om man inte samtidigt bekampar korruption.

Var pa Robben Island idag. En stark upplevelse aven det. Jag bodde i Sydafrika 79 till 81. Pappa jobbade pa ASEA och jag gick pa Pretoria boys high school. Da var Sydafrika helt segregerad, jag som 13aring hade knappt en susning om vem Nelson Mandela var, och visste inte da att Robben Island, fangelseon utanfor kapstaden ens existerade. Under tonaren vaxte mitt intresse for situationen i Sydafrika och jag kan gott saga att mitt politiska intresse vacktes tack vare mina upplevelser har. Att ha bevittnat ett samhalle som i grunden behandlade folk helt olika utifran hudfarg ar en skakande upplevelse.

Idag fick jag chansen att Se Mandelas cell, prata med en f.d. fange mm. Jag kommer blogga mer om detta framover. Nedan bilder fran dagen:

Salar som njuter i solen i the Waterfront, kapstadens hamnomrade som ar bade en fungerande hamn, ett shoppingcentrum, kulturcenter och allmant valdigt trevligt stalle. Harifran utgick farjan till Robben Island

Farjan ar densamma som fram till slutet av 80talet fraktade politiska fangar till on. Mandela ansags daremot vara for farlig, sa han flogs i helikopter

Kalkbrottet dar fangarna fick arbeta dagarna i anda i stekande sol. Deras syn forstordes av de blandvita vaggarna, men tillats inte bara solglasogon, eftersom de inte horde till uniformen.

Uppkopplingen pa det annars utmarkta hotellet ar fruktansvart langsam. Varje bild tar massor med tid att ladda upp sa jag stoppar har for idag med en bild fran Nelson Mandelas cell. Den var extremt liten. Tre, en avtradeshink, en pall en matskal. That's it! Max tva ggr tva och en halv meter. Den moraliska styrkan som kravdes for att inte knackas under dessa forhallanden i sammanlagt 27 ar i olika celler som denna, gar inte att forsta.

Mona for president!

Idag väljs Mona Sahlin till ny partiordförande för socialdemokraterna. Det är utmärkt. Vi är övertygade om att hon har de förutsättningar som krävs för att vara en strålande ledare för partiet och en kraftfull oppositionsledare gentemot den moderatledda regeringen. Mona Sahlin blir den främsta företrädaren för vårt parti under de kommande åren. Hon har utan tvekan den politiska erfarenhet och bredd som krävs. Hon har varit politiskt aktiv under en lång tid och har lång erfarenhet som riksdagsledamot, statsråd och till och med vice statsminister. Mona har upplevt både med- och motgångar. Det har stärkt henne och gjort henne till den hon är idag.Mona står stadigt förankrad i vår grundläggande ideologi om rättvisa och solidaritet. Hon ser både små och stora och vet att det krävs en fördelningspolitik för att utjämna orättvisor. Hennes djupa engagemang för de utsatta i vårt samhälle har givit henne ett starkt stöd hos breda grupper bland befolkningen. Det är en förutsättning för att bli en bra förgrundsgestalt för partiet. Mona har drivit på arbetet för jämställdhet och jämlikhet i så många år och vi hoppas och tror att hon kommer att fortsätta det arbetet även som partiledare.En politiker som vågar tala öppet och föra diskussioner om kontroversiella frågor väcker ofta starka känslor. Det har också Mona gjort. Hon har klarat av det på ett bra sätt, med stor hjälp av sin vältalighet. Vi ser Monas Sahlins förmåga att driva politisk opinionsbildning och väcka känslor som en styrka. Socialdemokratin behöver inte slätstrukna företrädare, utan fler färgstarka personer. Vi behöver en stark partiledare och det kommer vi att få i Mona. Mona vill inte stå ensam på toppen. Det uppskattar vi. Hon är en modern ledartyp som både entusiasmerar och engagerar. Tuffa år av hårt oppositionsarbete ligger framför oss. Det arbetet måste präglas av en stark gemenskap och det tror vi Mona kan hjälpa till att skapa.Vi socialdemokrater måste våga tänka nytt, vi måste våga utveckla oss. Det handlar inte om nya värderingar, inte heller alltid om ny politik. Det handlar om modet att våga tänka på hur dagens samhälle påverkar vårt parti. Och på hur partiet ska påverka samhället. Den borgerliga regeringen gör allt den kan för att driva igenom ett systemskifte. Det innebär att vi måste föra en hård oppositionspolitik, men det ger oss också möjligheten att formulera en politik för framtiden. En politik där alla ska med. Vi är övertygade om att Mona kommer att leda det arbetet på ett bra sätt. Hon är en visionär som vågar ta diskussioner och föra dialog och det är nödvändigt för vårt parti. Med Mona Sahlin får vi en partiledare som snabbt kan ta över rollen som statsminister, redan innan valet 2010 om så skulle behövas. Hon är modig och med hennes ledarskap är vi säkra på att partiet kommer att utvecklas i rätt riktning. Vi ser med tillförsikt fram mot de kommande åren med henne som partiledare för socialdemokraterna.
Olle Thorell
Sven Erik Osterberg
Margareta Israelsson
Pia Nilsson
Publicerad i VLT idag lordag
Bloggar fran mitt nya hotell i Kapstaden, darfor inga prickar from now on.
Laste Monas tal pa mobilen idag. Rysningar anda hit! Man blir laddad, och lite ledsen att man inte var pa plats for att hora det live. Hmm dar pa slutet hade det behovts prickar ser jag...

Gåshud

En stark upplevelse. Vi fick höra Ahmad Katadra, en legend inom befrielsekampen i Sydafrika, berätta om apartheidtiden. Han var medfånge till Nelson Mandela på Robben Island under 26 år. Jag är inte särskilt blödigt lagd, men jag fick gåshud när jag hörde honom berätta om deras kamp under alla dessa år. Han fick en lång stående ovation efter sitt anförande. Man får hopp som förtroendevald. Världen kan förändras, tingens ordning är inte skriven i sten. Förändring är möjlig. Imorgon ska vi på en visning av fängelseön Robben Island. Det kommer att bli än mer intressant efter att ha hört Ahmad Katadras berättelse.

Bilder fr konferensen

Paul Wolfowitz, chef för världsbanken. (Han hälsade till Carin Jämtin!)



Trevor Samuel finansminister i Sydafrika, en lysande talare och dessutem en rolig prick.

Utsikt från min plats i andrakammaren.

Ingången till det vackra parlamentet, byggt i kolonial stil.

Utsikt från hotellrummet, fint väder 25-27 grader varmt, lite blåsigt men man får stå ut.

Live from Cape town

Framme i Sydafrika. Ett fantastiskt land på många vis. Ett land med otroliga naturresurser, guld och diamanter, ett land som gått från ett omänskligt apartheid-system, till en ”rainbow-nation” där alla folkgrupper är representerade. Fortfarande finns en mångd problem. AIDS–epidemin, inkomstklyftorna och fattigdomen, arbetslösheten är några av de största hindren. Samtidigt så blir jag lycklig av att vara här. Man fylls av hopp. Sydafrika har visat att det går att förändra ett samhälle, och att man kan göra det utan våld. Om man jämför med grannlandet Zimbabwe som på många sätt är väldigt likt Sydafrika så har utvecklingen gått åt motsatt håll. I Zimbabwe är inflationen 1800%(!), arbetslösheten 80%, yttrandefriheten är obefintlig, vita farmare har drivits från sina gårdar, hela jordbrukssektorn ligger i spillror, landet är isolerat och har blivit en så kallad ”failed nation”.
Båda länderna har gott om naturresurser, båda har en liknande historia med rasåtskillnad, brittiskt inflytande och en frihetsrörelse med internationellt stöd. Vad är det då som gjort att utvecklingen blivit så totalt olika?
Svaret är kanske så enkelt som Nelson Mandela och Robert Mugabe. Mandela bringade ett budskap om förlåtelse, förståelse och värdet av mångkultur. Mugabe har sökt konflikter, eldat på motsättningar mellan grupper och resultatet har varit förödande.
Konferensen jag deltar på är intressant. Parlamentariker från 100 länder diskuterar världsbanken, IMF och andra internationella finansiella institutioner.
Stark kritik finns framförallt från utvecklingsländer att världsbanken ställer orimliga krav på mottagarländerna. Man ska privatisera till varje pris bland annat och det finns en uppfattning att världsbanken är alldeles för marknadsliberal och inte tar hänsyn varje lands förutsättningar. Diskussionen är spännande och man lär sig oerhört mycket.

På väg till Kapstaden

Trots en släng av influensen ska jag ge mig iväg till Sydafrika ikväll. En konferens med Parliamentary Network on the World Bank. Fantastiskt spännande dels att få möta 200 parlamentariker från över 100 länder och diskutera hur världen kan hjälpas åt i att minska fattigdomen och verka för en hållbar utveckling. En av de mest intressanta programpunkterna är Nicholas Stern, författare till the Stern Report, som har räknat ut vad det exakt sulle kosta att vända på klimatförändringen.
Dels ser jag fram emot att få se Kapstaden. Jag bodde i Sydafrika 79-81, gick i skola där och har velat åka tillbaka dit sen dess. Konferensen pågår torsdag till söndag men jag stannar på egen bekostnad i tre dagar till och hoppas kunna knyta lite lokala kontakter och se mig omkring i Kapregionen. Om jag kommer åt internet som jag vill, så kommer jag att blogga och lägga in bilder därifrån fortlöpande.
Nu ska jag packa det sista, sen bär det iväg.

Ideologisk utförsäljning är bad business

Här följer en debattartikel som publicerades i vlt häromdagen. Av misstag föll mitt namn bort bland underskrifterna. Självklart står hela länsbänken för s i Västmanland bakom den.
Att sälja ut statliga bolag är en dålig affär helt enkelt.
"De statliga bolagen är en viktig arbetsgivare, då de sysselsätter totalt cirka 190 000 personer runt om i landet. De statliga bolagen är också viktiga för välfärden. Av vinsten under 2005 betalades 26 miljarder kronor in till statskassan som utdelning till ägaren. Förra årets vinst är minst lika stor. Dessa pengar används till allas vår välfärd - sjukvård, skola och omsorg.Förra årets utdelning är större än kostnaden för alla barnbidrag i Sverige under ett års tid, eller hela kostnaden för rättsväsendet, alla poliser och domstolar och fångvården.Nu vill den borgerliga regeringen sälja ut dessa våra gemensamma tillgångar. Högst upp på utförsäljningslistan står Telia Sonera, Nordea, OMX, Vasakronan, SBAB och Vin&Sprit. Men det är bara början. Regeringens mål är att alla företag, som verkar på konkurrensutsatta marknader, ska säljas ut. Frågan är därför inte vilka av statens företag som ska privatiseras, utan i vilken ordning och i vilken takt det sker. Regeringen vill driva igenom privatiseringarna av ideologiska skäl. Man vill att makten hamnar i privata bolag och vinsten i aktieägarnas fickor. Men för vårt land är dessa utförsäljningar ett stort hot mot finansieringen av vår framtida välfärd. Många av jobben riskerar att flyttas ut ur landet och vi förlorar dessutom möjligheten att styra viktiga samhällssektorer, när vi inte längre äger dessa bolag.Framför allt är utförsäljningarna en usel affär för skattebetalarna. Den officiella förklaringen till försäljningen är, att regeringen vill betala av på statsskulden. Det innebär minskade räntekostnader för staten med ungefär fem miljarder kronor per år. Men samtidigt förlorar staten betydligt mer i utdelning från de statliga bolagen. Från de nu aktuella bolagen beräknas staten i år få in 16 miljarder i utdelning. Med 5 miljarder i minskade räntekostnader blir försäljningen en förlust på 11 miljarder bara under detta år. Inte direkt någon lysande affär, kan man säga.Försäljningarna får återverkningar i våra plånböcker också på annat sätt. SBAB till exempel har haft en viktig roll som prispressare på bolånemarknaden, varför privatisering av bolaget kan leda till högre boendekostnader. Det verkar vara viktigare för regeringen att göra saker fort än att göra det rätt. Man kan inte ha gjort särskilt djupa analyser av konsekvenserna, vilket försäljningsnettot visar. Man verkar inte heller bry sig om att viktiga jobb hotas och att sämre konkurrens leder till ökade kostnader för det svenska folket. Det är ideologin som vägleder beslutet. Ideologisk blindhet i detta fall."

Vecka på vift

En kort rapport från veckan som gått. Söndag kväll reste jag till Rom för att delta i EMPA-möte om bl.a migration. Det var intressant, även om jag inte kunde delta på hela mötet. En minister med ansvar för emigrationsfrågor från Marocko var där för att berätta om hur de ser på problemet med flyktingströmmar. Ett gemensamt Euromed-universitet diskuterades. Hade inte mycket tid för sightseeing på ett dygn, men det lilla jag hann se av Rom var tjusigt. Märkligt litet centrum, där moderna byggnader och kontor samsas med uråldriga ruiner och tempel. Måste åka tillbaka dit och turista nån gång.
Sen gick resan vidare till Haag i Nederländerna. Där träffades unga parlamentariker från Europa och Asien för tre dagar av diskussioner och erfarenhetsutbyte. Jag hamnade i en grupp som diskuterade migration och integration. Det har verkligen varit givande att få umgås med kollegor från andra parlament. Att bygga personliga relationer och få en direkt kontakt är helt avgörande för att kunna komma överens om saker internationellt. Jag har fått lära mig mycket om de olika ländernas situation. Visitkort i massor har växlats, och jag är övertygad om att jag kommer att kunna dra nytta av kontakterna jag fått här i fram tiden. I slutet av veckan kommer bilder och mer därifrån.

Strandtomter i Sahara, globetrotting.

I veckan har det varit artiklar i vlt om strandtomter i Sahara. Det är några affärsmän som i hop med Västsaharier i sverige vill samla in pengar till en snickerifabrik i det ockuperade Västsahara. Syftet är vällovligt, men genomförandet är klantigt och ganska osmakligt. Man spelar på att folk ska kunna casha in miljonvinster i framtiden då västsahara är fritt igen. Jag tycker att om man vill bidra till västsahariernas frihetskamp så kan man göra det utan att själv vilja tjäna pengar på fastighetsspekulationer. Så skicka pengar till solidaritetsfonden istället.
Nu sitter jag på arlanda på väg till Rom. Där ska jag delta på ett möte med EMPA (European Meditterranean Parliamentary Association), ett parlamentarikernätverk kan man säga med parlamentsledamöter från hela europa, nordafrika och mellanöstern. Jag är suppleant i den svenska delegationen och frågor som ska diskuteras är bland annat migration och miljöförstöringen i medelhavet.
Imorgon kväll efter mötet åker jag vidare till Amsterdam och Haag för en konferens till och med fredag. Den kallas Asia-Europe Young Parliamentarians Meeting och är en nätverksträff för unga (under 40) parlamentariker i Asien och Europa. Det ska bli spännande att träffa kollegor, särskilt från Asien som ju på sätt o vis blivit mitt ansvarsområde. Jag hoppas kunna knyta kontakter som jag ska ha användning för i framtiden.
Efter den här veckan har jag en vecka på hemmaplan, sedan väntar en resa till Kapstaden där jag ska på ett möte mellan parlamentariker från en massa länder och världsbanken. Ända sedan jag bodde i Sydafrika i början på 80-talet har jag drömt om att resa tillbaka dit, så det ser jag verkligen fram emot.
Jag kommer att rapportera om mina göranden och låtanden här på bloggen, så titta in och lämna gärna kommentarer.

Att kalla saker vid dess rätta namn.

Det som händer i världen angår oss alla. Västerås och Västmanland befolkas av människor med ursprung från hela världen. Vårt läns näringsliv är extremt beroende på vår handel med andra länder. Utrikespolitik och lokal politik är inte självklart helt olika saker.
I den utrikespolitiska debatten igår visade det sig att de borgerliga partierna inte alls är så överens i utrikespolitiken.
Vi socialdemokrater har en egen alternativ utrikespolitisk deklaration – ”En rättvis värld är möjlig”, där vi tar klar ställning och står enade. Mot den står en splittrad borgerlighet, en urvattnad deklaration och en utrikesminister som är starkt ifrågasatt för sina intressen i rysk gasindustri, oljeintressen i Sudan och vapenindustri i USA.
På en hel del punkter skiljer sig vår deklaration från borgerlighetens.
Vi vågar kalla saker vid dess rätta namn. Vi kallar folkmordet i Sudan för just vad det är – ett folkmord.
Vi anser att Sverige måste gå före i minskningen av växthusgaser.
Vi fortsätter påpeka att USA:s invasion av Irak var ett brott mot folkrätten.
Vi förstår att Sveriges konkurrenskraft i globaliseringen är beroende av att vi har en trygg arbetsmarknad.
Vi vågar säga att Israel måste upphöra med byggandet av muren på ockuperad mark.
I alla dessa frågor är regeringen i sin deklaration flat och undvikande. Det vore intressant att höra var de borgerliga företrädarna från länet anser.

Mitt anförande i utrikespolitiska debatten

Jag hade som ansvar att på sex minuter avhandla, asien, miljön och globaliseringen. Inte helt lätt att få med allt man vill säga. Så här blev det:
"Utvecklingen i Asien det närmaste seklet kommer att vara avgörande för hela den globala utvecklingen. Det som sker där angår oss alla.
I Asien finns både ekonomiska under och tigerekonomier.
Samtidigt lever hälften av världens fattiga i Asien.
Där finns demokratier där mänskliga rättigheter respekteras och där finns diktaturer där raka motsatsen gäller.
Vi måste förhålla oss till alla dessa stater och hävda en hållbar utveckling, demokrati och respekt för mänskliga rättigheter.
Sverige har en lång tradition i sitt utvecklingssamarbete med Asien. Det är viktigt att vi utvecklar de goda relationer vi har.
Ekonomiskt framhålls ofta Asien som en framgångssaga, det är sant i vissa delar. MEN det är inte sant för alla länder.
Kina och Indien, är redan ekonomiska stormakter och växer sig starkare för varje år. Kina hade en tillväxt förra året på över tio procent. Indien som är världens största demokrati, tar varje år stora kliv, och medelklassen där växer hastigt.
Det här är förstås glädjande och positivt. Varje människa som kan ta sig ur fattigdomens bojor är en seger.

Kina och Indien talas det mycket om men jag vill särskilt nämna ett par regioner som inte får glömmas bort.
Centralasien:
Det är en region där Sverige behöver bli mer aktivt, dels inom ramen för EU, men också på egen hand. Stödja samarbete mellan de centralasiatiska staterna, kanske med det nordiska samarbetet som modell.
Japan.
När Kina och Indiens roll nu växer så får Japans betydelse inte glömmas bort. Det är världen näst största ekonomi och en väldigt viktig handelspartner för oss. Det är glädjande att se att utvecklingen av ekonomin har vänt uppåt och att reformeringen av ekonomin fortgår. Sverige måste fortsätta vara aktiva och stärka relationerna med Japan.



Jag vill framhålla några delar av den strategi som vi anser ska gälla för Asien:.
1 Att prioritera mänskliga rättigheter och demokratireformer.
Nu när Kina blir mer och mer ekonomiskt mäktigt, och kommer att spela en större roll på den globala scenen, så är det viktigt att
vi inte bara ser på Kina som en gigantisk marknad för svenska produkter. Vi måste i alla våra kontakter med Kina föra fram vår ståndpunkt om mänskliga rättigheter och demokrati. Att fortsätta arbeta för att företag tar ett större socialt ansvar och att fackliga rättigheter utvecklas är av största vikt. Därför ser vi med oro på att biståndet via fackliga organisationer skärs ner.
Vi tror inte på att vi ska begränsa vårt ekonomiska utbyte med Kina.
Vi tror på dialog. Vi anser att dialog och kontakter kommer att bidra till ett mer demokratiskt Kina som respekterar de mänskliga rättigheterna.

2 Miljön:
Miljöfrågan är vår tids kanske största utmaning. Människans påverkan på klimatet eskalerar och vi har ingen tid att spilla. Vi har alla ett ansvar. Då duger det inte att som regeringen säga, att det inte är någon mening med att gå före om ingen annan gör det. Att tillsätta utredningar och inte komma med egna skarpa förslag.
Exemplets makt är stort, vi måste visa på att det är möjligt att ha en tillväxt kombinerad med hållbar utveckling. Inte minst i Asien är miljöhoten överhängande.. Om ingenting görs kommer vi att se miljontals klimatflyktingar och miljökatastrofer som vi nu har svårt att föreställa oss.
Miljöpolitiken får inte heller begränsas så att den bara handlar om klimatfrågan. Vatten och sanitet, farliga utsläpp och ett hållbart jordbruk är miljöfrågor som inte heller får glömmas bort.
3 Handelspolitiken.
Sverige måste fortsätta sina ansträngningar för att främja frihandeln.
Vi måste inom EU aktivt verka för att Doha-rundan blir ambitiös och leder till bättre förutsättningar för u-ländernas deltagande i världshandeln på gynnsamma villkor. Det skulle också gynna Sverige.



4 Globaliseringen vill jag avslutningsvis säga några ord om.
Globaliseringen inget nytt, den har varit en verklighet sedan strukturrationaliseringens dagar. Vi har varit och är framgångsrika i den alltmer globaliserade ekonomin.
Vi har dessutom som enda land i världen kunnat kombinera ekonomisk tillväxt med minskade koldioxidutsläpp
Tryggheten på den svenska arbetsmarknaden är avgörande för hur vi ska kunna klara av globaliseringen. Folk måste känna trygghet i att kunna byta jobb, utbilda sig senare i livet och byta karriär. Regeringens nedskärning i högskola och vuxenutbildning är ett hot mot Sveriges konkurrenskraft. Vi måste ha fortsatt offensiva satsningar på forskning och utbildning.
Vi måste fokusera på möjligheterna i globaliseringen.
Det är bra för svenska löntagare om asiatiska löntagare får det bättre.
Solidaritet och en hållbar utveckling är våra ledord när det gäller globaliseringen."

Utrikespolitisk debatt

Idag var det utrikesutskottets stora dag i riksdagen. Carl Bildt kom och gav regeringens utrikespolitiska deklaration. Ett dokument som man ägnat lång tid och mycket kraft från en mängd tjänstemän att konstruera. I mitt tycke blev det ett ganska urvattnat dokument där man mest säger allmänt välvilliga inte så kontroversiella saker och har ett ekonomistiskt och väldigt EU-fokuserat förhållningssätt till det mesta.
Vi 8 socialdemokrater i utrikesutskottet har som respons förberett vår egna alternativa utrikespolitiska deklaration. Vi var inte många som jobbade med den, och tiden har varit knapp, men jag tycker verkligen att den står sig väldigt väl i jämförelsen.
Döm själv. Läs den HÄR
Nedan: Kent Härstedt ger en ros till Bildt och ett ex av vår deklaration. Hoppas ministern tar intryck...

Lägesrapport.

Har varit en dålig bloggare på sistone. Kommer att bli bättre.
Bilder som visar vad jag bl.a sysslat med nedan.
Mona, Urban Ahlin och utrikesutskottets s-grupp delade i dag ut rosor och vår alternativa utrikespolitiska deklaration, utanför riksdagshuset idag. Media var mkt intresserade.

Utsikt från VLT-huset där jag var på studiebesök häromdagen. Vi hade intressanta diskussioner med bl.a. chefredaktören Elisabeth Bäck. Det var ett intressant samtal där vi diskuterade våra olika roller och förväntningar på varandra.

Medlemsmöte med sossarna i Surahammar. Förra kommunalrådet (eller egentligen förr-förr-förra) Erik G Andersson, mer känd som Masen fick ordet och berättade om politiken förr, med anledning av att vi nu publicerat hans memoarer.

Konferens med S-märkta kommunalråd, oppositionsråd, landstingsråd och riksdagsledamöter. Österberg leder mötet och temat var hur vi ska verka under mandatperioden för att vinna valet 2010.

Vinterpromenad på Björnön en fantastiskt vacker söndagförmiddag.

Gunilla Svantorp från värmland, S-landstingsråd, berättar för s-landstingsgruppen i Västmanland hur de gjorde för att ta tillbaka makten. Rigmor Åkesson, Anders Rydell och Inga Britt Helgesson lyssnar intresserat.

Middag på kinesiska ambassadörens residens. Ambassadören delar ut små presenter efter middagen. Vi fick ställa frågor och hade en ganska öppen diskussion mellan de många rätterna. Jag frågade vad Kina har för ambitioner i tredje världen när de nu lånar ut stora summor pengar till bl.a många fattiga afrikanska länder. Ställer de villkor på demokratisering och mänskliga rätter?

Som ni ser så är riksdagsjobbet varierande! Och kul!

Om ordningsbetygen

Debattartikel i VLT idag:

Vad är det för elever vi vill ha?
Folkpartiet fortsätter att stövla fram som en berusad elefant i det pedagogiska landskapet. Nu är det i Stockholm som skolborgarrådet Lotta Edholm inte kan hålla sig utan kommer att genom­föra betyg i ordning och upp­förande redan från i höst.
Vi socialdemokrater är emot detta. Vi tror inte att de problem som finns i dagens skola löses med så enkla medel. Vi är givetvis inte emot ordning och reda i skolan, det är självklart en förutsättning för att man ska kunna ha en bra miljö för inlärning. Men vi tror att ett bra arbets­klimat skapar man i dialog mellan lärare, elever och föräldrar.
Jag har själv arbetat som lärare i många år och vet att de grupper som fungerar bra är de som präglas av respekt för varandra, där man kan samtala och komma överens om vad som ska gälla i klassrummet.När folkpartiet ska förklara hur man ska bedöma ordning och uppförande så blir man genast svajig. Att komma i tid och göra sina läxor är två kriterier som man vill använda. Om en elev inte kan sova på nätterna för att föräldrarna sup­er och grälar och därför kommer för sent varje dag, hjälper det med ett ordningsbetyg då?
Om en annan elev är utåt­agerande för att han inte har annat uttryck för sin frustration över att inte hänga med i undervisningen, hjälper det att ge honom underkänt i ordning och upp­förande?Det här är kanske två extrema exempel, men även de finns i skolan i dag.
Vägen framåt är att möta varje elev på hans eller hennes nivå, att tillsammans med elever och föräldrar skapa ordningsregler som följs och att fortlöpande ha en dialog med hemmet.
Vad är det för elever vi vill ha i dagens skola? Ska barnen bara vara mottagare av kunskap som ska sitta still och göra som de blir tillsagda?
Folkpartiet gör som vanligt, försöker plocka billiga populistiska poäng på att ge enkla svar på komplexa problem.
Alla som vet något om hur dagens skola verkligen fungerar vet att det inte finns någon enkel patent­lösning. Vi socialdemokrater står för en trygg kunskapsskola för alla.
Svensk skola i dag behöver ett seriöst politiskt ledarskap, med modernt tänkande, inte populism och bakåtsträvande!