Everybody say: Tuesday!

Söndag kväll i New York.
Temperaturen inför valet stiger.
Idag tillbringade vi förmiddagen i Harlem där vi bevistade en gudstjänst i Mount Zion Baptist Church. Gospel och böner var förstås i fokus, en riktigt häftig upplevelse att delta i en sån gudstjänst. Det svängde nåt övergrymt och jag som inte är särskilt religiös skulle gå till kyrkan regelbundet om det vore sånt drag varje söndag hemma!

Pastorn kunde förstås inte undvika att komma in på tisdagens val. I Harlem är Obama inte oväntat den man hoppas på, men pastorn uppmanade inte folk att rösta på honom.
Inte direkt i alla fall.
Han uppmanade alla att gå och rösta på tisdag. Alla visste ändå varför det var viktigt.
Det räckte att han efter en konstpaus i början av predikan sa "Tuesday!" Så var alla med på tåget. "Everybody say tuesday!" Sa han igen och hela församlingen ropade unisont "Tuesday!". Mäktigt.
Pastorn ledde fram en 95-årig kvinna längst fram i kyrkan och berättade att hon minsann skulle gå och rösta för att få uppleva "a dream come true".
Han nämnde inte Obama, men alla visste vilken dröm han talade om.
Det var en elektrisk stämning i rummet där man nästan kunde ta på alla de förhoppningar som fanns.
Förhoppningar om att den amerikanska drömmen om att precis vem som helst faktiskt kan bli president, även om man inte är vit och född under goda förhållanden.
Liknelserna med Martin Luther King är svåra att undvika, och även om Obama inte är någon King, så bär han ändå på ett arv från den tiden. Många av de äldre besökarna i kyrkan var med på den tiden och ser hur deras dröm därifrån, nu kanske på sätt och vis kan förverkligas.
Obamas kampanj, som har utförts i princip felfritt, bygger på hopp om framtiden och förändring. Inte bara av persongalleriet utan också i innehållet.
"It's just not enough to change the players - we have to change the game", som sloganen är.
För en politiskt intresserad person som jag är det rena drömmen att befinna sig här i USA när det här valet, som på många sätt är historiskt, äger rum.
Förhoppningarna på Obama är förstås i många fall orealistiska, men de finns där ändå, och de delas av många människor som annars inte har engagerat sig i politik över huvud taget.
I allra värsta fall så förlorar Obama ett riktigt jämnt val, och resultatet kan då komma att ifrågasättas, då valorganisationen brister lite här och var. De reaktioner som då följer kan bli riktigt obehagliga.
Om Obama vinner så vore det något riktigt stort, men bördan av alla förväntningar som då vilar på honom är ju oerhörda. Han kommer inte att kunna infria allt, och kommer säkert att göra många besvikna.
Men ändå. Mina tummar håller jag för Barack Obama.

Nedan lite bilder från dagen:

Liten kyrka - mäktig upplevelse.

Liten polisbil - trött maratonlöpare efter avslutat lopp. New York marathon är världens största maratonlopp och genomförs alltid första söndagen i november, så även i år.
Folkligt, festligt, fullsatt kan man säga. I varje gathörn är det nån slags jippo eller underhållning.

Sarah Palins klippdocka säljer som smör i solsken. Klicka för större bild. Vill du köpa din egen kan du klicka HÄR. Klippdockor med Cindy McCain och Michelle Obama fanns också att köpa men de var inte alls lika populära.