Inlägg
Thomas Östros gästade och talade om det dystra läget i ekonomin och regeringens häpnadsväckande passivitet.
2008-11-29
Kongress med s i västmanland
Thomas Östros gästade och talade om det dystra läget i ekonomin och regeringens häpnadsväckande passivitet.
2008-11-28
Debatt i dag mot Bildt
Idag hade jag en interpellationsdebatt mot Carl Bildt i kammaren.
Det var intressant att höra flera besked från bBildt i det han sa och det han inte sa.
Han sa inte att han kommer att åka till Oslo och skriva under klustervapenförbudet på tisdag. Tyskland, Frankrikes och Storbritanniens utrikeministrar kommer att göra det, liksom ett 40-tal andra utrikesministrar och 4 statsministrar. Ett ytterligare tecken på regeringens ovilja och låga ambition på nedrustningsområdet tycker jag. Själv ska jag till Oslo då, dels för ett parlamentarikerforum om klustervapen, men också för att bevittna undertecknandet. Det ska bli intressant att se vem regeringen skickar.
Debatten kan du se på video HÄR
Protokollet till dagens debatt kan du läsa HÄR, scrolla till anförande 19.
Bildt noterade dagens debatt på sin blogg HÄR
Min kanske illvilliga, men förmodligen inte helt felaktiga tolkning av debattenär följande:
Bildt och moderaterna ville egentligen inte skriva under det här avtalet. Man gör det för att få tyst på kritiken och istället kommer man att dra ut på genomförandet så länge det bara går.
Tyst på kritik kommer det inte bli från varken (s) eller min sida, den saken är säker.
Det var intressant att höra flera besked från bBildt i det han sa och det han inte sa.
Han sa inte att han kommer att åka till Oslo och skriva under klustervapenförbudet på tisdag. Tyskland, Frankrikes och Storbritanniens utrikeministrar kommer att göra det, liksom ett 40-tal andra utrikesministrar och 4 statsministrar. Ett ytterligare tecken på regeringens ovilja och låga ambition på nedrustningsområdet tycker jag. Själv ska jag till Oslo då, dels för ett parlamentarikerforum om klustervapen, men också för att bevittna undertecknandet. Det ska bli intressant att se vem regeringen skickar.
Debatten kan du se på video HÄR
Protokollet till dagens debatt kan du läsa HÄR, scrolla till anförande 19.
Bildt noterade dagens debatt på sin blogg HÄR
Min kanske illvilliga, men förmodligen inte helt felaktiga tolkning av debattenär följande:
Bildt och moderaterna ville egentligen inte skriva under det här avtalet. Man gör det för att få tyst på kritiken och istället kommer man att dra ut på genomförandet så länge det bara går.
Tyst på kritik kommer det inte bli från varken (s) eller min sida, den saken är säker.
2008-11-27
Regeringen måste sluta vara passiv!
Varslen drabbar hela landet hårt, inte minst västmanland. Regeringen lutar sig tillbaka och hoppas på den budget som de la några veckor innan världsekonomin kraschade. Det duger inte, sverige behöver en räddningsplan. Det tycker jag och det tycker Mona Sahlin också. Se nedanstående pressmeddelande:
"Sverige behöver en räddningsplan
Varje dag fördjupas jobbkrisen. I land efter land genomförs omfattande stimulanspaket. Samtidigt står den svenska regeringen helt passiv. Med ett undantag: bankerna. Men det räcker inte med en räddningsplan för de finansiella institutionerna. Sverige behöver en räddningsplan för jobben och löntagarna, skriver Mona Sahlin i Svenska Dagbladet.
Sedan den 1 september har drygt 40 000 personer varslats om uppsägning, och varje dag tillkommer nya varsel. Inte sedan 1990-talets djupa lågkonjunktur har varslen duggat så tätt.
Hela Sverige drabbas. Ingen kan känna sig helt säker på att få behålla jobbet. Krisen slår mot både arbetare och tjänstemän.
Samtidigt pressas ekonomin i många kommuner och landsting när jobben blir färre, socialbidragen fler och utanförskapet växer. Sverige står inför både en jobbkris och en välfärdskris.
Konjunkturinstitutet menar att det krävs betydande stimulanser både 2009 och 2010. Finanspolitiska rådets ordförande Lars Calmfors uppmanar regeringen att snabbt vidta omfattande åtgärder, som en tillfällig momssänkning, ökade pensionstillskott och höjda barnbidrag.
Vi socialdemokrater delar bedömningen att ekonomin måste stimuleras, och utesluter inte någon av de föreslagna åtgärderna. Redan den 13 november presenterade vi ett brett stimulanspaket på totalt 17 miljarder kronor 2008 och 2009. Vi är beredda att diskutera ytterligare åtgärder.
Statsminister Reinfeldt vill inte kännas vid problemen. Han säger: ”Vi har inte massvis med människor som kommit ut i arbetslöshet. Vi har omfattande varsel”. Han säger också att ”några snabba åtgärder inte är att vänta”.
Det är häpnadsväckande. Men felbedömningar av det ekonomiska läget från regeringen är tyvärr inget nytt.
Stora, ofinansierade skattesänkningar under brinnande högkonjunktur tvingade först Riksbanken att höja räntan. Sedan viftades oroande statistik om arbetskraftsbrist bort.
Varningssignaler om den amerikanska bolånekrisens omfattning och konsekvenser tonades ned. För bara ett halvår sedan sa finansministern i riksdagen att det bara var socialdemokrater som trodde att Sverige stod inför en bankkris.
Nu måste regeringen inse allvaret och ändra sin politik. Ska Sverige undvika en djup och långdragen lågkonjunktur måste regeringen agera på bred front.
Sverige har i grunden en stark ekonomi. Vi har goda förutsättningar att mildra lågkonjunkturens effekter och investera i framtiden.
Sverige kan stå betydligt bättre rustat efter krisen än vad vi gjorde innan – om regeringen inte försitter chansen.
Företagens förutsättningar måste förbättras. De som vill investera under lågkonjunkturen får svårt att hitta finansiering. Därför behövs mer statligt riskkapital. Inget svenskt företag ska heller behöva gå i konkurs för att de inte fick tillräckligt bra rådgivning. Alla företag ska kunna få rådgivning från Almi. Småföretagen måste också få sänkt arbetsgivaravgift.
Tryggheten måste öka. Oro för den egna ekonomin gör att många tvekar inför både investeringar och nya utmaningar. En halv miljon löntagare har lämnat arbetslöshetsförsäkringen efter regeringens försämringar. Bara en av fyra får 80 procent av sin gamla lön vid arbetslöshet. Avgifterna till arbetslöshetsförsäkringen måste sänkas radikalt och ersättningen förbättras – så att människor kan koncentrera sig på det viktigaste: att snabbt hitta ett nytt jobb.
Välfärden måste få mer resurser. Sveriges kommuner och landsting (SKL) har bett om besked om statsbidragen 2010 för att undvika uppsägningar redan nästa år. Vi socialdemokrater är beredda att lämna besked: statsbidragen till kommunsektorn måste öka med fem miljarder 2010. Det motsvarar cirka 12 500 anställda i vården, skolan och omsorgen.
Hushållens konsumtion måste stimuleras. Regeringens skattesänkningar riktas främst till höginkomsttagare. Det är både orättvist och dålig konjunkturpolitik. Sverige behöver snarare, som Lars Calmfors konstaterat, ge stimulanser till dem med låga inkomster. Därför vill vi att barnfamiljerna ska få ett extra barnbidrag. Pensionärerna ska få höjda bostadstillägg. De måste bli bättre behandlade. Det har de rätt till efter ett helt yrkesliv.
Men de allvarliga tiderna kräver också mer exceptionella lösningar. Den borgerliga regeringen pekade på politikens roll när de tog fram en omfattande räddningsplan för att klara det finansiella systemet, men de blundar för politikens roll när det gäller att säkra löntagarnas trygghet och rusta svensk arbetsmarknad inför framtiden.
Sverige behöver den kompetens som finns hos dem som nu varslas – antingen här och nu i branscher som fortfarande växer, eller när konjunkturen vänder.
Många av dem som förlorade jobbet under 1990-talskrisen kom inte tillbaka till arbetsmarknaden. Så får det aldrig bli igen.
Därför måste alla få individuellt stöd snabbt, så att de kan finna ett nytt arbete eller påbörja en utbildning.
I en räddningsplan för jobben ska det därför ingå 100 miljoner kronor så att Arbetsförmedlingen kan anställa fler karriärcoacher.
Vi måste också investera i vidareutbildning. Många av dem som nu riskerar uppsägning har inte någon nytta av den traditionella arbetsmarknadsutbildningen.
Många tjänstemän som varslas skulle ha mer nytta av en vidareutbildning på högskolan än en utbildning i Arbetsförmedlingens regi. Därför vill vi avsätta resurser för ett nytt spetskompetenslyft där de som riskerar arbetslöshet i stället för att sägas upp kan studera under lågkonjunkturen.
Då står de bättre rustade att utföra sitt arbete när konjunkturen vänder. Det kan handla om ledarskapsutbildningar, specialistutbildningar och mastersutbildningar på högskolan.
I vårt stimulanspaket sätter vi av två miljarder kronor för detta 2009. Vi är nu beredda att förlänga satsningen till även 2010.
Många som nu varslas börjar oroa sig för om de har råd att betala lånen på lägenheten eller huset. Samtidigt faller bostadspriserna – kanske mest på de orter som drabbas hårt av varsel.
De svenska bankerna borde därför se över kraven på amorteringar för dem som nu varslas. Vi vill att staten genom sitt ägande i SBAB ska gå i bräschen för att varslade under en viss tid ska slippa amorteringar.
Ett sådant ansvar för att samla bankernas agerande under krisen till stöd för låntagarna måste regeringen nu säga sig vara beredd att ta.
Det ser mörkt ut för svensk ekonomi och arbetsmarknad just nu. Men genom att agera aktivt kan vi påverka utvecklingen.
Sverige har fantastiska förutsättningar. Svenska löntagare är välutbildade. Svenska företag är konkurrenskraftiga.
Om vi använder de sämre tiderna för att rusta oss bättre för framtiden kan vi se framåt med mindre oro, och mer hopp.
MONA SAHLIN, partiledare (s) "
"Sverige behöver en räddningsplan
Varje dag fördjupas jobbkrisen. I land efter land genomförs omfattande stimulanspaket. Samtidigt står den svenska regeringen helt passiv. Med ett undantag: bankerna. Men det räcker inte med en räddningsplan för de finansiella institutionerna. Sverige behöver en räddningsplan för jobben och löntagarna, skriver Mona Sahlin i Svenska Dagbladet.
Sedan den 1 september har drygt 40 000 personer varslats om uppsägning, och varje dag tillkommer nya varsel. Inte sedan 1990-talets djupa lågkonjunktur har varslen duggat så tätt.
Hela Sverige drabbas. Ingen kan känna sig helt säker på att få behålla jobbet. Krisen slår mot både arbetare och tjänstemän.
Samtidigt pressas ekonomin i många kommuner och landsting när jobben blir färre, socialbidragen fler och utanförskapet växer. Sverige står inför både en jobbkris och en välfärdskris.
Konjunkturinstitutet menar att det krävs betydande stimulanser både 2009 och 2010. Finanspolitiska rådets ordförande Lars Calmfors uppmanar regeringen att snabbt vidta omfattande åtgärder, som en tillfällig momssänkning, ökade pensionstillskott och höjda barnbidrag.
Vi socialdemokrater delar bedömningen att ekonomin måste stimuleras, och utesluter inte någon av de föreslagna åtgärderna. Redan den 13 november presenterade vi ett brett stimulanspaket på totalt 17 miljarder kronor 2008 och 2009. Vi är beredda att diskutera ytterligare åtgärder.
Statsminister Reinfeldt vill inte kännas vid problemen. Han säger: ”Vi har inte massvis med människor som kommit ut i arbetslöshet. Vi har omfattande varsel”. Han säger också att ”några snabba åtgärder inte är att vänta”.
Det är häpnadsväckande. Men felbedömningar av det ekonomiska läget från regeringen är tyvärr inget nytt.
Stora, ofinansierade skattesänkningar under brinnande högkonjunktur tvingade först Riksbanken att höja räntan. Sedan viftades oroande statistik om arbetskraftsbrist bort.
Varningssignaler om den amerikanska bolånekrisens omfattning och konsekvenser tonades ned. För bara ett halvår sedan sa finansministern i riksdagen att det bara var socialdemokrater som trodde att Sverige stod inför en bankkris.
Nu måste regeringen inse allvaret och ändra sin politik. Ska Sverige undvika en djup och långdragen lågkonjunktur måste regeringen agera på bred front.
Sverige har i grunden en stark ekonomi. Vi har goda förutsättningar att mildra lågkonjunkturens effekter och investera i framtiden.
Sverige kan stå betydligt bättre rustat efter krisen än vad vi gjorde innan – om regeringen inte försitter chansen.
Företagens förutsättningar måste förbättras. De som vill investera under lågkonjunkturen får svårt att hitta finansiering. Därför behövs mer statligt riskkapital. Inget svenskt företag ska heller behöva gå i konkurs för att de inte fick tillräckligt bra rådgivning. Alla företag ska kunna få rådgivning från Almi. Småföretagen måste också få sänkt arbetsgivaravgift.
Tryggheten måste öka. Oro för den egna ekonomin gör att många tvekar inför både investeringar och nya utmaningar. En halv miljon löntagare har lämnat arbetslöshetsförsäkringen efter regeringens försämringar. Bara en av fyra får 80 procent av sin gamla lön vid arbetslöshet. Avgifterna till arbetslöshetsförsäkringen måste sänkas radikalt och ersättningen förbättras – så att människor kan koncentrera sig på det viktigaste: att snabbt hitta ett nytt jobb.
Välfärden måste få mer resurser. Sveriges kommuner och landsting (SKL) har bett om besked om statsbidragen 2010 för att undvika uppsägningar redan nästa år. Vi socialdemokrater är beredda att lämna besked: statsbidragen till kommunsektorn måste öka med fem miljarder 2010. Det motsvarar cirka 12 500 anställda i vården, skolan och omsorgen.
Hushållens konsumtion måste stimuleras. Regeringens skattesänkningar riktas främst till höginkomsttagare. Det är både orättvist och dålig konjunkturpolitik. Sverige behöver snarare, som Lars Calmfors konstaterat, ge stimulanser till dem med låga inkomster. Därför vill vi att barnfamiljerna ska få ett extra barnbidrag. Pensionärerna ska få höjda bostadstillägg. De måste bli bättre behandlade. Det har de rätt till efter ett helt yrkesliv.
Men de allvarliga tiderna kräver också mer exceptionella lösningar. Den borgerliga regeringen pekade på politikens roll när de tog fram en omfattande räddningsplan för att klara det finansiella systemet, men de blundar för politikens roll när det gäller att säkra löntagarnas trygghet och rusta svensk arbetsmarknad inför framtiden.
Sverige behöver den kompetens som finns hos dem som nu varslas – antingen här och nu i branscher som fortfarande växer, eller när konjunkturen vänder.
Många av dem som förlorade jobbet under 1990-talskrisen kom inte tillbaka till arbetsmarknaden. Så får det aldrig bli igen.
Därför måste alla få individuellt stöd snabbt, så att de kan finna ett nytt arbete eller påbörja en utbildning.
I en räddningsplan för jobben ska det därför ingå 100 miljoner kronor så att Arbetsförmedlingen kan anställa fler karriärcoacher.
Vi måste också investera i vidareutbildning. Många av dem som nu riskerar uppsägning har inte någon nytta av den traditionella arbetsmarknadsutbildningen.
Många tjänstemän som varslas skulle ha mer nytta av en vidareutbildning på högskolan än en utbildning i Arbetsförmedlingens regi. Därför vill vi avsätta resurser för ett nytt spetskompetenslyft där de som riskerar arbetslöshet i stället för att sägas upp kan studera under lågkonjunkturen.
Då står de bättre rustade att utföra sitt arbete när konjunkturen vänder. Det kan handla om ledarskapsutbildningar, specialistutbildningar och mastersutbildningar på högskolan.
I vårt stimulanspaket sätter vi av två miljarder kronor för detta 2009. Vi är nu beredda att förlänga satsningen till även 2010.
Många som nu varslas börjar oroa sig för om de har råd att betala lånen på lägenheten eller huset. Samtidigt faller bostadspriserna – kanske mest på de orter som drabbas hårt av varsel.
De svenska bankerna borde därför se över kraven på amorteringar för dem som nu varslas. Vi vill att staten genom sitt ägande i SBAB ska gå i bräschen för att varslade under en viss tid ska slippa amorteringar.
Ett sådant ansvar för att samla bankernas agerande under krisen till stöd för låntagarna måste regeringen nu säga sig vara beredd att ta.
Det ser mörkt ut för svensk ekonomi och arbetsmarknad just nu. Men genom att agera aktivt kan vi påverka utvecklingen.
Sverige har fantastiska förutsättningar. Svenska löntagare är välutbildade. Svenska företag är konkurrenskraftiga.
Om vi använder de sämre tiderna för att rusta oss bättre för framtiden kan vi se framåt med mindre oro, och mer hopp.
MONA SAHLIN, partiledare (s) "
2008-11-18
Lissabonfördraget - flip eller flop?
Flip.
Den senaste tiden har jag och mina kollegor här i riksdagen översköljts av ofta likalydande mail som uppmanar mig att rösta nej till Lissabonfördraget. Argumenten varierar, från resonerande och tämligen logiska, till alldeles ologiska och lätt föraktfulla.
Jag är tveksam till metoden att veckan innan ett beslut ska fattas mailbomba ledamöter, som om bara mängden likadana mail skulle få en att ändra åsikt.
Den här frågan har diskuterats i många månader, information har funnits tillgänglig ännu längre och jag anser att vi förankrat frågan så långt det bara går i partiet. Sen finns det alltid en del som inte får som de vill. Att då tro att man kommer att få mig att ändra uppfattning genom att dränka mig i mail är inte särskilt konstruktivt tycker jag. Givetvis är det allas rättighet att skriva till oss riksdagsledamöter och vår skyldighet att ta del av den argumentation som kommer oss till del.
Här kommer svar till alla där jag motiverar varför jag kommer att rösta Ja till Lissabonfördraget:
24 av 27 EU-länder har hittills sagt ja till Lissabonfördraget. Irlands väljare röstade som bekant nej till fördraget i juni. Endast Tjeckien och Sverige återstår. Tjeckiens parlament väntas rösta om fördraget någon gång under våren 2009, medan Sveriges riskdag har en planerad omröstning den 20 november.
Socialdemokraterna och LO vill se det nya Lissabonfördraget träda i kraft. Fördraget är viktigt för Europas löntagare eftersom det bland annat innehåller ett starkare skydd för grundläggande rättigheter – däribland strejkrätten. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har med mycket stor majoritet beslutat att bifalla en motion till stöd för en svensk ratifikation av Lissabonfördraget.
Även jag stödjer en svensk ratifikation och kommer att rösta ja till Lissabonfördraget. Vi anser att EU behöver ett nytt och modernt fördrag, särskilt efter utvidgningen till 27 medlemsländer.
En missuppfattning som vi mött, bland annat från vänsterpartiet och junilistan, är att den så kallade Lavaldomen har bäring på Lissabonfördraget.
Det har den inte.
För snart ett år sedan yttrade sig i EG-domstolen om vilka villkor som ska krävas av utländska företag som utstationerar arbetskraft i Sverige – i det så kallade Lavalmålet.
EG-domstolen har därefter yttrat sig i flera liknande fall, vilket innebär att det idag råder stor osäkerhet om vad som gäller vid förhandlingar om utländska entreprenader.
Vi befarar att utstationerad arbetskraft riskerar att utsättas för diskriminering. Vi ser idag exempel på att utländska företag konkurrerar med löner under kollektivavtalsnivå och farlig arbetsmiljö. Detta har skapat stor oro bland Sveriges och Europas löntagare. Den moderatstyrda regeringen har valt att nonchalera denna oro och förhålla sig passivt till utvecklingen både i Sverige och på Europanivå.
Således: Lavaldomen och Lissabonfördraget är två olika saker. Lavaldomen ska vi ta strid mot. Lissabonfördraget ska vi ta strid för.
Lissabonfördraget stärker inte bara strejkrätten, utan rymmer också en rad andra fördelar. Med fördraget blir det lättare att fatta politiska beslut. Det ger EU bättre möjligheter att arbeta med utvidgningen, att kunna samla sig kring en klimatuppgörelse, stimulera till tillväxt och jobb och bygga ett socialt och rättvist Europa. Lissabonfördraget stärker EU på jämställdhetsområdet och i kampen mot den grova gränsöverskridande brottsligheten. Det stärker öppenheten – inte minst i Ministerrådet.
Vi socialdemokrater ställer nu hårda krav på att regeringen agerar både i Sverige och inom EU för att stärka löntagarnas ställning. Vi kräver att:
Regeringen omedelbart ger ett principbesked om att likabehandlingen mellan utländska och svenska företag med utgångspunkt från kollektivavtalssystemet ska säkerställas. Att det är möjligt visar den lösning som gjorts i Danmark. Modellen innebär att företag som vistas tillfälligt i ett annat EU-land måste följa det bäst täckande avtalet.
Regeringen tar initiativ på EU-nivå för att förändra delar av Utstationeringsdirektivet. Utstationeringsdirektivet ska revideras så att likabehandling av löntagare kan garanteras, det vill säga, att den balans mellan arbetstagarnas rättigheter och den fria rörligheten för tjänster som eftersträvades då direktivet utformades, återupprättas.
Regeringen aktivt agerar för att undanröja hotet om löne- och villkorsdumpning i Sverige och Europa.
Regeringen vid alla kommande toppmöten i EU, på eget initiativ, driver frågor om att stärka löntagarnas rättigheter i Sverige och Europa.
Regeringen, liksom majoriteten i EU-parlamentets sysselsättningsutskott, stöder Europafackets krav på införandet av ett socialt protokoll i EU som innebär att EU ska präglas av både ekonomisk och social utveckling och att denna fråga drivs aktivt.
Detta är i högsta grad en politisk fråga som kan lösas av regeringen Reinfeldt om den bara vill. Det är nu upp till Sveriges statsminister att visa i handling att han menar allvar med sitt tal om att regeringen stöder den svenska arbetsmarknadsmodellen och kollektivavtalens ställning.
Sveriges och Europas löntagare kan inte vänta. Jag kräver att regeringen agerar snabbt. Vi socialdemokrater kommer att göra frågan om löntagarnas rättigheter till en av de stora frågorna i EU-valet 2009 och i riksdagsvalet 2010.
Vi befarar att utstationerad arbetskraft riskerar att utsättas för diskriminering. Vi ser idag exempel på att utländska företag konkurrerar med löner under kollektivavtalsnivå och farlig arbetsmiljö. Detta har skapat stor oro bland Sveriges och Europas löntagare. Den moderatstyrda regeringen har valt att nonchalera denna oro och förhålla sig passivt till utvecklingen både i Sverige och på Europanivå.
Således: Lavaldomen och Lissabonfördraget är två olika saker. Lavaldomen ska vi ta strid mot. Lissabonfördraget ska vi ta strid för.
Lissabonfördraget stärker inte bara strejkrätten, utan rymmer också en rad andra fördelar. Med fördraget blir det lättare att fatta politiska beslut. Det ger EU bättre möjligheter att arbeta med utvidgningen, att kunna samla sig kring en klimatuppgörelse, stimulera till tillväxt och jobb och bygga ett socialt och rättvist Europa. Lissabonfördraget stärker EU på jämställdhetsområdet och i kampen mot den grova gränsöverskridande brottsligheten. Det stärker öppenheten – inte minst i Ministerrådet.
Vi socialdemokrater ställer nu hårda krav på att regeringen agerar både i Sverige och inom EU för att stärka löntagarnas ställning. Vi kräver att:
Regeringen omedelbart ger ett principbesked om att likabehandlingen mellan utländska och svenska företag med utgångspunkt från kollektivavtalssystemet ska säkerställas. Att det är möjligt visar den lösning som gjorts i Danmark. Modellen innebär att företag som vistas tillfälligt i ett annat EU-land måste följa det bäst täckande avtalet.
Regeringen tar initiativ på EU-nivå för att förändra delar av Utstationeringsdirektivet. Utstationeringsdirektivet ska revideras så att likabehandling av löntagare kan garanteras, det vill säga, att den balans mellan arbetstagarnas rättigheter och den fria rörligheten för tjänster som eftersträvades då direktivet utformades, återupprättas.
Regeringen aktivt agerar för att undanröja hotet om löne- och villkorsdumpning i Sverige och Europa.
Regeringen vid alla kommande toppmöten i EU, på eget initiativ, driver frågor om att stärka löntagarnas rättigheter i Sverige och Europa.
Regeringen, liksom majoriteten i EU-parlamentets sysselsättningsutskott, stöder Europafackets krav på införandet av ett socialt protokoll i EU som innebär att EU ska präglas av både ekonomisk och social utveckling och att denna fråga drivs aktivt.
Detta är i högsta grad en politisk fråga som kan lösas av regeringen Reinfeldt om den bara vill. Det är nu upp till Sveriges statsminister att visa i handling att han menar allvar med sitt tal om att regeringen stöder den svenska arbetsmarknadsmodellen och kollektivavtalens ställning.
Sveriges och Europas löntagare kan inte vänta. Jag kräver att regeringen agerar snabbt. Vi socialdemokrater kommer att göra frågan om löntagarnas rättigheter till en av de stora frågorna i EU-valet 2009 och i riksdagsvalet 2010.
2008-11-16
Bättre sent än aldrig!
Reinfeldt meddelar i radiointervju idag på morgonen att Sverige faktiskt kommer att skriva under konventionen om förbud mot klustervapen i Oslo i början av december.
Lyssna till inslaget HÄR
Bra! Äntligen!
Vad man kan undra är varför beskedet kommer så sent. Alla fakta har varit kända sen länge. Sverige borde ha gått i täten, istället för som nu ansluta sig till kön i grevens tid.
Nu måste arbetet inrikta sig på att få så många länder som möjligt att ansluta sig till förbudet. USA, Kina, Ryssland och Israel är länder som stått utanför processen. Om nu Osloavtalet skrivs under av över 100 länder så ökar trycket på de stora länder som står utanför avtalet. Precis som i fallet med personminor så finns stora möjligheter att användningen av klustervapen stigmatiseras så till den milda grad att vapentypen de facto slutar användas.
Lyssna till inslaget HÄR
Bra! Äntligen!
Vad man kan undra är varför beskedet kommer så sent. Alla fakta har varit kända sen länge. Sverige borde ha gått i täten, istället för som nu ansluta sig till kön i grevens tid.
Nu måste arbetet inrikta sig på att få så många länder som möjligt att ansluta sig till förbudet. USA, Kina, Ryssland och Israel är länder som stått utanför processen. Om nu Osloavtalet skrivs under av över 100 länder så ökar trycket på de stora länder som står utanför avtalet. Precis som i fallet med personminor så finns stora möjligheter att användningen av klustervapen stigmatiseras så till den milda grad att vapentypen de facto slutar användas.
2008-11-13
2008-11-08
Multitasking
Vistelsen i New York närmar sig sitt slut. Idag hade vi vår sista arbetsdag på den svenska representationen.
Veckorna här har varit mycket lärorika och givande. Jag har knutit många nyttiga kontakter, lärt mig mer om FN:systemet och dessutom passat på att fira med Obama-fans.
Att vara borta drygt två veckor gör att man inte kan släppa taget om arbetet på hemmaplan. Jag har försökt att sköta dels arbetet här och det på hemmaplan parallellt. Inte helt enkelt att hålla alla bollar i luften samtidigt, men jag börjar få lite rutin på det. Jag kan inte förstå hur man fixade detta innan internet och mobiltelefonerna.
Ett resultat jag fått till är nedanstående interpellation till Carl Bildt om klustervapen:
Interpellation
2008/09:94 Internationellt förbud mot klustervapen
av Olle Thorell (s)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
Det är vanliga människor som dödas och skadas av klustervapen. Klustervapen drabbar i första hand civila, dels genom att de sprids över ett så stort område, dels genom att många inte exploderar på en gång utan ligger kvar för att explodera vid ett senare tillfälle, kanske när de hittas av lekande barn eller av någon som försöker odla sin jord i krigets spår. En enig riksdag har beslutat att Sverige ska vara pådrivande för att få till stånd ett internationellt förbud mot klustervape, och den så kallade Osloprocessen utgör en kraftfull del i arbetet för att få ett sådant till stånd.
Norge har tagit det utmärkta initiativet till Osloprocessen för att verka för ett sådant internationellt förbud. Sverige har genom hela denna process antingen förhållit sig passivt eller direkt försökt verka för undantag som skulle inkludera bombkapsel 90, som innehas av det svenska försvaret.
Till slut ställde sig ändå Sverige bakom processens slutdokument från mötet i Dublin i maj i år, tillsammans med över hundra andra länder. Dock återstår för de deltagande länderna att underteckna avtalet i Oslo den 3 december.
Hittills har ett flertal länder, däribland Tyskland, Frankrike, Norge och Storbritannien, deklarerat att man kommer att skriva under konventionen. Beklagligt nog har Finland nu meddelat att man inte kommer att skriva under avtalet eftersom man vill slå vakt om gjorda investeringar i klustervapen.
Vid upprepade tillfällen har jag frågat såväl statsministern som utrikesministern om Sverige kommer att återfinnas bland undertecknarna i Oslo. Det enda svar jag fått är att ”analys pågår”. Denna analys har nu pågått ett antal månader och till undertecknandet i Oslo återstår nu bara några veckor.
Vi socialdemokrater verkar för ett internationellt förbud mot klustervapen och vi vill värna Sveriges tradition att vara en trovärdig röst för nedrustning. Vi vill att regeringen följer riksdagens eniga beslut och verkar för ett sådant förbud. Ett första steg är självklart att underteckna avtalet i Oslo.
Med anledning av vad som anförts vill jag fråga utrikesministern om han ämnar vidta några åtgärder för att Sverige ska underteckna avtalet om förbud mot klustervapen i Oslo i december.
2008-11-06
2008-11-05
We have overcome
Nu, precis här, var det klart. Jublet visste inga gränser!
Alla de stora tv-bolagen var där och rapporterade om läget i new york.
Det var en magisk stämning. Redan tidigt på kvällen anade vi vartåt det lutade. Glädjen och förväntningarna i rummet var höga från början och bara steg och steg vartefter delstaternas resultat rullade in. När så Barack Obama höll sitt fantastiska segertal från Chicago kokade det över. Inte ett öga var torrt, jubel, dans till Stevie Wonders "Signed, sealed, delivered", främlingar kramade om varandra.
En stor dag verkligen, och en fantastisk jordskredsseger för Obama. Men inte bara för honom. Kvällens näst största jubel kom när New Yorks guvernör från talarstolen meddelade att demokratern fått majoritet i delstatssenaten. För första gången på över 40 år.
När man är mitt i det är det lätt att tappa perspektiven och få för sig att saker är märkvärdigare än vad de egentligen är. Men inte nu tror jag. Det här var stort. Ett minne för livet och en historisk dag.
Bilder nedan.
Glada valarbetare
Guvernör Patterson höll ett inspirerat tal.
"We have overcome"!
Harlemborna drog sitt strå till stacken.
Stämningen under Obamas segertal.
En bra dag på jobbet.
Starka känslor.
2008-11-04
En och en halv timmes kö
Var det till den här vallokalen.
De väntade längre för att få rösta på Mandela, sa en man jag pratade med i kön.
Antalet valvakor/fester att välja på här på Manhattan är nästan löjligt stort.
Ovanstående hade tämligen cool reklambild.
Nu är det dags!
Obama röstar.
Man har avspärrat en park i Obamas hemstad Chicago, där man räknar med att 70.000 människor ska delta i hans "valvaka". Polisen räknar dock med att upp emot en miljon människor kommer att ge sig ut på gatorna i kväll för att delta i det de flesta tror ska bli segerfirandet. En miljon!
Dixville Notch, en vallokal med 21 personer i röstlängden öppnar alltid först av alla vallokaler i detta vidsträckta land som täcker 4 tidszoner.
Resultatet där blev 15-6 till Obama. En demokrat har inte vunnit där sen 68. Ett omen?
Oavsett hur valet går, så har amerikansk politik förändrats. Man tippar ett rekordstort valdeltagande, aldrig tidigare har en färgad kandidat haft en reell chans att vinna, man har nått väljargrupper nu som aldrig tidigare ens tänkt tanken att rösta, så oavsett hur det går så är det historiskt.
Mitt tips (som jag hoppas jag inte får äta upp):
Storslam för Obama!
Idag ska jag besöka vallokal, gå på möte med Unicef, och kvällen ska jag tillbringa med demokraterna i New York på deras valvaka.
2008-11-03
Everybody say: Tuesday!
Söndag kväll i New York.
Temperaturen inför valet stiger.
Idag tillbringade vi förmiddagen i Harlem där vi bevistade en gudstjänst i Mount Zion Baptist Church. Gospel och böner var förstås i fokus, en riktigt häftig upplevelse att delta i en sån gudstjänst. Det svängde nåt övergrymt och jag som inte är särskilt religiös skulle gå till kyrkan regelbundet om det vore sånt drag varje söndag hemma!
Pastorn kunde förstås inte undvika att komma in på tisdagens val. I Harlem är Obama inte oväntat den man hoppas på, men pastorn uppmanade inte folk att rösta på honom.
Inte direkt i alla fall.
Han uppmanade alla att gå och rösta på tisdag. Alla visste ändå varför det var viktigt.
Det räckte att han efter en konstpaus i början av predikan sa "Tuesday!" Så var alla med på tåget. "Everybody say tuesday!" Sa han igen och hela församlingen ropade unisont "Tuesday!". Mäktigt.
Pastorn ledde fram en 95-årig kvinna längst fram i kyrkan och berättade att hon minsann skulle gå och rösta för att få uppleva "a dream come true".
Han nämnde inte Obama, men alla visste vilken dröm han talade om.
Det var en elektrisk stämning i rummet där man nästan kunde ta på alla de förhoppningar som fanns.
Förhoppningar om att den amerikanska drömmen om att precis vem som helst faktiskt kan bli president, även om man inte är vit och född under goda förhållanden.
Liknelserna med Martin Luther King är svåra att undvika, och även om Obama inte är någon King, så bär han ändå på ett arv från den tiden. Många av de äldre besökarna i kyrkan var med på den tiden och ser hur deras dröm därifrån, nu kanske på sätt och vis kan förverkligas.
Obamas kampanj, som har utförts i princip felfritt, bygger på hopp om framtiden och förändring. Inte bara av persongalleriet utan också i innehållet.
"It's just not enough to change the players - we have to change the game", som sloganen är.
För en politiskt intresserad person som jag är det rena drömmen att befinna sig här i USA när det här valet, som på många sätt är historiskt, äger rum.
Förhoppningarna på Obama är förstås i många fall orealistiska, men de finns där ändå, och de delas av många människor som annars inte har engagerat sig i politik över huvud taget.
I allra värsta fall så förlorar Obama ett riktigt jämnt val, och resultatet kan då komma att ifrågasättas, då valorganisationen brister lite här och var. De reaktioner som då följer kan bli riktigt obehagliga.
Om Obama vinner så vore det något riktigt stort, men bördan av alla förväntningar som då vilar på honom är ju oerhörda. Han kommer inte att kunna infria allt, och kommer säkert att göra många besvikna.
Men ändå. Mina tummar håller jag för Barack Obama.
Nedan lite bilder från dagen:
Liten kyrka - mäktig upplevelse.
Liten polisbil - trött maratonlöpare efter avslutat lopp. New York marathon är världens största maratonlopp och genomförs alltid första söndagen i november, så även i år.
Folkligt, festligt, fullsatt kan man säga. I varje gathörn är det nån slags jippo eller underhållning.
Sarah Palins klippdocka säljer som smör i solsken. Klicka för större bild. Vill du köpa din egen kan du klicka HÄR. Klippdockor med Cindy McCain och Michelle Obama fanns också att köpa men de var inte alls lika populära.
Texten under bilden på trötta supportrar:
McCain - Feel the excitement.
Obama-prylar är det ingen brist på direkt.
2008-11-02
"Ras" eller?
Nya opinionssiffror visar på ett "jätteras" för socialdemokraterna.
"Kris i oppositionen", "alliansen tillbaka i matchen", "Sahlin i ond spiral"
Rubrikerna är braskande och pendeln slår över i media.
Jag köper inte överdrifterna som presenteras.
Dels är det inte underligt om opinionen som varit anmärkningsvärt stabil i snart två år skiftar. Den internationella finanskrisen gör att osäkra väljare tenderar att gå till det styrande blocket.
Att oppositionen framställs som oenig och osams hjälper inte heller.
Men när man betraktar det hela lite från sidan, så är det så tydligt.
Borgerlig press har bara gått och väntat på en öppning, minsta lilla misstag, och en opinionsmätning som pekar åt ett håll som gynnar ens sak.
Nu äntligen kan man orkestrera ett "ras", visa "att Sahlin har tappat greppet" etc.
Inte heller särskilt förvånande att borgerligt dominerad press beter sig så.
Jag kan riktigt se hur de gottar sig på redaktionerna - äntligen kan de börja låta pendeln svänga och lyfta alliansen igen.
Det som oroar mig är om fallet skulle bli att vi inom S börjar köpa beskrivningarna och klär oss i säck och aska när vi ska förklara "raset".
Vi borde ofta visa bättre självförtroende än vi gör. Visst vi förlorade valet, visst har vi en bit kvar innan vi har ett färdigt valmanifest, visst finns det vägbulor kvar att passera innan regeringsalternativet är kristallklart. MEN vi är inte så himla dåliga heller! Vi har en politik som vi tror på och driver i riksdagen varje dag.
Vi har ett alternativ till den orättvisa, osolidariska politik som regeringen för. Vi och Mp har deklarerat att vi ska gå till val tillsammans.
Vi har mycket att vara stolta över, och behöver inte ursäktande smyga fram med kutiga ryggar.
Faktum är ju ändå att "raset" är EN mätning av många. Mätningen i fråga jämför sig dessutom med föregående månads mätning där S hade nästan 46% - rekordsiffror som inte kan betraktas som nån slags normalläge i opinionen. De siffror som nu beskrivs som katastrofala är fortfarande fyra procentenheter bättre än valresultatet, och S är nästan lika stort som de fyra borgerliga partierna tillsammans. Om man skulle ta hänsyn till att KD får 3,3% så skullede inte komma in i riksdagen och vi skulle vara större än de tre borgerliga partierna i den miniallians som skulle återstå.
Gapet mellan blocken är fortfarande runt 12 procent, vilket måste beskrivas som riktigt stort. Jämförelsevis så beskrivs läget inför det amerikanska valet i svensk media med att Obama är på väg mot en storseger, men då är inte gapet mellan honom och Mc Cain tillnärmelsevis så stort som 12%.
Så lika gärna hade rubrikerna i svensk press kunnat vara:
"Oppositionen behåller sitt järngrepp"
eller
"Sverigedemokraterna är långt ifrån en riksdagsplats"
eller
"Kristdemokraterna kommer att åka ur riksdagen -alliansen i fara!"
Alla dessa rubriker är precis lika sanna som de som nu förekommer.
Nyheter är tolkningar av verkligheten, alla nyheter är vinklade på nåt sätt.
Nedan lite bilder från dagen.
"Kris i oppositionen", "alliansen tillbaka i matchen", "Sahlin i ond spiral"
Rubrikerna är braskande och pendeln slår över i media.
Jag köper inte överdrifterna som presenteras.
Dels är det inte underligt om opinionen som varit anmärkningsvärt stabil i snart två år skiftar. Den internationella finanskrisen gör att osäkra väljare tenderar att gå till det styrande blocket.
Att oppositionen framställs som oenig och osams hjälper inte heller.
Men när man betraktar det hela lite från sidan, så är det så tydligt.
Borgerlig press har bara gått och väntat på en öppning, minsta lilla misstag, och en opinionsmätning som pekar åt ett håll som gynnar ens sak.
Nu äntligen kan man orkestrera ett "ras", visa "att Sahlin har tappat greppet" etc.
Inte heller särskilt förvånande att borgerligt dominerad press beter sig så.
Jag kan riktigt se hur de gottar sig på redaktionerna - äntligen kan de börja låta pendeln svänga och lyfta alliansen igen.
Det som oroar mig är om fallet skulle bli att vi inom S börjar köpa beskrivningarna och klär oss i säck och aska när vi ska förklara "raset".
Vi borde ofta visa bättre självförtroende än vi gör. Visst vi förlorade valet, visst har vi en bit kvar innan vi har ett färdigt valmanifest, visst finns det vägbulor kvar att passera innan regeringsalternativet är kristallklart. MEN vi är inte så himla dåliga heller! Vi har en politik som vi tror på och driver i riksdagen varje dag.
Vi har ett alternativ till den orättvisa, osolidariska politik som regeringen för. Vi och Mp har deklarerat att vi ska gå till val tillsammans.
Vi har mycket att vara stolta över, och behöver inte ursäktande smyga fram med kutiga ryggar.
Faktum är ju ändå att "raset" är EN mätning av många. Mätningen i fråga jämför sig dessutom med föregående månads mätning där S hade nästan 46% - rekordsiffror som inte kan betraktas som nån slags normalläge i opinionen. De siffror som nu beskrivs som katastrofala är fortfarande fyra procentenheter bättre än valresultatet, och S är nästan lika stort som de fyra borgerliga partierna tillsammans. Om man skulle ta hänsyn till att KD får 3,3% så skullede inte komma in i riksdagen och vi skulle vara större än de tre borgerliga partierna i den miniallians som skulle återstå.
Gapet mellan blocken är fortfarande runt 12 procent, vilket måste beskrivas som riktigt stort. Jämförelsevis så beskrivs läget inför det amerikanska valet i svensk media med att Obama är på väg mot en storseger, men då är inte gapet mellan honom och Mc Cain tillnärmelsevis så stort som 12%.
Så lika gärna hade rubrikerna i svensk press kunnat vara:
"Oppositionen behåller sitt järngrepp"
eller
"Sverigedemokraterna är långt ifrån en riksdagsplats"
eller
"Kristdemokraterna kommer att åka ur riksdagen -alliansen i fara!"
Alla dessa rubriker är precis lika sanna som de som nu förekommer.
Nyheter är tolkningar av verkligheten, alla nyheter är vinklade på nåt sätt.
Nedan lite bilder från dagen.
Grand Central igen, mäktig byggnad.
Finanskrisrea finns lite överallt här. Folkhumorn är bitsk här i stan.
"You've already spent 750 billion...what's 10 more?"
Målgången i New York marathon, som går av stapeln imorgon. Central Park var smockfullt av joggare redan idag som värmde upp inför morgondagen. Jag som inte sprungit många steg på bra länge undrar varför man ger sig ut och springer idag om man ändå ska ut o springa fyra mil imorgon...
Mannen som ligger under. Kul badge det här. Förmodligen tryckt innan McCain chockade alla med att välja Palin till vice-president. Tipset var tidigt att McCain skulle välja Mitt Romney som sin vicepresidentkandidat. Romney var tidigare också en av presidentkandidaterna men hoppade av när Mc Cain mer och mer framstod som segrare på den republikanska sidan.
Om Mc Cain hade valt Romney skulle kanske läget varit helt annorlunda. Romney anses som stark i ekonomiska frågor, något man inte kan beskylla Palin för att vara. Vad hennes starka frågor är, är fortfarande höljt i dunkel. NY Times publicerade en undersökning igår som visade att Palin skrämmer bort betydligt fler väljare än hon lockar.
Allt tyder på att McCains chansning gått åt pipan.
Mannen i ledning.
Valet kommer inte att bli någon rysare i New York. Obama kommer att ta hem en solklar seger. Demokraterna i New York hjälper därför också partikamraterna i grannstaten Pennsylvania med att få folk till vallokalerna, man har massvis med aktiviteter här i stan som riktar sig mot sk battlground states, stater där man tror att valet står och väger. Det handlar om telefonuppringningar, arrangerade resor till andra delstater mm.
De senaste siffrorna lutar åt att även om McCain tagit igen något i några stater så verkar det allt mer givet att Obama kommer att vinna, och vinna stort.
Jag är ingen expert men osvuret brukar vara bäst - det brukar bli jämnt i val.
Men som en klok person sa till mig häromdagen:
Det brukar vilja bli bra.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)