Ännu en resa för oss glada tågpendlare!

Dagens i-lands problem i och för sig, men ändå...

Utsikten i morse på tåget mellan Västerås och Stockholm avgångstid 7.53.

Jag klämde ner mig vid en av dörrarna. Vi var fem stycken som tog plats i utrymmet vid utgången. Sittplatser är inget man kan ta för givet. Det stör mig inte oerhört att jag inte får en sittplats. Det som stör mig är hur man har organiserat tågresandet från SJ:s sida.

Jag kan förstå att man inte kan ha fler tåg eftersom det är fullt på spåren.

Jag förstår att det dröjer innan det blir fler spår.

Jag kan till nöds förstå att man ibland blir några minuter försenad.

Jag förstår att citytunneln inte kan byggas på en månad.

Jag förstår att det inte är tågpersonalens fel, de gör sitt bästa.

MEN

Jag kan inte förstå hur det dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad inte är tillräckligt med vagnar på de tåg som faktiskt går.

Hur svårt kan det vara, SJ?

Det kan ju inte gärna komma som en överraskning att tågen är överfulla, när det händer så gott som dagligen!

Saknas det vagnar, så kan det ju vara en bra idé att skaffa fler!

Det märkliga i allt detta är resenärernas tålamod. Särskilt de som kliver på i Enköping, de får i princip aldrig sittplats.