Hur är en god ledare?

Ikväll ska vi i Surahammars AK diskutera partiledarfrågan. Vi kommer att utgå ifrån hur en god ledare ska vara. Därför publicerar jag här den ledarskapspolicy som vi tog fram förra året och som jag bloggade om förra hösten. Den är såpass bra tycker jag så den tål att läsas fler gånger. Knäckfrågan är: Vem uppfyller dessa krav?

Ledarskap inom socialdemokratin bygger på förtroende.
Att ha medlemmarnas förtroende, att vara förtroendeingivande och att kunna skapa förtroende mellan människor.

En god socialdemokratisk ledare:
- grundar sitt ledarskap i sitt personliga engagemang och förmågan att kunna inspirera andra och få dem att växa.

- lyssnar mycket mer än han pratar.

- låter alla komma till tals och ser till att alla åsikter kommer fram.

- är inte rädd för avvikande åsikter och värnar om en öppen debatt där det är högt i tak, men inser vikten vid att vara lojal och ha en enhetlig linje i partiet

- respekterar att demokrati måste få ta tid, men är inte rädd att fatta beslut och stå för dem när processen är färdig.

- delegerar gärna och ger dem han delegerar till sitt fulla förtroende och stöd.

- ser alla och berömmer mycket oftare än han kritiserar.

- är tryggt förankrad i arbetarrörelsens grundvärderingar om jämlikhet, rättvisa och solidaritet, men står också för nytänkande och förändringsvilja.

- förmår att lyfta debatten så att den handlar om värderingar och ideologi i stället för detaljer och ekonomi

- använder sig av språket för att bygga broar inte resa murar. Han arbetar ständigt med att utveckla sin kommunikationsförmåga, muntligt och skriftligt.

- Ser helheter och mönster, kan sortera bland oviktigt och viktigt och ägnar sig åt det viktiga först.

- är tillgänglig för medborgare, media och medlemmar

- vet att dialog är det bästa sättet att få fram sitt budskap och nå resultat

- vet att patriarkala maktstrukturer hindrar jämställdheten och gör sitt för att riva dessa.

- inser att ledarskap inte bara handlar om att försöka tillfredställa opinionen, ledarskap är också att våga bryta ny mark, tänka innovativt och driva på i nya riktningar.

- förstår att ta hand om sig själv, sin familj och sina vänner. Det är inte alltid den som jobbar mest som leder bäst.

- ser media som ett sätt att kommunicera med många, inte som en fiende

- är trygg i sig själv och får andra att känna sig trygga. När människor är trygga förmår man att leva med och bejaka förändringar. Tryggheten finns inuti människor inte i strukturer och organisationer.

- är i grunden optimist och tror på människans oerhörda inneboende kraft

Möte med ungdomar och Uzbeker, knapptryckningsdebut a´la Thorell

Mycket har hänt sen sista inlägget. Har svårt att hinna med att blogga om alla intressanta möten jag har och spännande människor som jag träffar. I torsdags var jag på Broderskap i Västerås medlemsmöte och pratade om arbetet i riksdagen. Det var intressant och kul att träffa så många engagerade medlemmar. Det blev en jättebra diskussion om läget i politiken och vi pratade om allt från internationell solidaritet till den heta partiledarfrågan.
Just den frågan står på dagordningen i morgondagens medlemsmöte i Sura AK. Jag ser fram emot den och hoppas att vi kan komma överens om att nominera ett namn till distriktsstyrelsen, som sedan i sin tur nominerar till valberedningen.
Jag tänker inte avslöja här vem min favorit är innan vi har pratat ihop oss i min arbetarekommun. Huvudsaken tycker jag är den politik vi ska föra, och vilken bild vi ska ge av vårt parti för väljarn när det närmar sig valet 2010.
Egenskaper som är viktiga hos den nye partiledaren anser jag vara, lyhördhet, att orka vara visionär och att släppa fram dem runt omkring sig. Det är klart att det vore bra om det var en kvinna, men jag tycker att det blir fel om man tar sin utgångspunkt i att det MÅSTE vara en kvinna. Det ska vara den bästa möjliga personen förstås.
Jag återkommer i frågan.


I måndags var det hearing om a-kassan på LO i Västerås. Den enda borgerliga ledamoten som kom var Staffan Anger från moderaterna. Konstigt att inte fler dök upp, det var ju ändå på en måndag då vi inte är så uppbokade i Stockholm.....eller förresten det kanske inte var så konstigt. Hursomhelst var Staffan där, och all heder åt honom som kom dit och debatterade öppet med fackligt engagerade och oroade LO-medlemmar. Jag tycker förstås att han är alldeles ute och cyklar i sakfrågan, men bra att han kom dit i alla fall. Frågan från valrörelsen kvarstår fortfarande, och hittills har jag inte fått något bra svar:
Hur blir det fler jobb av att arbetslösa blir fattigare?

I fredags var jag på Kantzowska gymnasiet hela dagen och träffade elever på SP, HP, Ivik och Industriprogrammet. Jag berättade om uppdraget som riksdagsledamot och lyssnade på deras åsikter i olika frågor. Det var jätteroligt, och jag kände verkligen att jag saknar mitt gamla jobb som lärare. Vi diskuterade bl.a. dödsstraff, homoadoptioner, vapenexport, integrationspolitik och mycket annat. Ungdomar är kloka och reflekterande och bryr sig verkligen om samhället runtomkring sig, även om inte många säger att de är intresserade av just politik.
Nedan ett par bilder från det besöket.

Igår mötte jag ett par representanter för oppositionen i Uzbekistan, som vill träffa någon av oss sossar i utrikesutskottet och framföra sina åsikter. Tänk vad man får lära sig. Jag läste på om läget i Uzbekistan och centralasien. En del förkunskaper hade jag, men nu vet jag mycket mer, särskilt efter att ha träffat dessa två herrar och hört dem berätta. Berätta om förtrycket mot alla som sätter sig upp mot regimen, berätta om massakern i Andizjan i maj 2005 där kravallpolis sköt besinningslöst in i en obeväpnad folkmassa med fredliga demonstranter. De berättade också om deras arbete att organisera en enad demokratisk opposition som vill ställa upp i presidentvalet 2007.
Media gör att vi inte har fokus på alla konflikter i världen, det är Sudan ena veckan, och Nordkorea nästa. Det är som om vi inte orkar med att engagera oss i mer än en eller två saker itaget. Men det måste vi.
Idag var det den första voteringen. Det är då man faktiskt fattar beslut i kammaren och trycker på knappen för ja eller nej. Jag visste att det skulle gå undan och att man var tvungen att hänga med i alla reservationsyrkanden och kontrapropositioner. Men, vadå, så himla komplicerat kunde det väl ändå inte vara tänkte jag, i min enfald.
Hursomhelst voteringen drog igång och jag försökte hänga med, det allra första ärendet gällde en miljöpartistisk reservation mot ett beslut som ett i övrigt enat finansutskott stod bakom. Jag, mitt pucko, var inte helt med på noterna och tryckte NEJ.
Ooops!
Det var fel - jag borde tryckt JA! Det insåg jag typ en sekund efter det var försent.
Lysande Olle!
Efter det så skärpte jag mig, höll koll på vad som sas och vad mina s-kamrater tryckte.
Efteråt gick jag ner till sekretariatet med svansen mellan benen och undrade om jag kunde få rätta till en sak.
- Har du tryckt fel? undrade tjejen där.
- Ja, sa jag
- Ställ dig i kön, sa hon.
Jag var inte alls ensam, det var ett helt gäng där som inte heller hade hängt med riktigt.
Skönt att inte vara ensam om att vara ouppmärksam i alla fall... och nästa gång kommer jag att vara på tårna från första sekund.
Nedan en illustration på klimatförändringen, fjäril i Tortuna den 23 november!
Och till sist, min gode granne på kontoret Alexander Gabelic var så här stilig i smoking inför kungamiddagen som jag missade förra veckan

Frågor och svar om A-kassan m.m.

Har i möten med många fått många frågor om A-kassan. LO har tagit fram ett bra material med frågor och svar om ämnet. Läs det HÄR!
Det verkar som om väldigt många inte var medvetna om vad borgarnas förslag faktiskt innebär. Och det verkar som om många liksom inte trodde att det skulle bli så farligt. Det blir det.
Vi är på väg mot en lönedumpningspolitik och en gravt försvagad fackföreningsrörelse, och det krävs att vi som tycker att förslaget är fel gör vår röst hörd i alla möjliga sammanhang.
Den 27/11 har LO i Västmanland en hearing om A-kassan, dit man har bjudit in länets borgerliga riksdagsledamöter så att de kan få förklara hur det är tänkt. Jag tänker gå dit och lyssna, och det ska bli intressant att se om någon av dem kommer dit.
Frågan som vi ställde i valrörelsen är nämligen fortfarande obesvarad.
Hur blir det fler jobb av att de arbetslösa blir fattigare?

Jag har fått frågan hur mina veckor ser ut. Det är inte så lätt att svara på, men vi kan väl ta den här veckan som exempel:
Måndag: Läser material inför veckans utskottsammanträden. Tar mig till Stockholm på em, jobbar på kontoret där med att förbereda mig för veckan som kommer samt läser på om Afghanistan och Taiwan.
Tisdag- Utskottsgruppmöte, utskottssammanträde, möte med Svenska Afghanistankommitten, riksdagsgruppmöte.
Onsdag: Möte med folk från Palmecenter om Västmanlands demokratiutvecklingsprojekt i Brasilien. Planering av verksamheten där nästa år. Lunch med representant från Taiwans "beskickning" i Sverige, utskottsgruppmöte, votering i kammaren, Seminarium om europeisk socialdemokrati på Sveavägen 68, möjligen innebandy.
Torsdag: Utskottssammanträde, möte med s-länsbänken, möte på kvällen med Broderskap i Västerås
Fredag: Vafab bolagsstämma i Västerås på förmiddagen, träff med nämndordförandena i Surahammar på eftermiddagen.
Utöver dessa punkter så kommer det helt säkert att dyka upp andra träffar och oväntade programpunkter. Ingen vecka är riktigt den andra lik även om vissa punkter är återkommande. Dessutom så måste jag ju givetvis hålla koll på nyhetsflödet, mailfloden, postfloden och diverse andra göromål.
Det är intensivt, men otroligt lärorikt och intressant. Jag trivs som fisken.

Jag tackade nej till ovanstående inbjudan från "deras majestäter". Det hade varit intressant att gå dit och observera hur det går till på en kungamiddag, men mitt republikanska hjärta sa ifrån. Och jag vet inte om det hade varit värt smokinghyran...

Debatt med skattehöjarmoderater.

Idag fick jag mothugg av Magnus Edlund i vlt, på min artikel om deras skattehöjning. Här kan du läsa hans inlägg "Ekonomin är i ett eländigt skick"
Mitt svar kan du redan nu läsa här nedan:

"Det märks att den nye moderate landstingssbasen Magnus Edlund i VLT 15/11 har svårt att försvara höjningen av landstingsskatten. Han anklagar mig för att inte vara insatt och att inte ha följt valrörelsen. Båda påståendena är felaktiga. Intressant är det också att jag får svar av Magnus Edlund, inte av Jessica Polfjärd som jag ställde mina frågor till. Så jag undrar fortfarande. Hur går det med att övertyga regeringen att anslå mer pengar till landstinget?
Flera av de partier som nu styr landstinget lovade under valrörelsen att skatten inte skulle höjas. Folkpartiet sa till och med att partiet inte ens diskuterar en skattehöjning utan att man hårdhänt skulle sanera för att klara 2007 års budget. Centerpartiet pekade på sitt valmanifest där partiet lovade oförändrad skatt .
Edlund påstår att (s) i landstinget har misskött ekonomin och det är därför man nu måste höja skatten. Det är helt fel, men jag förstår att Edlund gärna vill odla den myten.
Detta är fakta i målet: Landstinget har budgeten i balans, har två år i rad haft överskott och prognosen visar att det även ett tredje år blir överskott. Landstinget har löst sina lån och är ett av tre landsting i landet som är lånefria. Som ett av fyra landsting har dessutom Västmanland avsatt 1,2 miljarder kronor för att möta de kommande stora pensionsavgångarna. Att som Edlund påstå att detta är en bedrövlig ekonomi är hårresande. Kan inte Edlund säga som det är? Att det är Hebys länsbyte som är anledningen till att pengar saknas. Om länet blir mindre så måste ju verksamheten anpassas. Är det så konstigt?
Socialdemokraterna i landstinget har hela tiden varnat för de konsekvenser som ett länsbyte innebär för landstingets ekonomi. De varningarna har borgarna i landstinget högaktningsfullt struntat i. Nu när borgarna styr landstinget och ska ta ansvar vaknar man till och låter skattebetalarna i länet stå för notan för Hebys länsbyte.
Länsbytet drevs igenom i riksdagen av de borgerliga partierna tillsammans med miljöpartiet. Borgarna i landstinget hejade ivrigt på. Den dåvarande s+v-majoriteten i landstinget har hela tiden tyckt att den som fattar beslutet också ska betala. Så blev det inte. Det blir istället Landstinget Västmanland som får betala. Eller snarare, alla skattebetalare i Västmanland får betala, när borgarna inte förmår anpassa ekonomin efter den nya mindre kostymen.
Att höja skatten är den enkla vägen, även om Edlund ändå tyckte det var jobbigt. Jag tycker inte synd om Edlund, jag tycker synd om alla skattebetalare i Västmanland. Att höja skatten löser inga problem långsiktigt. Det vet vi socialdemokrater av tidigare erfarenhet. Att ge efter och höja skatten är ett hån mot alla lokala politiker som gnetat på och hållit emot alla krav på skatthöjningar så fort det börjar blåsa.
Vad landstinget behöver är en kraftfull politisk ledning, inte dåliga ursäkter och falsk historieskrivning.
Vad som krävs är helt enkelt att rätta munnen efter matsäcken."
Nedan lite bilder från

Bruksmuseet i Surahammar

Tibet i Enskede

Tibetanska skolbarn

Idag hade jag ett fascinerande möte. Att vara riksdagsledamot handlar inte så mycket om att trycka på knapp i riksdagskammaren, det handlar också väldigt mycket om att knyta kontakter, lära sig nya saker och skapa nätverk med människor och organisationer som gör bra saker.
Som ett led i detta så fick jag via min utskottskamrat Kent Härstedt kontakt med en man vid namn Soenam Jamyangling.

Han har inte bara ett sällsynt tjusigt namn, utan är också grundare av en fantastisk organisation.
Svensk-tibetanska skol- och kulturföreningen heter den, och bakom det döljer sig en otroligt behjärtansvärd insats för det tibetanska folket.
Soenam är tibetan bosatt i Sverige, han har tidigare varit munk, men är nu gift med en svensk kvinna och har gjort till sitt livsverk att öppna skolor i Tibet. Han grundade organisationen i slutet av 80-talet och i år har man nått sitt mål. 108 skolor har öppnats av föreningen, lärare och sjukvårdspersonal har anställts till skolorna och man sköter undervisningen på tibetanska och ser till att värna den tibetanska kulturen. 13.000 barn på den tibetanska landsbygden får sin utbildning av skolor som drivs av denna organisation.
Soenam är också en värdefull källa till information om situationen i Tibet för mig som riksdagsledamot. Dessutom är han en otroligt vänlig och positiv person som verkligen brinner för sin sak. Inspirerande och nyttigt är det att träffa såna människor när man befinner sig i dags- och partipolitikens vardagsgrå malström som tenderar att bli ganska blasé och cynisk ibland.
Gå in på deras HEMSIDA och läs mer, jag lovar, det är fascinerande läsning.
Bli gärna stödmedlem i organisationen, eller varför inte fadder, det tänker jag bli!

Bilder från veckan

Liten bildberättelse över veckan som gått.
Kören Sakura (körsbärsblomma) som sjöng på den Japanska kulturaftonen.
Origami (pappersvikning, med bara ett kvadratiskt ark) förevisades också. Ovan Reinfeldt, nedan Carl Bildt och Olof Palme.


Särskild debatt i kammaren idag om A-kassan. Sven Erik Österberg förde vår talan på utmärkt sätt. Och trots massor med chanser kunde ingen av borgarna svara på hur sänkta nivåer i A-kassan skapar fler jobb. Att man sen också snabbkör genomförandet och struntar fullkomligt i rimliga remisstider och vad lagrådet tycker och att jämställdhetsvinkeln på förslaget är helt åt pipan, det bryr man sig inte om. Bråttom är det så att man får pengar till sänkt förmögenhetsskatt och fastighetsskatt. Jösses vad trött jag blir. Cyniskt och hänsynslöst är det!
Nedan en pressad Littorin svarar på frågor efter debatten.

Replikskiftet från igår kväll

Anf. 284 GUSTAV BLIX (m) replik:
Fru talman! Det är glädjande, Olle Thorell, att du tar till orda i den viktiga frågan om skolpolitiken. Jag vill också säga att det är första gången jag talar i kammaren, så vi är antagligen lika nervösa båda två.
Men jag vill också säga att det är lite bekymmersamt att du inte riktigt ser de svåra problem som finns i svenska skolor. Det är konstaterat i flera utvärderingar att vi halkar efter i matte, naturvetenskap och läsning. I matte presterar i dag åttorna sämre resultat än sjuorna gjorde för tio år sedan. Och antalet lågpresterande elever ökar. Utvärderingar visar att gymnasieeleverna inte är tillräckligt förberedda för högre utbildning. Samtidigt ser vi hur skillnaderna ökar kraftigt både mellan kommunerna och mellan olika skolor.
Till detta har Socialdemokraterna ytterst lite att komma med. Den som har någonting intressant att komma med, tycker jag, är ett kommunalråd i Haninge, Robert Nord. Han efterlyser att Socialdemokraterna numera ska fokusera på kunskap, ha höga förväntningar på eleverna, följa upp resultaten tidigare, sluta ta strid mot betygen och göra Skolverket vassare. Vad har du för kommentar till det? Jag tycker att det låter som en bra agenda för att förbättra resultaten i den svenska skolan.
Anf. 285 OLLE THORELL (s) replik:
Fru talman! Det är sant, Gustav Blix, att svenska elever i vissa undersökningar visar sämre resultat än tidigare, bland annat i matte. Men på andra områden är svenska elever duktiga, bland annat i engelska, läsförståelse och annat.
Vi socialdemokrater har ett program för att åtgärda det här. Det är inte så att vi sopar problem under mattan. Bland annat har vi en särskild satsning på fortbildning för lärare i just svenska, matte och engelska som vi skulle ha velat genomföra. Nog har vi åtgärder på förslag.
Anf. 286 GUSTAV BLIX (m) replik:
Fru talman! Jag hittar inget svar på någon av mina frågor som gäller de förslag som faktiskt finns från ledande socialdemokratiska skolpolitiker om vad ni vill göra.
Här har jag en ledande socialdemokrat som säger: Vi har misslyckats med att fokusera på kunskap och lärande. Det behöver vi förbättra. Vi har inte höga förväntningar på eleverna såsom vi borde ha. Vi följer inte upp elevernas resultat tillräckligt tydligt. Vi har tänkt fel när vi tar strid mot betygen.
Här finns någon som tänker nytt och som har nya idéer om skolpolitik som jag inte har hört från Socialdemokraterna på tio år och du har ingen kommentar till det utan läser, precis som vanligt, upp en vårproposition som ni nu har lagt fram igen som er finansreservation.
Jag tycker att det är fattigt, och jag tycker att det är tråkigt. Jag önskar att Socialdemokraterna kunde komma med nyheter. Hur ska vi göra för att reparera de brister i svensk skola som tolv år av socialdemokratisk skolpolitik ledde till?
Anf. 287 OLLE THORELL (s) replik:
Fru talman! Jag har visst svar på dina frågor. Synd bara att det är enbart en minuts repliktid.
Vi vill inte alls bara fortsätta med mer av samma sak. Vi vill satsa mer på skolan. Vi vill inte sänka skatterna för de rikaste i samhället. Vi vill satsa mer på skolan via fortbildning. Betyg behöver inte vara det enda sättet att återkoppla elevernas kunskaper. Individuella utvecklingsplaner är ett utmärkt verktyg som vi tycker vore ett bra sätt att bättre återkoppla till föräldrar och elever hur det går i skolan.
Fokus på kunskap nämns. Jag har jobbat i skolan i många år, och det är väl klart som tusan att det finns ett fokus på kunskap. I alla de skolor jag har varit på och på alla konferenser talar man om kunskap och lärande, men kanske i andra termer än borgerligheten gör. Vi talar om lärande mer än om ett slags korvstoppningskunskap som jag tycker borgerligheten förmedlar.
Anf. 288 EVA BENGTSON SKOGSBERG (m) replik:
Fru talman! Olle Thorell säger att det inte behövs fler klyftor. Man hör ofta från socialdemokratiskt håll i debatter hotet att med moderat politik, med allianspolitik, kommer klyftorna att öka. Klyftorna har ökat i hela samhället under ett socialdemokratiskt styre, vill jag påstå. Det gäller framför allt löneklyftor, men även inom skolpolitiken.
Skolresultaten har försämrats. Du pratar om läsförståelse. 17 % av pojkarna med svensk bakgrund är inte godkända i läsförståelse. Jag tycker inte att det är bra. Du tyckte att vi var duktiga i läsförståelse. Är du nöjd med detta? Det är min enkla fråga.
Anf. 289 OLLE THORELL (s) replik:
Fru talman! Vi socialdemokrater brukar ju säga att vi är stolta men inte nöjda. Det gäller även i denna fråga. Vi kan inte vara helt nöjda så länge det finns elever som går ut grundskolan och gymnasiet utan att ha nått de mål som är uppsatta.
Men när det gäller klyftor var det jag försökte säga i mitt anförande att skolans problem inte bara är skolans specifika problem. Det vill till att man skapar ett samhälle med mindre klyftor över lag. Då kommer det även att märkas i skolan. Det borgerligheten gör nu med sina förslag om att färre ska få chans att gå på högskolan, att a-kassan blir sämre och att de som står utanför arbetsmarknaden får det sämre på alla möjliga sätt kommer att skapa större klyftor. De klyftorna kommer också att märkas i skolan. Det är jag helt övertygad om.
Anf. 290 EVA BENGTSON SKOGSBERG (m) replik:
Fru talman! Jag förstår ändå inte det som sägs om klyftor. Ni tycker att vi kommer att öka klyftorna när ni själva har stått för en sådan stor ökning av klyftorna under de här åren.
Anf. 291 OLLE THORELL (s) replik:
Fru talman! Som jag sade i mitt anförande också är vi inte nöjda med allt i svensk skola. Vi är inte nöjda med allt i samhället heller. Självklart finns det stora klyftor i samhället. Men vår politik tar sin utgångspunkt i att minska dessa klyftor. Vi har bedrivit ett arbete under många år och ville få chansen av väljarna att fortsätta det arbetet. Jag är stolt men inte nöjd, kan jag säga.
Anf. 292 BETTY MALMBERG (m) replik:
Fru talman! Stolt men inte nöjd är ju ett honnörsord från er. Jag förstår din poäng och vad du vill åt. Men samtidigt är det upprörande. Jag känner personligen en hel del av de elever som i dag befinner sig på det individuella programmet, som inte lyckades nå målen i grundskolan och som i dag har en väldigt svår situation när det gäller att komma vidare på sitt livslånga lärande.
Jag vill veta hur du kan upprepa denna floskel gång efter annan och göra det med en slags heder. Detta är påtagliga problem för många elever ute i vårt land. Du och ni socialdemokrater är skyldiga dem en förklaring, i synnerhet eftersom ni saknar sjukdomsinsikt om tillståndet i skolan.
Anf. 293 OLLE THORELL (s) replik:
Fru talman! Jag saknar inte alls någon sjukdomsinsikt. Vad gäller elever på det individuella programmet är det ju ett misslyckande att det nästan har blivit det näst största programmet på gymnasiet. Det här har vi velat göra någonting åt med den gymnasiereform som ministern och regeringen nu drar tillbaka, vilket kommer att skapa ett vakuum i, ja, vem vet hur många år, om det ens hinns med denna mandatperiod.
Där ville vi tillskapa en modern lärlingsutbildning i nära samverkan med näringslivet. Det kommer inte att hända. Situationen för eleverna på det individuella programmet kommer nog inte att bli bättre med den politik som borgerligheten för. Dessutom minskar man nu anslaget till komvux med 600 miljoner, så för de elever som inte lyckas i gymnasieskolan minskar chanserna att kunna ta igen det på komvux.
Anf. 294 BETTY MALMBERG (m) replik:
Fru talman! Det är just därför som det för oss är så viktigt att man tidigt sätter in åtgärderna, att man tidigt vet vilka elever som behöver det extra stödet för att kunna komma ut med godkända betyg när de lämnar årskurs 9. Det är för att vi vill minska andelen elever som i dag finns på det individuella programmet.
Men en hel del av dem som i dag finns på det individuella programmet är elever som inte hör hemma där och inte känner sig hemma och bekväma med att hela tiden fokusera på teoretiska kunskaper. Detta vill vi förändra. Det kommer inte alls att behöva bli någon oreda för dem. Vi öppnar möjligheterna för dem med både yrkesförberedande utbildning och lärlingsutbildning. Även dessa elever ska självklart den dag de skulle vilja det ha möjlighet till teoretiska studier. Då hoppas jag du ställer dig bakom den förklaringen när vi lägger fram de förslagen.
Anf. 295 OLLE THORELL (s) replik:
Fru talman! Vi får väl ta den debatten när ni lägger fram förslagen.
Vad gäller tidiga åtgärder är det ingenting som socialdemokratisk skolpolitik är emot. Vi vill satsa på fortbildning av lärare i de lägre stadierna i svenska, matte och engelska. Lärarutbildningen måste bli bättre på att lära ut förmågan att lära barn att läsa och skriva.
Jag har inte heller någonting emot att elevers kunskaper kontrolleras. Men det ska inte ske i nationella prov. Jag tror på verktyget med individuella utvecklingsplaner i samtal och dialog med elever och föräldrar.
Sedan var det frågan om teoretiska kunskaper på gymnasieskolan. Jag tror inte på det borgerliga receptet att sänka kraven för gymnasieskolan. Jag tror på att integrera i kärnämnena de teoretiska ämnena. Jag tror att det är ett bättre recept att utveckla metodiken än att sänka kraven.

Så var det gjort!

Har begått premiär i talarstolen. Spänt i början men bättre vartefter. Replikskiftena efteråt gick riktigt bra.
Nu vill jag upp igen snart!
Interpellation till nån minister om hur a-kasseförslaget slår i kommunernas budgetar när folk behöver socialbidrag kanske?
Eller kanske till Björklund om vad de människor ska göra som blir utan möjlighet att läsa vidare på komvux, när man skär ner anslaget till komvux med 600.000.000 kr
Vi får se vad det blir, jag återkommer.

Bifogar bildbevis nedan.

Debut i talarstolen...

Postskörden häromdagen....vi får en ohemul mängd post varje dag. Undrar hur många träd som går åt? Det finns ju mail numera, men det verkar inte alla ha uppfattat.

Om ett par timmar gör jag debut i kammarens talarstol. Det känns stort. Även om den allmänpolitiska debatten inte följs av så himla många ledamöter i kammaren och tv-sändningen inte pågår. Värre är att ingen utom Andreas Carlgren behagar masa sig över vattnet från Rosenbad för att delta i kammardebatten.
I övrigt så rullar arbetet i riksdagen på. Jag har börjat få bevakningsområden i utrikesutskottet. Jag kommer tillsammans med Kent Härstedt att bevaka utvecklingen i Asien, jag kommer också att engagera mig i Afrika och har en del tankar om internationell miljöpolitik. Utöver detta så har jag ju ett särskilt intresse för skolfrågor, och det kommer jag att engagera mig i på länsplanet.
Den 7-8/12 kommer jag att delta i en konferens i Accra i Ghana, där europeiska och afrikanska parlamentariker ska diskutera de afrikanska ländernas skuldbörda. Spännande! Som ni förstår så går mycket tid åt till att läsa på och sätta sig in i olika frågor i världen. Man lär sig oerhört mycket och träffar intressanta människor.
Igår blev till exempel jag invald i styrelsen för det Svensk-Japanska Parlamentarikerförbundet och fick ta del av en japansk kulturafton.
Här nedan kan ni läsa mitt första anförande:

Fru Talman

Det är med glädje jag tar plats i den här kammarens talarstol för första gången.
Som ämne för mitt första anförande har jag valt något som engagerar mig mycket.
Skolpolitiken.
Inte bara för att jag har arbetat som lärare nästan hela mitt vuxna liv, utan mest för att den utbildning som vi ger våra barn är helt avgörande.
Avgörande för deras möjligheter att förverkliga sina drömmar .
Avgörande för Sveriges möjligheter att konkurrera i den globala ekonomin.
Den väg som den borgerliga regeringen slagit in på i skolpolitiken anser jag vara helt förkastlig.

Man försöker lösa svåra problem med enkla populistiska medel.

Man säger sig stå för en kunskapsskola. Javisst.
Det är självklart att man ska lära sig saker i skolan. Vem är emot det?
Inte vi socialdemokrater i alla fall.
Mer ordning och reda slår man på trumman för. Javisst.
Det är klart att det måste finnas normer och regler som följs. Vem är emot det?
Inte vi socialdemokrater i alla fall.
Det här är två exempel där man slår in redan öppna dörrar för att plocka billiga politiska poänger.
Hela valrörelsen har vi fått höra borgarnas svartmålning av svensk skola
Men jag ställer inte upp på det. Skolan är inte en verksamhet i kris i kaos. Men visst, det finns problem på många skolor och för många elever klarar inte målen.
De problem som finns i samhället finns också i skolan.
MEN man löser varken skolans eller samhällets problem med nån slags politisk ”plastic padding”. Det finns inga enkla patentlösningar.

Men som jag sa finns det problem, skillnader mellan skolor är för stor.
I många kommuner är skolresultaten en spegel av segregeringen som finns och de klasskillnader som existerar.
Elever på skolor i välmående villaförorter får bättre resultat än elever i socialt utsatta områden.
Då krävs ett mer jämlikt samhälle med mindre klyftor, inte mer prov och betyg och katederundervisning.
De problem som finns i skolan är alltså inte specifika för bara skolan utan speglar samhällets problem. Då räcker det inte att som folkpartiet hojta om ordning och reda, mer betyg, prov och sortering. Man kan inte backa in i framtiden.
Man kan inte återgå till den skola som fanns på femtiotalet, vi måste ha en modern effektiv skola och mänskliga metoder. Världen har förändrats och det måste också skolan göra.
Under mina nästan femton år som lärare på olika stadier har jag noterat följande:
De allra flesta lärare i Sverige gör ett storartat ouppmärksammat arbete. De tycker att kunskap är viktig och ordning och reda är en självklar förutsättning för lärande.
Barn och ungdomar i allmänhet är vetgiriga och nyfikna, blir de bara stimulerade på rätt sätt så har alla möjlighet att utvecklas till sin fulla förmåga.
Det största problemet lärare har är inte om man får konfiskera elevens mobiltelefon eller inte.
Barn vill lära sig saker - och glada, trygga barn lär sig mer än otrygga hunsade barn.
Många barn och ungdomar mår dåligt på grund av svåra förhållanden i hemmet, att straffa dem leder ingenvart.
Betyg i ordning och uppförande är en återgång till en syn på barn som jag trodde vi hade lämnat bakom oss för länge sen.

Synen på kunskap som förmedlas av den nya majoriteten är överlag gammaldags. Om man får betyg tidigare så kommer man att lära sig mer. Ska elever plugga bara för att få ett bra betyg? Är betyget i sig värt något? Nej – självklart inte. Man ska plugga för att lära sig något som man kan använda!
Betygshetsen i svenska skolor idag är ett större problem. Å ena sidan så blir många elever nedtryckta i skoskaften av att bli stämplade som icke godkända, å andra sidan finns det mängder av ambitiösa elever som känner att de inte duger om de inte får MVG i alla ämnen.
Den problematiken hör man inget om från borgarna.
En annan sorglig aspekt av högerns skolpolitik är den nedskärning man gör i det livslånga lärandet. Man drar ner anslaget till komvux med en tredjedel och man minskar antalet platser i den högre utbildningen. Dessutom river man upp gymnasiereformen som skulle modernisera den svenska gymnasieskolan.
Dessa försämringar kombinerat med en bakåtsträvande syn på lärande, kunskap och elever bådar illa för framtiden.

Vad vi behöver är en trygg kunskapsskola för alla, inte bara för vissa.
Vad vi behöver är en modern skola med effektiv pedagogik, inte fler skamvrår och korvstoppning.

Slutmotionerat

Nu är den allmänna motionstiden över och jag är inblandad i 13 motioner. Motioner är den enskilde ledamotens möjlighet att lämna förslag till de olika utskotten.
Jag har lagt upp en länk till mina motioner.
Klicka HÄR så kan du läsa dem.
Kommentarer mottages gärna.