På visit i "Absurdistan"

Baracker precis på gränsen mellan nord- och sydkorea. Här har möten ägt rum mellan de båda parterna.

Halva rummet är Nordkorea, andra halvan Sydkorea och nåde den som kliver över på fel sida.

Besöket här i Seoul har varit mycket lärorikt.

Koreahalvön är ju dels platsen för det förmodligen största kärnvapenhotet planeten upplever idag, dels en boomande ekonomi å ena sidan och ett fullkomligt slutet land med en undernärd, förtryckt befolkning å andra sidan. Vi har träffat våra motsvarigheter i utrikesutskottet, militära experter, forskare på deras utrikespolitiska institut och på ett av universiteten som specialiserat sig på nordkorea. Idag besökte vi gränsen till nordkorea och träffade den svenska truppen eller delegationen som det heter. Sverige tillsammans med schweiz har en liten styrka( fem man) som har till uppgift att övervaka vapenstilleståndet från den sydliga sidan. Deras arbetsuppgifter har dock beskurits under de drygt femtio år som gått så på sätt och vis är de väl mest en rest av ett avtal som i stora delar inte gäller, eller inte längre erkänns av nordkoreanerna.

Generalmajor Theolin var vår kontakt i sen svenska delegationen. Han delade med sig av sin stora kunskap om konflikten och var till stor hjälp för oss i att förstå bakgrunder och eventuella framtida scenarier. Fantastiskt egentligen att vi haft trupp på plats i över femtio år.
Gränsområdet kallades skämtsamt för Absurdistan och det var en träffande beskrivning. Kalla kriget gäller fortfarande här i högsta grad. Över en miljon soldater finns grupperade runt gränsen fyra kilometer bred och 24 mil lång. Vakter i så kaxig utstyrsel som möjligt står och vaktar gränsposteringen vid den demilitariserade zonen (dmz) och ingen interaktivitet dem emellan tillåts. De nordkoreanska vakterna sägs vara utsedda på livstid, så att de inte ska kunna föra över ideologisk smitta in i nordkorea. Absurt? Ja.

Nordkoreanska vakter på sin sida barackerna.

Vi besökte också en 2 km lång tunnel, 70 m under DMZ som hade grävts av nordkoreanerna i syfte att förbereda invasionen av syd. Den var nu ett stort turistmål i syd, man åkte i ett litet tåg ner till själva tunneln och kunde sen gå och se den iförd löjlig blå hjälm. Tunneln var ca två meter hög och lika bred, grävd genom granitberget (kanske med svensk gruv-utrustning, då Atlas Copco sålde en hel del till Kim Il Sung). Väggarna var täckta av svart koldamm, sot som hade smetats dit av nordkoreanerna. Anledningen till det var att om man blev upptäckt så skulle man ha ursäkten klar: Vi håller inte på med invasionstunnlar, vi har hittat en kolgruva!

Absurt? Ja!
Relationen mellan syd och nord har försämrats sedan den nya sydkoreanske presidenten Lee tillträtt. Han vill sluta dalta med nordkorea och inte ge bistånd eller annan hjälp utan att få något tillbaka (läs kärnvapenavveckling). Nordkorea vägrar förstås eftersom kärnvapenkortet är det enda förhandlingsinstrument de har. Ingen verkar tro att de någonsin kommer att vilja göra sig av med det, och logiskt sett vore de ju korkade om de gjorde sig av med det enda de kan förhandla med.
Sexpartssamtalen pågår under Kinas ledning, Kim Jong Il och hans mycket skickliga förhandlare spelar ut alla mot varandra, går med på en del saker för att sedan skapa en anledning att backa lika mycket som man gått framåt. När sedan en ”hök” leder sydkorea så är ljuset i slutet av tunneln mycket svagt (och i värsta fall ett tåg) Apropå tåg så sägs Kim Jong Il äga ett pansartåg (vad det nu är) som hans far fått i gåva av Stalin som han använder ibland för att göra resor i landet. Absurdistan var ordet för dagen.
Ett industriområde, Kesong industrial complex, alldeles innanför gränsen, öppnades som en del i den tidigare avspänningen mellan länderna. Ett resultat av den tidigare sk Sunshine-policy som tidigare mer liberala sydkoreanska presidenter haft. En politik där man vill uppmuntra nordkorea att öppna sig, bl.a genom bistånd och insatser att reformera den nordkoreanska ekonomin. På industriområdet har sydkoreanska (och ett tyskt) företag tillverkningsindustri. Nordkorea får pengar för att de upplåter marken och förser den med arbetskraft. De nordkoreaner som arbetar där får en med nordkoreanska mått bra lön. Men den betalas givetvis inte till dem direkt. De får behålla några dollar i månaden, men kan ändå ses som höginkomsttagare i ett land där ekonomin fullständigt havererat. Nordkoreas BNP är ungefär lika stor som stockholm stads, men då bor det 20 miljoner människor där och en femtedel spenderas på militären (minst).
Trots alla nästan komiska absurditeter så är mitt bestående intryck av dagen på gränsen följande.

Det är sorgligt och skrämmande att se hur länge den här konflikten pågått och de effekter den fått. Att kalla krigets grymhet fortfarande existerar idag, att i den annars så globaliserade världen, att ett land kan isolera sig så och utsätta sitt folk för sånt oerhört lidande. Nordkorea hade givetvis kunnat vara lika framgångsrikt som sydkorea eller vilken som helst av de asiatiska tigrarna om omvärlden hade kunnat hantera krigsslutet på ett bättre sätt. Det är ju ändå samma arbetsamma, dynamiska folk som lever i nordkorea som i sydkorea eller i japan för den delen. Sorgligt och inte så lite skrämmande, särskilt med tanke all den mängd vapen och soldater, skrämselpropaganda och hat, eländigaste armod och hyperkommersialism som samlats på en så liten yta. Det koreanska folket förtjänar verkligen bättre.
Nedan bilder från dagen.
Imorgon bitti tidigt bär det av till Kina för nya samtal och möten.

Kikare för turister till DMZ, ca 2500 per dag kommer för att besöka gränsstationen i Panmunjon.

Flaggor är inte tillåtna precis vid gränsen. Vad hände. SYdkorea byggde en hundra meter hög flaggstång med gigantisk flagga en bit från gränsen. Responsen- Nordkorea byggde förstås en 160 meter hög flaggstång med en ännu större flagga (bara flaggan väger 300kg och måste halas då det regnar då den blir för tung) på sin sida. Flaggstången syns i fjärran på bilden.

Massturismen på sydsidan har lett till en mkt märklig nästan disneyfierad, militariserad, propagandasunkig stämning som bilden ovan illustrerar väl. Absurdistan var ordet.

Konstverk i det gemensam Svensk-Schweiziska campen.

Vid demarkationsgränsen.

Sydkoreanska vakter (som alla har spegelsolglasögon för att undvika ögonkontakt med nordkoreanerna) står med bara halva kroppen synlig för fienden för att minska träffytan. I byggnaden mittemot stod en nordkoreansk officer och observerade vårt besök med kikare hela tiden vi var där. Var det nån som sa att kalla kriget var slut?