Inlägg
Länets borgerliga ledamöter är kritiska till Socialdemokraternas budgetalternativ, men kritiken är ihålig och ogrundad.
Regeringen är passiv och idélös, statsministern varnar för att visioner är farliga.
Rent fånigt blir det när Moderaterna försöker skriva om historien och framställa sig som att alltid ha kämpat för löntagarnas intressen och att man var drivande i kampen mot apartheid.
Vi socialdemokrater är inte rädda för att ha visioner för framtiden och behöver inte skriva om historien för att vara stolta över den.
Sverige behöver en ny politisk färdriktning.
Vi vet hur vi vill att samhället ska se ut – och hur vi ska nå dit.
Ordning och reda i ekonomin är förstås grunden. Med starka, offentliga finanser står vi starka när världsekonomin är i gungning. Vi värnar de offentliga finanserna och därför gäller det att prioritera rätt saker.
Målet för vår politik är full sysselsättning, men också att satsa långsiktigt genom att investera i utbildning, infrastruktur och bostäder.
Vi satsar närmare 7 miljarder kronor i jobb, sommarjobb och utbildning för unga. Regeringen väljer att ge bort pengarna till företag, oavsett om de anställer ungdomar eller inte.
När regeringen föreslår en sänkt krogmoms som kostar mer än 5 miljarder kronor, väljer vi socialdemokrater att i stället investera nära 5 miljarder kronori skolan. För oss är det valet enkelt.
En stark a-kassa som omfattar alla löntagare är en avgörande del av en väl fungerande arbetslinje. Därför vill vi socialdemokrater satsa på en stark a-kassa som omfattar alla löntagare. Regeringen väljer att låta de som blir arbetslösa tvingas söka socialbidrag.
När regeringen väljer att låsa in människor i den återvändsgränd som fas 3 är, föreslår vi i stället insatser för att förbättra matchningen mellan arbetsgivarnas behov och de arbetssökandes kompetens.
Vi väljer också att satsa på utbildning, i form av 57 400 platser inom högskolan, yrkeshögskolan, vuxenutbildningen, traineejobb och utbildningsvikariat.
Sverige behöver en ny politisk färdriktning. Vi är inte rädda för visioner, vi tar ansvar för ekonomin och väljer att investera i en kunskapsbaserad ekonomi. Vi har förslagen, visionen och vägen framåt.
De borgerliga protesterna klingar ihåligt.
Sven-Erik Österberg
Pia Nilsson
Olle Thorell
Anna Wallén
riksdagsledamöter för Västmanlands län
2011-11-04
Bortitok!
Bortitok kallas det när nåt gått riktigt snett.
Som regeringens beslut att vara ett av bara 14 länder som röstade nej till Palestinas ansökan om medlemsskap i UNESCO. Skamligt är vad det är och det kommer få långtgående effekter för Sveriges anseende i hela mellanöstern. Som fd ledamot av det svenska Unescorådet är jag särskilt brydd.
Skrev därför en fråga till Carl Bildt:
Till utrikesminister Carl Bildt (M)
Frågan om ett palestinskt medlemskap i FN, FN:s underorgan och andra internationella organisationer är högaktuell. Diskussionen om hur omvärlden ställer sig till palestiniernas begäran om ett fullt medlemskap i FN behandlas nu av stater runt om i världen. Många har redan fattat beslut om att stödja palestiniernas önskan och andra avvaktar.
De senaste dagarna har frågan återigen hamnat på den politiska dagordningen i och med att Sverige överraskande röstade nej till att ge Palestina medlemskap i Unesco. Sverige var ett av bara 14 länder som röstade emot ett palestinskt medlemskap i Unesco. Det är ett avsteg från tidigare svenska hållningar som förvisso varit rätt otydliga men ändå mer balanserade.
Många, både i Sverige och inte minst i MENA-regionen, är förvånade över Sveriges tydliga och relativt solitära ställningstagande i Unesco-omröstningen och frågor ställs från många håll i vilken riktning Sverige egentligen är på väg i Mellanösternpolitiken.
Därför är min fråga följande:
Är det utrikesministerns avsikt att omröstningen i Unesco ska betraktas som indikativ för Sveriges kommande ställningstaganden i frågan om Palestinas medlemskap också i andra underorgan till FN?
Som regeringens beslut att vara ett av bara 14 länder som röstade nej till Palestinas ansökan om medlemsskap i UNESCO. Skamligt är vad det är och det kommer få långtgående effekter för Sveriges anseende i hela mellanöstern. Som fd ledamot av det svenska Unescorådet är jag särskilt brydd.
Skrev därför en fråga till Carl Bildt:
Till utrikesminister Carl Bildt (M)
Frågan om ett palestinskt medlemskap i FN, FN:s underorgan och andra internationella organisationer är högaktuell. Diskussionen om hur omvärlden ställer sig till palestiniernas begäran om ett fullt medlemskap i FN behandlas nu av stater runt om i världen. Många har redan fattat beslut om att stödja palestiniernas önskan och andra avvaktar.
De senaste dagarna har frågan återigen hamnat på den politiska dagordningen i och med att Sverige överraskande röstade nej till att ge Palestina medlemskap i Unesco. Sverige var ett av bara 14 länder som röstade emot ett palestinskt medlemskap i Unesco. Det är ett avsteg från tidigare svenska hållningar som förvisso varit rätt otydliga men ändå mer balanserade.
Många, både i Sverige och inte minst i MENA-regionen, är förvånade över Sveriges tydliga och relativt solitära ställningstagande i Unesco-omröstningen och frågor ställs från många håll i vilken riktning Sverige egentligen är på väg i Mellanösternpolitiken.
Därför är min fråga följande:
Är det utrikesministerns avsikt att omröstningen i Unesco ska betraktas som indikativ för Sveriges kommande ställningstaganden i frågan om Palestinas medlemskap också i andra underorgan till FN?
2011-09-20
Erkänn Palestina nu!
I dagarna inleds FN:s generalförsamling i New York. En huvudfråga där kommer att vara ett erkännande av staten Palestina.
Sveriges regering bör deklarera sin avsikt att erkänna staten Palestina. Omvärlden måste sätta press på Israel som vägrar fredsförhandlingar med Palestina. Detta är Social-demokraternas hållning som vi länge framfört. Men tyvärr väljer regeringen att tiga.
Det finns enskilda ministrar i regeringen som går ut och säger klart nej till ett erkännande av Palestina. Vice statsminister Jan Björklund (FP) och EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) har ny-ligen uttalat att utropandet av en stat i FN är ”inte någon genväg förbi svåra och tuffa förhandlingar mellan palestinierna och Israel”.
Att hänvisa till fredsförhandlingar är tämligen poänglöst eftersom Israel ensidigt avvisar sådana. Från Israel kommer i stället den ena åtgärden efter den andra som ytterligare förhindrar förhandlingar.
Självfallet vore återupptagna fredsförhandlingar det bästa alternativet. Detta är också palestiniernas prioritet. De har varit mycket tydliga med att de vill få igång fredssamtalen och de har gjort stora eftergifter för att möjliggöra återupptagna förhandlingar.
Palestinierna har sagt att en utgångspunkt bör vara en tvåstatslösning som utgår från 1967 års gränser med östra Jerusalem som huvudstad. Ställda inför Israels uppenbara motstånd mot fredsförhandlingar återstår snart inget annat alternativ för palestinierna än att driva ett erkännande av staten Palestina i FN.
Folkrättsligt är frågan inte okomplicerad men det finns principer som ger stöd för ett erkännande även om Palestina, på grund av den israeliska ockupationen, inte kan leva upp till samtliga huvudkriterier som folk-rätten anger för att en stat ska kunna erkännas.
Att inte ge ett svenskt stöd till erkännande av en palestinsk stat är en omöjlig position när Israel ensidigt vägrar förhandla. Björklunds och Ohlssons hållning innebär i praktiken att man ger ockupationsmakten Israel beslutsrätt över när Palestina ska bli en fri och självständig stat. Detta är en helt orimlig politik som heller inte kommer leda till fred och trygghet för varken israeler eller palestinier.
EU skulle kunna utgöra en stark röst i det fall frågan väcks i FN. EU-länderna kommer tyvärr att vara splittrade. Därför har det betydelse om Sveriges röst nu kunde höjas för ett erkännande.
Eftersom regeringen hittills inte velat säga något om erkännandefrågan är det svårt att veta om Björklund och Ohlsson uttalar sig i egenskap av ministrar eller som folkpartister. Vice statsminister Björklund har flera gånger förut gjort utrikes-politiska utspel som stats- eller utrikesministern sedan blivit tvungen att korrigera.
Socialdemokraterna anser att Sverige bör erkänna staten Palestina. Utrikes-minister Carl Bildt bör klargöra regeringens hållning i frågan. Tystnad duger inte längre.
Olle Thorell, Urban Ahlin
Sveriges regering bör deklarera sin avsikt att erkänna staten Palestina. Omvärlden måste sätta press på Israel som vägrar fredsförhandlingar med Palestina. Detta är Social-demokraternas hållning som vi länge framfört. Men tyvärr väljer regeringen att tiga.
Det finns enskilda ministrar i regeringen som går ut och säger klart nej till ett erkännande av Palestina. Vice statsminister Jan Björklund (FP) och EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) har ny-ligen uttalat att utropandet av en stat i FN är ”inte någon genväg förbi svåra och tuffa förhandlingar mellan palestinierna och Israel”.
Att hänvisa till fredsförhandlingar är tämligen poänglöst eftersom Israel ensidigt avvisar sådana. Från Israel kommer i stället den ena åtgärden efter den andra som ytterligare förhindrar förhandlingar.
Självfallet vore återupptagna fredsförhandlingar det bästa alternativet. Detta är också palestiniernas prioritet. De har varit mycket tydliga med att de vill få igång fredssamtalen och de har gjort stora eftergifter för att möjliggöra återupptagna förhandlingar.
Palestinierna har sagt att en utgångspunkt bör vara en tvåstatslösning som utgår från 1967 års gränser med östra Jerusalem som huvudstad. Ställda inför Israels uppenbara motstånd mot fredsförhandlingar återstår snart inget annat alternativ för palestinierna än att driva ett erkännande av staten Palestina i FN.
Folkrättsligt är frågan inte okomplicerad men det finns principer som ger stöd för ett erkännande även om Palestina, på grund av den israeliska ockupationen, inte kan leva upp till samtliga huvudkriterier som folk-rätten anger för att en stat ska kunna erkännas.
Att inte ge ett svenskt stöd till erkännande av en palestinsk stat är en omöjlig position när Israel ensidigt vägrar förhandla. Björklunds och Ohlssons hållning innebär i praktiken att man ger ockupationsmakten Israel beslutsrätt över när Palestina ska bli en fri och självständig stat. Detta är en helt orimlig politik som heller inte kommer leda till fred och trygghet för varken israeler eller palestinier.
EU skulle kunna utgöra en stark röst i det fall frågan väcks i FN. EU-länderna kommer tyvärr att vara splittrade. Därför har det betydelse om Sveriges röst nu kunde höjas för ett erkännande.
Eftersom regeringen hittills inte velat säga något om erkännandefrågan är det svårt att veta om Björklund och Ohlsson uttalar sig i egenskap av ministrar eller som folkpartister. Vice statsminister Björklund har flera gånger förut gjort utrikes-politiska utspel som stats- eller utrikesministern sedan blivit tvungen att korrigera.
Socialdemokraterna anser att Sverige bör erkänna staten Palestina. Utrikes-minister Carl Bildt bör klargöra regeringens hållning i frågan. Tystnad duger inte längre.
Olle Thorell, Urban Ahlin
2011-06-22
Slutspurt
Riksdagsåret är inne på slutspurten. Igår debatterades ändringar (läs förbättringar) av sjukförsäkringen. Borgarna gillar inte att de kommer få stryk i voteringen så de yrkade på återremiss. Det kommer inte leda till nåt annat än att vi får kallas in igen senare i sommar. Inte så kul, men det är det förstås värt för att få vara med och rätta till några avarter i den raserade sjukförsäkringen.
Jag har skickat in två skriftliga frågor om Burma som du kan läsa HÄR.
Ser fram emot att få svar på dem.
Nu väntar midsommarfirande i Oskarshamn, 70 årskalas i Tortuna, möten på hemmaplan nästa vecka, Suradagarna med partiarbete och Almedalsveckan. Sen ska jag försöka fila till golfsvingen några veckor innan det drar igång igen. Glad sommar!
Jag har skickat in två skriftliga frågor om Burma som du kan läsa HÄR.
Ser fram emot att få svar på dem.
Nu väntar midsommarfirande i Oskarshamn, 70 årskalas i Tortuna, möten på hemmaplan nästa vecka, Suradagarna med partiarbete och Almedalsveckan. Sen ska jag försöka fila till golfsvingen några veckor innan det drar igång igen. Glad sommar!
2011-05-08
1/5 Köping
Talet jag levererade i Köping på första maj:
Tack för att jag fått komma hit till Köping och tala på första maj. Och vilken fin vårdag det är även om vindarna blåser kallt! Det våras igen efter en lång kall vinter. Och lite grann känns det så i vårt parti också.
Det har varit tufft. Vi har förlorat inte bara ett val, utan två! Det svider i hjärteroten när vi ser vad som händer i samhället.
Klyftorna växer, barnfattigdomen ökar och arbetslösheten biter sig fast, framförallt bland ungdomar och de långtidsarbetslösa.
Men det våras! Vi har tagit lärdom av valförlusterna, vi har valt en ny partiledning och har en bergfast tro på vår ideologi. Jämliket och utveckling. Det är temat för årets första maj. Och det är det är det vi socialdemokrater står för.
Jag vill inleda med en litet citat av Tage Danielsson som beskriver hur vi alla är beroende av varandra.:
” En droppe droppad i livets älvhar ingen kraft till att flyta självDet ställs ett krav på varenda droppe:Hjälp till att hålla de andra oppe!"
Det är det som är solidaritet, att inse att vi är beroende av varandra, inte för att vara snäll, eller för att tycka synd om någon stackare. Utan för att det är bra för alla om vi bryr oss om varandra.
Solidaritet och en strävan efter att bygga ett jämlikt samhälle är det som har byggt Sverige starkt genom åren. Från 8 timmars arbetsdag, till fem veckors semester, till ATP-reformen, till lagen om medbestämmande på arbetsplatsen, till lagen om anställningsskydd till förskoleutbyggnaden, till föräldraförsäkringen, till kunskapslyftet. Alla dessa socialdemokratiska reformer är bevis på vår strävan att bygga ett jämlikt, värdigt samhälle där kravet är på varenda droppe –att hjälpa till att hålla de andra oppe!
Vi vill inte ha makten för maktens egen skull, vi vill ha makten för att kunna göra något åt de orättvisor som växer fram. Och de växer med den här borgerliga regeringen.
Vi vill ta tillbaka makten för att minska klyftorna, bekämpa orättvisor och se till tillväxten används för att investera i välfärden för alla.
För att lyckas med det måste det till en politik som sätter jobben först. För politiken hänger ihop. Om vi inte lyckas bekämpa arbetslösheten så växer klyftorna. Om vi inte kan skapa en hållbar tillväxt i samhället, så kommer resurserna inte att räcka till behoven i vård skola och omsorg. Jämlikhet förutsätter utveckling och tillväxt och vice versa. Utan tillväxt så blir det svårare att bygga ett jämlikare samhälle.
Låt mig ta tre exempel.
Barnfattigdomen, arbetslösheten och utförsäkringarna.
Barnfattigdomen ökar.
Barn väljer inte sina föräldrar. Men alla barn har samma rättigheter till en bra uppväxt. Samma rätt till bra barnomsorg, skola och en meningsfull fritid.
.Det är en skam att barnfattigdomen ökar i ett rikt land som Sverige. Att barn hålls tillbaka i sin utveckling, aldrig får chansen att blomma ut, på grund av knappa ekonomiska resurser i hemmet är inte värdigt ett modernt välfärdssamhälle som vårt.
Därför måste nu politiken kraftsamla för ett omfattande program mot barnfattigdomen. Barnfattigdomen ska bekämpas varje dag och med alla till buds stående medel.
Det handlar om breda insatser där jobben står i centrum. Föräldrars fattigdom är barnens fattigdom. Vi måste se till att knäcka massarbetslösheten, för det är den som också drabbar barnen värst. Vi ska vända på varje sten.
Barnbidrag, underhållsstöd, bostadsbidrag och en tryggare a-kassa är verktyg som vi kan använda. Men politiken hänger ihop, det är inte med bidrag som vi skapar långsiktig välfärd, det är genom att skapa full sysselsättning. Det är jobben som är nyckeln om vi ska lyckas.
Fler ofrivilligt deltidsarbetande föräldrar måste få möjlighet att arbeta heltid. Det handlar bland annat om att öka möjligheterna att få barnomsorg även under kvälls- och nattetid.
Barnfattigdomen är en realitet för många familjer som nyligen kommit till vårt land, men även för alltför många som varit här under flera år. Det måste vi göra något åt. Barnen ska inte behöva betala priset för illa fungerande system och bristfälliga insatser som försvårar vägen till arbete, utbildning och egen försörjning för deras föräldrar.
Barnperspektivet och kampen mot barnfattigdomen ska genomsyra all vår politik. Därför anser vi att FN:s barnkonvention också ska ingå i svensk lagstiftning!
Vad gör regeringen då?
Jo, ansvarig minister är oroad över utvecklingen – och moderaterna föreslår ytterligare ett jobbskatteavdrag. Samma medicin – oavsett sjukdom. När det var brinnande högkonjunktur då var den blå regeringens medicin sänkt skatt. När vi sen kastades in i en historisk finanskris, då var lösningen – sänkt skatt. När finanskrisen övergick till en massiv jobbkris då ordinerade Anders Borg sänkta skatter och nu när hjulen börjar snurra igen då är högerns mirakelkur förstås – ännu mer sänkta skatter. Det är fantasilöst, det är ineffektivt och det är bevis på hur tunn högerns ideologi är. De tror på fullt allvar att om vi bara sänker skatterna så kommer folk att inte vilja vara arbetslösa, fattiga eller sjuka mer. Det är naivt, ineffektivt och fantasilöst. Det är ett uttryck för en människosyn som skiljer sig helt från den vi står för.
Vi tror att folk vill arbeta, vill bli friska så snart det går och att det är rimligt att vi ställer upp för varandra när så behövs.
Som sagt:
”Det ställs ett krav på varje droppe att hjälpa till att hålla de andra oppe”
Mitt andra exempel är arbetslösheten.
När borgarna tog över så var arbetslösheten runt 6%. Då kallade de det för massarbetslöshet och sa att deras främsta uppgift var att få ner arbetslösheten. Det gick ju inte så bra. Nu är arbetslösheten runt 8%, den sjunker i och för sig sakta, men är fortfarande hemskt hög. Dessutom så ser vi nu att samtidigt som arbetslösheten biter sig fast så har var femte företag svårt att hitta personer med rätt kompetens när de nu vill börja anställa igen.
Nu pratar borgarna inte så mycket om arbetslösheten längre. Ännu ett jobbskatteavdrag mässar de om som vanligt.
Det duger inte! Vi vet att det krävs så mycket mer. Här är en del av allt vi vill göra:
· Det krävs en storsatsning på utbildning.Yrkesutbildning för unga arbetslösa så att de kan möta de krav som finns på arbetsmarknaden.
· Omskolning av de som förlorat sina jobb så att de kan ta de nya jobben som kommer.
· Satsningar på forskning och utveckling ihop med viktiga branscher, som till exempel fordonsindustrin. Det kan bidra till att skapa fler arbetstillfällen, inte minst här i Köping.
· Se till att ungdomar får hjälp från dag ett när de är arbetslösa, inte som idag tvingas vänta i minst 90 dagar innan de kan komma i fråga för en utbildning eller en praktikplats.
· Reformera arbetsförmedlingen så att den får verkliga verktyg och kan se till att den arbetslöse får rätt kompetens för de jobb som finns.
· Reparera a-kassan så att den blir en trygg omställningsförsäkring.
· Lägg ner hela stolleprovet med FAS3. Det skapar inga nya jobb, det bidrar inte till att stärka de arbetslösa och det är ovärdigt en modern arbetsmarknad.
· Satsa på den gröna omställningen, Sverige ska vara ett föregångsland för grön teknik och förnybara energikällor. Det är inte bara bra för miljön, det är också en tillväxtbransch som kan skapa tiotusentals nya jobb och gigantiska exportvinster!
· Investera i infrastrukturen. Bygg bostäder, vägar, järnvägar och broar, det skapar arbetstillfällen och är en investering i framtiden!
· Se till att bygga fler järnvägsspår så att vi kan förflytta gods och oss själva miljövänligt och smidigt. Regeringen tror att privatisering av järnvägen ska lösa allt men jag säger så här; Det är viktigare att tågen går i tid än att de går med vinst!
Vad gör regeringen då? Jo- ansvarig minister oroar sig över utvecklingen. Förslaget är som vanligt att sänka skatterna lite till och hoppas att marknaden löser alla problem.
Det duger inte!
Om vi tillsammans investerar i alla de här sakerna så är vi en god bit på väg att knäcka arbetslösheten, men det krävs gemensamma satsningar och att vi kommer ihåg:
”Det ställs ett krav på varenda droppe, att hjälpa till att hålla de andra oppe”
Mitt sista exempel är sjukförsäkringen och utförsäkringarna.
Inget gör mig mer ilsken än den cyniska och kallhamrade politik som raserat sjukförsäkringen. Det inget annat än en skam att det över huvud taget ska få finnas en grupp människor som kallas för utförsäkrade!Det går inte att sätta en tidsgräns för sjukdom! Det ska vara läkare, inte politiker som bestämmer när en person är frisk nog att återgå till arbete!
Vi behöver en sjukförsäkring som grundas på arbetslinjen, och som ger människor chansen att faktiskt komma tillbaka till arbete.
Då krävs rejäla satsningar på rehabilitering, en aktiv arbetsmarknadspolitik så att människor inte fastnar i långtidsarbetslöshet och en arbetsmarknad som är beredd att ge människor chansen att visa vad de kan bidra med.
Då behövs tidsgränser för den enskildes rätt till rehabilitering och stöd, i stället för stupstockar och utförsäkring.
Det är självklart att alla som kan ska jobba. Men man måste veta att om man blir sjuk och inte kan arbeta, ska man få tillgång till en försäkring som både ger rätt till snabb rehabilitering tillbaka till arbete och ekonomisk trygghet under den tid det tar.
Ingen ska behöva gå från hus och hem för att man har oturen att bli sjuk.
Vad gör regeringen då? Jo- när de fick igenom de här reglerna i riksdagen, då utbröt det för en gångs skull en spontan applåd bland de borgerliga ledamöterna. Nu applåderar de inte längre, de har bytt minister och har gjort några kosmetiska förändringar av reformen. Men faktum kvarstår. Det duger inte! Folk blir inte friskare för att de blir fattigare!
Får vi makten kommer vi att bygga en mänskligare sjukförsäkring. För vi vet att i ett gott samhälle så är vi beroende av varandra och ställer upp när en bror eller syster drabbas av olycka eller sjukdom. Som sagt:
”Det ställs ett krav på varje droppe att hjälpa till att hålla de andra oppe”
Så avslutningsvis, mötesdeltagare.
Vintern har varit lång och kall, men det våras!
Vi tror på jämlikhet och utveckling. Inte antingen det ena eller det andra, utan både och!
Tillväxt behövs för att få resurser till välfärden.Men inte vilken tillväxt som helst, utan en hållbar, värdeburen tillväxte. En tillväxt som tar hänsyn till människan, naturen och våra barn.
Och inte vilken välfärd som helst, utan en välfärd som omfattar alla i samhället, gammal som ung, sjuk som frisk. En välfärd som finns där när du behöver den. Inte för att du skaffat dig en extra försäkring eller en särskild gräddfil, utan en välfärd som vi gemensamt investerat i därför att vi vet:
” En droppe droppad i livets älvhar ingen kraft till att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe:
Hjälp till att hålla de andra oppe!"
Tack för att jag fått komma hit till Köping och tala på första maj. Och vilken fin vårdag det är även om vindarna blåser kallt! Det våras igen efter en lång kall vinter. Och lite grann känns det så i vårt parti också.
Det har varit tufft. Vi har förlorat inte bara ett val, utan två! Det svider i hjärteroten när vi ser vad som händer i samhället.
Klyftorna växer, barnfattigdomen ökar och arbetslösheten biter sig fast, framförallt bland ungdomar och de långtidsarbetslösa.
Men det våras! Vi har tagit lärdom av valförlusterna, vi har valt en ny partiledning och har en bergfast tro på vår ideologi. Jämliket och utveckling. Det är temat för årets första maj. Och det är det är det vi socialdemokrater står för.
Jag vill inleda med en litet citat av Tage Danielsson som beskriver hur vi alla är beroende av varandra.:
” En droppe droppad i livets älvhar ingen kraft till att flyta självDet ställs ett krav på varenda droppe:Hjälp till att hålla de andra oppe!"
Det är det som är solidaritet, att inse att vi är beroende av varandra, inte för att vara snäll, eller för att tycka synd om någon stackare. Utan för att det är bra för alla om vi bryr oss om varandra.
Solidaritet och en strävan efter att bygga ett jämlikt samhälle är det som har byggt Sverige starkt genom åren. Från 8 timmars arbetsdag, till fem veckors semester, till ATP-reformen, till lagen om medbestämmande på arbetsplatsen, till lagen om anställningsskydd till förskoleutbyggnaden, till föräldraförsäkringen, till kunskapslyftet. Alla dessa socialdemokratiska reformer är bevis på vår strävan att bygga ett jämlikt, värdigt samhälle där kravet är på varenda droppe –att hjälpa till att hålla de andra oppe!
Vi vill inte ha makten för maktens egen skull, vi vill ha makten för att kunna göra något åt de orättvisor som växer fram. Och de växer med den här borgerliga regeringen.
Vi vill ta tillbaka makten för att minska klyftorna, bekämpa orättvisor och se till tillväxten används för att investera i välfärden för alla.
För att lyckas med det måste det till en politik som sätter jobben först. För politiken hänger ihop. Om vi inte lyckas bekämpa arbetslösheten så växer klyftorna. Om vi inte kan skapa en hållbar tillväxt i samhället, så kommer resurserna inte att räcka till behoven i vård skola och omsorg. Jämlikhet förutsätter utveckling och tillväxt och vice versa. Utan tillväxt så blir det svårare att bygga ett jämlikare samhälle.
Låt mig ta tre exempel.
Barnfattigdomen, arbetslösheten och utförsäkringarna.
Barnfattigdomen ökar.
Barn väljer inte sina föräldrar. Men alla barn har samma rättigheter till en bra uppväxt. Samma rätt till bra barnomsorg, skola och en meningsfull fritid.
.Det är en skam att barnfattigdomen ökar i ett rikt land som Sverige. Att barn hålls tillbaka i sin utveckling, aldrig får chansen att blomma ut, på grund av knappa ekonomiska resurser i hemmet är inte värdigt ett modernt välfärdssamhälle som vårt.
Därför måste nu politiken kraftsamla för ett omfattande program mot barnfattigdomen. Barnfattigdomen ska bekämpas varje dag och med alla till buds stående medel.
Det handlar om breda insatser där jobben står i centrum. Föräldrars fattigdom är barnens fattigdom. Vi måste se till att knäcka massarbetslösheten, för det är den som också drabbar barnen värst. Vi ska vända på varje sten.
Barnbidrag, underhållsstöd, bostadsbidrag och en tryggare a-kassa är verktyg som vi kan använda. Men politiken hänger ihop, det är inte med bidrag som vi skapar långsiktig välfärd, det är genom att skapa full sysselsättning. Det är jobben som är nyckeln om vi ska lyckas.
Fler ofrivilligt deltidsarbetande föräldrar måste få möjlighet att arbeta heltid. Det handlar bland annat om att öka möjligheterna att få barnomsorg även under kvälls- och nattetid.
Barnfattigdomen är en realitet för många familjer som nyligen kommit till vårt land, men även för alltför många som varit här under flera år. Det måste vi göra något åt. Barnen ska inte behöva betala priset för illa fungerande system och bristfälliga insatser som försvårar vägen till arbete, utbildning och egen försörjning för deras föräldrar.
Barnperspektivet och kampen mot barnfattigdomen ska genomsyra all vår politik. Därför anser vi att FN:s barnkonvention också ska ingå i svensk lagstiftning!
Vad gör regeringen då?
Jo, ansvarig minister är oroad över utvecklingen – och moderaterna föreslår ytterligare ett jobbskatteavdrag. Samma medicin – oavsett sjukdom. När det var brinnande högkonjunktur då var den blå regeringens medicin sänkt skatt. När vi sen kastades in i en historisk finanskris, då var lösningen – sänkt skatt. När finanskrisen övergick till en massiv jobbkris då ordinerade Anders Borg sänkta skatter och nu när hjulen börjar snurra igen då är högerns mirakelkur förstås – ännu mer sänkta skatter. Det är fantasilöst, det är ineffektivt och det är bevis på hur tunn högerns ideologi är. De tror på fullt allvar att om vi bara sänker skatterna så kommer folk att inte vilja vara arbetslösa, fattiga eller sjuka mer. Det är naivt, ineffektivt och fantasilöst. Det är ett uttryck för en människosyn som skiljer sig helt från den vi står för.
Vi tror att folk vill arbeta, vill bli friska så snart det går och att det är rimligt att vi ställer upp för varandra när så behövs.
Som sagt:
”Det ställs ett krav på varje droppe att hjälpa till att hålla de andra oppe”
Mitt andra exempel är arbetslösheten.
När borgarna tog över så var arbetslösheten runt 6%. Då kallade de det för massarbetslöshet och sa att deras främsta uppgift var att få ner arbetslösheten. Det gick ju inte så bra. Nu är arbetslösheten runt 8%, den sjunker i och för sig sakta, men är fortfarande hemskt hög. Dessutom så ser vi nu att samtidigt som arbetslösheten biter sig fast så har var femte företag svårt att hitta personer med rätt kompetens när de nu vill börja anställa igen.
Nu pratar borgarna inte så mycket om arbetslösheten längre. Ännu ett jobbskatteavdrag mässar de om som vanligt.
Det duger inte! Vi vet att det krävs så mycket mer. Här är en del av allt vi vill göra:
· Det krävs en storsatsning på utbildning.Yrkesutbildning för unga arbetslösa så att de kan möta de krav som finns på arbetsmarknaden.
· Omskolning av de som förlorat sina jobb så att de kan ta de nya jobben som kommer.
· Satsningar på forskning och utveckling ihop med viktiga branscher, som till exempel fordonsindustrin. Det kan bidra till att skapa fler arbetstillfällen, inte minst här i Köping.
· Se till att ungdomar får hjälp från dag ett när de är arbetslösa, inte som idag tvingas vänta i minst 90 dagar innan de kan komma i fråga för en utbildning eller en praktikplats.
· Reformera arbetsförmedlingen så att den får verkliga verktyg och kan se till att den arbetslöse får rätt kompetens för de jobb som finns.
· Reparera a-kassan så att den blir en trygg omställningsförsäkring.
· Lägg ner hela stolleprovet med FAS3. Det skapar inga nya jobb, det bidrar inte till att stärka de arbetslösa och det är ovärdigt en modern arbetsmarknad.
· Satsa på den gröna omställningen, Sverige ska vara ett föregångsland för grön teknik och förnybara energikällor. Det är inte bara bra för miljön, det är också en tillväxtbransch som kan skapa tiotusentals nya jobb och gigantiska exportvinster!
· Investera i infrastrukturen. Bygg bostäder, vägar, järnvägar och broar, det skapar arbetstillfällen och är en investering i framtiden!
· Se till att bygga fler järnvägsspår så att vi kan förflytta gods och oss själva miljövänligt och smidigt. Regeringen tror att privatisering av järnvägen ska lösa allt men jag säger så här; Det är viktigare att tågen går i tid än att de går med vinst!
Vad gör regeringen då? Jo- ansvarig minister oroar sig över utvecklingen. Förslaget är som vanligt att sänka skatterna lite till och hoppas att marknaden löser alla problem.
Det duger inte!
Om vi tillsammans investerar i alla de här sakerna så är vi en god bit på väg att knäcka arbetslösheten, men det krävs gemensamma satsningar och att vi kommer ihåg:
”Det ställs ett krav på varenda droppe, att hjälpa till att hålla de andra oppe”
Mitt sista exempel är sjukförsäkringen och utförsäkringarna.
Inget gör mig mer ilsken än den cyniska och kallhamrade politik som raserat sjukförsäkringen. Det inget annat än en skam att det över huvud taget ska få finnas en grupp människor som kallas för utförsäkrade!Det går inte att sätta en tidsgräns för sjukdom! Det ska vara läkare, inte politiker som bestämmer när en person är frisk nog att återgå till arbete!
Vi behöver en sjukförsäkring som grundas på arbetslinjen, och som ger människor chansen att faktiskt komma tillbaka till arbete.
Då krävs rejäla satsningar på rehabilitering, en aktiv arbetsmarknadspolitik så att människor inte fastnar i långtidsarbetslöshet och en arbetsmarknad som är beredd att ge människor chansen att visa vad de kan bidra med.
Då behövs tidsgränser för den enskildes rätt till rehabilitering och stöd, i stället för stupstockar och utförsäkring.
Det är självklart att alla som kan ska jobba. Men man måste veta att om man blir sjuk och inte kan arbeta, ska man få tillgång till en försäkring som både ger rätt till snabb rehabilitering tillbaka till arbete och ekonomisk trygghet under den tid det tar.
Ingen ska behöva gå från hus och hem för att man har oturen att bli sjuk.
Vad gör regeringen då? Jo- när de fick igenom de här reglerna i riksdagen, då utbröt det för en gångs skull en spontan applåd bland de borgerliga ledamöterna. Nu applåderar de inte längre, de har bytt minister och har gjort några kosmetiska förändringar av reformen. Men faktum kvarstår. Det duger inte! Folk blir inte friskare för att de blir fattigare!
Får vi makten kommer vi att bygga en mänskligare sjukförsäkring. För vi vet att i ett gott samhälle så är vi beroende av varandra och ställer upp när en bror eller syster drabbas av olycka eller sjukdom. Som sagt:
”Det ställs ett krav på varje droppe att hjälpa till att hålla de andra oppe”
Så avslutningsvis, mötesdeltagare.
Vintern har varit lång och kall, men det våras!
Vi tror på jämlikhet och utveckling. Inte antingen det ena eller det andra, utan både och!
Tillväxt behövs för att få resurser till välfärden.Men inte vilken tillväxt som helst, utan en hållbar, värdeburen tillväxte. En tillväxt som tar hänsyn till människan, naturen och våra barn.
Och inte vilken välfärd som helst, utan en välfärd som omfattar alla i samhället, gammal som ung, sjuk som frisk. En välfärd som finns där när du behöver den. Inte för att du skaffat dig en extra försäkring eller en särskild gräddfil, utan en välfärd som vi gemensamt investerat i därför att vi vet:
” En droppe droppad i livets älvhar ingen kraft till att flyta själv
Det ställs ett krav på varenda droppe:
Hjälp till att hålla de andra oppe!"
2011-03-03
Uttalande från S i Västmanland
Olof Palme sa en gång ” Folkens längtan efter frihet kan icke nedslås med våld. Den kommer att leva och den kommer till sist att segra.”
Detta är en sanning som gäller än idag.
Sverige kan aldrig uppfattas vara neutralt mellan demokrati och diktatur. En svensk utrikesminister ska alltid stå på de förtrycktas sida.
Omsorgen om och försvaret av de mänskliga rättigheterna är en integrerad och central del av den svenska utrikespolitiken. Den ska prägla Sveriges agerande i globala och regionala fora och genomsyrar de bilaterala kontakterna med andra länder.
Utrikesminister Carl Bildts uttalanden om händelserna i Libyen är inte i linje med grunderna i svensk utrikespolitik. Det är mycket allvarligt att Sverige inte uppfattas som ett land som står upp för de mänskliga rättigheterna, utan uppfattas som man jämställer demonstranterna med Khadaffi-regimen vilket är helt oacceptabelt. Situationen i Nordafrika och mellanöstern är komplicerad och eskaleringen av våld i Libyen är oacceptabel, svåra övergrepp på civila utförda av en regim som uppenbarligen inte längre har folkets stöd måste fördömas i skarpast möjliga ordalag.
Sverige ska alltid stå på den sida som främjar frihet, demokrati och jämlikhet. Om detta får det aldrig råda några som helst tvivel.
Socialdemokraterna i Västmanland anser:
- Att den svenska regeringen ska tydligt ta avstånd från Khadaffi och kräva att hans omedelbara avgång.
- Att Sverige ska ta initiativ till att bygga upp beredskap inom EU för att snabbt kunna bistå eventuella övergångsstyren och humanitära insatser i regionen.
- Att Sverige aktivt ska medverka till att FN tar beslut om en flygförbudszon för att stoppa Khadaffi från använda flygvapnet mot sitt eget folk.
Socialdemokraterna i Västmanland anser att de förändringar som nu sker i mellanöstern och nordafrika inte är förvånande.
Människors strävan efter frihet, demokrati och mänsklig värdighet går inte att stoppa. USA och EU har låtit kortsiktiga intressen om stabilitet överskugga behovet av demokrati och frihet i främst Nordafrika. Vi vill se ett slut på denna kontraproduktiva politik för att istället främja demokratisering och mänskliga rättigheter. Bara på det sättet kan man nå verklig långsiktig stabilitet.
SOCIALDEMOKRATERNA I VÄSTMANLAND
Detta är en sanning som gäller än idag.
Sverige kan aldrig uppfattas vara neutralt mellan demokrati och diktatur. En svensk utrikesminister ska alltid stå på de förtrycktas sida.
Omsorgen om och försvaret av de mänskliga rättigheterna är en integrerad och central del av den svenska utrikespolitiken. Den ska prägla Sveriges agerande i globala och regionala fora och genomsyrar de bilaterala kontakterna med andra länder.
Utrikesminister Carl Bildts uttalanden om händelserna i Libyen är inte i linje med grunderna i svensk utrikespolitik. Det är mycket allvarligt att Sverige inte uppfattas som ett land som står upp för de mänskliga rättigheterna, utan uppfattas som man jämställer demonstranterna med Khadaffi-regimen vilket är helt oacceptabelt. Situationen i Nordafrika och mellanöstern är komplicerad och eskaleringen av våld i Libyen är oacceptabel, svåra övergrepp på civila utförda av en regim som uppenbarligen inte längre har folkets stöd måste fördömas i skarpast möjliga ordalag.
Sverige ska alltid stå på den sida som främjar frihet, demokrati och jämlikhet. Om detta får det aldrig råda några som helst tvivel.
Socialdemokraterna i Västmanland anser:
- Att den svenska regeringen ska tydligt ta avstånd från Khadaffi och kräva att hans omedelbara avgång.
- Att Sverige ska ta initiativ till att bygga upp beredskap inom EU för att snabbt kunna bistå eventuella övergångsstyren och humanitära insatser i regionen.
- Att Sverige aktivt ska medverka till att FN tar beslut om en flygförbudszon för att stoppa Khadaffi från använda flygvapnet mot sitt eget folk.
Socialdemokraterna i Västmanland anser att de förändringar som nu sker i mellanöstern och nordafrika inte är förvånande.
Människors strävan efter frihet, demokrati och mänsklig värdighet går inte att stoppa. USA och EU har låtit kortsiktiga intressen om stabilitet överskugga behovet av demokrati och frihet i främst Nordafrika. Vi vill se ett slut på denna kontraproduktiva politik för att istället främja demokratisering och mänskliga rättigheter. Bara på det sättet kan man nå verklig långsiktig stabilitet.
SOCIALDEMOKRATERNA I VÄSTMANLAND
2011-02-17
S utrikespolitiska deklaration
Igår var det utrikespolitisk debatt i riksdagen. I samband med den presenterade vi vår alternativa utrikespolitiska deklaration. Den kan du läsa här
Själv talade jag i mitt inlägg om mitt möte med Aung San Suu Kyi i fredags och det budskap hon vill skicka till omvärlden. Mitt anförande kan du se här.
Efter debatten genomförde ett ganska fantastiskt seminarium i riksdagen där Aung San Suu Kyi medverkade per telefon. Det var stort att höra hennes röst,deltagarna fick ställa frågor och fick raka, skärpta och klockrena svar på sina frågor.
Upplyftande minst sagt!
Själv talade jag i mitt inlägg om mitt möte med Aung San Suu Kyi i fredags och det budskap hon vill skicka till omvärlden. Mitt anförande kan du se här.
Efter debatten genomförde ett ganska fantastiskt seminarium i riksdagen där Aung San Suu Kyi medverkade per telefon. Det var stort att höra hennes röst,deltagarna fick ställa frågor och fick raka, skärpta och klockrena svar på sina frågor.
Upplyftande minst sagt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)