Juntan i Burma måste stå till svars för sina brott.

Från: Olle Thorell (S)
Till: utrikesminister Carl Bildt (M)
Prövning av den Burmesiska juntan i den Internationella Brottsmålsdomstolen (ICC)
Omvärlden fördömde Burmas regim efter den bisarra skenrättegången mot demokratiikonen Aung San Suu Kyi. Det är glädjande att EU under det svenska ordförandeskapets ledning har spelat en aktiv roll i fördömandena av rättsövergreppet och för att öka trycket på militärregimen. Men samtidigt rättegången ägt rum i Rangoon har juntan trappat upp övergreppen mot civilbefolkningen i Burmas etniska minoritetsområden. Bara under den senaste månaden beräknas 10 000 ha flytt den framryckande burmesiska militären i Shan-delstaten. Sedan 1948 har ett lågintensivt inbördeskrig utsatt minoritetsfolken för oerhörda lidanden.
Enligt FN har under de senaste 15 åren över 3300 byar bränts ned, civila används som levande minsvepare, civila tvångsrekryteras till militären och tusentals har tvingats till slavarbete. Övertygande bevis visar att våldtäkt används systematiskt för att fördriva och kuva befolkningen. Övergreppen har framförallt drabbat de etniska minoriteterna. Situationen i vissa områden går utan vidare att likna vid situationen i Darfur. Hundratusentals burmeser lever som internflyktingar och miljoner har flytt landet.
Hjälporganisationer utestängs från att bistå humanitärt i de etniska områdena. I Chinstaten i Nordvästra Burma pågår en hungerkatastrof på grund av bambuns återkommande blomning vart 50:e år. Detta hade enkelt kunnat förutses och undvikas med humanitärt bistånd. Men juntan är ointresserad.
Samtidigt misslyckas FN:s försök att skapa dialog med regimen. Sedan 1990 har FN representanter besökt landet i 37 missioner och försökt åstadkomma dialog kring mänskliga rättigheter. Men juntan är ointresserad.
Samtidigt som det internationella samfundet har visat sin goda vilja och initierat en lång rad dialoginitiativ, och samtidigt som regimen har upparbetat allt mer kontakter och handel med omvärlden, har juntan systematiskt utfört MR-brott av en förskräckande omfattning.
Burmas junta vägrar att delta i en dialog och övergreppen fortsätter mot demokratirörelsen och landets etniska minoriteter. Ett logiskt nästa steg att är nu att FN:s säkerhetsråd tar initiativ till att juntans MR-brott granskas i den Internationella Brottsmålsdomstolen. Enligt en färsk rapport från framstående juridiska experter på Harvard Law School, baserad på analyser av FN:s egen dokumentation från Burma, finns goda grunder för att inleda undersökningar om brott mot mänskligheten samt krigsförbrytelser, på samma sätt som säkerhetsrådet agerade i fallen Bosnien, Rwanda och Darfur. FN:s egen rapportör för Burma under åren 2000-2008, Sergio Pinheiro, stöder också initiativet. Likaså Desmond Tutu, liksom parlamentariker i en rad parlament världen över.
Under de kommande två månaderna delar Storbritannien och USA ordförandeskapet i FN:s säkerhetsråd. Efter en rad skarpa uttalanden från brittiskt och amerikanskt håll finns det goda förutsättningar för att bygga upp stöd för en process i säkerhetsrådet, på samma sätt som skedde i fallen Bosnien, Rwanda och Darfur, trots risken för veto från Ryssland och Kina.
Ett sådant initiativ skulle tydligt signalera att generalerna inte kan härja ostört, att omvärlden bryr sig, att deras brott inte kommer att glömmas och att individuellt ansvar för övergreppen kommer att utkrävas. På samma sätt som EU:s riktade sanktioner mot domarna som dömde Aung San Suu Kyi kan processen bidra till att regimens hantlangare tänker till en extra gång före de kränker mänskliga rättigheter. På så sätt bidrar initiativet till ett skapa tvehågsenhet och splittring inom militären. Därigenom stärks också de krafter som vill inleda en dialog om landets framtid.
Om EU ställer sig bakom initiativet skulle det vara en stark signal till Asean att Burma skämmer ut organisationen och att EU inte accepterar att Asean förhåller sig passivt. EU måste sätta kraft bakom sina ambitioner att vara en kraft för mänskliga rättigheter och demokrati!
Stödjer regeringen processen för att ställa de ansvariga till svars i ICC och kommer Sverige som EU:s ordförandeland att arbeta för att ena EU kring ett initiativ i säkerhetsrådet?