Vilket rabalder det blev på debattsidorna när Sveriges Television började sända "Halal-TV". Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår varför det blev sådant väsen. Ta första programmet som exempel: tre tjejer gör ett reportage om klasser och klasskillnader i Sverige – de reser med röda linjens tunnelbana från det fattiga och invandrartäta Botkyrka till det välmående och förhållandevis heterogena Danderyd.
Någon som kommer ihåg att det var detta program handlade om? Knappast. Debatten efteråt har istället handlat om två saker: tre muslimska tjejer med slöja får ett eget TV-program samt detta att greve Hamilton känner sig kränkt för att tjejerna väljer att hälsa på honom med handflatan tryckt mot bröstet istället för att ta i hand.
För det första. Tre tjejer – Cherin, Dalia och Khadiga gör ett analyserande TV-program. Kul idé! Tjejerna har en djup och levande muslimsk tro. Det har de gemensamt med en stor grupp svenskar. Men givetvis representerar de inte alla muslimer i hela Sverige för det. De är inte representanter för några andra än sig själva. Arne Weise representerar väl inte alla kristna i Sverige? Tjejerna i Halal-tv är tre individer som på olika personliga sätt vänder och vrider på ofta invanda tankesätt i Sverige. Liksom Janne Josefsson och Sverker Olofsson gör, i andra populära program.
"Ta seden dit man kommer" är ett uttryck som kommit fram i debatten. Vilken sed?, undrar jag. Jag tror inte att det finns en universell svensk sed. Jag tror att det finns flera olika svenska seder, varav en är att hälsa med handen mot handflatan, och en annan är att ta i hand. Sverige är ett mångkulturellt land. Smaka på ordet: mångkultur. Flera kulturer samtidigt. Detta är Sverige idag. Vi hälsar på flera olika sätt. Tänk efter: hälsar Kalle, Tompa och Fredde på samma sätt som Charlotta von Krusenstjerna? Nej, självklart inte. Carl Hamilton och Cherin, Dalia och Khadiga hälsar inte heller på samma sätt. Är det ett problem? Nej, självklart inte.
Moderaterna lanserade i förra veckan ett "kontrakt" för invandrare. Invandrade ska skriva under att de accepterar "svenska värderingar" och kontraktsbrott ska leda till sanktioner. Hur innehållet ska se ut är oklart. Vad händer om du inte ställer upp på svenska värderingar – kastas du då ut? För mig är en bärande värdering att vårt samhälle är byggt på tolerans och bejakande av mångfald. Ett sådant kontrakt går stick i stäv med just den "svenska" värderingen. Vad moderaterna gör är inget annat än en flört med Sverigedemokraternas väljare, och det upprör mig.
Vad betyder det här med svenska värderingar? Omöjligt och meningslöst att försöka definiera.
Nej, moderaterna har fel. Det finns inte en uppsättning svenska värderingar. Det finns flera, och det är ju det som gör att livet blir intressant och spännande.
Vi har en samling texter som avgör rätt och fel och som skapar ramar vi har att leva inom i vårt land.
Det är lagboken. Den gäller alla.
Om inte lagarna hänger med i samhällsutvecklingen så är det vår uppgift som lagstiftare att ändra dem.
Snart slut på höstterminen i riksdagen. Ett högt tempo så här i slutspurten, med möten, voteringar och ett otal saker som måste hinnas med innan jukluppehållet.
Tänk om man hade samma avslappnade inställning till tillvaron som Findus har på vintrarna. Han sover mest.
2008-12-11
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag håller inte alls med. Ett välfungerande samhälle bygger på en stor grad av gemensamma signaler, en umgängeskodex. Det är smörjoljan som får mänskliga kontakter att löpa med mindre friktion.
Samhället blir trevligare, effektivare och mer harmoniskt.
Folk som tar avstånd från majoritetens seder och bruk skapar onödiga spänningar, irritation och i förlängningen t.o.m. konflikter. De söker aktivt en vi- och de-situation.
Handskakningen är i sig bara en detalj, men en detalj av många, som tillsammans söndrar gemensamhetskänslan.
Jag håller inte bara med Hamilton, utan är till och med imponerad av hans civilkurage. De flesta är för mjäkiga eller fega för att reagera.
Skicka en kommentar