Pinsam prioritering!

Robin Hood – fast tvärtom

Det är intressant att notera hur den moderatledda regeringen väljer att använda det utrymme som skapas då statsfinanserna går bra.
Om man anser sig ha ett utrymme på närmare 5.000.000.000 kr så öppnar sig flera valmöjligheter.
Man skulle kunna satsa på ökade resurser till skolor i särskilt utsatta områden.
Man skulle kunna ge mer resurser till rehabiliteringsinsatser för långtidssjukskrivna.
Man skulle kunna satsa mer pengar på forskning om alternativa energikällor.
Man skulle kunna satsa på att få en fungerande järnvägstrafik i Mälardalen.
Listan kan göras hur lång som helst.
Man skulle kunna göra en mängd saker för att trygga vår gemensamma välfärd. En välfärd som det svenska folket tycker är oerhört viktig.
Men vad väljer man att göra?
Man väljer att ta bort förmögenhetsskatten. Det är inget annat än pinsamt.
De allra rikaste i samhället ska få dela på fem miljarder kronor. De tio rikaste personerna i Sverige får en skattesänkning på ca 15 miljoner kronor var. Är det rättvis fördelning av våra gemensamma resurser?
Är det rättvist när sjukskrivna, arbetslösa och förtidspensionärer samtidigt får betydligt sämre villkor?
Den moderatledda regeringen bedriver en omvänd Robin Hood-politik. Man tar från dem som har det knapert för att ge till dem som redan har det gott ställt.
Vi socialdemokrater anser att det här är en djupt orättvis politik som leder till ökade klyftor och ökade spänningar i samhället.

Robben Island

Avslutningen av konferensen. Senator Eduardo Suplicy, langst till hoger leder en debatt om koorruptionsbekampande. Deltar gor bl.a Hugh Bailey, MP i fr Storbrittanien. En otrolig massa pengar forsvinner i fel fickor, hos korrupta politiker, bankman och sk businessmen. Nigeria ar ett bra exempel. Dar har man sen 70talet fatt oljeinkomster pa upp emot 300 miljarder us dollar. En otroligt stor summa. Vad har hant? Medelinkomsten har sjunkit med mer an 65 procent pa 30 ar! Pengarna har forsnillats. Man kan inte komma fram i utveclingsarbetet i varlden om man inte samtidigt bekampar korruption.

Var pa Robben Island idag. En stark upplevelse aven det. Jag bodde i Sydafrika 79 till 81. Pappa jobbade pa ASEA och jag gick pa Pretoria boys high school. Da var Sydafrika helt segregerad, jag som 13aring hade knappt en susning om vem Nelson Mandela var, och visste inte da att Robben Island, fangelseon utanfor kapstaden ens existerade. Under tonaren vaxte mitt intresse for situationen i Sydafrika och jag kan gott saga att mitt politiska intresse vacktes tack vare mina upplevelser har. Att ha bevittnat ett samhalle som i grunden behandlade folk helt olika utifran hudfarg ar en skakande upplevelse.

Idag fick jag chansen att Se Mandelas cell, prata med en f.d. fange mm. Jag kommer blogga mer om detta framover. Nedan bilder fran dagen:

Salar som njuter i solen i the Waterfront, kapstadens hamnomrade som ar bade en fungerande hamn, ett shoppingcentrum, kulturcenter och allmant valdigt trevligt stalle. Harifran utgick farjan till Robben Island

Farjan ar densamma som fram till slutet av 80talet fraktade politiska fangar till on. Mandela ansags daremot vara for farlig, sa han flogs i helikopter

Kalkbrottet dar fangarna fick arbeta dagarna i anda i stekande sol. Deras syn forstordes av de blandvita vaggarna, men tillats inte bara solglasogon, eftersom de inte horde till uniformen.

Uppkopplingen pa det annars utmarkta hotellet ar fruktansvart langsam. Varje bild tar massor med tid att ladda upp sa jag stoppar har for idag med en bild fran Nelson Mandelas cell. Den var extremt liten. Tre, en avtradeshink, en pall en matskal. That's it! Max tva ggr tva och en halv meter. Den moraliska styrkan som kravdes for att inte knackas under dessa forhallanden i sammanlagt 27 ar i olika celler som denna, gar inte att forsta.

Mona for president!

Idag väljs Mona Sahlin till ny partiordförande för socialdemokraterna. Det är utmärkt. Vi är övertygade om att hon har de förutsättningar som krävs för att vara en strålande ledare för partiet och en kraftfull oppositionsledare gentemot den moderatledda regeringen. Mona Sahlin blir den främsta företrädaren för vårt parti under de kommande åren. Hon har utan tvekan den politiska erfarenhet och bredd som krävs. Hon har varit politiskt aktiv under en lång tid och har lång erfarenhet som riksdagsledamot, statsråd och till och med vice statsminister. Mona har upplevt både med- och motgångar. Det har stärkt henne och gjort henne till den hon är idag.Mona står stadigt förankrad i vår grundläggande ideologi om rättvisa och solidaritet. Hon ser både små och stora och vet att det krävs en fördelningspolitik för att utjämna orättvisor. Hennes djupa engagemang för de utsatta i vårt samhälle har givit henne ett starkt stöd hos breda grupper bland befolkningen. Det är en förutsättning för att bli en bra förgrundsgestalt för partiet. Mona har drivit på arbetet för jämställdhet och jämlikhet i så många år och vi hoppas och tror att hon kommer att fortsätta det arbetet även som partiledare.En politiker som vågar tala öppet och föra diskussioner om kontroversiella frågor väcker ofta starka känslor. Det har också Mona gjort. Hon har klarat av det på ett bra sätt, med stor hjälp av sin vältalighet. Vi ser Monas Sahlins förmåga att driva politisk opinionsbildning och väcka känslor som en styrka. Socialdemokratin behöver inte slätstrukna företrädare, utan fler färgstarka personer. Vi behöver en stark partiledare och det kommer vi att få i Mona. Mona vill inte stå ensam på toppen. Det uppskattar vi. Hon är en modern ledartyp som både entusiasmerar och engagerar. Tuffa år av hårt oppositionsarbete ligger framför oss. Det arbetet måste präglas av en stark gemenskap och det tror vi Mona kan hjälpa till att skapa.Vi socialdemokrater måste våga tänka nytt, vi måste våga utveckla oss. Det handlar inte om nya värderingar, inte heller alltid om ny politik. Det handlar om modet att våga tänka på hur dagens samhälle påverkar vårt parti. Och på hur partiet ska påverka samhället. Den borgerliga regeringen gör allt den kan för att driva igenom ett systemskifte. Det innebär att vi måste föra en hård oppositionspolitik, men det ger oss också möjligheten att formulera en politik för framtiden. En politik där alla ska med. Vi är övertygade om att Mona kommer att leda det arbetet på ett bra sätt. Hon är en visionär som vågar ta diskussioner och föra dialog och det är nödvändigt för vårt parti. Med Mona Sahlin får vi en partiledare som snabbt kan ta över rollen som statsminister, redan innan valet 2010 om så skulle behövas. Hon är modig och med hennes ledarskap är vi säkra på att partiet kommer att utvecklas i rätt riktning. Vi ser med tillförsikt fram mot de kommande åren med henne som partiledare för socialdemokraterna.
Olle Thorell
Sven Erik Osterberg
Margareta Israelsson
Pia Nilsson
Publicerad i VLT idag lordag
Bloggar fran mitt nya hotell i Kapstaden, darfor inga prickar from now on.
Laste Monas tal pa mobilen idag. Rysningar anda hit! Man blir laddad, och lite ledsen att man inte var pa plats for att hora det live. Hmm dar pa slutet hade det behovts prickar ser jag...

Gåshud

En stark upplevelse. Vi fick höra Ahmad Katadra, en legend inom befrielsekampen i Sydafrika, berätta om apartheidtiden. Han var medfånge till Nelson Mandela på Robben Island under 26 år. Jag är inte särskilt blödigt lagd, men jag fick gåshud när jag hörde honom berätta om deras kamp under alla dessa år. Han fick en lång stående ovation efter sitt anförande. Man får hopp som förtroendevald. Världen kan förändras, tingens ordning är inte skriven i sten. Förändring är möjlig. Imorgon ska vi på en visning av fängelseön Robben Island. Det kommer att bli än mer intressant efter att ha hört Ahmad Katadras berättelse.

Bilder fr konferensen

Paul Wolfowitz, chef för världsbanken. (Han hälsade till Carin Jämtin!)



Trevor Samuel finansminister i Sydafrika, en lysande talare och dessutem en rolig prick.

Utsikt från min plats i andrakammaren.

Ingången till det vackra parlamentet, byggt i kolonial stil.

Utsikt från hotellrummet, fint väder 25-27 grader varmt, lite blåsigt men man får stå ut.

Live from Cape town

Framme i Sydafrika. Ett fantastiskt land på många vis. Ett land med otroliga naturresurser, guld och diamanter, ett land som gått från ett omänskligt apartheid-system, till en ”rainbow-nation” där alla folkgrupper är representerade. Fortfarande finns en mångd problem. AIDS–epidemin, inkomstklyftorna och fattigdomen, arbetslösheten är några av de största hindren. Samtidigt så blir jag lycklig av att vara här. Man fylls av hopp. Sydafrika har visat att det går att förändra ett samhälle, och att man kan göra det utan våld. Om man jämför med grannlandet Zimbabwe som på många sätt är väldigt likt Sydafrika så har utvecklingen gått åt motsatt håll. I Zimbabwe är inflationen 1800%(!), arbetslösheten 80%, yttrandefriheten är obefintlig, vita farmare har drivits från sina gårdar, hela jordbrukssektorn ligger i spillror, landet är isolerat och har blivit en så kallad ”failed nation”.
Båda länderna har gott om naturresurser, båda har en liknande historia med rasåtskillnad, brittiskt inflytande och en frihetsrörelse med internationellt stöd. Vad är det då som gjort att utvecklingen blivit så totalt olika?
Svaret är kanske så enkelt som Nelson Mandela och Robert Mugabe. Mandela bringade ett budskap om förlåtelse, förståelse och värdet av mångkultur. Mugabe har sökt konflikter, eldat på motsättningar mellan grupper och resultatet har varit förödande.
Konferensen jag deltar på är intressant. Parlamentariker från 100 länder diskuterar världsbanken, IMF och andra internationella finansiella institutioner.
Stark kritik finns framförallt från utvecklingsländer att världsbanken ställer orimliga krav på mottagarländerna. Man ska privatisera till varje pris bland annat och det finns en uppfattning att världsbanken är alldeles för marknadsliberal och inte tar hänsyn varje lands förutsättningar. Diskussionen är spännande och man lär sig oerhört mycket.

På väg till Kapstaden

Trots en släng av influensen ska jag ge mig iväg till Sydafrika ikväll. En konferens med Parliamentary Network on the World Bank. Fantastiskt spännande dels att få möta 200 parlamentariker från över 100 länder och diskutera hur världen kan hjälpas åt i att minska fattigdomen och verka för en hållbar utveckling. En av de mest intressanta programpunkterna är Nicholas Stern, författare till the Stern Report, som har räknat ut vad det exakt sulle kosta att vända på klimatförändringen.
Dels ser jag fram emot att få se Kapstaden. Jag bodde i Sydafrika 79-81, gick i skola där och har velat åka tillbaka dit sen dess. Konferensen pågår torsdag till söndag men jag stannar på egen bekostnad i tre dagar till och hoppas kunna knyta lite lokala kontakter och se mig omkring i Kapregionen. Om jag kommer åt internet som jag vill, så kommer jag att blogga och lägga in bilder därifrån fortlöpande.
Nu ska jag packa det sista, sen bär det iväg.

Ideologisk utförsäljning är bad business

Här följer en debattartikel som publicerades i vlt häromdagen. Av misstag föll mitt namn bort bland underskrifterna. Självklart står hela länsbänken för s i Västmanland bakom den.
Att sälja ut statliga bolag är en dålig affär helt enkelt.
"De statliga bolagen är en viktig arbetsgivare, då de sysselsätter totalt cirka 190 000 personer runt om i landet. De statliga bolagen är också viktiga för välfärden. Av vinsten under 2005 betalades 26 miljarder kronor in till statskassan som utdelning till ägaren. Förra årets vinst är minst lika stor. Dessa pengar används till allas vår välfärd - sjukvård, skola och omsorg.Förra årets utdelning är större än kostnaden för alla barnbidrag i Sverige under ett års tid, eller hela kostnaden för rättsväsendet, alla poliser och domstolar och fångvården.Nu vill den borgerliga regeringen sälja ut dessa våra gemensamma tillgångar. Högst upp på utförsäljningslistan står Telia Sonera, Nordea, OMX, Vasakronan, SBAB och Vin&Sprit. Men det är bara början. Regeringens mål är att alla företag, som verkar på konkurrensutsatta marknader, ska säljas ut. Frågan är därför inte vilka av statens företag som ska privatiseras, utan i vilken ordning och i vilken takt det sker. Regeringen vill driva igenom privatiseringarna av ideologiska skäl. Man vill att makten hamnar i privata bolag och vinsten i aktieägarnas fickor. Men för vårt land är dessa utförsäljningar ett stort hot mot finansieringen av vår framtida välfärd. Många av jobben riskerar att flyttas ut ur landet och vi förlorar dessutom möjligheten att styra viktiga samhällssektorer, när vi inte längre äger dessa bolag.Framför allt är utförsäljningarna en usel affär för skattebetalarna. Den officiella förklaringen till försäljningen är, att regeringen vill betala av på statsskulden. Det innebär minskade räntekostnader för staten med ungefär fem miljarder kronor per år. Men samtidigt förlorar staten betydligt mer i utdelning från de statliga bolagen. Från de nu aktuella bolagen beräknas staten i år få in 16 miljarder i utdelning. Med 5 miljarder i minskade räntekostnader blir försäljningen en förlust på 11 miljarder bara under detta år. Inte direkt någon lysande affär, kan man säga.Försäljningarna får återverkningar i våra plånböcker också på annat sätt. SBAB till exempel har haft en viktig roll som prispressare på bolånemarknaden, varför privatisering av bolaget kan leda till högre boendekostnader. Det verkar vara viktigare för regeringen att göra saker fort än att göra det rätt. Man kan inte ha gjort särskilt djupa analyser av konsekvenserna, vilket försäljningsnettot visar. Man verkar inte heller bry sig om att viktiga jobb hotas och att sämre konkurrens leder till ökade kostnader för det svenska folket. Det är ideologin som vägleder beslutet. Ideologisk blindhet i detta fall."

Vecka på vift

En kort rapport från veckan som gått. Söndag kväll reste jag till Rom för att delta i EMPA-möte om bl.a migration. Det var intressant, även om jag inte kunde delta på hela mötet. En minister med ansvar för emigrationsfrågor från Marocko var där för att berätta om hur de ser på problemet med flyktingströmmar. Ett gemensamt Euromed-universitet diskuterades. Hade inte mycket tid för sightseeing på ett dygn, men det lilla jag hann se av Rom var tjusigt. Märkligt litet centrum, där moderna byggnader och kontor samsas med uråldriga ruiner och tempel. Måste åka tillbaka dit och turista nån gång.
Sen gick resan vidare till Haag i Nederländerna. Där träffades unga parlamentariker från Europa och Asien för tre dagar av diskussioner och erfarenhetsutbyte. Jag hamnade i en grupp som diskuterade migration och integration. Det har verkligen varit givande att få umgås med kollegor från andra parlament. Att bygga personliga relationer och få en direkt kontakt är helt avgörande för att kunna komma överens om saker internationellt. Jag har fått lära mig mycket om de olika ländernas situation. Visitkort i massor har växlats, och jag är övertygad om att jag kommer att kunna dra nytta av kontakterna jag fått här i fram tiden. I slutet av veckan kommer bilder och mer därifrån.