Win Min är forskare, exilburmes, en av alla de studenter som flydde Burma efter den stora massakern 1988, där tusentals demonstranter sköts ner av militären.
Han är politiskt aktiv, och används flitigt som expert då han är specialiserad på militären i Burma. Han har otroligt stor kunskap om hur militären arbetar, hur de är organiserade, har en djup inblick i hur de resonerar. Vårt samtal handlade förstås om detta och jag bad honom ge mig ett värst- och ett bästa fall scenario.
Det värsta fallet är om saker bara fortsätter som de är nu. Stenhård militärregim som tystar oppositionen brutalt, en omvärld som i och för sig kanske bryr sig, men inte förmår enas omkring en gemensam strategi. Inom militären finns i och för sig mer liberala krafter, men de är ändå för svaga och inte tillräckligt högt i rang för att kunna avsätta det ledande skiktet. Även om de är mer liberala så innebär det inte i sig att de därmed är fullblodsdemokrater . Indoktrinering sedan barnsben, ekonomiska egenintressen och makthunger är faktorer som gör att läget förblir som det är inom militären.
Så det värsta fallet är det nuvarande.
I bästa fall så kommer regimen att tvingas avgå och inleda samtal om ett demokratiskt Burma. Samtal där alla grupper inkluderas, där militären tillåts en acceptabel sorti, kanske någon form av sanningskommission á la Sydafrika, och i slutänden en federal stat med demokratiska val och en folkvald regering. Vägen dit är lång, men inte alls omöjlig. Om folket till slut gör ett nytt "uppror" som det vi såg 98, och alla går man ur huse, så kan det vara gnistan som sätter igång den processen. Men för tillfället så är rädslan större än ilskan hós gemene man. Vi talade länge om den balansen mellan rädsla och ilska. Om folks ilska och hat mot regimen ökar i tillräcklig grad så kommer saker att hända, men på motsvarande vis; om rädslan minskar och ilskan fortfarande är kvar i samma grad så kommer även det att göra att gemene man agerar.
Win Min kommer jag definitivt att fortsätta ha kontakt med, och vi talade också om att tillsammans författa en artikel för svensk press om hur Europa kan öka sitt tryck på juntan.
Juntan agerar inte alltid helt logiskt, minst sagt. Ett exempel är hur man häromåret beslöt att inrätta en ny huvudstad mitt ute i ingenstans. Mycket av inspirationen till detta fick man av astrologer och numerologer som man tar väldigt mycket på allvar.
Ett annat om möjligt sjukare exempel är hur man 1987 plötsligt beslöt att ogiltigförklara vissa sedlar. Sedlar med värdena 35 och 70 (hur man nu kan ha sedlar i de valörerna är iofs också en gåta) blev över en natt värdelösa. Istället infördes sedlar i valörerna 45 och 90. Folk förlorade förstås en massa pengar, vissa allt de ägde. Anledningen till bytet var att den ledande genaralens turnummer är 9, och både 45 och 90 är ju mycket mer delbara med 9!
Ju mer man lär sig om saker, desto mer frågor får man, eller hur?
Peter Halford, spindel i nätet och orädd mopedist.