Fråga till och svar från Carl Bildt

Jag har skrivit en fråga till Carl Bildt om utvecklingen i Burma och fått svar. Läs nedan:
Skriftlig fråga till utrikesminister Carl Bildt

Utvecklingen i Burma den senaste tiden ger skäl till stark oro.
Socialdemokraterna har sedan många år varit aktiva i att stödja den burmesiska oppositionen, bland annat genom att Palmecentret på olika sätt har stött den exilregering som bildades 1990.
Flera gånger har den samlats till överläggningar i Sverige. Exilregeringen har dock varit helt dominerad av män och därför har Palmecentret också gett stöd, genom EBO (Euro Burma Office), till Women´s League of Burma, som arbetar för att så många kvinnor som möjligt ska bli aktiva i det politiska arbetet. Även ungdomar i exil behöver utbildning för att delta i politiken. Ett projekt med detta som mål genomförs av S-studenter genom Burma Relief Center.
Palmecentret har under lång tid stött radiostationen Democratic Voice of Burma som dagligen sänder nyhetsprogram och kulturprogram till Burma på burmesiska men även på några minoritetsspråk.
Förtrycket mot befolkningen i Burma är omfattande och brott mot grundläggande mänskliga rättigheter är väl dokumenterade. Minsta opposition mot regimen ger långvariga fängelsestraff, något som drabbat tiotusentals människor. Pressfrihet och yttrandefrihet existerar inte, censuren är allomfattande. Det civila samhället är av förklarliga skäl mycket svagt.
Ekonomin har körts allt djupare i botten under mer än 40 års vanstyre. Regimens inkomster från produktion av narkotika utgör en stor del av de nationella ekonomiska resurserna.
Tvångsarbete är vanligt förekommande. FN-organet ILO har fördömt tvångsarbetet, som de beräknar omfatta 800 000 burmeser. Minderåriga har dessutom tvångsrekryterats till kriget mot minoritetsfolken.
Möjligheterna till utbildning och hälsovård är begränsade och erbjuds i stort sett endast till personer med anknytning till regimen. En stor del av befolkningen är hiv-positiv. Exakta siffror är osäkra, eftersom ytterst få hjälporganisationer har tillträde till landet. Inget görs för att stoppa smittan, som sprids snabbt på grund av användningen av droger.
Eftersom militärregimen inte tillåter demokratiarbete inom Burma sker huvuddelen av arbetet i angränsande länder. En stor del av befolkningen lever i flyktingläger eller illegalt, främst i Thailand, men också i Indien och Bangladesh.
Vid de samtal om konstitutionen som initierats av regimen har motparten inte getts möjligheter att påverka de utformade texterna. NLD deltar inte och endast en begränsad del av minoritetsnationaliteterna har bjudits in till överläggningarna, som sker helt slutet.
Fredliga demonstration, ledda av munkar och nunnor, har vuxit i styrka och spridits över landet.
Från att ha varit protester mot stigande bränslekostnader har nu krav på politiska reformer blivit huvudsaken.
Militärjuntan har i allt mer hotfulla ordalag varnat demonstranterna för vad som kan komma att hända ifall demonstrationerna inte upphör. Risken för ett våldsamt ingripande av regimen verkar överhängande.

Jag undrar vilka mått och steg utrikesministern avser att vidta för att sätta press på den burmesiska regimen, så att de inleder en dialog med såväl den politiska opposition som minoritetsgrupperna?
Olle Thorell (s)


Svar på fråga 2007/08:22 av Olle Thorell (s) Utvecklingen i Burma

Olle Thorell har frågat mig vilka initiativ jag avser vidta för att sätta press på den burmesiska regimen, så att den inleder en dialog med såväl den politiska oppositionen som med minoritetsgrupperna.

Jag har såväl tagit, som varit delaktig i ett flertal initiativ under de gångna veckorna som rör Burma. När militärregimen slog ned de fredliga demonstrationerna i landet med våld, lät de internationella reaktionerna inte vänta på sig. En lång rad länder och grupper av länder, däribland Sverige, EU och FN, har uttalat sig kraftfullt mot regimens övervåld och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Själv gjorde jag ett första uttalande den 24 augusti. Utöver det politiska stöd som Sverige ger den burmesiska demokratirörelsen, bistår vi också det burmesiska folket med humanitär hjälp.

Vid en specialsession den 2 oktober i FN:s MR-råd, fördömdes, vilket jag starkt välkomnar, de senaste veckornas grova MR-kränkningar.

Burmas grannländer har en viktig roll att spela i ansträngningarna att få till stånd en verklig politisk dialog. Det är därför glädjande att övriga ASEAN-länder nu på ett mycket tydligt sätt tagit avstånd från juntans våldsutövning och manat till dialog. Det är ett stort steg framåt när det gäller att uppnå en enad front. Sverige stödjer också aktivt de ansträng­ningar som görs, inom bland annat FN, för att förmå Kina och Indien, att på ett konstruktivt sätt engagera sig i situationen.

Samtidigt får vi konstatera att det behövs en förnyelse av den inter­nationella politik som hittills förts utan resultat. Påtryckningarna har inte räckt för att vända utvecklingen i Burma. Regeringen kommer att noga beakta utvärderingen av FN-sändebudet Ibrahim Gambaris möten i
Burma inför kommande diskussioner om EU:s samlade agerande gentemot Burma.
Stockholm den 3 oktober 2007
Carl Bildt