Jubileum och turnéliv

Gratulationskram! Ivan Arancibia Silva och Christina Waster Jansson.

I helgen firade Surahammars Arbetarekommun ett hundra år, vi firade som sig bör med en fest, med tal och gratulationer, middag och dans.
Vi hade trevligt, och det var skönt att ta en break från valrörelsen och unmgås med goda vänner.
Annars så är jag ute på turné i länet med andra kandidater från landstinget och riksdagen. Vi besöker arbetsplatser, valstugor och bostadsområden. Det är riktigt roligt, men intensivt och stressigt. Jag tror hursomhelst på det personliga mötet som den bästa kampanjmetoden, bättre än glassiga broschyrer och dyra kampanjer.
Nedan följer lite bilder från festligheterna och mitt inledningsanförande, så ni som inte var där får leva er in i vad ni missade.

Glada middagsgäster i samspråk

Vår egen minister med Uno och Maj Williamsson

"Välkomna till Surahammars arbetarekommuns 100-års jubileumsfirande!
Det kommer på mig som ordförande att säga några ord som inledning…
Vi är samlade här av två skäl egentligen.
För det första så firar vi att för hundra år sen idag så bildades arbetarekommunen här i Sura.
För det andra så passar vi på att träffas och ha trevligt i goda vänners lag. Vi är mitt inne i en valrörelse och det passar utmärkt att ha en fest så vi får vila lite från debatter och torgmöten, rosutdelningar och partiledarutfrågningar. Ikväll ska vi bara ha trevligt och känna gemenskapen som finns i vårt parti.
Låt mig först säga något om partiets historia här i Surahammar. Och då kan jag återknyta till det jag sa om gemenskapen. Den vänskap och gemenskap som vi känner här idag är något som jag tror har gått som en röd tråd genom det senaste seklet. Om man inte känner att det är roligt att umgås med varandra skulle det vara omöjligt att bedriva nån slags politisk verksamhet. Vårt parti står för rättvisa och solidaritet, och den visar vi inte bara i sakpolitiken utan också i umgänget med varandra. Så är det idag och så har det varit de senaste hundra åren. Visst har det funnits konflikter och heta diskussioner genom åren, vi kommer inte alltid överens, men vi visar respekt för varandra och uppskattar varandras sällskap.
Jag har tack vare Kerstin Nyhlens grävande kommit över protokollet från det första sammanträdet då arbetarekommunen bildades, söndagen den 26:e augusti 1906.
Jag citerar:
”§ 1. Till mötets ordförande valdes Oskar Olausson och till mötessekreterare Carl Lönner.

§ 2. Diskussion öfver frågan, ” Är det en af behofvet påkallat att bilda en arbetarekommun här på platsen?”
Efter kort diskussion beslöt mötet bildande af Arbetarekommun, och valdes en interimstyrelse af 5 personer: Granborg, F. Andersson, C Isaksson, Gustaf Karlsson och Carl Lönner.

§ 4. Herr Weidenhaug tackade mötet för beslutet som blef, samt önskade Arbetarekommunen framgång.

§ 5. Mötet afslöts kl 5 em. med afsjungande af Arbetets söner.”

Namnen som finns i protokollet har kanske fallit i glömska, men arbetarekommunen och idéerna om jämlikhet, rättvisa och broderskap finns kvar.
Man undrar om de då visste vad de hade satt igång. Partiet bildades ju av fackligt aktiva arbetare som ville vara med och påverka politiken.
På den tiden var Sverige ett fattigt, odemokratiskt land. Det fanns inte kvinnlig rösträtt, principen en man en röst fanns inte heller, din förmögenhet avgjorde hur många röster du hade och många saknade rösträtt över huvud taget.
Det skulle dröja 15 år innan rösträtten gällde alla. Skotten i Ådalen låg 25 år fram i tiden. Det skulle dröja 13 år innan 8 timmars arbetsdag blev lag och nästan trettio år innan folktandvård, två veckors semester och arbetslöshetsförsäkring genomfördes.
Kampen för dessa och andra reformer pågick i Surahammar på samma sätt som i övriga landet.
Ett exempel på hur det kunde gå till i det lilla formatet kan jag hämta från protokollet den 14 december 1906:
Jag citerar:
”§ 3. Inlämnades en fråga om att få bort att barnen skola städa i skollokalerna.
Nylund föreslog att man skulle framställa en begäran till skolrådet att anställa en städerska vid skolorna samt att välja en kommitté som samlar in namn under en skrivelse i ovannämnda syfte. Nylunds förslag bifölls.”

I protokoll ett år senare kan man hitta att denna fråga hade löst sig och att en städerska hade anställts.
Och så där är det ju i kommunpolitiken. Vi kan ibland tycka att de frågor som vi håller på med inte är av så stor vikt och att de inte är så ideologiska. Men vi ska komma ihåg att det arbete vi gör i vardagen är en del av ett större sammanhang och att vår ideologi går igen i det mesta vi håller på med. Redan 1906 arbetade vi socialdemokrater för ett Surahammar för barnens skull!
Per Albins tanke om ett folkhem, visade på en vision som gjorde att vi kunde växa oss starka och få makten att forma samhället. När Per Albin var på besök i Surahammar på fyrtiotalet menade han att vi här hade kommit långt i folkhemsbygget. Han menade att Sura kunde stå modell för resten av landet.
På drygt ett halvt sekel lyckades arbetarrörelsen omdana Sverige från ett fattigt klassamhälle till ett välfärdssamhälle utan motsvarighet i världen. Det är en prestation som gör en ödmjuk och inte så lite stolt att få höra till den rörelsen och förvalta det arvet.
För det är det vi gör, vi förvaltar ett arv.
Frågorna som vi diskuterar ändras vartefter världen förändras, men våra värderingar är tidlösa.
Jämlikhet, rättvisa och solidaritet är grundbulten i vår ideologi. Det är de värderingarna vi bygger våra beslut på när vi bygger framtiden tillsammans.
Och det är ju som vi brukar säga:
Framtiden blir inte till av en slump.
Den skapar vi här och nu tillsammans.
De beslut vi fattar i dag kan få genklang om hundra år. Precis som det beslut som Olausson, Lönner och de andra fattade för exakt hundra år sedan.
Och då som nu så står våra värderingar starka. Det är det som vi visar i den valrörelse som nu är igång. Allt hänger ihop och alla ska med, så enkelt är det! "