Inlägg
Jag talade på förstamaj-firandet i Skinnskatteberg idag, rätt mycket folk på torget i länets minsta kommun, ca 80 fick jag det till. Låter inte så mycket, men i procent av befolkningen skulle det motsvara typ 18000 i Stockholm, så det var ju riktigt bra.
Talet följer nedan:
Kamrater, mötesdeltagare!
Jag var här och talade för tre år sen 2006. Tänk vad mycket som har hänt sen dess.
Då var det valår och vi hade en socialdemokratisk regering, arbetslöheten var på väg ner, och högkonjunkturen i hela världen närmade sig sin topp.
Nu har vi en moderatstyrd regering, världen befinner sig i en djup lågkonjunktur som slår skoningslöst mot inte minst våra små kommuner här i Västmanland.
Det som började som en bankkris i USA har blivit till en jobbkris, och en otrygghetskris som på ett eller annat sätt påverkar oss alla.
Jag hade tänkt tala om två saker idag. Först om läget som vi befinner oss i, sedan tänkte jag säga något om våra förslag för att skapa jobb och investera oss genom krisen.
Kamrater!
Sverige står mitt uppe i en jobbkris. Vi är på väg mott massarbetslöshet. Nästa år kan arbetslöheten ligga på 12-13%! Var fjärde metallare är varslad, kommuner och landsting står inför en varselvåg som hotar kvaliteten på välfärden. Var fjärde ungdom under 25 år är arbetslös. Samtidigt står en halv miljon löntagare utanför a-kassan. En a-kassa som regeringen har gjort hälften så bra och dubbelt så dyr. Nästa år beräknas en halv miljon människor i vårt land stå utan arbete.
Vad gör regeringen då? Den här borgerliga regeringen som gick till val på att skapa riktiga jobb. Moderater som kallade sig för det nya arbetarpartiet! Vad har de för plan? Vilken strategi har de tänkt ut?
Ingen plan alls menar jag! Strategin är att sitta still i båten. Hålla sig fast i relingen och skylla på att det stormar i världsekonomin. Littorin säger att 2009 är ett skitår, Borg säger att det är vargavinter. Deras lösning är den vanliga moderata lösningen., Sänkta skatter. Mest för de som tjänar mest. Nu mitt i den djupaste lågkonjunktur är deras recept samma som på toppen av högkonjunkturen. Sänkta skatter. Mest till de som tjänar mest.
Vad som behövs nu är rejäla investeringar i utbildning och välfärd, infrastruktur och ny grön teknik. Inte gammaldags högerpolitik vars enda svar på allting är avregleringar och skattesänkningar.
I övrigt så ägnar de sig bara åt att kommentera och oroa sig över världsläget.
Det duger inte kamrater. En regering har man för att regera – inte kommentera!
Det är klart att krisen i världsekonomin inte kan skyllas på borgarna. Det gör vi inte heller. Men vi menar att det är varje regerings ansvar att göra så mycket den kan för att dämpa effekterna av krisen. Att investera i människors kompetens, och göra statliga satsningar på infrastruktur, utbildning och se till att det finns en dräglig trygghet för de som hamnar i arbetslöshet.
Regeringen menar att sådana satsningar är för dyra, man har inte råd helt enkelt. Men politik handlar om att välja och prioritera. Och Reinfeldt, Maud Olofsson, Hägglund och Björklund, de har minsann prioriterat. De har haft råd att sänka skatterna med 80 miljarder kronor. 15 miljarder i år, nu för lånade pengar!
Regeringen menar att det inte finns så mycket att göra, det är bara att klamra sig fast i relingen och vänta på att det ska sluta blåsa.
Det duger inte. Vi socialdemokrater vill hissa seglen istället, ta tag i rodret och se till att göra det vi kan för att klara oss ur stormen. Se till att vi står väl rustade när konjunkturen vänder, för det kommer den att göra, förr eller senare.
Jag skulle kunna ägna hela mitt tal åt att kritisera borgarna för deras orättfärdiga, omoderna och faktiskt osmarta politik. Men det tänker jag inte göra. Istället vill jag tala om vårt alternativ, våra förslag och vår syn på människan.
Vi tror på människan, vi tror att alla vill ha ett arbete. Vi tror inte att hungriga vargar jagar bäst, utan vi inser att trygghet och minskade klyftor i ett samhälle är bra för alla. Det är bra inte bara utifrån nåt slags rättvisepatos, det är också bra krasst ekonomiskt. För att hålla konsumtionen uppe under dåliga tider så är det dumt att urholka trygghetssystemen. Om arbetstagare är livrädda att förlora sina jobb för att tryggheten är så bedrövlig, så skapar det en stel arbetsmarknad där otrygga arbetare inte vågar byta karriär eller satsa på något nytt.
Kamrater - Vi sätter jobben först! Här är en del av våra förslag:
· Vi vill reparera a-kassan som regeringen har förstört.
· Vi vill investera i välfärden, genom kraftigt ökade resurser till kommuner och landsting redan i år.
· Vi vill investera i småföretagen genom sänkta arbetsgivaravgifter, för det är där de nya jobben kommer att växa fram.
· Vi vill göra kraftfulla klimatinvsteringar, i modern grön teknik. Teknik som skapar nya jobb, nya exportframgångar och ett mer hållbart samhälle.
· Vi vill investera i byggsektorn genom ett omfattande ROT-program, och tidigarelägga infrastruktursatsningar.
· Vi vill avskaffa straffskatten för pensionärer, i ett första steg med 2700 kronor om året.
· Vi vill satsa på kvalificerad yrkesutbildning och fler platser på Komvux och högskolan. För det är genom kunskap vi ska konkurrera, inte genom låga skatter och låga löner!
Det här är några av alla förslag som vi har, jag skulle kunna göra listan mycket längre, men låt mig säga, till de som påstår att vi inte har egen politik att komma med - att vi på varje politikområde har en politik och skarpa förslag. Det finns ett alternativ till den passiva, orättvisa politik som förs! Det alternativet står här idag!
Låt mig också säga något om det kommande EU-valet. Den 7 juni går vi till val. Många rapporter talar om ett ointresse för EU-valet, valdeltagandet väntas bli lågt och kunskapen om valet är litet. Det låter ibland som att väljare tycker att EU-valet är nån slags kunskapstävling om EU:s institutioner, att man måste ha stenkoll på hur EU är organiserat för att bry sig om att gå och rösta. SÅ är det inte! EU-valet handlar om samma saker som riksdagsvalet. Vill vi ha ett rött eller blått Europa? Vill vi ha socialdemokrater i europaparlamentet som kämpar för fackliga rättigheter och rätten att teckna kollektivavtal, eller vill vi ha moderater som Gunnar Hökmark där som i princip alltid ställer sig på storföretagens och marknadens sida? Vill vi ha socialdemokrater där som kämpar för investeringar i nya gröna jobb eller vill vi ha borgare där som tycker att skattesänkningar är viktigare. EU-valet handlar om samma värderingar och ideologiska vägval som här hemma. Så jag vill uppmana alla att gå och rösta i EU-valet! Och berätta för alla ni känner vad viktigt det är och att det handlar om vardagsfrågor och ideologi, inte om ja eller nej till EU eller vem som vet mest om hur EU är organiserat. EU-valet är också ett sätt för oss att visa att vi minsann inte är slagna, att vi är en kraft att räkna med och att regeringen Reinfeldt kan räkna med en rejäl match i valet 2010!
Jag skulle också vilja säga något om läget i partiet och de utmaningar vi står inför. Opinionsläget kunde vara bättre, och den borgerliga pressen ivrigt påhejad diverse proffstyckare och PR-folk framförallt i Stockholmstrakten älskar att måla upp bilden av en arbetarrörelse i kris. Jag skulle vilja bidra med en annan bild. Visst – vi förlorade valet. Vi fick sparken av svenska folket. Vi fick en hemläxa att komma med nya förslag och ny politik. Vi har tagit vår läxa på allvar. Vi har haft rådslag som engagerat hundratusentals människor, och vi har nya vassa förslag.
Vi har valt en ny partiledare som står för ett nytt ledarskap. Mona Sahlin sätter laget före jaget och vill öppna upp partiet för fler grupper i samhället. Hon står för ett lyssnande ledarskap och dialog framför monolog, att släppa fram många talespersoner istället för få. Helt enkelt ett modernt ledarskap. Det är precis det som partiet ville ha, men nu när vi fått det så finns det röster som höjs om att nån måste peka med hela handen, nån måste berätta vad vi ska tycka och så vidare. Struntprat menar jag!
Vårt parti är alla partiets medlemmar. Varje medlem har ett ansvar att bidra till sammanhållningen i partiet. De i rörelsen som ägnar sin mesta tid åt att klaga på partiledningen och organisationen kanske hellre borde rikta udden mot vår verkliga motsåndare – den moderatledda regeringen. För om inte vi som är socialdemokrater talar väl om partiet, vem kommer då att göra det?
Vi har förlorat ett val, men vi har inte förlorat vår själ. Vi står fortfarande för solidaritet, full sysselsättning och ett samhälle där varje individ är fri att förverkliga sina livsdrömmar. Vi står fortfarande för arbetstagarnas rättigheter, fackliga rättigheter och för den svenska modellen på arbetsmarknaden. En del säger att de inte känner igen sig i partiet. Då undrar jag var de har lagt sina glasögon, för våra värderingar är desamma. Det är solidaritetstanken och tron på varje individs inneboende kraft och möjligheter som är grundbulten i vår ideologi, och den ändras inte över tid. Men världen förändras, medborgarnas drömmar och livsmål förändras. Och då måste också våra verktyg förändras.
Opinionsläget kunde som sagt vara muntrare, men jag är ändå hoppfull. Kom ihåg att i princip varenda mätning sedan valet, utom någon enstaka de sista veckorna, visar på maktskifte 2010. Jag är övertygad om att valet kommer att bli jämnt. Det kommer att bli en rysare. Vi går för första gången till val ihop med miljöparitet och vänstern, jag är övertygad om att vara en fördel, inte minst bland yngre väljare.
Men många frågetecken finns. Kommer Sverigedemokraterna att lyckas med sin högerpopulism och skrämselpropaganda. Om arbetslösheten ligger på 12-13% så kanske deras främlingsfientliga budskap går hem hos fler. Vi på den rödgröna sidan har klart deklarerat att vi aldrig någonsin kommer att bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna. Reinfeldt har konsekvent vägrat lämna besked. Den frågan måste vi fortsätta att ställa, och kräva besked.
Moderaternas stödpartier, (Hangarounds) kan inte heller vara säkra på att komma in i riksdagen, KD hänger på gärdesgården, och trots (eller kanske tack vare) Maud Olofssons ”energiska” ledarskap så lever centern också farligt. Valet är ovisst, det kommer att bli jämnt och spännande.
Allt vi kan göra kamrater det är att tillsammans skapa så bra socialdemokratisk politik som vi kan. Sen går vi till val tillsammans med våra samarbetspartier och ber om väljarnas förtroende.
Det är en lång resa kvar, vi kommer att stöta på hinder på vägen, och det enda sättet att göra det på det är att göra det många tillsammans, genom hårt arbete, genom att ta debatten och berätta om vårt alternativ.
Så vi kan väl komma överens här i vårsolen på torget i Skinnskatteberg att den första maj 2009, det var dagen då vi satte igång vårt återtåg.
Vi har några veckor på oss innan EU-valet, och vi har ett drygt år bara till riksdagsvalet. Så låt oss använda den tiden till att tala väl om partiet och varandra, låt oss berätta om den passiva och orättvisa högerregeringen, låt oss ägna tid åt att berätta om våra förslag.
Och slutligen låt oss under hela resan vara trygga i förvissningen om att våra värderingar om jämlikhet och solidaritet är beständiga och livskraftiga.
Det är de som kommer att leda oss till valseger i EU-valet och i valet september 2010 .
Tack för att jag fick komma och tala, och tack för ordet!
Jag var här och talade för tre år sen 2006. Tänk vad mycket som har hänt sen dess.
Då var det valår och vi hade en socialdemokratisk regering, arbetslöheten var på väg ner, och högkonjunkturen i hela världen närmade sig sin topp.
Nu har vi en moderatstyrd regering, världen befinner sig i en djup lågkonjunktur som slår skoningslöst mot inte minst våra små kommuner här i Västmanland.
Det som började som en bankkris i USA har blivit till en jobbkris, och en otrygghetskris som på ett eller annat sätt påverkar oss alla.
Jag hade tänkt tala om två saker idag. Först om läget som vi befinner oss i, sedan tänkte jag säga något om våra förslag för att skapa jobb och investera oss genom krisen.
Kamrater!
Sverige står mitt uppe i en jobbkris. Vi är på väg mott massarbetslöshet. Nästa år kan arbetslöheten ligga på 12-13%! Var fjärde metallare är varslad, kommuner och landsting står inför en varselvåg som hotar kvaliteten på välfärden. Var fjärde ungdom under 25 år är arbetslös. Samtidigt står en halv miljon löntagare utanför a-kassan. En a-kassa som regeringen har gjort hälften så bra och dubbelt så dyr. Nästa år beräknas en halv miljon människor i vårt land stå utan arbete.
Vad gör regeringen då? Den här borgerliga regeringen som gick till val på att skapa riktiga jobb. Moderater som kallade sig för det nya arbetarpartiet! Vad har de för plan? Vilken strategi har de tänkt ut?
Ingen plan alls menar jag! Strategin är att sitta still i båten. Hålla sig fast i relingen och skylla på att det stormar i världsekonomin. Littorin säger att 2009 är ett skitår, Borg säger att det är vargavinter. Deras lösning är den vanliga moderata lösningen., Sänkta skatter. Mest för de som tjänar mest. Nu mitt i den djupaste lågkonjunktur är deras recept samma som på toppen av högkonjunkturen. Sänkta skatter. Mest till de som tjänar mest.
Vad som behövs nu är rejäla investeringar i utbildning och välfärd, infrastruktur och ny grön teknik. Inte gammaldags högerpolitik vars enda svar på allting är avregleringar och skattesänkningar.
I övrigt så ägnar de sig bara åt att kommentera och oroa sig över världsläget.
Det duger inte kamrater. En regering har man för att regera – inte kommentera!
Det är klart att krisen i världsekonomin inte kan skyllas på borgarna. Det gör vi inte heller. Men vi menar att det är varje regerings ansvar att göra så mycket den kan för att dämpa effekterna av krisen. Att investera i människors kompetens, och göra statliga satsningar på infrastruktur, utbildning och se till att det finns en dräglig trygghet för de som hamnar i arbetslöshet.
Regeringen menar att sådana satsningar är för dyra, man har inte råd helt enkelt. Men politik handlar om att välja och prioritera. Och Reinfeldt, Maud Olofsson, Hägglund och Björklund, de har minsann prioriterat. De har haft råd att sänka skatterna med 80 miljarder kronor. 15 miljarder i år, nu för lånade pengar!
Regeringen menar att det inte finns så mycket att göra, det är bara att klamra sig fast i relingen och vänta på att det ska sluta blåsa.
Det duger inte. Vi socialdemokrater vill hissa seglen istället, ta tag i rodret och se till att göra det vi kan för att klara oss ur stormen. Se till att vi står väl rustade när konjunkturen vänder, för det kommer den att göra, förr eller senare.
Jag skulle kunna ägna hela mitt tal åt att kritisera borgarna för deras orättfärdiga, omoderna och faktiskt osmarta politik. Men det tänker jag inte göra. Istället vill jag tala om vårt alternativ, våra förslag och vår syn på människan.
Vi tror på människan, vi tror att alla vill ha ett arbete. Vi tror inte att hungriga vargar jagar bäst, utan vi inser att trygghet och minskade klyftor i ett samhälle är bra för alla. Det är bra inte bara utifrån nåt slags rättvisepatos, det är också bra krasst ekonomiskt. För att hålla konsumtionen uppe under dåliga tider så är det dumt att urholka trygghetssystemen. Om arbetstagare är livrädda att förlora sina jobb för att tryggheten är så bedrövlig, så skapar det en stel arbetsmarknad där otrygga arbetare inte vågar byta karriär eller satsa på något nytt.
Kamrater - Vi sätter jobben först! Här är en del av våra förslag:
· Vi vill reparera a-kassan som regeringen har förstört.
· Vi vill investera i välfärden, genom kraftigt ökade resurser till kommuner och landsting redan i år.
· Vi vill investera i småföretagen genom sänkta arbetsgivaravgifter, för det är där de nya jobben kommer att växa fram.
· Vi vill göra kraftfulla klimatinvsteringar, i modern grön teknik. Teknik som skapar nya jobb, nya exportframgångar och ett mer hållbart samhälle.
· Vi vill investera i byggsektorn genom ett omfattande ROT-program, och tidigarelägga infrastruktursatsningar.
· Vi vill avskaffa straffskatten för pensionärer, i ett första steg med 2700 kronor om året.
· Vi vill satsa på kvalificerad yrkesutbildning och fler platser på Komvux och högskolan. För det är genom kunskap vi ska konkurrera, inte genom låga skatter och låga löner!
Det här är några av alla förslag som vi har, jag skulle kunna göra listan mycket längre, men låt mig säga, till de som påstår att vi inte har egen politik att komma med - att vi på varje politikområde har en politik och skarpa förslag. Det finns ett alternativ till den passiva, orättvisa politik som förs! Det alternativet står här idag!
Låt mig också säga något om det kommande EU-valet. Den 7 juni går vi till val. Många rapporter talar om ett ointresse för EU-valet, valdeltagandet väntas bli lågt och kunskapen om valet är litet. Det låter ibland som att väljare tycker att EU-valet är nån slags kunskapstävling om EU:s institutioner, att man måste ha stenkoll på hur EU är organiserat för att bry sig om att gå och rösta. SÅ är det inte! EU-valet handlar om samma saker som riksdagsvalet. Vill vi ha ett rött eller blått Europa? Vill vi ha socialdemokrater i europaparlamentet som kämpar för fackliga rättigheter och rätten att teckna kollektivavtal, eller vill vi ha moderater som Gunnar Hökmark där som i princip alltid ställer sig på storföretagens och marknadens sida? Vill vi ha socialdemokrater där som kämpar för investeringar i nya gröna jobb eller vill vi ha borgare där som tycker att skattesänkningar är viktigare. EU-valet handlar om samma värderingar och ideologiska vägval som här hemma. Så jag vill uppmana alla att gå och rösta i EU-valet! Och berätta för alla ni känner vad viktigt det är och att det handlar om vardagsfrågor och ideologi, inte om ja eller nej till EU eller vem som vet mest om hur EU är organiserat. EU-valet är också ett sätt för oss att visa att vi minsann inte är slagna, att vi är en kraft att räkna med och att regeringen Reinfeldt kan räkna med en rejäl match i valet 2010!
Jag skulle också vilja säga något om läget i partiet och de utmaningar vi står inför. Opinionsläget kunde vara bättre, och den borgerliga pressen ivrigt påhejad diverse proffstyckare och PR-folk framförallt i Stockholmstrakten älskar att måla upp bilden av en arbetarrörelse i kris. Jag skulle vilja bidra med en annan bild. Visst – vi förlorade valet. Vi fick sparken av svenska folket. Vi fick en hemläxa att komma med nya förslag och ny politik. Vi har tagit vår läxa på allvar. Vi har haft rådslag som engagerat hundratusentals människor, och vi har nya vassa förslag.
Vi har valt en ny partiledare som står för ett nytt ledarskap. Mona Sahlin sätter laget före jaget och vill öppna upp partiet för fler grupper i samhället. Hon står för ett lyssnande ledarskap och dialog framför monolog, att släppa fram många talespersoner istället för få. Helt enkelt ett modernt ledarskap. Det är precis det som partiet ville ha, men nu när vi fått det så finns det röster som höjs om att nån måste peka med hela handen, nån måste berätta vad vi ska tycka och så vidare. Struntprat menar jag!
Vårt parti är alla partiets medlemmar. Varje medlem har ett ansvar att bidra till sammanhållningen i partiet. De i rörelsen som ägnar sin mesta tid åt att klaga på partiledningen och organisationen kanske hellre borde rikta udden mot vår verkliga motsåndare – den moderatledda regeringen. För om inte vi som är socialdemokrater talar väl om partiet, vem kommer då att göra det?
Vi har förlorat ett val, men vi har inte förlorat vår själ. Vi står fortfarande för solidaritet, full sysselsättning och ett samhälle där varje individ är fri att förverkliga sina livsdrömmar. Vi står fortfarande för arbetstagarnas rättigheter, fackliga rättigheter och för den svenska modellen på arbetsmarknaden. En del säger att de inte känner igen sig i partiet. Då undrar jag var de har lagt sina glasögon, för våra värderingar är desamma. Det är solidaritetstanken och tron på varje individs inneboende kraft och möjligheter som är grundbulten i vår ideologi, och den ändras inte över tid. Men världen förändras, medborgarnas drömmar och livsmål förändras. Och då måste också våra verktyg förändras.
Opinionsläget kunde som sagt vara muntrare, men jag är ändå hoppfull. Kom ihåg att i princip varenda mätning sedan valet, utom någon enstaka de sista veckorna, visar på maktskifte 2010. Jag är övertygad om att valet kommer att bli jämnt. Det kommer att bli en rysare. Vi går för första gången till val ihop med miljöparitet och vänstern, jag är övertygad om att vara en fördel, inte minst bland yngre väljare.
Men många frågetecken finns. Kommer Sverigedemokraterna att lyckas med sin högerpopulism och skrämselpropaganda. Om arbetslösheten ligger på 12-13% så kanske deras främlingsfientliga budskap går hem hos fler. Vi på den rödgröna sidan har klart deklarerat att vi aldrig någonsin kommer att bilda regering med stöd av Sverigedemokraterna. Reinfeldt har konsekvent vägrat lämna besked. Den frågan måste vi fortsätta att ställa, och kräva besked.
Moderaternas stödpartier, (Hangarounds) kan inte heller vara säkra på att komma in i riksdagen, KD hänger på gärdesgården, och trots (eller kanske tack vare) Maud Olofssons ”energiska” ledarskap så lever centern också farligt. Valet är ovisst, det kommer att bli jämnt och spännande.
Allt vi kan göra kamrater det är att tillsammans skapa så bra socialdemokratisk politik som vi kan. Sen går vi till val tillsammans med våra samarbetspartier och ber om väljarnas förtroende.
Det är en lång resa kvar, vi kommer att stöta på hinder på vägen, och det enda sättet att göra det på det är att göra det många tillsammans, genom hårt arbete, genom att ta debatten och berätta om vårt alternativ.
Så vi kan väl komma överens här i vårsolen på torget i Skinnskatteberg att den första maj 2009, det var dagen då vi satte igång vårt återtåg.
Vi har några veckor på oss innan EU-valet, och vi har ett drygt år bara till riksdagsvalet. Så låt oss använda den tiden till att tala väl om partiet och varandra, låt oss berätta om den passiva och orättvisa högerregeringen, låt oss ägna tid åt att berätta om våra förslag.
Och slutligen låt oss under hela resan vara trygga i förvissningen om att våra värderingar om jämlikhet och solidaritet är beständiga och livskraftiga.
Det är de som kommer att leda oss till valseger i EU-valet och i valet september 2010 .
Tack för att jag fick komma och tala, och tack för ordet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar