Det man inte ser finns ändå. (Tomtebonus)

Idag var det sammanträde i socialnämnden här i Sura. Jag har varit ledamot där till och från i tio år. Det har varit en oerhört nyttig erfarenhet. Ofta tragiskt och jobbigt, men ändå givande.
Man får en inblick i hur samhället verkligen ser ut.
Många, många människor har det svårt i Sverige idag. Det finns ett Sverige under den rejäla folkhems-ytan som sällan syns.
Alkoholism, barn som far illa, kvinnor som blir misshandlade, människospillror fast i tunga droger, psykisk sjukdom och annat elände är mycket, mycket vanligare än de flesta tror.
Man vill ofta inte se, men det finns där ändå.
Spriten är väldigt ofta boven i dramat. I de flesta fall där människor förlorat fotfästet är alkohol inblandat. Fulla karlar slår sina fruar, fulla tjejer blir sexuellt utnyttjade, ungdomar provar droger för första gången när de är fulla, psykiskt sjuka dämpar sin ångest med sprit. Listan kan bli hur lång som helst.
Jag vet att vem som helst av oss kan tappa fotfästet nån gång i livet. Om man råkar ut för en livskris av något slag är steget inte långt från mittfåran ner i rännstenen.
Jag vet att det skulle kunna vara jag. Eller du.
Måttet på hur gott ett samhälle är, är hur väl det tar hand om sina svagaste.
Alla kan inte vara starka alltid. Du och jag kanske är starka idag, men det är inte givet att vi är det imorgon.
I ett gott samhälle sträcker man ut en hand till den som fallit.

Tomtebonus:
(Gräsligt söta småtomtar på Guam dec 04.)