2007-09-27

Visa solidaritet med Burma - bär rött imorgon!



Följande SMS sprids nu som en löpeld över världen:

"In support of our incredibly brave friends in Burma: May all people around the world wear a red shirt on Friday, September 28."
Så om ni vill visa att ni bryr er om vad som händer i Burma, ta på er en röd t-shirt imorgon! Det tänker jag göra.

Ett annat sätt att är att stödja Solidaritetsfonden eller Burmakommitten.

Nedan en artikel som Mona Sahlin och andra kvinnliga partiledare i skrivet. Kommer att finnas på aftonbladet, men du kan läsa den här redan nu!

"Burma: vi måste använda vår frihet till att stödja deras
I dag hör vi Burmas folk uttrycka sin längtan efter demokrati och rättvisa. De protesterar mot en militärjunta som i 17 år har förnekat 1991 års Nobel-fredspristagare Aung San Suu Kyis demokratiska partis valseger. Denna fredliga protest, i form av dagliga och allt större demonstrationer, står i skarp kontrast till förtryckarnas grymheter.
Det vi nu ser är en pånyttfödelse av en mycket viktig demokratirörelse i Burma. Stora protester har pågått i över en vecka i de viktigaste städerna i Burma. I måndags tågade över 100 000 munkar på Rangoons gator. Inte på två decennier har så många burmesiska medborgare vågat protestera mot militärdiktaturen. Dessutom har populära artister och de som valdes i demokratiska val 1990 stött det folkliga missnöjet. Det som burmeserna frågar efter är demokrati, nationell försoning och frihet för alla politiska fångar.
Situation har nu uppnått momentum, och är därmed farlig. Militären kan vilken dag som helst använda våld för att få behålla sin makt. Militärdiktaturen har en lång historia av förtryck:
FN:s kommission för mänskliga rättigheter deklarerar att man är ”djupt oroad över de systematiska kränkningarna av mänskliga rättigheter som folket i Myanmar fortsatt utsätts för”. Internationella Röda Korset beräknar att det finns 1 550 politiska fångar i Burma. Internationella fackliga organisationer uppskattar att 800 000 burmeser utnyttjas i tvångsarbete. Enligt ILO är ”det sätt på vilket regeringstjänstemän, och framför allt militären, ostraffat behandlar den civila befolkningen som en enorm källa av slavarbetare, utgör en del av ett politiskt system, som är grundat på användande av våld och förödmjukelser i syfte att beröva befolkningen dess demokratiska rättigheter. Deras handlingar utgör ett allvarligt brott mot mänsklig värdighet.”
Nu när folket i Burma behöver solidaritet kan vi inte förbli tysta. Som kvinnliga politiska ledare vill vi först av allt sända vårt budskap om stöd till Aung San Suu Kyi: den enda fredspristagare som berövats sin rörelsefrihet. Hennes upprop ger eko i oss och vi vill förstärka det: ”Använd er frihet till att främja vår”, lyder hennes ständiga uppmaning. Hon representerar ett folks strävanden efter fred och frihet. De i våra länder som använt all sin kraft för att vinna fred och återerövra frihet vet hur viktigt det är med ett internationellt budskap om stöd.
Vi stödjer det burmesiska folkets mod. De har valt icke-våld för att uppnå en övergång till demokrati. Det är ett föredömligt vägval. Men om inte det internationella samfundet med styrka och beslutsamhet tar över taktpinnen riskerar vi att förlora kraften i detta vägval.
I våra länder, och utifrån de uppdrag vi har, uppmanar vi FN:s säkerhetsråd, den sydostasiatiska samarbetsorganisationen Asean, EU samt stormakterna i regionen att garantera Burmas folk respekt för deras grundläggande rättigheter och för en snabb övergång till demokrati, den enda garantin för stabilitet i regionen.
Burma har blivit en universell symbol för diktatur och förtryck. Men landet är också en universell symbol för icke-våldet och modet hos dess folk, liksom tidigare Chile under Pinochet eller Sydafrika under dess mörkaste tid av apartheid.
Att bryta dödläget i Burma skulle det vara ett bevis på det internationella samfundets beslutsamhet att stödja demokratiseringen i Asien."
Undertecknare:Mona Sahlin, Partiledare, Socialdemokraterna, SverigeSégolène Royal, president för regionen Poitou-Charentes, Frankrike Helle Thorning-Schmidt, Partiledare, Socialdemokraterna, DanmarkAichatou Mindaoudou, Utrikesminister, NigeriaMarie Arena, Minister-President för den fransktalande delen av Belgien Zita Gurmai, Ordförande för kvinnorna i Europeiska Socialdemokratiska partiet, MEP, UngernMarina Sereni, Vice ordförande för Olivträds-gruppen i parlamentet, Italien Belarbi Aicha, Styrelsemedlem i Socialistpartiet, Marocko, fd ambassadör och statssekreterareElena ValencianoMartinez-Orozco, MEP, Internationell sekreterare, PSOE, Spanien

Mod i Burma

Inte helt oväntat har nu militärregimen i Burma slagit till med våld mot demonstranterna i Burma.
Vilket mod demonstranterna uppvisar!
Inte bara munkarna utan också alla de människor som bildar mänskliga kedjor runt munkarna. Omvärlden reagerar, Bush inför nya sanktioner, EU uttalar sitt stöd till demonstranterna, Bildt och Gunilla Carlsson gör likartade uttalanden, FN:s säkerhetsråd uttrycker sin oro. Urvattnat förstås, men där sitter ju Kina och Ryssland och driver sin doktrin om att aldrig lägga sig i andra länders inre angelägenheter. Undfallande och fegt tycker jag. Om det ska till en förändring i Burma måste Kina visa generalerna i Burma att nu får det vara nog.

2007-09-25

Utkast till motion mot ordningsbetygen - kommentera gärna!

Västmanland- en ordningsbetygsfri zon

Regeringen har aviserat införandet av ordningsbetyg i grundskolan. Vi anser det vara en återgång till en omodern skola där kadaverdisciplin premieras framför deltagande och en respektfull dialog mellan vuxna och barn.
Vi är givetvis inte emot arbetsro och ordning i skolan. Det är en självklar grundförutsättning för det pedagogiska arbetet, och en viktig arbetsmiljöfråga för både lärare och elever. Däremot ser vi inte hur ordningsbetyg skulle vara till gagn för detta. Lärare, föräldrar och elever behöver tillsammans, i dialog med varandra komma fram till de ordningsregler som ska gälla för skolan.
Att stämpla elever som godkända eller icke godkända vad gäller ordning, kan motverka sitt eget syfte. Att trycka ner elever som redan mår dåligt och är utåtagerande med ett ordningsbetyg, kan verka kontraproduktivt. Ett annat problem är vilka kriterier som ska gälla för god ordning. Är det att sitta tyst och göra som man blir tillsagd? Är det bara sådana elever vi vill ha i våra skolor? Hur mäter man hänsyn gentemot andra? En elev som inte kan göra sina läxor på grund av en omöjlig situation i hemmet, ska den eleven straffas med icke godkänt i ordning och uppförande?
Vi anser att individuella utvecklingsplaner för varje elev är att föredra. Utvecklingsplaner som man i dialog med eleven och föräldrarna fortlöpande utvärderar. Där kommer frågor om uppförande och hänsyn till andra in som en naturlig del i dialogen. Den vägen har större förutsättningar att lyckas med målet att skapa god arbetsro i skolan.
Om skollagen ändras så att ordningsbetyg ska införas i grundskolan, så är det viktigt att kunna mäta den eventuella effekt detta har på ordningen i skolan. Om Västmanland tilläts bli en ordningsbetygsfri zon, så skulle länet kunna användas som jämförelse med andra län där man inför ordningsbetyg i skolan.

Upprop mot arresteringarna i Burma

Ledamöter av Sveriges Riksdag har skrivit ett under ett upprop där de kräver villkorslös frigivning av alla de som arresterats i samband med den senaste tidens demonstrationer i Burma. Initiativet togs av Riksdagens Burmanätverk och Svenska Burmakommittén.


"Swedish MP:s call for immediate release of all activists arrested in Burma Over the last few days, Burma, and Rangoon in particular, has witnessed a number of peaceful manifestations. A few hundred, sometimes thousands of people have been protesting against the ruling juntas catastrophic economic policy. Extreme rises in fuel prices and commodities have left the population in despair. People have taken to the streets, to express their views. Freedom of speech and freedom of assembly are fundamental human rights. No government has the right to take these rights away from their people. We, members of the Swedish parliament, call for: • the unconditional release of all activists who have been arrested under the last few days in Burma. • the unconditional release of all political prisoners in Burma, including NLD leader and Nobel prize laureate Daw Aung San Suu Kyi. • a common EU statement clarifying, that the EU will not tolerate a violent response from the military against the people, who are simply exercising their fundamental right to speak their mind. • clear and decisive action from the UN should the regime in Burma decide to try to curb the demonstrations by violent means."


Members of parliament:

1. Bodil Ceballos 2. Magdalena Streijffert 3. Mikaela Valtersson 4. Mats Pertoft 5. Carina Hägg 6. Olle Thorell 7. Lena Hallengren 8. Andreas Norlén 9. Agneta Berliner 10. Rosita Runegrund 11. Jan Ericson 12. Lars Hjälmered 13. Maw Andersson 14. Kerstin Engle 15. Patrik Forslund 16. Göran Lindblad 17. Leif Pettersson 18. Ulrika Karlsson 19. Gunvor G Ericson 20. Eva Olofsson 21. Margareta B Kjellin 22. Helena Leander 23. Britta Rådström 24. Ulf Holm 25. Finn Bengtsson 26. Cecilia Wigström 27. Hans Rothenberg 28. Cecilia Magnusson 29. Hans Linde 30. Gunnar Axén 31. Margareta Israelsson 32. Eva-Lena Jansson 33. Ulla Andersson 34. Fredrik Malm 35. Anna Bergkvist 36. Eva Selin Lindgren 37. Jan Lindholm 38. Peter Rådberg

Pressmeddelande om läget i Burma

Regeringen måste uttala sitt stöd för den burmesiska frihets- och demokratikampen som växer i styrka dag för dag. Det säger de socialdemokratiska riksdagsledamöterna Olle Thorell och Magdalena Streijffert i en kommentar till de senaste händelserna i Burma.
- Munkarna, studenterna, oppositionsledare och nunnorna – alla de människor som modigt står upp för demokrati och frihet måste få ett tydligt stöd av omvärlden.
- Sveriges regering borde uttala ett sådant stöd, men något officiellt uttalande om de senaste dagarnas stora demonstrationer har vi inte sett. Däremot har utrikesministern bloggat om att vi med förnyad styrka bör kräva att regeringen respekterar rätten till fredliga protester.
- Vi socialdemokrater hoppas innerligt att protesterna inte kommer att slås ned i nya blodbad och vi kräver att Burmas militärjunta öppnar landet för en demokratiseringsprocess. Människor i Burma kommer inte att nöja sig förrän så sker.

It's alive!

Bloggen lever igen.

Ursäkter till alla trogna läsare. Ni är fler än jag trodde, om jag ska döma av alla som undrat vad som hänt med bloggandet

Har varit en dålig bloggare sen före sommaruppehållet. Flera anledningar till det. En är att jag ville vara ledig från även bloggandet i juli. I augusti reste jag hit och dit i tjänsten. Jag avverkade tre kontinenter på lika många veckor, och hade bara några dagar emellan varje tjänsteresa. Bloggandet kommer nu att återupptas och minst en gång i veckan kommer ni att kunna läsa nya inlägg här.

Hursomhelst sommaren var bra. Jag förstår inte alla som klagat över vad regnigt det varit, det var väl en alldeles vanlig svensk sommar. Sol och regn om vartannat. Vi tillbringade tre veckor på Öland i juli, en vecka regn två veckor sol. Vilsamt och skönt. Golfade, plöjde massor med böcker och vann en fruktkorg på en golftävling. 40-årsfest, mycket lyckad för sambon hanns också med.


De senaste veckorna har varit fyllda av motionsskrivande. Jag sitter nu och försöker få ihop dels egna motioner om bland annat fossilfritt västmanland, en motion om ordningsbetyg, en om Strömsholms kanal, en om ekomuseum bergslagen. Samtidigt så jobbar vi i utskottsgruppen med vår kommittemotion om utrikespolitiken. Jag ska skriva avsnitten som handlar om Asien och handelspolitiken. Det är verkligen nåt att bita i...

Återkommer här vartefter arbetet blir klart.

Nedan lite bilder sen senast:

På kurs i London i augusti. Vi blev visade runt i "the houses of parliament " av en äkta lord. Intressant. Helt vansinnigt egentligen att kunna ärva en plats i parlamentet och inneha den på livstid. England är i många stycken mycket mer av ett klass-samhälle än vi tror.


Kungen av hobbytomatodling (pappa) driver upp tomatplantor som skulle bli typ 80cm höga upp till taknocken. Skulle kunna vara med på bondens egen marknad, men äter helst allt själv. Det bör räcka till efter jul...

I augusti var vi på turné i länet, besökte arbetsplatser, skolor och deltog på partimöten under tre intensiva dagar. Här är vi (länsbänken) på Systemair i Skinnskatteberg. Ett mycket framgångsrikt företag med stora exportframgångar, som verkligen bevisar att vi lever i en globaliserad ekonomi.



Deltog på PT:s kongress i Sao Paolo i augusti. President Lula talar till en jublande publik. En häftig upplevelse, även om det inte fanns tolkning just då.



Sen fick jag (och ca 100 andra internationella gäster) möjlighet att hälsa på honom. Inte läge för djupare samtal direkt...


Riksdagens högtidliga öppnande förra veckan. Pampigt och kul att få träffa alla kollegorna igen. På kvällen var det opera, första gången jag var på operan i Stockholm. Otroligt vacker byggnad och tjusigt värre, men själva uppsättningen (Cosi fan tutte, Mozart), tja jag vet inte. Opera för mig är starka känslor, blod och krossade hjärtan - den här uppsättningen var mer som Stefan och Christer.... och jag gillar verkligen inte Stefan och Christer.

2007-06-01

Aparta applåder

Igår i kammaren voterade vi i vanlig ordning om en mängd olika frågor. Voteringarna går i en hiskelig fart och känsloyttringar under voteringarna hör verkligen till undantagen. Inte en gång sen jag kom in i riksdagen har en votering följts av spontana applåder av ledamöterna. Men nu hände det...
Vilken fråga var det då¨som fick de borgerliga ledamöterna att brista ut ett sådant lyckorus?
Var det att man fastställde statsbudgeten? Nej
Var det en reform som gynnade svaga grupper i samhället? Nej
Vad var det då?
Jo. Nu får man rätt att dra av halva kostnaden för t.ex städhjälp gräsklippning eller barnpassning.
Det var tydligen en fråga av så otroligt stor vikt och personligt engagemang att det motiverade applåder.
Märkligt.


I övrigt är det en intensiv tid i riksdagen nu innan sommaruppehållet som börjar den 20/6.


Huset är fullt av skolklasser som ska guidas runt i riksdagen. Kul förstås, men ganska rörigt när massor med grupper trängs i husen.


Jag guidade runt en gymnasieklass från Avesta häromdagen. Frågvisa och jättetrevliga var de. Se bild nedan

2007-05-31

Nyhetsklipp Pampanga

Hittade en artikel i en Filippinsk tidning där jag blev intervjuad.... se nedan.

International observers say allegations of fraud a cause of concern


Written by Jojo C. Due
Friday, 18 May 2007
CITY OF SAN FERNANDO —- Members of a team of international observers deployed in Pampanga said they are in the province to observe the elections as they cited that allegations of fraud in Philippine elections are a cause of concern and something to worry about. This was the statement issued at a press conference by the International Observers Mission for the 2007 mid-term elections organized by Compact for Peaceful Elections (Compact). The three-member team in Pampanga includes Olle Thorell, a member of the Swedish Parliament belonging to the Social Democratic Party; independent researcher Cecilia Lero of the US; and documentary video and radio producer, educator and community and international organizer Jim Heddle. Compact organizer Arnold Tarrobago said the team in Pampanga is part of the 16-member team of international observers from nine countries to monitor the elections in five area sin the country: Bicol, Cotabato City, Nueva Ecija, Bacolod and Pampanga. Four towns in President Arroyo’s home-province have been identified as among the areas to be monitored by the team of international observers. These are the towns of Lubao, Mabalacat, Apalit and Floridablanca which according to Compact have histories of incidents. “These allegations are something to worry about. We are here merely to observe because of rumors of fraud and violence,” Lero said. “We have been briefed on the various mechanisms for fraud. If we do find fraud, it would be a great opportunity for President Arroyo to take initiatives to institute reforms. This would strike a chord to eliminate these cases in the future,” Lero said. She added that the elections here should not only be seen as a black and white issue but as a more complicated situation between candidates and the voting public, citing that the dire economic situation of some voters contribute to vote-buying and fraud. Thorell said they are here to monitor the election proper and the canvassing which they said has so many manual steps. “We have no preconceptions but there are many ways to cheat. We are aware of allegations of cheating in the past elections,” he said. “We want the people here as well as those in our countries and around the world that the situation here is being watched and the world cares. We are making people aware of the situation here. People here as well as internationally have a right to be safe and not be cheated and be given a fair chance to choose their leaders,” he said. Heddle said he will be making a documentary on the differences in the election process in the country. “We will try to visit as many areas as possible and stay for the canvassing. We will take note of what we see here but will not interfere,” Heddle said. Pampanga Provincial Police Director Sr. Supt. Keith Singian said the international observers will be given police escorts. Their report will be presented to the media and the Diplomatic Corps on May 18 in Manila where the five groups will meet and consolidate their reports from the various areas they observed. Apart from observing elections in the five areas in Pampanga, the international group will also observe the gubernatorial race which Lero said is interesting because of the personalities involved two dominant families against an outsider. They also noted the more personal touch in the campaign in the Philippines compared to other countries and are surprised by the more open mudslinging, black propaganda and negative ads.

2007-05-17

Lite bilder...

Det internationella teamet av observatörer, alla är inte med på bilden, men vi var 13 pers från 9 länder
Vår presskonferens hamnade på förstasidan i Manila Times. Rubriken för dagen var: "Election death toll passes 100", inspirerande.....
Trafiken har jag nämnt tidigare. Helt hysteriskt kaotisk är den, och ett väldigt vanligt inslag är dessa fordon "Jeepny" kallas den och är en förlängd jeep som används som kollektivtrafik. Packad med folk, oftakitschigt utstyrd och far fram som en vettvilling. Säkerhetsbälten? Nej.
Gatubild Pampanga, dagen före valet. Diverse kandidater har fått ut folk att åka runt i Jeepnys med deras posters för att göra sistaminuten reklam...
Fader Ed -möte
Mannen som garanterade att allt skulle gå rätt till...

På väg till en vallokal, med poliseskort
Polischefen i San Tomas blir intervjuad om en incident som just hade hänt. Borgmästaren togs på bar gärning då han köpte röster av en busslast med åldringar. Vi lyckade intervjua honom och polischefen. Borgmästaren sa sig vara helt oförstående och givetvis oskyldig, han hade bara råkat finnas i lokalen där förtryckta valsedlar, fattiga åldringar och pengar fanns...

Små barn får betalt för att dela ut valsedlar utanför vallokalen.
Röstning pågår. Valhemligheten inte särskilt väl skyddad.

Rösträkning pågår. De tre damerna som sitter är valförrättare, damen vid katedern är ordförande i den kommunala valnämnden, övriga är "poll watchers" från de olika kandidaterna, samt folk från organisationer som har egna resultatberäkningar, alla håller koll på allt.

Osorterade intryck del 1

Osorterade intryck…
Jag har nu lämnat Filippinerna efter intensiva dagar. Bloggar direkt ut ur huvudet nu medan jag har saker färskt i minnet. Många intryck är det och jag vill dokumentera dem innan jag hinner glömma namn, platser etc.
Ursäkta om det blir långdraget och illa skrivet.
Dagen före valet 13/5 åkte vi runt i distriktet, åtföljda av våra lokala värdar och besökte bl.a polisen. Polischefen kunde inte på något sätt föreställa sig att det skulle bli några som helst problem med valet. I och för sig hade han förstärkt bevakningen (och ville inte säga hur mycket) men, valfusk o våldsamheter? Nej, absolut inte… Militären ville av någon anledning inte träffa oss. Vi åkte ut till en by och träffade byledaren där. De kallas ”barangay captains” och är nyckelpersoner för dem som vill få med sig folk. De är valda av bybefolkningen och fungerar som nån slags, byäldste/kommunalråd/medlare/domare etc. Kandidaterna i valet som oftast inte har särskilt många skrupler kontaktar dessa captains och kr’äver att de ska ”sälja” alla byns röster, dvs råda sina bybor att rösta på ett visst sätt. Hot, betalning, tjänster, mm används för att övertyga dessa att ställa upp på vissa kandidaters sida. Mannen som vi besökte, Captain Romy, var en intressant figur. Han hade blankt vägrat när den lokala militärbefälhavaren hade kommit till hans by och krävt att han skulle ”rätt in sig i ledet” och göra som alla andra, dvs sälja röster, ta emot mutor etc. Romy bad honom fara o flyga. Det mod som krävdes för detta är obegripligt, han har dessutom varit öppen med det hela i media och blivit lite av en rikskändis. Det är nämligen väldigt ovanligt att man går ut offentligt och vittnar om oegentligheter. Vi intervjuade ´honom, så att vi kan använda hans berättelse i vår officiella rapport om valet. Vårt team, förresten bestod av mig själv, Cecilia Lero, en tjej från USA med rötterna i Filippinerna som forskar i statsvetenskap och Jim Heddle. Jim är dokumentärfilmare och miljöaktivist. Han hade hela tiden med sig sin videokamera, så hela vårt äventyr dokumenterades och ska så småningom ingå i en dokumentär om riggade val i världen.
Nåväl. Dagen innan valet träffade vi också den lokala valmyndigheten i San Fernande. Valmyndigheten (comelec) är starkt ifrågasatt då man har fått en hel del anklagelser emot sig efter det förra valet 2004. Mr Lambino som var chef för den i San Fernande ökade inte direkt förtroendet från vår sida. Slipprigare typ har jag sällan träffat. Han var fullkomligt oförstående för den oro för fusk som finns. Oppositionens kandidater var bara rädda att förlora, deras väljare var ”omogna” som inte hade förstått vilket perfekt valsystem som finns på Filippinerna i allmänhet och i Pampanga i synnerhet. Han garanterade att valet skulle fungera helt perfekt i alla delar. Pampanga skulle vara en förebild för hela landet minsann. Hybris var ordet… Han lovade på heder och samvete att vi inte skulle se några som helst oegentligheter. Märkligt möte minst sagt. Media var med på mötet och jag intervjuades av en nationell tv-station efteråt. Jag sa att jag såg fram emot att få se om garantin skulle infrias, att världssamfundet har ögonen på valet och bryr sig om vad som sker etc… Efteråt har jag fått reda på att den intervjun vevats en hel del och jag fick kommentarer om den av många.
På kvällen besökte vi ett valmöte för Among (fader) Ed. Ca 4000 vitklädda supportrar manifesterade sitt stöd för honom. Han visade sig inte på scenen (av säkerhetsskäl) utan fanns längst fram framför scenen, omgiven av sina supportrar. På scenen var det tal, musik, körer, apeller etc. Hög stämning och fullt av förhoppningar för framtiden. När det mörknade tände alla varsitt ljus, och välsignade Fader Ed. En märklig blandning av religion, politik, aktivism, fiesta och väckelsemöte. Mycket annorlunda, men också sympatiskt. Till skillnad från andra valmöten vi sett, så var alla här av fri vilja, ingen hade fått betalt för att vara där.
Valdagen.
Tidig start kl 0645, var vi vid den första vallokalen för att kolla att den öppnade i tid vid 07.00. Det gjorde den och tydligen de flesta andra i vårt distrikt också. Vallokalerna är oftast skolor. Flera klassrum används, varje valkrets består av mellan 150 och 300 väljare. 3 personer är funktionärer i vallokalen, lärare för det mesta. Det betyder alltså att 3 av i snitt 200 väljare är funktionärer i valet, 1,5% av befolkningen… Det blir en väldig massa funktionärer. Röstningen går till så att man letar reda på sitt namn i röstlängden som sitter på väggen utanför klassrummet. Listan stämmer ofta inte och det blir diskussioner vart man ska vara, man kan hitta folk som flyttat eller avlidit på listan etc. Sen går man in i klassrummet, anmäler sig hos funktionär ett, tar en tom valsedel, sätter sig vid en skolbänk (skärmar ska finnas, men ofta så skriver man helt öppet) och skriver för hand ner namnen på de kandidater i de olika valen man röstar på. Val skedde till: senaten, kommunfullmäktige, borgmästare, vice borgmästare, guvernör och vice guvernör, samt till en den del av kongressen som tillsätts av listpartier (det är partier som vi ser dem i Sverige ungefär). Som mest kan väljaren skriva ner ett trettiotal namn på valsedeln (i snitt brukar man skriva ca 10). Alla dessa namn ska sedan läsas upp högt när rösterna räknas, ev felstavning ska bedömas om den är begriplig eller inte. För att förvirra saken ytterligare har alla kandidater mer eller mindre kända smeknamn som folk också skriver på valsedeln. Utrymmet för fel är ganska stort m.a.o
Valdagen ägnades sedan åt att åka runt till en mängd vallokaler, hela tiden fick vi rapporter via våra värdar om hur det gick på andra håll i distriktet så att vi kunde flytta oss dit det hade hänt saker, eller där man befarade att det skulle fuskas. På kvällen begav vi oss in i den del av distriktet som domineras av Pineda-klanen. Den Bong Pineda med fru Lilia som jag skrev om i förra inlägget. Tills nu hade stämningen varit god överallt dit vi kom. Folk hälsade glatt och tyckte det var kul att vi kom så långt ifrån för att hjälpa till med att få ett bra val. Nu däremot så kände vi oss inte välkomna. Det var inga glada leenden som tidigare utan mer misstänksamma blickar. Men ingen hindrade oss på något sätt, vi släpptes in i alla lokaler där man vid det här laget räknade rösterna. Men stämningen var en annan. Räkningen övervakades inte bara av oss utan systemet är sådant att medan valförättarna läser upp namnen på valsedlarna så har alla kandidater (o det finns en hel massa) rätt att ha en egen ”poll watcher” på plats i lokalen. Så i lokalen finns en massa folk som lyssnar, räknar själva och kollar att deras kandidats röster blir räknade. Detta gör de inte av idealism och politisk övertygelse, utan de får en slant för besväret. Hursomhelst i Santa Cruz, där vi var så la vi märke till att det nästan bara var poll watchers från det ena lägret inga från Fader Ed t.ex. Vi fick senare höra att ingen ville åta sig det för att det inte var säkert. Efter en stund ber våra värdar oss att det är dags att åka. Vi lyder förstås. Senare får vi reda på att de har sett en person med ett vapen i byxlinningen, de har hört en kvinna säga på den lokala dialekten att ”vad fan gör de där utlänningarna här? De ska få de jävlarna…” fritt översatt. En polis befann sig vid vallokalen, han var tydligen berusad. Poliser måste hålla sig minst 30 meter från lokalerna, alkohol får inte säljas eller drickas av någon på valdagen, så hela situationen bedömde våra värdar som hotfull, även om inga hot riktades direkt mot oss. Vi åkte därifrån, och valde att återvända till vår logi i församlingshemmet i San Fernando och stanna där över natten.
Dagen efter vågade vi oss ut igen och besökte distrikt som bedömdes som säkrare. Där övervakade vi rösträknandet på nästa nivå, när protokollen kommit in från vallokalerna till den kommunala nivån. Systemet är oerhört långsamt och omständigt, massor med folk är inblandade, man signerar alla dokument, sätter fingeravtryck på protokoll och har all möjliga övervakningsstationer överallt. Men tillfällena då fusk kan begås är oändliga, det är helt enkelt för många steg och för många människor inblandade. Lägg dessutom till att fattigdomen gör folk desperata och att ingen egentligen tror att systemet funkar, så vad spelar det för roll om jag plussar lite fel eller säljer min röst så att jag får en slant till mat…
Fortstättning följer…

Singapore

Nu i Singapore. Allt gott. Aterkommer med rapport fran valobserverandet och bilder nar jag lyckas koppla upp min egen dator.

2007-05-12

Demokratiska val a'la Filippinerna

Pa plats i Filippinerna. Innan jag borjar beskriva laget har sa vill jag ha sagt att folk ar otroligt trevliga och hjalpsamma, vi blir val omhandertagna och det kanns relativt tryggt, den storsta faran ar formodligen trafiken, som inte likanr nagot jag sett tidigare, och da har jag anda rest en del... Sao Paolo framstar som nollvissionens hemort i jamforelse...
Filippinerna ar ett land som i mitten av 60-talet var Asiens mest valmaende. Ett land med stora ravaruresurser. Ett land som hade ett fungerande utbildningssystem och infrastruktur. Idag daremot ar situationen en helt annan. Fattigdomen okar, till skillnad mot nastan alla andra lander i Asien. Utlandska investerare lyser med sin franvaro, 8 av landets 80 miljoner invaner jobbar utomlands. Och siffran ar standigt okande. Detta far allvarliga konsekvenser for det Filippinska samhallet, familjer splittras, valutbildade manniskor flyr landet. Entreprenorer forsvinner som skulle kunna vara har och bygga upp landet. Mer an halften av landets BNP bestar av pengar som skickas tillbaka av Filippiner som jobbar utomlands.
Infrastrukturen ar pa vag att falla sonder, korruptionen ar extremt utbredd.
Den katolska kyrkan har en extremmt stark stallning i landet. Abort och preventivmedel ar absolut forbjudna och anvands knappt alls. Samtidigt ar prostitution och trafficking ett gigantiskt problem. Sammantaget ar det en dyster bild man far har. Och da har jag inte ens namnt politiken och demokratin och valsystemet....
Sedan Marcos 1986 har det funnits demokratiska val, och lagstiftning som garanterar fria val med principen en man en rost. MEN lagen funkar inte. Valfusket ar svart att beskriva. Om du forestaller dig alla satt man kan fuska pa i ett val och sen dubblerar det sa ar du inte i narheten av hur illa det ar.
Valurnor stjals, all rakning sker manuellt, man adderar fel, falska valsedlar, falska kandidater, falska namn pa riktiga kandidater, smutskastning, man stammer motstandarkandidaten, man muta vallokalspresonalen. Man koper roster av fattiga, man saljer sin rost till flera kandidater. Man betalar folk for att inte ga och rosta, man satter uppvagsparrar sa att folk inte kommer fram till vallokalen, man flyttar vallokalen till en okand plats dagen innan valet, man betalar gangsters for att skramma folk att rosta pa ett visst satt, man mordar motstandakandidaten etc etc etc.
Detta ar jag satt att observera. Intressant men minst sagt utmanande. Pa mandag ar sjalva valdagen och som vi har fatt veta sa kommer formodligen inget att handa da vi internationella valobservatorer ar pa plats med var videokamera och poliseskort, men vi ar tre personer i ett distrikt med hundratals vallokaler och tva miljoner invanare.
Distriktet vi ar i heter Pamplanga och valet har har tilldragit sig hela nationens intresse. Det ar som ett manus ur en Hollywoodfilm.
Den fattige prasten fader Ed Panlilio, folkets man, hjalten fran Mount Pinatub katastrofen, mannen som alla ser upp till, har fatt nog. Han staller upp i valet till guvernor. Motstandarna ar Mark Lapid, den korrupte senatorns korrupte son och Lilia Pineda, den annu mer korrupte (om mojligt) Bong Pinedas hustru. Bong Pineda har skapat sin formogenhet pa att vara kunagamakare, allman gudfader och han ar mannen bakom det gigantiska illegala lotteriet har. Lite kul ar det att han heter just BONG och sysslar med lotter och spel...
Hursomhelst, denne Bong har kontakter hogt upp i hierarkin av politiska ledare och foretagare i landet och ingen tror att han kommer att late en enkel prast besegra hans fru i valet, sa han kommer attt anvanda all sin makt for att vinna. Samtidigt ar Fader Panlilio omattligt popular och folk over hela FIlippinerna ser honom som den enda helt rena kandidaten, den som kan fungera som ett exempel for andra regioner.
Hur det gar far vi reda pa efter valet pa mandag.
Imorgon ska vi traffa den likala valnamnde, Fader Ed, den lokale militarbefalhavaren, polischefen och presidentens regimkritiska halvsyster.
Vem var det som sa att politik ar trakigt?
Forhoppningsvis kan jag blogga igen imorgon kvall. Tyvarr kan jag inte harifran lagga ut bilder, det far bli nar jag kommer hem.

2007-05-07

På väg till Filippinerna, teknikdjävulskap

Jag har varit en kass bloggare på sistone. Första majfirande, riksdagsarbetet och resa till Helsinki och Oslo har stått på schemat.
Jag har dessutom fått en telefon som driver mig till vansinnets gräns. Jag brukar ju annars ta bilder till bloggen med mobilen. Men den här nya jag har fått är fullständigt oduglig. Jag ska inte nämna modellen vid namn så att jag blir stämd av tillverkaren. Varenda manöver kräver fjorton knapptryckningar, en lucköppning och helst två hoppsa-steg.
Jag är ingen teknikfiende och gillar nya prylar med många finesser och brukar inte ha några problem med att lära mig använda dem. Men den här telefonen...... Han som tillverkade den kan inte ha en aning om begreppet användarvänlighet eller intuitivitet. Bara en sån sak som väckarklocksfunktionen. När man väl ställt larmtiden (som kräver 14 knapptryckningar, lucköppninger etc) så ringer det som det ska. Där ligger man yrvaken och vill då stänga av larmet alternativt snooza en stund. Då kan man ju tycka att de två alternativen borde finnas på skärmen, eller hur? Det borde stå STÄNG AV och SNOOZE. Men ack nej. De alternativ som finns är följande:
OK
TYST
AVVAKTA
Vad betyder det? OK- jag vill sova vidare?, OK- jag vill stänga av?
TYST- en stund eller för alltid?
AVVAKTA- vadå?
Idiotiskt är bara förnamnet. Jag ska byta tillbaka till den gamla telefonen, inte lika full av finesser, men oerhört mycket bättre!
På onsdag far jag till Filippinerna. Där ska jag vara del av ett team av valobservatörer. Spännande ska det bli. Nedan kan ni läsa det pressmeddelande som vi ska skicka ut om detta.
"Riksdagsledamoten Olle Thorell (s) från Surahammar kommer att delta i ett internationellt team av valobservatörer i valet på Filippinerna.
Parlamentariker och partirepresentanter från nio länder deltar i teamet. Förutom Sverige är det representanter från Indonesien, Indien, USA, Norge, Australien, Danmark och Holland
Den 9-18 maj är han på Filippinerna, först i Manilla och sedan ute i landet för att övervaka själva valet som äger rum den 14/5. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas de områden där man befarar oroligheter i samband med valet, s.k. ”election hotspots”
45 miljoner Filippiner är röstberättigade och ska välja 17700 förtroendevalda.
Filippinerna är sedan Ferdinand Marcos fall en demokrati, men en demokrati med en mängd brister. Världens sista maoistgerilla finns i landet och även muslimska separatister bidrar till ett oroligt politiskt klimat. Klyftorna i samhället är enorma och fattigdomen är utbredd.
Korruptionen är extrem, krigsherrar och klaner styr mycket av det politiska livet och våldsamheter har förekommit redan innan valet. Mellan november 06 och april 07 har 21 incidenter av valrelaterat våld rapporterats. 16 personer har skadats och 38 har avlidit i dessa incidenter. Den sittande presidenten Arroyo är starkt ifrågasatt och oppositionen fruktar att omfattande fusk kommer att genomföras för att hon ska kunna behålla makten. Även om det inte är val till presidentposten så är valet avgörande för om presidenten ska kunna sitta kvar eller inte.
I uppdraget som valobservatör ingår att dels övervaka själva valet på valdagen, men också rösträkningen och möten med diplomatkåren, media och det civila samhället står på programmet.
Om intresse finnes, kan Olle rapportera eller intervjuas under sin tid på Filippinerna.
Han kommer även att ta bilder som media kan få ta del av.
Han är åter i Sverige den 22/5.
Olle Thorell nås på mobilen 070-3070055, eller mail olle.thorell@riksdagen.se
Om möjlighet finns så kommer Olle att blogga direkt på
http://ollekoll.blogspot.com

Mer information finns på länkarna nedan:
http://www.sida.se/sida/jsp/sida.jsp?d=268
http://www.palmecenter.se/RegionerOchLander/Asien/Filippinerna.aspx
http://sv.wikipedia.org/wiki/Filippinerna"
På väg hem från Filippinerna ska jag stanna ett par nätter i Singapore för att träffa en ex-parlamentariker som jag lärt känna tidigare i år. Han är djupt involverad i biståndsinsatser i Aceh och har grym koll på vad som händer i regionen i allmänhet. Jag ska också möta en del parlamentariker där och träffa några personer för Palmecenters räkning.
Fullt upp med andra ord, men jag trivs som fisken..

Fråga till Björklund

Häromdagen var jag på besök på Komvux i Västerås, där träffade jag rektorn och elevkåren. Rektorn är orolig för hur det ska gå nu när hon är tvungen att skära ner på de yrkesförberedande programmen. Program som ger de allra flesta deltagarna jobb direkt efter kursen!
Elevkåren gör ett strålande arbete och ordnar demonstrationer och namnlistor. De är med rätta riktigt upprörda över vad som sker. Roger Haddad (fp) i Västerås hukar och tycker att regeringen är dum. Man skjuter till 6 av de 12 miljoner som behövs och skriver brev till ministern. Undrar om det hjälper?
Jag ska ställa en skriftlig fråga till Jan Björklund i riksdagen, den kan ni läsa nedan. Undrar vad svaret blir?
"Skriftlig fråga till Jan Björklund

En av Sveriges absolut mest viktiga konkurrensmedel i den globala ekonomin är vår vuxenutbildning. En vuxenutbildning som på många sätt är unik i världen i det att den ger alla medborgare återkommande chanser att kostnadsfritt vidareutbilda sig.
Arbetslivet har förändrats och man kan inte längre förlita sig på att den utbildning man fått som ung är tillräcklig för hela arbetslivet.
I Sverige har vi via komvux, kunskapslyftet, bildningsförbunden, folkhögskolorna och högskolorna lyckats väl i att ge förutsättningar för ett livslångt lärande.
25/4 kvoten för ansökning till högskolorna har gett många chansen att senare i livet sadla om och skapa sig en ny karriär.
De minskade statsbidragen till vuxenutbildningen gör att många kommuner kommer att skära ner på framförallt de icke lagstadgade yrkesförberedande programmen inom komvux. En del kommuner skjuter till egna pengar till detta, andra inte. 25/4 kvoten för antagning till högskolan ska slopas. En ny gymnasiereform har aviserats där vissa program inte kommer att ge behörighet för högskolestudier.
Med tanke på de åtgärder som regeringen nu genomför har jag följande frågor till statsrådet:
På vilket sätt förbättrar man matchningen mellan arbetssökande och arbetsgivare genom att skära ner på resurser till vuxenutbildningen?
Hur är det tänkt att man ska stimulera det livslånga lärandet genom att ta bort resurser från komvux och försvåra för dem över 25 att komma in på högskolan?


Olle Thorell (s)"

Majtalande i Kungsör och Fagersta

Första majtal höll jag i år igen, Kungsör först och sedan Fagersta. Vackert väder, gott om folk och bra stämning på båda orterna.
Nedan kan ni läsa vad jag sa:

"Kamrater, mötesdeltagare!
Tack för att jag har fått komma hit och tala på första maj!
För ett år sedan talade jag i Skinnskatteberg och i Surahammar, och mycket har hänt sedan dess.
Idag hade jag tänkt tala om tre saker
För det första. Varför det gick som det gick i valet, och vad vi kan lära av det.
För det andra vill jag säga något om vad som är på väg att hända i Sverige, och vad det kan få för konsekvenser.
Slutligen tänker jag tala om alternativet. Vad vi vill göra i stället, och hur vi alla kan bidra till att bygga ett bättre och mer solidariskt Sverige.

Så för det första – Varför gick det som det gick?
Vi förlorade valet. Även om vi gick fram på en del orter och lyckades behålla makten i många kommuner, så blåste det en högervind genom landet.
Vi kan skylla på många olika saker. Vi hade medierna emot oss. Det var fel på partiledaren. Vi hade valaffischer med vit text på vit bakgrund. Vi framstod som trötta och mätta när borgarna framstod som pigga och hungriga.
En del av de här sakerna stämmer kanske, men jag tror inte att det var huvudanledningen till valförlusten.
Jag tror att det fanns två huvudsakliga orsaker.
Den ena var att vi inte längre verkade vara i opposition mot orättvisorna i samhället. Vi framstod mest som försvarare av system i samhället. Oavsett om systemen fungerade eller inte så såg vi det som vår plikt att försvara dem. ’
Vi lyssnade inte tillräckligt på de problem som människor upplevde i sin vardag. Vi framstod som alltför nöjda med läget som det var, och lyckades inte beskriva vår vision av framtiden. Vi sa att alla ska med, men vi svarade kanske inte på frågan: Vart då?
Den andra orsaken har att göra med arbetsmarknadspolitiken och arbetslinjen. Här hamnade vi fel i debatten. När borgarna talade om riktiga jobb så talade vi om bidrag och a-kassenivåer. När borgarna talade om företagande och entreprenörer så talade vi om ams-statistik och åtgärdspaket.
Borgarna lyckades måla bilden av att de skulle ordna riktiga jobb till alla som behövde det. Vi framstod även här som försvarare av det som var.
Här måste vi spotta upp oss. Självklart är det bättre med riktiga jobb än a-kassa! Självklart ska man göra rätt för sig!
Men lika självklart är det att vi ska ha en bra och trygg a-kassa! Lika självklart är det att folk vill göra rätt för sig. Vi tror inte att de som saknar arbete är lata och behöver en piska. De behöver hjälp att komma in i arbete, inte straff för att de blivit utan arbete!
Arbetslinjen som borgarna har snott ifrån oss ska vi ta tillbaka! Gör din plikt och kräv din rätt! Den parollen skapades av arbetarrörelsen, och den gäller än i dag!
Så till min andra punkt. Vad är det som är på väg att hända?
Innan jag börjar tala om det har jag en efterlysning. Jag undrar om ni här i Kungsör/Fagersta har sett några ”nya moderater”?
Innan valet så fanns det visst väldigt många, men sen dess har jag bara träffat på samma gamla moderater som förr. Samma gamla moderater som gynnar höginkomsttagare och vita män i villaförorter. Samma gamla moderater som först bryr som om att sänka skatter och sen kanske funderar lite grann på hur de ska finansiera skattesänkningarna. I riksdagen där jag är i veckorna så är det fullt av samma gamla moderater som förr. Har ni sett någon annan sort? Jag undrar så vart de har tagit vägen.
Skämt åsido, så är det som är på väg att hända verkligen oroande.
Den moderatledda regeringen har satt igång ett systemskifte. De sa att var det nya arbetarpartiet före valet, men nu ser vi vad de verkligen går för.
Man sänker nivåerna i a-kassan så att folk blir tvungna att ta jobb för drygt halva sin ursprungliga lön. Samtidigt gör man det mycket dyrare att vara med i a-kassan.
Man skär ner på åtgärder för att man ska kunna få ett nytt jobb, man skär ner på bidragen till komvux så att det blir svårare att kunna omskola sig till ett nytt jobb. Man tar bort 25/4 kvoten för ansökning till högskolan och gör det därmed svårare att byta karriär senare i livet. Arbetsgivarna ska kunna kräva sjukintyg från första dagen, och anställningstryggheten försämras. Man lägger ner arbetslivsinstitutet och man vill göra a-kassan obligatorisk.
De säger att de är för kollektivavtal och de säger att de gillar fackföreningar.
Men det är bara ord!
I handling visar borgarna att de inte är en regering för vanliga löntagare!
Det senaste stolleprovet från borgarna är att man samtidigt tar bort fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Det gynnar de allra rikaste i samhället. Det gynnar de som bor i dyra villor i Djursholm, Danderyd och Reinfeldts Täby. Det är en slags blå skatteväxling, en slags omvänd Robin Hood-politik.
Det gynnar de som redan idag har mer än de behöver.
De som får betala kalaset är alla de som står utanför arbetsmarknaden.
Sjukskrivna, arbetslösa, pensionärer och förtidspensionärer.
Det nya arbetarpartiet……falsk marknadsföring säger jag!
Det är tur för regeringen att det inte finns en ångervecka eller en reklamationsnämnd för valresultat.
I så fall skulle den här regeringen åka ur Rosenbad och ner i Sverkers soptunna illa kvickt!
Vad är det då som kan komma att hända?
Jo - Vi riskerar att få ett kallare samhälle.
Ett samhälle med ökade klyftor och större spänningar.
Ett samhälle där ensam är stark, där själv är bäste dräng,
och där de som står utanför får skylla sig själva.
Det här är farligt. Det skapar grogrund för extrema rörelser som till exempel Sverigedemokraterna. Det är en politik som ställer grupper mot varandra.
Det är onödigt, farligt och dumt!
Sverige är stort nog, är rikt nog och har tillräckligt stort hjärta för alla.
Vi behöver inte ställa grupper mot varandra.
Vi socialdemokrater står för något annat. Vi står för rättvisa och solidaritet. Vi vet att det behövs trygghet i ett samhälle. Vi vet att marknadskrafterna inte kan lösa alla problem. Vi vet att solidaritet och att ge alla människor lika förutsättningar att bli allt de kan bli är svaret. Ensam är inte stark. Själv är inte bäste dräng.
Tillsammans är vi mycket starkare än var och en för sig.
Så till min tredje och avslutande punkt. Vad är då alternativet?.
Vi socialdemokrater får inte slå oss till ro med att folk är förbannade på regeringen och att vi har höga opinionssiffror drygt tre år före valet. Vi måste ägna den här tiden i opposition åt att ta nya tag. Att tillsammans formulera svar på de frågor som folk har. Att tala med folk inte till folk. Att lyssna på rörelsen, och att låta många komma till tals.
För vårt parti var inte Göran Perssons parti, det är inte heller Mona Sahlins parti. Det är allas vårt parti, ditt och mitt!
Så nu gäller det att vi tillsammans tar till vara på all den kraft som finns ute i stugorna. Att vi lyckas övertyga varandra att inte längre sitta vid köksbordet och svära över vad som sker. Vi kommer att kalla till rådslag om framtidens socialdemokratiska politik. I hela landet och här i Västmanland. Var med i våra rådslag! Engagera dig i facket! Bli medlem i partiet och om du redan är det så se till att få någon annan att gå med!
Låt mig säga något om vad vi föreslår konkret här och nu.
Imorgon den andra maj så presenteras Socialdemokraternas vårmotion. Vårt alternativ till borgarnas vårbudget.
Vi föreslår en fördubbling av platserna i den kvalificerade arbetsmarknadsutbildningen. I stället för borgarnas ”jobbgaranti” som egentligen bara är en garanti för lägre ersättning så vill vi satsa verkliga resurser på verksamma åtgärder.
Vi lägger förslag som gör något åt ungdomsarbetslösheten. Mer praktik, kvalificerad utbildning och bättre stöd att kunna flytta och ta jobb i hela landet.
Vi föreslår rejäla åtgärder på miljöområdet. En bärande tanke i vår framtidsvision är den om det gröna folkhemmet. Vi gör inte som regeringen, som tycker att alla andra ska ta ansvar utom regeringen. Vi föreslår nya certifikatsystem som ska driva på för miljövänligare transporter och energianvändning. Vi vill införa en skattestimulans för de som konverterar sin bil till en miljöbil. Det räcker inte bara med en premie till de som råkar ha råd att köpa en ny bil. Vi vill också satsa resurser på ett nytt klimatmärkningssystem som gör det lättare för oss konsumenter att göra klokare val. Klimatfrågan är vår generations kanske största utmaning och då duger det inte att ducka från ansvaret. Åtgärder behövs och de behövs nu!
Så till slut en liten sammanfattning av vad jag har talat om.
För det första: Vi förlorade valet av två anledningar. Vi var inte tillräckligt i opposition mot orättvisor, och vi lät borgarna framstå som de som hade lösningen på arbetslösheten.
För det andra: Borgarna med moderaterna i spetsen håller på med ett systemskifte. De nya moderaterna har plötsligt försvunnit och det nya arbetarpartiet är en bluff. En bluff som vi har synat.
Och för det tredje: Vi har ett alternativ. Vi har bättre och rättvisare förslag. Vi har ett alternativ som bygger på solidaritet. Vi ska inte ställa grupper mot varandra. Vi ska lyssna och samtala. Vi ska tillsammans, alla vi här idag, vara med och skapa framtidens politik.
Vi har förlorat ett val, men vi har inte förlorat vår själ. Vi har inte förlorat vår tro på att vi tillsammans kan bygga det gröna, rättvisa folkhemmet."