Singapore

Nu i Singapore. Allt gott. Aterkommer med rapport fran valobserverandet och bilder nar jag lyckas koppla upp min egen dator.

Demokratiska val a'la Filippinerna

Pa plats i Filippinerna. Innan jag borjar beskriva laget har sa vill jag ha sagt att folk ar otroligt trevliga och hjalpsamma, vi blir val omhandertagna och det kanns relativt tryggt, den storsta faran ar formodligen trafiken, som inte likanr nagot jag sett tidigare, och da har jag anda rest en del... Sao Paolo framstar som nollvissionens hemort i jamforelse...
Filippinerna ar ett land som i mitten av 60-talet var Asiens mest valmaende. Ett land med stora ravaruresurser. Ett land som hade ett fungerande utbildningssystem och infrastruktur. Idag daremot ar situationen en helt annan. Fattigdomen okar, till skillnad mot nastan alla andra lander i Asien. Utlandska investerare lyser med sin franvaro, 8 av landets 80 miljoner invaner jobbar utomlands. Och siffran ar standigt okande. Detta far allvarliga konsekvenser for det Filippinska samhallet, familjer splittras, valutbildade manniskor flyr landet. Entreprenorer forsvinner som skulle kunna vara har och bygga upp landet. Mer an halften av landets BNP bestar av pengar som skickas tillbaka av Filippiner som jobbar utomlands.
Infrastrukturen ar pa vag att falla sonder, korruptionen ar extremt utbredd.
Den katolska kyrkan har en extremmt stark stallning i landet. Abort och preventivmedel ar absolut forbjudna och anvands knappt alls. Samtidigt ar prostitution och trafficking ett gigantiskt problem. Sammantaget ar det en dyster bild man far har. Och da har jag inte ens namnt politiken och demokratin och valsystemet....
Sedan Marcos 1986 har det funnits demokratiska val, och lagstiftning som garanterar fria val med principen en man en rost. MEN lagen funkar inte. Valfusket ar svart att beskriva. Om du forestaller dig alla satt man kan fuska pa i ett val och sen dubblerar det sa ar du inte i narheten av hur illa det ar.
Valurnor stjals, all rakning sker manuellt, man adderar fel, falska valsedlar, falska kandidater, falska namn pa riktiga kandidater, smutskastning, man stammer motstandarkandidaten, man muta vallokalspresonalen. Man koper roster av fattiga, man saljer sin rost till flera kandidater. Man betalar folk for att inte ga och rosta, man satter uppvagsparrar sa att folk inte kommer fram till vallokalen, man flyttar vallokalen till en okand plats dagen innan valet, man betalar gangsters for att skramma folk att rosta pa ett visst satt, man mordar motstandakandidaten etc etc etc.
Detta ar jag satt att observera. Intressant men minst sagt utmanande. Pa mandag ar sjalva valdagen och som vi har fatt veta sa kommer formodligen inget att handa da vi internationella valobservatorer ar pa plats med var videokamera och poliseskort, men vi ar tre personer i ett distrikt med hundratals vallokaler och tva miljoner invanare.
Distriktet vi ar i heter Pamplanga och valet har har tilldragit sig hela nationens intresse. Det ar som ett manus ur en Hollywoodfilm.
Den fattige prasten fader Ed Panlilio, folkets man, hjalten fran Mount Pinatub katastrofen, mannen som alla ser upp till, har fatt nog. Han staller upp i valet till guvernor. Motstandarna ar Mark Lapid, den korrupte senatorns korrupte son och Lilia Pineda, den annu mer korrupte (om mojligt) Bong Pinedas hustru. Bong Pineda har skapat sin formogenhet pa att vara kunagamakare, allman gudfader och han ar mannen bakom det gigantiska illegala lotteriet har. Lite kul ar det att han heter just BONG och sysslar med lotter och spel...
Hursomhelst, denne Bong har kontakter hogt upp i hierarkin av politiska ledare och foretagare i landet och ingen tror att han kommer att late en enkel prast besegra hans fru i valet, sa han kommer attt anvanda all sin makt for att vinna. Samtidigt ar Fader Panlilio omattligt popular och folk over hela FIlippinerna ser honom som den enda helt rena kandidaten, den som kan fungera som ett exempel for andra regioner.
Hur det gar far vi reda pa efter valet pa mandag.
Imorgon ska vi traffa den likala valnamnde, Fader Ed, den lokale militarbefalhavaren, polischefen och presidentens regimkritiska halvsyster.
Vem var det som sa att politik ar trakigt?
Forhoppningsvis kan jag blogga igen imorgon kvall. Tyvarr kan jag inte harifran lagga ut bilder, det far bli nar jag kommer hem.

På väg till Filippinerna, teknikdjävulskap

Jag har varit en kass bloggare på sistone. Första majfirande, riksdagsarbetet och resa till Helsinki och Oslo har stått på schemat.
Jag har dessutom fått en telefon som driver mig till vansinnets gräns. Jag brukar ju annars ta bilder till bloggen med mobilen. Men den här nya jag har fått är fullständigt oduglig. Jag ska inte nämna modellen vid namn så att jag blir stämd av tillverkaren. Varenda manöver kräver fjorton knapptryckningar, en lucköppning och helst två hoppsa-steg.
Jag är ingen teknikfiende och gillar nya prylar med många finesser och brukar inte ha några problem med att lära mig använda dem. Men den här telefonen...... Han som tillverkade den kan inte ha en aning om begreppet användarvänlighet eller intuitivitet. Bara en sån sak som väckarklocksfunktionen. När man väl ställt larmtiden (som kräver 14 knapptryckningar, lucköppninger etc) så ringer det som det ska. Där ligger man yrvaken och vill då stänga av larmet alternativt snooza en stund. Då kan man ju tycka att de två alternativen borde finnas på skärmen, eller hur? Det borde stå STÄNG AV och SNOOZE. Men ack nej. De alternativ som finns är följande:
OK
TYST
AVVAKTA
Vad betyder det? OK- jag vill sova vidare?, OK- jag vill stänga av?
TYST- en stund eller för alltid?
AVVAKTA- vadå?
Idiotiskt är bara förnamnet. Jag ska byta tillbaka till den gamla telefonen, inte lika full av finesser, men oerhört mycket bättre!
På onsdag far jag till Filippinerna. Där ska jag vara del av ett team av valobservatörer. Spännande ska det bli. Nedan kan ni läsa det pressmeddelande som vi ska skicka ut om detta.
"Riksdagsledamoten Olle Thorell (s) från Surahammar kommer att delta i ett internationellt team av valobservatörer i valet på Filippinerna.
Parlamentariker och partirepresentanter från nio länder deltar i teamet. Förutom Sverige är det representanter från Indonesien, Indien, USA, Norge, Australien, Danmark och Holland
Den 9-18 maj är han på Filippinerna, först i Manilla och sedan ute i landet för att övervaka själva valet som äger rum den 14/5. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas de områden där man befarar oroligheter i samband med valet, s.k. ”election hotspots”
45 miljoner Filippiner är röstberättigade och ska välja 17700 förtroendevalda.
Filippinerna är sedan Ferdinand Marcos fall en demokrati, men en demokrati med en mängd brister. Världens sista maoistgerilla finns i landet och även muslimska separatister bidrar till ett oroligt politiskt klimat. Klyftorna i samhället är enorma och fattigdomen är utbredd.
Korruptionen är extrem, krigsherrar och klaner styr mycket av det politiska livet och våldsamheter har förekommit redan innan valet. Mellan november 06 och april 07 har 21 incidenter av valrelaterat våld rapporterats. 16 personer har skadats och 38 har avlidit i dessa incidenter. Den sittande presidenten Arroyo är starkt ifrågasatt och oppositionen fruktar att omfattande fusk kommer att genomföras för att hon ska kunna behålla makten. Även om det inte är val till presidentposten så är valet avgörande för om presidenten ska kunna sitta kvar eller inte.
I uppdraget som valobservatör ingår att dels övervaka själva valet på valdagen, men också rösträkningen och möten med diplomatkåren, media och det civila samhället står på programmet.
Om intresse finnes, kan Olle rapportera eller intervjuas under sin tid på Filippinerna.
Han kommer även att ta bilder som media kan få ta del av.
Han är åter i Sverige den 22/5.
Olle Thorell nås på mobilen 070-3070055, eller mail olle.thorell@riksdagen.se
Om möjlighet finns så kommer Olle att blogga direkt på
http://ollekoll.blogspot.com

Mer information finns på länkarna nedan:
http://www.sida.se/sida/jsp/sida.jsp?d=268
http://www.palmecenter.se/RegionerOchLander/Asien/Filippinerna.aspx
http://sv.wikipedia.org/wiki/Filippinerna"
På väg hem från Filippinerna ska jag stanna ett par nätter i Singapore för att träffa en ex-parlamentariker som jag lärt känna tidigare i år. Han är djupt involverad i biståndsinsatser i Aceh och har grym koll på vad som händer i regionen i allmänhet. Jag ska också möta en del parlamentariker där och träffa några personer för Palmecenters räkning.
Fullt upp med andra ord, men jag trivs som fisken..

Fråga till Björklund

Häromdagen var jag på besök på Komvux i Västerås, där träffade jag rektorn och elevkåren. Rektorn är orolig för hur det ska gå nu när hon är tvungen att skära ner på de yrkesförberedande programmen. Program som ger de allra flesta deltagarna jobb direkt efter kursen!
Elevkåren gör ett strålande arbete och ordnar demonstrationer och namnlistor. De är med rätta riktigt upprörda över vad som sker. Roger Haddad (fp) i Västerås hukar och tycker att regeringen är dum. Man skjuter till 6 av de 12 miljoner som behövs och skriver brev till ministern. Undrar om det hjälper?
Jag ska ställa en skriftlig fråga till Jan Björklund i riksdagen, den kan ni läsa nedan. Undrar vad svaret blir?
"Skriftlig fråga till Jan Björklund

En av Sveriges absolut mest viktiga konkurrensmedel i den globala ekonomin är vår vuxenutbildning. En vuxenutbildning som på många sätt är unik i världen i det att den ger alla medborgare återkommande chanser att kostnadsfritt vidareutbilda sig.
Arbetslivet har förändrats och man kan inte längre förlita sig på att den utbildning man fått som ung är tillräcklig för hela arbetslivet.
I Sverige har vi via komvux, kunskapslyftet, bildningsförbunden, folkhögskolorna och högskolorna lyckats väl i att ge förutsättningar för ett livslångt lärande.
25/4 kvoten för ansökning till högskolorna har gett många chansen att senare i livet sadla om och skapa sig en ny karriär.
De minskade statsbidragen till vuxenutbildningen gör att många kommuner kommer att skära ner på framförallt de icke lagstadgade yrkesförberedande programmen inom komvux. En del kommuner skjuter till egna pengar till detta, andra inte. 25/4 kvoten för antagning till högskolan ska slopas. En ny gymnasiereform har aviserats där vissa program inte kommer att ge behörighet för högskolestudier.
Med tanke på de åtgärder som regeringen nu genomför har jag följande frågor till statsrådet:
På vilket sätt förbättrar man matchningen mellan arbetssökande och arbetsgivare genom att skära ner på resurser till vuxenutbildningen?
Hur är det tänkt att man ska stimulera det livslånga lärandet genom att ta bort resurser från komvux och försvåra för dem över 25 att komma in på högskolan?


Olle Thorell (s)"

Majtalande i Kungsör och Fagersta

Första majtal höll jag i år igen, Kungsör först och sedan Fagersta. Vackert väder, gott om folk och bra stämning på båda orterna.
Nedan kan ni läsa vad jag sa:

"Kamrater, mötesdeltagare!
Tack för att jag har fått komma hit och tala på första maj!
För ett år sedan talade jag i Skinnskatteberg och i Surahammar, och mycket har hänt sedan dess.
Idag hade jag tänkt tala om tre saker
För det första. Varför det gick som det gick i valet, och vad vi kan lära av det.
För det andra vill jag säga något om vad som är på väg att hända i Sverige, och vad det kan få för konsekvenser.
Slutligen tänker jag tala om alternativet. Vad vi vill göra i stället, och hur vi alla kan bidra till att bygga ett bättre och mer solidariskt Sverige.

Så för det första – Varför gick det som det gick?
Vi förlorade valet. Även om vi gick fram på en del orter och lyckades behålla makten i många kommuner, så blåste det en högervind genom landet.
Vi kan skylla på många olika saker. Vi hade medierna emot oss. Det var fel på partiledaren. Vi hade valaffischer med vit text på vit bakgrund. Vi framstod som trötta och mätta när borgarna framstod som pigga och hungriga.
En del av de här sakerna stämmer kanske, men jag tror inte att det var huvudanledningen till valförlusten.
Jag tror att det fanns två huvudsakliga orsaker.
Den ena var att vi inte längre verkade vara i opposition mot orättvisorna i samhället. Vi framstod mest som försvarare av system i samhället. Oavsett om systemen fungerade eller inte så såg vi det som vår plikt att försvara dem. ’
Vi lyssnade inte tillräckligt på de problem som människor upplevde i sin vardag. Vi framstod som alltför nöjda med läget som det var, och lyckades inte beskriva vår vision av framtiden. Vi sa att alla ska med, men vi svarade kanske inte på frågan: Vart då?
Den andra orsaken har att göra med arbetsmarknadspolitiken och arbetslinjen. Här hamnade vi fel i debatten. När borgarna talade om riktiga jobb så talade vi om bidrag och a-kassenivåer. När borgarna talade om företagande och entreprenörer så talade vi om ams-statistik och åtgärdspaket.
Borgarna lyckades måla bilden av att de skulle ordna riktiga jobb till alla som behövde det. Vi framstod även här som försvarare av det som var.
Här måste vi spotta upp oss. Självklart är det bättre med riktiga jobb än a-kassa! Självklart ska man göra rätt för sig!
Men lika självklart är det att vi ska ha en bra och trygg a-kassa! Lika självklart är det att folk vill göra rätt för sig. Vi tror inte att de som saknar arbete är lata och behöver en piska. De behöver hjälp att komma in i arbete, inte straff för att de blivit utan arbete!
Arbetslinjen som borgarna har snott ifrån oss ska vi ta tillbaka! Gör din plikt och kräv din rätt! Den parollen skapades av arbetarrörelsen, och den gäller än i dag!
Så till min andra punkt. Vad är det som är på väg att hända?
Innan jag börjar tala om det har jag en efterlysning. Jag undrar om ni här i Kungsör/Fagersta har sett några ”nya moderater”?
Innan valet så fanns det visst väldigt många, men sen dess har jag bara träffat på samma gamla moderater som förr. Samma gamla moderater som gynnar höginkomsttagare och vita män i villaförorter. Samma gamla moderater som först bryr som om att sänka skatter och sen kanske funderar lite grann på hur de ska finansiera skattesänkningarna. I riksdagen där jag är i veckorna så är det fullt av samma gamla moderater som förr. Har ni sett någon annan sort? Jag undrar så vart de har tagit vägen.
Skämt åsido, så är det som är på väg att hända verkligen oroande.
Den moderatledda regeringen har satt igång ett systemskifte. De sa att var det nya arbetarpartiet före valet, men nu ser vi vad de verkligen går för.
Man sänker nivåerna i a-kassan så att folk blir tvungna att ta jobb för drygt halva sin ursprungliga lön. Samtidigt gör man det mycket dyrare att vara med i a-kassan.
Man skär ner på åtgärder för att man ska kunna få ett nytt jobb, man skär ner på bidragen till komvux så att det blir svårare att kunna omskola sig till ett nytt jobb. Man tar bort 25/4 kvoten för ansökning till högskolan och gör det därmed svårare att byta karriär senare i livet. Arbetsgivarna ska kunna kräva sjukintyg från första dagen, och anställningstryggheten försämras. Man lägger ner arbetslivsinstitutet och man vill göra a-kassan obligatorisk.
De säger att de är för kollektivavtal och de säger att de gillar fackföreningar.
Men det är bara ord!
I handling visar borgarna att de inte är en regering för vanliga löntagare!
Det senaste stolleprovet från borgarna är att man samtidigt tar bort fastighetsskatten och förmögenhetsskatten. Det gynnar de allra rikaste i samhället. Det gynnar de som bor i dyra villor i Djursholm, Danderyd och Reinfeldts Täby. Det är en slags blå skatteväxling, en slags omvänd Robin Hood-politik.
Det gynnar de som redan idag har mer än de behöver.
De som får betala kalaset är alla de som står utanför arbetsmarknaden.
Sjukskrivna, arbetslösa, pensionärer och förtidspensionärer.
Det nya arbetarpartiet……falsk marknadsföring säger jag!
Det är tur för regeringen att det inte finns en ångervecka eller en reklamationsnämnd för valresultat.
I så fall skulle den här regeringen åka ur Rosenbad och ner i Sverkers soptunna illa kvickt!
Vad är det då som kan komma att hända?
Jo - Vi riskerar att få ett kallare samhälle.
Ett samhälle med ökade klyftor och större spänningar.
Ett samhälle där ensam är stark, där själv är bäste dräng,
och där de som står utanför får skylla sig själva.
Det här är farligt. Det skapar grogrund för extrema rörelser som till exempel Sverigedemokraterna. Det är en politik som ställer grupper mot varandra.
Det är onödigt, farligt och dumt!
Sverige är stort nog, är rikt nog och har tillräckligt stort hjärta för alla.
Vi behöver inte ställa grupper mot varandra.
Vi socialdemokrater står för något annat. Vi står för rättvisa och solidaritet. Vi vet att det behövs trygghet i ett samhälle. Vi vet att marknadskrafterna inte kan lösa alla problem. Vi vet att solidaritet och att ge alla människor lika förutsättningar att bli allt de kan bli är svaret. Ensam är inte stark. Själv är inte bäste dräng.
Tillsammans är vi mycket starkare än var och en för sig.
Så till min tredje och avslutande punkt. Vad är då alternativet?.
Vi socialdemokrater får inte slå oss till ro med att folk är förbannade på regeringen och att vi har höga opinionssiffror drygt tre år före valet. Vi måste ägna den här tiden i opposition åt att ta nya tag. Att tillsammans formulera svar på de frågor som folk har. Att tala med folk inte till folk. Att lyssna på rörelsen, och att låta många komma till tals.
För vårt parti var inte Göran Perssons parti, det är inte heller Mona Sahlins parti. Det är allas vårt parti, ditt och mitt!
Så nu gäller det att vi tillsammans tar till vara på all den kraft som finns ute i stugorna. Att vi lyckas övertyga varandra att inte längre sitta vid köksbordet och svära över vad som sker. Vi kommer att kalla till rådslag om framtidens socialdemokratiska politik. I hela landet och här i Västmanland. Var med i våra rådslag! Engagera dig i facket! Bli medlem i partiet och om du redan är det så se till att få någon annan att gå med!
Låt mig säga något om vad vi föreslår konkret här och nu.
Imorgon den andra maj så presenteras Socialdemokraternas vårmotion. Vårt alternativ till borgarnas vårbudget.
Vi föreslår en fördubbling av platserna i den kvalificerade arbetsmarknadsutbildningen. I stället för borgarnas ”jobbgaranti” som egentligen bara är en garanti för lägre ersättning så vill vi satsa verkliga resurser på verksamma åtgärder.
Vi lägger förslag som gör något åt ungdomsarbetslösheten. Mer praktik, kvalificerad utbildning och bättre stöd att kunna flytta och ta jobb i hela landet.
Vi föreslår rejäla åtgärder på miljöområdet. En bärande tanke i vår framtidsvision är den om det gröna folkhemmet. Vi gör inte som regeringen, som tycker att alla andra ska ta ansvar utom regeringen. Vi föreslår nya certifikatsystem som ska driva på för miljövänligare transporter och energianvändning. Vi vill införa en skattestimulans för de som konverterar sin bil till en miljöbil. Det räcker inte bara med en premie till de som råkar ha råd att köpa en ny bil. Vi vill också satsa resurser på ett nytt klimatmärkningssystem som gör det lättare för oss konsumenter att göra klokare val. Klimatfrågan är vår generations kanske största utmaning och då duger det inte att ducka från ansvaret. Åtgärder behövs och de behövs nu!
Så till slut en liten sammanfattning av vad jag har talat om.
För det första: Vi förlorade valet av två anledningar. Vi var inte tillräckligt i opposition mot orättvisor, och vi lät borgarna framstå som de som hade lösningen på arbetslösheten.
För det andra: Borgarna med moderaterna i spetsen håller på med ett systemskifte. De nya moderaterna har plötsligt försvunnit och det nya arbetarpartiet är en bluff. En bluff som vi har synat.
Och för det tredje: Vi har ett alternativ. Vi har bättre och rättvisare förslag. Vi har ett alternativ som bygger på solidaritet. Vi ska inte ställa grupper mot varandra. Vi ska lyssna och samtala. Vi ska tillsammans, alla vi här idag, vara med och skapa framtidens politik.
Vi har förlorat ett val, men vi har inte förlorat vår själ. Vi har inte förlorat vår tro på att vi tillsammans kan bygga det gröna, rättvisa folkhemmet."

Kommentar till regeringens vårpropp!

Den moderatledda regeringens vårproposition visar tydligt vad som prioriteras av borgerligheten. Klyftorna i samhället ökar och orättvisorna blir större.
Det vore intressant att få veta hur de borgerliga riksdagsledamöterna i länet ser på den fördelningspolitiska profilen i vårpropositionen.
Sedan tidigare har man minskat ersättningarna och gjort det dyrare att vara med i a-kassan. Det missgynnar dem som står utanför arbetsmarknaden. Sedan tidigare har man sänkt inkomstskatterna. Det missgynnar samma grupp. Inte bara arbetslösa, utan också pensionärer, sjukskrivna och studenter.
Frågan från valrörelsen förblir obesvarad:
Hur i hela friden skapas fler jobb av att de arbetslösa blir fattigare?
Nu går högerregeringen vidare.
Man avskaffar fastighetsskatten. Mest gynnas välbeställda villaägare i t.ex Djursholm, Danderyd och Reinfeldts Täby. Förmögenhetsskatten avskaffas. De allra rikaste gynnas återigen.
Fastighetspriserna kommer att gå upp och risken för att bostadsräntorna stiger är överhängande.
Anders Borg som vanligtvis svansar med sin nationalekonomiska kompetens går på tvärs med alla ekonomiska teorier och bedriver en alldeles för expansiv politik mitt under brinnande högkonjunktur. Istället för att gjuta olja på vågorna häller han bensin på elden.
Den kanske största frågan för vår generation är klimatpolitiken. Där omfördelas lite pengar i budgeten, och man ger en slant till alla som råkar ha råd att köpa en ny bil de närmaste två åren. För övrigt intet nytt.
De borgerliga ledamöterna i Västmanland gör ett stort nummer av att man satsar på yrkesutbildningar i gymnasiet. Faktum är att i och med att man skrotade gymnasiereformen så skrotade man också den satsning på lärlingsutbildningar som var planerad till hösten 2007. Man vill sänka kraven på de yrkesförberedande programmen, något både näringslivet och facken är starka motståndare till. Samtidigt minskar man antalet platser till högskolan, minskar anslagen till komvux och tar bort 25-4 kvoten till högskolan. Inte mycket blir kvar av de fagra orden när man ser till hur verkligheten ser ut.
Fler jobb är det mantra man hela tiden upprepar. Men ser man på t.ex ungdomsarbetslösheten så ökar den och det finns inga förslag som har någon effekt för att komma till rätta med den. Man talar om en jobbgaranti som inte egentligen är en garanti, och resurserna till den är löjligt små. Mycket snack och lite verkstad med andra ord.
De slår också på trumman för att man för över medel till flyktingmottagandet. Visst, det är rätt att vi ska ha en solidarisk och human flyktingpolitik. Men varifrån tar man pengarna?
Läser man vårpropositionen noga ser man att man tar dessa pengar från biståndet till fattiga människor i världen!
I höstas tog man 1,5 miljarder från biståndet för att täcka svenska företags exportkreditförluster, nu tar man 0,7 miljarder till för att betala flyktingmottagande. Detta är stötande!
Vi socialdemokrater står fast vid det enprocentiga biståndsmålet, även om det nu verkar som om fp och kd har gett upp den tanken och låter moderaterna minska biståndet.
Så vilka är det som får betala skattesänkningarna för dem som har det allra bäst ställt?
Fattiga människor i tredje världen, arbetslösa, sjukskrivna och förtidspensionerade.
Se där hur fördelningspolitik ser ut i ett borgerligt styrt Sverige.

Pinsam prioritering!

Robin Hood – fast tvärtom

Det är intressant att notera hur den moderatledda regeringen väljer att använda det utrymme som skapas då statsfinanserna går bra.
Om man anser sig ha ett utrymme på närmare 5.000.000.000 kr så öppnar sig flera valmöjligheter.
Man skulle kunna satsa på ökade resurser till skolor i särskilt utsatta områden.
Man skulle kunna ge mer resurser till rehabiliteringsinsatser för långtidssjukskrivna.
Man skulle kunna satsa mer pengar på forskning om alternativa energikällor.
Man skulle kunna satsa på att få en fungerande järnvägstrafik i Mälardalen.
Listan kan göras hur lång som helst.
Man skulle kunna göra en mängd saker för att trygga vår gemensamma välfärd. En välfärd som det svenska folket tycker är oerhört viktig.
Men vad väljer man att göra?
Man väljer att ta bort förmögenhetsskatten. Det är inget annat än pinsamt.
De allra rikaste i samhället ska få dela på fem miljarder kronor. De tio rikaste personerna i Sverige får en skattesänkning på ca 15 miljoner kronor var. Är det rättvis fördelning av våra gemensamma resurser?
Är det rättvist när sjukskrivna, arbetslösa och förtidspensionärer samtidigt får betydligt sämre villkor?
Den moderatledda regeringen bedriver en omvänd Robin Hood-politik. Man tar från dem som har det knapert för att ge till dem som redan har det gott ställt.
Vi socialdemokrater anser att det här är en djupt orättvis politik som leder till ökade klyftor och ökade spänningar i samhället.

Robben Island

Avslutningen av konferensen. Senator Eduardo Suplicy, langst till hoger leder en debatt om koorruptionsbekampande. Deltar gor bl.a Hugh Bailey, MP i fr Storbrittanien. En otrolig massa pengar forsvinner i fel fickor, hos korrupta politiker, bankman och sk businessmen. Nigeria ar ett bra exempel. Dar har man sen 70talet fatt oljeinkomster pa upp emot 300 miljarder us dollar. En otroligt stor summa. Vad har hant? Medelinkomsten har sjunkit med mer an 65 procent pa 30 ar! Pengarna har forsnillats. Man kan inte komma fram i utveclingsarbetet i varlden om man inte samtidigt bekampar korruption.

Var pa Robben Island idag. En stark upplevelse aven det. Jag bodde i Sydafrika 79 till 81. Pappa jobbade pa ASEA och jag gick pa Pretoria boys high school. Da var Sydafrika helt segregerad, jag som 13aring hade knappt en susning om vem Nelson Mandela var, och visste inte da att Robben Island, fangelseon utanfor kapstaden ens existerade. Under tonaren vaxte mitt intresse for situationen i Sydafrika och jag kan gott saga att mitt politiska intresse vacktes tack vare mina upplevelser har. Att ha bevittnat ett samhalle som i grunden behandlade folk helt olika utifran hudfarg ar en skakande upplevelse.

Idag fick jag chansen att Se Mandelas cell, prata med en f.d. fange mm. Jag kommer blogga mer om detta framover. Nedan bilder fran dagen:

Salar som njuter i solen i the Waterfront, kapstadens hamnomrade som ar bade en fungerande hamn, ett shoppingcentrum, kulturcenter och allmant valdigt trevligt stalle. Harifran utgick farjan till Robben Island

Farjan ar densamma som fram till slutet av 80talet fraktade politiska fangar till on. Mandela ansags daremot vara for farlig, sa han flogs i helikopter

Kalkbrottet dar fangarna fick arbeta dagarna i anda i stekande sol. Deras syn forstordes av de blandvita vaggarna, men tillats inte bara solglasogon, eftersom de inte horde till uniformen.

Uppkopplingen pa det annars utmarkta hotellet ar fruktansvart langsam. Varje bild tar massor med tid att ladda upp sa jag stoppar har for idag med en bild fran Nelson Mandelas cell. Den var extremt liten. Tre, en avtradeshink, en pall en matskal. That's it! Max tva ggr tva och en halv meter. Den moraliska styrkan som kravdes for att inte knackas under dessa forhallanden i sammanlagt 27 ar i olika celler som denna, gar inte att forsta.

Mona for president!

Idag väljs Mona Sahlin till ny partiordförande för socialdemokraterna. Det är utmärkt. Vi är övertygade om att hon har de förutsättningar som krävs för att vara en strålande ledare för partiet och en kraftfull oppositionsledare gentemot den moderatledda regeringen. Mona Sahlin blir den främsta företrädaren för vårt parti under de kommande åren. Hon har utan tvekan den politiska erfarenhet och bredd som krävs. Hon har varit politiskt aktiv under en lång tid och har lång erfarenhet som riksdagsledamot, statsråd och till och med vice statsminister. Mona har upplevt både med- och motgångar. Det har stärkt henne och gjort henne till den hon är idag.Mona står stadigt förankrad i vår grundläggande ideologi om rättvisa och solidaritet. Hon ser både små och stora och vet att det krävs en fördelningspolitik för att utjämna orättvisor. Hennes djupa engagemang för de utsatta i vårt samhälle har givit henne ett starkt stöd hos breda grupper bland befolkningen. Det är en förutsättning för att bli en bra förgrundsgestalt för partiet. Mona har drivit på arbetet för jämställdhet och jämlikhet i så många år och vi hoppas och tror att hon kommer att fortsätta det arbetet även som partiledare.En politiker som vågar tala öppet och föra diskussioner om kontroversiella frågor väcker ofta starka känslor. Det har också Mona gjort. Hon har klarat av det på ett bra sätt, med stor hjälp av sin vältalighet. Vi ser Monas Sahlins förmåga att driva politisk opinionsbildning och väcka känslor som en styrka. Socialdemokratin behöver inte slätstrukna företrädare, utan fler färgstarka personer. Vi behöver en stark partiledare och det kommer vi att få i Mona. Mona vill inte stå ensam på toppen. Det uppskattar vi. Hon är en modern ledartyp som både entusiasmerar och engagerar. Tuffa år av hårt oppositionsarbete ligger framför oss. Det arbetet måste präglas av en stark gemenskap och det tror vi Mona kan hjälpa till att skapa.Vi socialdemokrater måste våga tänka nytt, vi måste våga utveckla oss. Det handlar inte om nya värderingar, inte heller alltid om ny politik. Det handlar om modet att våga tänka på hur dagens samhälle påverkar vårt parti. Och på hur partiet ska påverka samhället. Den borgerliga regeringen gör allt den kan för att driva igenom ett systemskifte. Det innebär att vi måste föra en hård oppositionspolitik, men det ger oss också möjligheten att formulera en politik för framtiden. En politik där alla ska med. Vi är övertygade om att Mona kommer att leda det arbetet på ett bra sätt. Hon är en visionär som vågar ta diskussioner och föra dialog och det är nödvändigt för vårt parti. Med Mona Sahlin får vi en partiledare som snabbt kan ta över rollen som statsminister, redan innan valet 2010 om så skulle behövas. Hon är modig och med hennes ledarskap är vi säkra på att partiet kommer att utvecklas i rätt riktning. Vi ser med tillförsikt fram mot de kommande åren med henne som partiledare för socialdemokraterna.
Olle Thorell
Sven Erik Osterberg
Margareta Israelsson
Pia Nilsson
Publicerad i VLT idag lordag
Bloggar fran mitt nya hotell i Kapstaden, darfor inga prickar from now on.
Laste Monas tal pa mobilen idag. Rysningar anda hit! Man blir laddad, och lite ledsen att man inte var pa plats for att hora det live. Hmm dar pa slutet hade det behovts prickar ser jag...

Gåshud

En stark upplevelse. Vi fick höra Ahmad Katadra, en legend inom befrielsekampen i Sydafrika, berätta om apartheidtiden. Han var medfånge till Nelson Mandela på Robben Island under 26 år. Jag är inte särskilt blödigt lagd, men jag fick gåshud när jag hörde honom berätta om deras kamp under alla dessa år. Han fick en lång stående ovation efter sitt anförande. Man får hopp som förtroendevald. Världen kan förändras, tingens ordning är inte skriven i sten. Förändring är möjlig. Imorgon ska vi på en visning av fängelseön Robben Island. Det kommer att bli än mer intressant efter att ha hört Ahmad Katadras berättelse.

Bilder fr konferensen

Paul Wolfowitz, chef för världsbanken. (Han hälsade till Carin Jämtin!)



Trevor Samuel finansminister i Sydafrika, en lysande talare och dessutem en rolig prick.

Utsikt från min plats i andrakammaren.

Ingången till det vackra parlamentet, byggt i kolonial stil.

Utsikt från hotellrummet, fint väder 25-27 grader varmt, lite blåsigt men man får stå ut.

Live from Cape town

Framme i Sydafrika. Ett fantastiskt land på många vis. Ett land med otroliga naturresurser, guld och diamanter, ett land som gått från ett omänskligt apartheid-system, till en ”rainbow-nation” där alla folkgrupper är representerade. Fortfarande finns en mångd problem. AIDS–epidemin, inkomstklyftorna och fattigdomen, arbetslösheten är några av de största hindren. Samtidigt så blir jag lycklig av att vara här. Man fylls av hopp. Sydafrika har visat att det går att förändra ett samhälle, och att man kan göra det utan våld. Om man jämför med grannlandet Zimbabwe som på många sätt är väldigt likt Sydafrika så har utvecklingen gått åt motsatt håll. I Zimbabwe är inflationen 1800%(!), arbetslösheten 80%, yttrandefriheten är obefintlig, vita farmare har drivits från sina gårdar, hela jordbrukssektorn ligger i spillror, landet är isolerat och har blivit en så kallad ”failed nation”.
Båda länderna har gott om naturresurser, båda har en liknande historia med rasåtskillnad, brittiskt inflytande och en frihetsrörelse med internationellt stöd. Vad är det då som gjort att utvecklingen blivit så totalt olika?
Svaret är kanske så enkelt som Nelson Mandela och Robert Mugabe. Mandela bringade ett budskap om förlåtelse, förståelse och värdet av mångkultur. Mugabe har sökt konflikter, eldat på motsättningar mellan grupper och resultatet har varit förödande.
Konferensen jag deltar på är intressant. Parlamentariker från 100 länder diskuterar världsbanken, IMF och andra internationella finansiella institutioner.
Stark kritik finns framförallt från utvecklingsländer att världsbanken ställer orimliga krav på mottagarländerna. Man ska privatisera till varje pris bland annat och det finns en uppfattning att världsbanken är alldeles för marknadsliberal och inte tar hänsyn varje lands förutsättningar. Diskussionen är spännande och man lär sig oerhört mycket.

På väg till Kapstaden

Trots en släng av influensen ska jag ge mig iväg till Sydafrika ikväll. En konferens med Parliamentary Network on the World Bank. Fantastiskt spännande dels att få möta 200 parlamentariker från över 100 länder och diskutera hur världen kan hjälpas åt i att minska fattigdomen och verka för en hållbar utveckling. En av de mest intressanta programpunkterna är Nicholas Stern, författare till the Stern Report, som har räknat ut vad det exakt sulle kosta att vända på klimatförändringen.
Dels ser jag fram emot att få se Kapstaden. Jag bodde i Sydafrika 79-81, gick i skola där och har velat åka tillbaka dit sen dess. Konferensen pågår torsdag till söndag men jag stannar på egen bekostnad i tre dagar till och hoppas kunna knyta lite lokala kontakter och se mig omkring i Kapregionen. Om jag kommer åt internet som jag vill, så kommer jag att blogga och lägga in bilder därifrån fortlöpande.
Nu ska jag packa det sista, sen bär det iväg.

Ideologisk utförsäljning är bad business

Här följer en debattartikel som publicerades i vlt häromdagen. Av misstag föll mitt namn bort bland underskrifterna. Självklart står hela länsbänken för s i Västmanland bakom den.
Att sälja ut statliga bolag är en dålig affär helt enkelt.
"De statliga bolagen är en viktig arbetsgivare, då de sysselsätter totalt cirka 190 000 personer runt om i landet. De statliga bolagen är också viktiga för välfärden. Av vinsten under 2005 betalades 26 miljarder kronor in till statskassan som utdelning till ägaren. Förra årets vinst är minst lika stor. Dessa pengar används till allas vår välfärd - sjukvård, skola och omsorg.Förra årets utdelning är större än kostnaden för alla barnbidrag i Sverige under ett års tid, eller hela kostnaden för rättsväsendet, alla poliser och domstolar och fångvården.Nu vill den borgerliga regeringen sälja ut dessa våra gemensamma tillgångar. Högst upp på utförsäljningslistan står Telia Sonera, Nordea, OMX, Vasakronan, SBAB och Vin&Sprit. Men det är bara början. Regeringens mål är att alla företag, som verkar på konkurrensutsatta marknader, ska säljas ut. Frågan är därför inte vilka av statens företag som ska privatiseras, utan i vilken ordning och i vilken takt det sker. Regeringen vill driva igenom privatiseringarna av ideologiska skäl. Man vill att makten hamnar i privata bolag och vinsten i aktieägarnas fickor. Men för vårt land är dessa utförsäljningar ett stort hot mot finansieringen av vår framtida välfärd. Många av jobben riskerar att flyttas ut ur landet och vi förlorar dessutom möjligheten att styra viktiga samhällssektorer, när vi inte längre äger dessa bolag.Framför allt är utförsäljningarna en usel affär för skattebetalarna. Den officiella förklaringen till försäljningen är, att regeringen vill betala av på statsskulden. Det innebär minskade räntekostnader för staten med ungefär fem miljarder kronor per år. Men samtidigt förlorar staten betydligt mer i utdelning från de statliga bolagen. Från de nu aktuella bolagen beräknas staten i år få in 16 miljarder i utdelning. Med 5 miljarder i minskade räntekostnader blir försäljningen en förlust på 11 miljarder bara under detta år. Inte direkt någon lysande affär, kan man säga.Försäljningarna får återverkningar i våra plånböcker också på annat sätt. SBAB till exempel har haft en viktig roll som prispressare på bolånemarknaden, varför privatisering av bolaget kan leda till högre boendekostnader. Det verkar vara viktigare för regeringen att göra saker fort än att göra det rätt. Man kan inte ha gjort särskilt djupa analyser av konsekvenserna, vilket försäljningsnettot visar. Man verkar inte heller bry sig om att viktiga jobb hotas och att sämre konkurrens leder till ökade kostnader för det svenska folket. Det är ideologin som vägleder beslutet. Ideologisk blindhet i detta fall."

Vecka på vift

En kort rapport från veckan som gått. Söndag kväll reste jag till Rom för att delta i EMPA-möte om bl.a migration. Det var intressant, även om jag inte kunde delta på hela mötet. En minister med ansvar för emigrationsfrågor från Marocko var där för att berätta om hur de ser på problemet med flyktingströmmar. Ett gemensamt Euromed-universitet diskuterades. Hade inte mycket tid för sightseeing på ett dygn, men det lilla jag hann se av Rom var tjusigt. Märkligt litet centrum, där moderna byggnader och kontor samsas med uråldriga ruiner och tempel. Måste åka tillbaka dit och turista nån gång.
Sen gick resan vidare till Haag i Nederländerna. Där träffades unga parlamentariker från Europa och Asien för tre dagar av diskussioner och erfarenhetsutbyte. Jag hamnade i en grupp som diskuterade migration och integration. Det har verkligen varit givande att få umgås med kollegor från andra parlament. Att bygga personliga relationer och få en direkt kontakt är helt avgörande för att kunna komma överens om saker internationellt. Jag har fått lära mig mycket om de olika ländernas situation. Visitkort i massor har växlats, och jag är övertygad om att jag kommer att kunna dra nytta av kontakterna jag fått här i fram tiden. I slutet av veckan kommer bilder och mer därifrån.