Live from Cape town

Framme i Sydafrika. Ett fantastiskt land på många vis. Ett land med otroliga naturresurser, guld och diamanter, ett land som gått från ett omänskligt apartheid-system, till en ”rainbow-nation” där alla folkgrupper är representerade. Fortfarande finns en mångd problem. AIDS–epidemin, inkomstklyftorna och fattigdomen, arbetslösheten är några av de största hindren. Samtidigt så blir jag lycklig av att vara här. Man fylls av hopp. Sydafrika har visat att det går att förändra ett samhälle, och att man kan göra det utan våld. Om man jämför med grannlandet Zimbabwe som på många sätt är väldigt likt Sydafrika så har utvecklingen gått åt motsatt håll. I Zimbabwe är inflationen 1800%(!), arbetslösheten 80%, yttrandefriheten är obefintlig, vita farmare har drivits från sina gårdar, hela jordbrukssektorn ligger i spillror, landet är isolerat och har blivit en så kallad ”failed nation”.
Båda länderna har gott om naturresurser, båda har en liknande historia med rasåtskillnad, brittiskt inflytande och en frihetsrörelse med internationellt stöd. Vad är det då som gjort att utvecklingen blivit så totalt olika?
Svaret är kanske så enkelt som Nelson Mandela och Robert Mugabe. Mandela bringade ett budskap om förlåtelse, förståelse och värdet av mångkultur. Mugabe har sökt konflikter, eldat på motsättningar mellan grupper och resultatet har varit förödande.
Konferensen jag deltar på är intressant. Parlamentariker från 100 länder diskuterar världsbanken, IMF och andra internationella finansiella institutioner.
Stark kritik finns framförallt från utvecklingsländer att världsbanken ställer orimliga krav på mottagarländerna. Man ska privatisera till varje pris bland annat och det finns en uppfattning att världsbanken är alldeles för marknadsliberal och inte tar hänsyn varje lands förutsättningar. Diskussionen är spännande och man lär sig oerhört mycket.