Vapenvila i och för sig, men ändå..

Den här artikeln med mig och Jens Orback gick till media i fredags, sen blev det vapenvila, men det vi skriver gäller till stor del i alla fall. Därför publicerar jag den här:

Vänta inte på Obama!
Israels övervåld i Gaza är ett solklart brott mot internationell och humanitär rätt. Vi kan nu konstatera att Israel inte bara för ett krig mot sin beväpnade motbart Hamas, utan också mycket målmedvetet för ett blodigt krig mot civilbefolkningen i Gaza. Israels oproportionerliga vedergällning, som är en medveten del av deras militära strategi, gör oskyldiga palestinier till måltavlor. Vi delar det ursinne FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon gav uttryck för tidigare under veckan, när Israels attacker även nådde FN-högkvarteret i Gaza.
I debatten framställs ofta Israel och Palestina som två jämbördiga parter, vilket är fel. Israel har inte bara ett större ansvar som den överlägset starkaste parten i konflikten, utan också som ockupationsmakt, vilket regleras av folkrätten. Israel har emellertid rätt att försvara sig mot Hamas raketbeskjutningar, men inom vissa gränser. Dessa gränser överträddes för mycket länge sen.
Vi riktar också skarp kritik mot Hamas och fördömer deras raketbeskjutningar av södra Israel. Deras attacker drabbar civila och strider mot internationell rätt, vilket är oacceptabelt.
Palestinafrågan har gäckat omvärlden i över 40 år, och det är uppenbart att det inte finns någon militär lösning på problemet. Ur detta vansinniga krig som inleddes för tre veckor sedan kommer inget gott. För varje dag som går i krigens tecken, för varje människoliv som går till spillo, tar vi ännu ett steg längre bort från en fredlig och hållbar lösning av Palestinafrågan.
Problemets kärna är Israels ockupation av Västbanken och Gaza, vilket endast kan lösas genom förhandlingar. En tvåstatslösning är den enda realistiska möjligheten för samexistens mellan israeler och palestinier i området. Detta uppnår vi inte genom ännu ett nytt, blodigt krig.
Konflikten är internationell i sin natur och har en påverkansradie som är betydligt större än Israel och Palestina. Israels agerande är fullkomligt arrogant och deras attacker på både civila och internationella organisationer som Röda Korset och FN sker inför öppen ridå. Därför åligger det på det internationella samfundet mycket aktivt engagera sig för att få till stånd en förhandlingslösning. Säkerhetsrådets verkningslösa resolution från förra veckan om eld upphör är det minsta man kan begära. Det är internationellt engagemang på absolut lägsta nivå. Vi måste höja ambitionsnivån bra många steg för att få parterna att lägga ner vapen och komma till förhandlingsbordet. Vi måste finna nya, mer kännbara metoder.
Hade vi varit mer cyniska hade vi trott att det internationella samfundet sitter och väntar på att USA:s näste president Barack Obama ska ingripa och lösa konflikten. Vi hoppas att det inte är så. De civila offren kan inte vänta. EU och Sverige genom EU måste vara mycket aktiva.
När inte parterna hörsammar säkerhetsrådets resolutioner måste vi alltså prova andra metoder. EU är nu i färd med att fördjupa sina relationer med Israel bl.a. finns ett handelsavtal med EU som ligger i pipeline att uppgraderas. Denna process bör avbrytas intill dess Israel går med på vapenvila och kommer till förhandlingsbordet. EU måste visa Israel att det är allvar.
Den svenska regeringen med Carl Bildt i spetsen, har stora möjligheter att driva en tuffare linje i EU. Vi ingår i trojkan och kommer om ett halvår att ta över ordförandeskapet i unionen.
Det är upp till regeringen Reinfeldt att fatta beslut om en tuffare linje mot Israel i EU. Frågan är bara om de vågar och vill?