Första maj, första maj, varje sliten kavaj blir en mantel av strålande guld

Majtal får man hålla som riksdagskandidat minsann. Två stycken i år. I Skinnskatteberg och hemma i Sura. Nedan följer talet i Skinnsberg. Det i Sura är lite kortare. Folk är vana vid min röst här redan, så jag vill inte plåga dem för länge ;-)

Kamrater, mötesdeltagare
Det är en stor ära för mig att få komma hit till Skinnskatteberg och få hålla ett anförande på första maj.
Här tillbringade jag min barndoms somrar. På familjens sommarställe i Uttersberg.
Mina associationer när jag tänker på Skinnskatteberg är att plocka smultron i Smaltorp och att sitta på ängen nedanför kyrkan och lyssna på körsång.
Nåt annat jag kopplar till Skinnskatteberg är att vi Socialdemokrater är starka här. Det är ju bara här och i min hemkommun Surahammar som vi har egen majoritet. Det ska vi vara stolta över och se till att vårda.
För det är ju som Bamse säger, om man är stark måste man vara snäll också.
Första maj är arbetarrörelsens högtidsdag. En dag då vi tillsammans går ut och visar vad vi står för. En dag då vi går ut och berättar vad vi vill åstadkomma.
Ett år som i år är det särskilt viktigt. Det är valår och det är mycket som står på spel.
Jag har grunnat på vad jag ska tala om. Det finns så mycket som man skulle kunna ta upp. Jag har fastnat för tre saker.
1 Hur har vi det i Sverige idag
2 Valets viktigaste fråga – arbetslöheten.
3 Ett val mellan två olika Sverige.

Låt mig börja med hur det ser ut i Sverige idag.
Förra valet hade vi en paroll som jag tycker kunde vara vår ständiga slogan.
Stolt men inte nöjd. Den är jättebra, och låt mig säga något om hur jag ser på det:

Vi har tillsammans under ett sekel byggt upp ett välfärdssamhälle som är unikt i världen.
Jag kom nyligen hem från en resa till Brasilien.
Där är jag inblandad i ett biståndsprojekt i Sao Paolo som drivs av Palmecenter.
Jag fick möjlighet att träffa en massa människor där. Både förtroendevalda och vanliga Svenssons. Man ska komma ihåg att Brasilien är ett land med extrema klassskillnader.
De fattiga är fattigare än man kan föreställa sig. De rika är ofantligt rika.
De fattiga bor i plåtskjul i gigantiska slumområden, utan rinnande vatten och elektricitet. De rika bor för sig bakom taggtråd i särskilda bostadsområden med egna vakter. Kriminaliteten är hög och otryggheten är vardag.
Utmaningarna för arbetarpartiet som har makten där är enorma.
När jag berättar om hur vi har det i Sverige, och beskriver vårt samhälle är det nästan så att folk tror att man ljuger.
Föräldraförsäkring för alla? 80%iga ersättningar om man är sjuk eller arbetslös? Ingen inflation? Avgiftstfria universitet? Skojar ni?
För dem är Sverige ett ofantligt rikt land. En fråga jag fick flera gånger var: Vilka problem har ni egentligen? Jag förklarade att arbetslösheten är alldeles för hög och att vi måste säkra kvaliteten i den offentliga sektorn. I det sammanhanget kändes våra problem futtiga.
Men det är de ju inte – för oss. Vi är inte färdiga, vi vill göra mer!
Man kan ju tro att man bara är tacksam över allt vi har när man kommer hem från en sådan resa. Att man blir uppgiven då man ser de bojor som håller fast den fattiga befolkningen i sitt grepp. Men NEJ! Mitt bestående intryck.är inte bara det.
Jag tar mest av allt med mig den vilja och den glädje jag såg där. Den vilja man har att förändra sin verklighet. Den entusiasm och glädje som finns bland folk som ser en möjlighet till en bättre värld. Man tror att man kan bryta sig loss ur sina bojor. Man tror man kan skapa en bättre framtid tillsammans.
Även vi har våra bojor som håller oss i sitt grepp.
En boja är uppfattningen att det var bättre förr och att allt bara blir sämre. Det spelar ingen roll vad man än gör och säger, det går åt pipan i alla fall. Det är alltid nån annan som bestämmer, jag har ingen makt över mitt liv.
Det stämmer inte! Vi har det bättre nu än någonsin på många sätt. Det spelar roll om man engagerar sig. Framtiden bygger vi nu, den blir inte till av en slump och vi kan förändra den om vi är många som arbetar tillsammans.
En annan boja vi har är håglöshet och jantelagen. En håglöshet som hos en del unga gör att de inte vågar ha några mål. En håglöshet hos oss vuxna som gör att vi inte törs prova nya saker, utan vill bara ha det som det alltid har varit.
En håglöshet som gör att visionerna blir små, idéerna få och där folk som brinner för något blir utbrända.
Denna håglöshet kombinerad med jante-lagen är bojor som håller oss nere.
Men det behöver inte vara så.
Vi kan bryta våra bojor.
Vi behöver inte låta jantelagen styra oss.
Det kan bli bättre sen än förr.
Jag säger det igen. Framtiden blir inte till av en slump. Vi bygger den tillsammans, här och nu. Bara om vi arbetar tillsammans så kan vi bryta våra bojor.
Då kan vi krossa jantelagen som håller oss tillbaka.
Då kan vi våga drömma lite större drömmar, då kan vi måla framtiden i gladare färger.
Då kan vi brinna tillsammans för saker utan att bli utbrända.
Detta är också politikens uppgift. Och politik är här och nu, tillsammans.

Nu tänkte jag tala en del om det som jag tror kommer att bli valrörelsens största fråga.
Arbetslösheten.
För oss socialdemokrater är den fulla sysselsättningen målet.
Så har det alltid varit och så kommer det att förbli.
Om människor känner att man har en uppgift och att de gör nytta så växer man som människa. För nya invandrare är ett arbete det absolut bästa sättet att komma in i samhället.
Utanförskapet som arbetslöshet innebär är inte bara ett samhällsekonomiskt problem.
Bakom varje siffra i statistiken finns en människa som behöver känna sig behövd.
En människa som kan och vill bidra med sitt för att bygga ett bättre samhälle.
Att få fler människor i arbete är oerhört viktigt.
Vi socialdemokrater är inte nöjda förrän vi nått målet om full sysselsättning!
Vad går vi då till val på? Vad har vi gjort för att bekämpa arbetslösheten?
Här kommer några exempel:
Sedan 1994 har 300 000 fler människor ett arbete att gå till. 40 000 färre är beroende av socialbidrag.

Det går bra för Sverige. Tillväxten är hög. Fler nya jobb annonseras ut. Varslen om uppsägningar minskar. Sysselsättningen ökar. Och arbetslösheten minskar.
Människor som blivit arbetslösa ska snabbt få hjälp att komma tillbaka till arbete. I höstas presenterades ett sysselsättningspaket. Det ger 55 000 jobb, utbildnings- och praktikplatser.
Bland satsningarna som presenterades i höstas fanns 20 000 plusjobb. Plusjobben är inte bara ett sätt att minska långtidsarbetslösheten, utan också höja kvaliteten inom offentlig sektor.

Fler och växande företag är grunden för vår välfärd.
Antalet nystartade företag är det högsta på 20 år.

Vi sänker arbetsgivaravgiften för egenföretagare som gör sin första anställning.

Vi satsar två miljarder kronor under en tioårsperiod för att öka tillgången till riskkapital.

Vi satsar på forskning och utveckling i de små och medelstora företagen.

Med ökad konkurrenskraft, fler och växande företag blir jobben fler.

Vi satsar på att bygga ut högskolan så att fler får en högre utbildning. På det sättet kan vi fortsätta stå starka i en globaliserad ekonomi.
Vi ska konkurrera med välutbildad arbetskraft och schysta regler på arbetsmarknaden. Inte med låga löner och sämre trygghet för de som arbetar.

Det här är vad vi går till val på.

Vad är då alternativet? Valet i höst står mellan två helt olika Sverige.
Det ligger inte för mig att tala illa om andra partiers politik. Jag vill berätta vad jag står för och vad vi sossar vill göra.
Men valet i höst står faktiskt mellan två Sverige. Ett socialdemokratiskt Sverige, eller ett som styrs av en högerpakt.
Moderaterna har ju som ni vet insett att den politik de torgfört i många år var helt fel.
De har ändrat sig minsann. De är det nya arbetarpartiet. De säger sig stå för något nytt i svensk politik. Tror ni på det? De lägger fram förslag och sen när folk blir förbannade, drar de tillbaka förslagen. Det är som att boxas med en skugga. Man står inte upp och tar fajten. Man fegar ur. Det gör inte vi!
Jag tror att bakom taktiken och duckandet så är det samma gamla moderater som vanligt. Moderater som står på näringslivets sida. Ett skattesänkarparti på de starkas sida.
Moderaterna har kanske har blivit lite smartare rent taktiskt. De har förstått att folk inte vill ha deras gamla politik. Så de slår in sin gamla politik i nytt presentpapper och hoppas att ingen märker nåt. De saluför sig nu som de nya moderaterna. De kallar sig för det nya arbetarpartiet. Men om man tittar på de förslag de lägger känner man igen sig. Det är samma gamla moderater som vanligt.
De vill på sikt sänka skatterna med 250 miljarder. Det kommer att märkas i offentlig sektor.
De vill inte vara med i satsningen på plusjobb. Tror ni att det kommer att göra det lättare för långtidsarbetslösa att få jobb?
Moderaterna vill att ersättningen i A-kassan ska sänkas till 65%. De tror att männskor blir mer benägna att söka jobb då. Hungriga vargar jagar bäst, verkar de tro. Jag tror inte på det. Jag tror att trygghet är viktigt. Att trygghet gör att människor vågar. Jag vill inte ha ett sverige där hungriga vargar konkurrerar med låga löner för att få ett arbete.
Moderaterna är ju vår huvudmotståndare, det är de som kommer att styra i högerpakten. Vi har ett val att göra i höst.
Ett val mellan ett rött eller ett blått Sverige.
Ett val mellan trygga människor som vågar i en föränderlig värld eller hungriga vargar och lönedumpning.
Ett val mellan en stark gemensam sektor för vård, skola och omsorg eller skattesänkningar på 250 miljarder.
För mig är valet lätt. Jag tror att vi kommer att lyckas i valet i höst. Det gäller bara att vi visar på alternativen. Då kommer människor att rösta på oss, det är jag övertygad om.

Nu har jag talat om mina tre saker. Låt mig sammanfatta:
Sverige idag är ett unikt välfärdssamhälle. Vi är stolta men inte nöjda. Det finns bojor som vi kan bryta om vi arbetar tillsammans. Framtiden blir inte till av en slump, vi skapar den här och nu.
Arbetslösheten är valets viktigaste fråga. Full sysselsättning är målet. Arbetslösheten sjunker, men vi är inte nöjda förrän målet är nått. Trygghet och den svenska modellen står vi för. Inte lönedumpning och att hungriga vargar jagar bäst.
Alternativen i höst. Ett socialdemokratiskt Sverige eller ett högerstyrt Sverige. Vi måste samtala med så många vi hinner fram till valet i september. Vi måste beskriva det Sverige vi vill ha. Vi måste beskriva alternativet.
Lyckas vi med det, då kommer vi att vinna valet.
Jag vill avsluta med en uppmaning
Gå och rösta den 17:e september!
Din röst spelar roll!