Inside out

I går kväll hade jag möjlighet att för en gångs skull utnyttja lite av huvudstadens kulturliv. Vi var och såg cirkus cirkör på dansens hus. En fantastisk föreställning som är både dans, teater, akrobatik och andra cirkuskonster. Allt ackompanjerat av ett liveband som verkligen knäckte.
Iryas Playground heter de och syns på bilden nedan.

Kul jul?

Julen är en högtid med värme, hopp och glädje. Vi tar oss tid att umgås med nära och kära och vi ser fram emot lite lugn och ro.
Men tyvärr finns det en mörk, alltför sällan diskuterad, baksida med julen och andra storhelger.
Under julen ökar alkoholkonsumtionen dramatiskt med det elände som följer i dess spår..
Under julen ökar våld i hemmen. Våld där oftast kvinnor och barn är offren.
Under julen blir den ensamhet som många lever i alltför tung att bära och man dövar sin ångest med alkohol eller andra droger.
För många barn i Sverige är inte julen något man ser fram emot, det är i stället en av de helger då mamma eller pappa, eller i värsta fall båda två, trillar dit och dricker alldeles för mycket.
Mer än vart tionde barn känner obehag varje jul på grund av att vuxna i deras närhet dricker alkohol.
Anmälningarna om misshandel mot kvinnor ökar, mycket på grund av att fler anmäler – men även för att våldet faktiskt har ökat.
I Sverige år 2007 anmäldes 26 857 fall av misshandel mot kvinnor. I 19 597 fall var förövaren bekant med offret. Dessa siffror visar inte våldets hela omfattning eftersom många fall aldrig anmäls. Det finns ett stort mörkertal – uppemot 80 procent av våldet mot kvinnor i nära relationer kommer aldrig till polisens kännedom.
Det betyder att alla känner någon som blivit utsatt. Tänk efter – det är helt oacceptabelt i vårt moderna samhälle, som av många anses vara världens mest jämställda.
För sällan påtalas sambandet mellan alkohol och våld när det gäller kvinnomisshandel. Visst är det så att alkohol inte alltid är orsaken till att män slår kvinnor men om vi väsentligt vill minska våldet mot kvinnor måste vi minska antalet män som dricker för mycket alkohol.
Så fungerar sambandet mellan minskad alkoholkonsumtion och minskade skador.
Familjen är ofta knutpunkten under julen men är samtidigt också en tid då samhället stänger för barn och ungdomar. I vanliga fall finns föreningsliv och fritidsgårdar, men på julen finns ingenstans att ta vägen. Barn kan bli väldigt utsatta inom hemmets väggar. Även många kvinnors situation förvärras under julen och i ungefär två tredjedelar av misshandelsfallen har mannen och kvinnan en nära relation. En nuvarande eller tidigare make, sambo, fästman eller pojkvän.
Alkohol är ett alltför sällan debatterat samhällsproblem som gör stor skada och förstör livet för många.
Sambandet mellan våld och alkohol uppmärksammas för lite. Det talas ofta om gatuvåldet, ungdomsvåldet, gängvåldet osv. Ofta vore det mer relevant att tala om spritvåldet!
Vi har alla ett ansvar.
Vi män måste i alla sammanhang stå upp för att våld mot kvinnor och barn i alla lägen är oacceptabelt.
Vi beslutsfattare på alla nivåer har ett ansvar att se till att alkoholkonsumtionen minskar.
Vi har alla som medmänniskor ett ansvar att göra vårt för att minska ensamheten i samhället.

Lysande artikel - läs!

Artikel om Burma, av brittisk jounalist på daily mail.
Sällan man ser sådana djuplodande reflekterande och välskrivna artiklar i svensk press.
Vill ni lära er mer om hur det faktiskt ser ut i Burma och samtidigt få lite perspektiv på våra egna bekymmer här hemma. Lägg då ner en stund på att läsa HÄR!

Bild från artikeln.

Julångest? Köp en get istället!

Jag är en sån som inte dras med i julhysterin. Visst är det fint med alla ljusstakar som lyser upp det kompakta mörkret. Visst är det trevligt att umgås med släkt och vänner. Att få en ursäkt att äta senapssill är alltid välkommet.

Men det finns en massa elände också som jag sammanknippar med julen.

Konsumismen verkar vara den nya religionen. Köp, köp, köp! verkar vara det nya julevangeliet. Varenda butik är full av folk som med stirrande blick ska överträffa de allt högre förväntningarna på ännu bättre, fler och dyrare julklappar än förra året. Alla som inte har råd (och de blir allt fler i dessa varseltider) att bräcka förra julen får ångest.

Allt pysslande inför jul som gör att vanliga radhus varthelst du ser, påminner om nåt slags disneyland i ljusprakt, det ger mig ångest (för att inte tala om all onödig el som går åt). Vad är det för fel på att bara ha ett par adventsstakar? Stilfullt, ekonomiskt och lagom mysigt tycker jag.

Julmaten sen då. Alla dessa familjer som vänder ut och in på sig för att återskapa nån slags Fanny och Alexander/Bullerby/Carl Larsson-överdådig julfest, som aldrig någonsin varit normal. Det ska kokas, bakas, läggas in, pressas sylta, göras pastej, gravas lax, doppas i gryta, rullas köttbullar, skapas egen glögg, trillas julkonfekt etc etc. Jag är inte den som inte uppskattar god mat, eller hemlagat. Men nån måtta får det väl vara. Tänk om man ägnade en gnutta av samma omsorg åt vardagsmatlagningen i stället. Istället rusar man runt i ekorrhjulet till vardags, lagar skräpmat på halvfabrikat på en kvart om man ens hinner det, resten av året. För att sedan i december ställa såna krav på sig själv och maten att njutningen blir liten i förhållande till det slit och den stress som all matlagning ger.

Sen är det det här med spriten. För många barn i Sverige är inte julen något man ser fram emot, det är i stället en av de helger då mamma eller pappa, eller i värsta fall båda två, trillar dit och dricker alldeles för mycket. Alkohol är ett alltför sällan debatterat samhällsproblem som gör stor skada och förstör livet för många, både missbrukare och anhöriga. Våld i hemmet ökar över jul, många barn far illa och för många som är ensamma, är julen en ren plåga.

Om ni vill ge en julgåva, men inte vill bidra till masshysterin och kommersialismen. Besök då den HÄR sidan. http://www.julklapparmotfattigdom.se/

Det är action-aid som erbjuder att man köper en get, eller en vattenpump, eller varför inte en by-barnmorska i till exempel ett fattigt land i afrika.

Det tänker jag göra.

"Svenska" värderingar?

Vilket rabalder det blev på debattsidorna när Sveriges Television började sända "Halal-TV". Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår varför det blev sådant väsen. Ta första programmet som exempel: tre tjejer gör ett reportage om klasser och klasskillnader i Sverige – de reser med röda linjens tunnelbana från det fattiga och invandrartäta Botkyrka till det välmående och förhållandevis heterogena Danderyd.
Någon som kommer ihåg att det var detta program handlade om? Knappast. Debatten efteråt har istället handlat om två saker: tre muslimska tjejer med slöja får ett eget TV-program samt detta att greve Hamilton känner sig kränkt för att tjejerna väljer att hälsa på honom med handflatan tryckt mot bröstet istället för att ta i hand.
För det första. Tre tjejer – Cherin, Dalia och Khadiga gör ett analyserande TV-program. Kul idé! Tjejerna har en djup och levande muslimsk tro. Det har de gemensamt med en stor grupp svenskar. Men givetvis representerar de inte alla muslimer i hela Sverige för det. De är inte representanter för några andra än sig själva. Arne Weise representerar väl inte alla kristna i Sverige? Tjejerna i Halal-tv är tre individer som på olika personliga sätt vänder och vrider på ofta invanda tankesätt i Sverige. Liksom Janne Josefsson och Sverker Olofsson gör, i andra populära program.
"Ta seden dit man kommer" är ett uttryck som kommit fram i debatten. Vilken sed?, undrar jag. Jag tror inte att det finns en universell svensk sed. Jag tror att det finns flera olika svenska seder, varav en är att hälsa med handen mot handflatan, och en annan är att ta i hand. Sverige är ett mångkulturellt land. Smaka på ordet: mångkultur. Flera kulturer samtidigt. Detta är Sverige idag. Vi hälsar på flera olika sätt. Tänk efter: hälsar Kalle, Tompa och Fredde på samma sätt som Charlotta von Krusenstjerna? Nej, självklart inte. Carl Hamilton och Cherin, Dalia och Khadiga hälsar inte heller på samma sätt. Är det ett problem? Nej, självklart inte.
Moderaterna lanserade i förra veckan ett "kontrakt" för invandrare. Invandrade ska skriva under att de accepterar "svenska värderingar" och kontraktsbrott ska leda till sanktioner. Hur innehållet ska se ut är oklart. Vad händer om du inte ställer upp på svenska värderingar – kastas du då ut? För mig är en bärande värdering att vårt samhälle är byggt på tolerans och bejakande av mångfald. Ett sådant kontrakt går stick i stäv med just den "svenska" värderingen. Vad moderaterna gör är inget annat än en flört med Sverigedemokraternas väljare, och det upprör mig.
Vad betyder det här med svenska värderingar? Omöjligt och meningslöst att försöka definiera.
Nej, moderaterna har fel. Det finns inte en uppsättning svenska värderingar. Det finns flera, och det är ju det som gör att livet blir intressant och spännande.
Vi har en samling texter som avgör rätt och fel och som skapar ramar vi har att leva inom i vårt land.
Det är lagboken. Den gäller alla.
Om inte lagarna hänger med i samhällsutvecklingen så är det vår uppgift som lagstiftare att ändra dem.

Snart slut på höstterminen i riksdagen. Ett högt tempo så här i slutspurten, med möten, voteringar och ett otal saker som måste hinnas med innan jukluppehållet.
Tänk om man hade samma avslappnade inställning till tillvaron som Findus har på vintrarna. Han sover mest.

Goda nyheter

Tankte blogga om mina upplevelser i Kina, men klipper in dessa goda nyheter istallet.

"Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet kommer tillsammans att utmana den moderatstyrda regeringen och dess politik i valrörelsen 2010.
Grunden för vårt samarbete är sunda statsfinanser med gällande budgetregler som utgångspunkt.
För oss handlar ekonomiskt ansvarstagande om mer än så. Att ta ansvar för landets ekonomi handlar också om att använda de gemensamma resurserna - inte låta dem ligga kvar i ladorna - när de behövs som bäst. Det är svenska folkets resurser. De ska användas, inte bara till att rädda banker, utan till att skapa jobb och framtidstro i vårt land.Svenska folket tog Sverige ur 1990-talskrisen. Det krävdes stora uppoffringar. Alla hjälpte till - löntagare, pensionärer, studenter, arbetslösa och sjuka. Och det lyckades. Landets ekonomi räddades och vi gjorde det möjligt att bygga upp överskott igen, att spara i ladorna så att vi hade en trygghet för framtiden. Våra tre partier har under många års samarbete noggrant värnat de starka offentliga finanserna - just för att ha marginaler för framtida kriser.
I dag är kristiderna allt annat än framtida. Jobbkrisen är här och nu. Allt fler familjer och företag påverkas. Nya varsel kommer varje dag. Och det är bara början. Oron är stor både i större företag och bland underleverantörer i mindre företag. Nu ser vi också uppsägningarna komma i välfärdssektorn. Runt 5.000 har redan varslats från jobb i vård, skola och omsorg. Nyhetssändningarna är dramatiska och illavarslande. Jobben blir färre, socialbidragen fler och utanförskapet växer.Jobbkrisen bidrar till att vi tre partier enats. Jobbkrisen kräver samling och åtgärder.
Vi är nu redo att på nytt ta ansvar för Sverige. Vi har mött väldigt många som nu känner av arbetslösheten hemma hos sig, vid köksbordet och i den egna plånboken. Vad händer i vardagen när både mamma och pappa varslats, eller en redan har fått gå? Vad gör en verkstadsarbetare eller sjuksköterska när inkomsten i ett slag halveras och hon eller han ska leva på en låg a-kassa? Den första och största dramatiken rör nästan alltid huset, radhuset eller lägenheten - amorteringarna och räntorna, eller hyran som ska betalas. Mycket kan man sälja, kanske till och med bilen. Men bo, det måste alla.Det kan vara illa nog att ekonomin inte längre tillåter det vanliga. I många hem pågår diskussionerna.
Vi tycker att svenska familjer har rätt till ett bättre svar från politiskt håll. Sverige har inte råd med att människor tappar framtidstro och möjligheten att fortsätta utvecklas. Vi har inte råd med familjer som går på knä och människor som tvingas ägna all kraft åt att sälja vad de äger och har. Det är bättre om kraften användes för att vidmakthålla och utveckla kompetens och färdigheter - i en vidareutbildning, ny specialistkompetens, eller hjälp in i nästa karriärsteg.
Sverige behöver den kompetens som finns hos de varslade - både inom industrin, tjänstesektorn och välfärdssektorn. Det kommer en uppgång i konjunkturen igen - och då vill vi att många ska stå redo för nya utmaningar. Annars hålls nästa uppgång tillbaka för att människor inte har rätt kompetens för de nya jobben.
Vi har alla tre partier lagt stimulanspaket för runt 15 miljarder kronor för 2009, långt innan en motvillig regering efter flera missbedömningar tvingades presentera sina långt ifrån tillräckliga åtgärder. Regeringen har heller inte presenterat några kraftfulla aktiva insatser för att möta ungdomsarbetslösheten. Risken är att denna passivitet sår ett frö till en förlorad generation. Sverige har inte råd med en sådan förlust.
I en ny överenkommelse lägger vi därför nya skarpa förslag med 3.000 traineeprogram för unga som kan jobba i välfärden och med ytterligare 3.500 årsplatser i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning för ungdomar under 25 år.
Vi är därtill överens om att kraftigt bygga ut både komvux, kvalificerad yrkesutbildning (KY) och högskola. Ungdomar ska både ha möjlighet att komplettera sin gymnasieutbildning - eller läsa in gymnasiet om de inte tidigare har gjort det.
Dessutom investerar vi i praktik och karriärrådgivning som förbättrar kontakterna mellan utbildning och yrkesliv.Regeringen har dragit ner på allt vad utbildning heter och dessutom gjort det svårare ekonomiskt att ta sig igenom perioder av arbetslöshet.
De har attackerat den fackföreningsrörelse som är så viktig för att omställningen på svensk arbetsmarknad ska fungera väl - och för att arbetsplatserna ska vara trygga och säkra. Det är en djupt felaktig politik i en tid då de nya jobben kräver ständig utveckling, stor flexibilitet och hög kompetens. Det är att slösa bort en av Sveriges viktigaste konkurrensfaktorer - vår välutbildade och förändringsbenägna befolkning. Och det är ett av skälen till att vi tycker att den moderatstyrda regeringen brister i ansvar för landet.
De sämre tiderna ska användas smart - till att bygga Sverige starkare inför att utvecklingen vänder.
Vi vill att resurserna investeras i insatser som underlättar för dem av oss vars hela vardag präglas av jobbkris, oro och frågor för framtiden - i storstad och på landsbygden. De ska investeras i ekonomiska stimulanser till utsatta hushåll så att de kan fortsätta bo och leva - men framför allt i möjligheter för svenska löntagare att upprätthålla och utveckla sin kompetens. De ska investeras i utbildning och forskning, i klimatinvesteringar och infrastruktur, i byggande av hyresrätter, i energieffektivisering och social upprustning av miljonprogrammen, i kollektivtrafiksatsningar, i fler jobb och bättre kvalitet i välfärden - och många andra åtgärder.
Det är farligt om känslan sprids att det inte skulle gå att göra något åt jobbkrisen.
Det är inte slumpen, och inte finanskrisen, som tagit bort 70 procent av alla utbildningsmöjligheter för nya jobb, eller som stoppat klimatinvesteringar och trängt ut en halv miljon människor ur arbetslöshetsförsäkringen.
Det är medveten politik beslutad av den moderatstyrda regeringen. Nu försvagar det Sverige.
Det är i kristider regeringsdugligheten sätts på prov. Den borgerliga regeringspolitiken börjar bli en alltmer dyrköpt erfarenhet för svenska folket.
Efter drygt två år med en moderatstyrd regering är det uppenbart: ökade orättvisor löser inte Sveriges problem.
Vardag och politik fram till valdagen 2010 och under åren därefter kommer att överskuggas av jobbkrisen, men också av klimatkrisen och den kris i välfärden som regeringen medvetet skapat med sönderslagna trygghetssystem, växande klyftor och kvalitetsras i vården, skolan och omsorgen. Vi är övertygade om att kriser och utmaningar kan vändas i möjligheter och stark utveckling. Men det kräver samling och handlingskraft. Det kräver en vilja att med politiska medel försöka vända utvecklingen. En sådan regering har inte Sverige idag.
Vi erbjuder en rödgrön koalitionsregering efter valet 2010.
Vårt mål är full sysselsättning, ökad rättvisa och bättre miljö.
För att fördjupa och utveckla vår gemensamma politik tillsätter vi nu fem arbetsgrupper som med start vid årsskiftet kommer att arbeta fram till våren 2010.
Följande områden kommer att omfattas: jobb och ekonomi i hela landet; klimat och miljö; välfärd och rättvisa; storstadens utmaningar; en anständig och hållbar värld.
Våra arbetsgrupper kommer att ha med ett par perspektiv som den moderatstyrda regeringen helt tycks sakna: barn- och jämställdhetsperspektivet. För oss är det självklart att sätta barnen främst, och lika självklar är viljan att bryta kvinnors underordning i samhället.
Vi är också internationalister med en önskan att Sveriges röst i världen ska vara stark - för global solidaritet och gemensamt ansvarstagande.
Våra partier kommer att ta fram egna valmanifest till valrörelsen 2010, men vi kommer också att utarbeta en tydlig gemensam regeringsplattform. Väljarna ska få tydliga och långsiktiga besked inom viktiga politiska områden, som till exempel skattepolitiken.
En gemensam vårbudget kommer att presenteras 2010. Naturligtvis kommer vi att fortsätta ta gemensamma initiativ i riksdagen. Vi vet, efter mängder av gemensamma förslag och inte minst 15 budgetar framtagna i samarbete mellan våra tre partier, att vårt samarbete är en styrka för Sverige.
Nu utvecklar vi politiken för framtiden i vårt rödgröna samarbete. Gemensamt tar vi upp kampen mot regeringen Reinfeldt och dess misslyckade och orättvisa politik. Målet är en rödgrön regering efter valet 2010. Vi tar tillvara människors kraft, och därmed på Sveriges möjligheter för framtiden."

Möte med ledningen

För jiangxi provinsen. 40 milj bor här. Som ett ganska stort eu-land.

Norges försvarsminister

Talar vid mottagningen där över 100 länder tillsammans firar förbudet mot klustervapen. Jag tror att jag är den enda svenska politiker som är här. Ingen svensk minister kommer att närvara. Märkligt och lite pinsamt tycker jag.

Stortinget

Möte med if metall och resplaner.

Om varselläget.

Dystert är det, även om just Västerås där vi hade mötet hittills klarat sig ganska väl i jämförelse med Köping, eller Eskilstuna. Mitt tips är att det kommer att bli värre innan det blir bättre. Hur mycket värre skulle regeringen kunna påverka genom att genómföra riktade insatser, satsningar på yrkesutbildning och arbetsmarknadsåtgärder. Just nu sitter regeringen på händerna, tittar ibland yrvaket upp och hänvisar till sin budget som man lade straxt innan världsekonomin kastades in i en malström som är den värsta sen trettiotalet.

Det duger inte.

Imorgon åker jag till Oslo för att vara med på ett forum om klustervapen samt besöka undertecknandeceremoinin. Massor av ministrar och statsministrar från över 100 länder kommer att vara där och skriva under för sina länder.

Bildt kommer förmodligen inte. Vem som representerar sverige kan tyckas oviktigt, men är ändå en ganska viktig signal om vilka ambitioner man har på nedrustningsområdet och ett tecken på hur viktigt man tycker avtalet är.

Så på onsdag får vi se vem som skriver under för sverige.

Direkt från oslo far jag till Peking, JiangXi provinsen och sedan Shanghai. En delegation av europeiska socialdemokrater ingår jag i och vi ska träffa makthavare, studenter och besöka bl.a arbetsplatser och miljöprojekt. Jag bloggar därifrån i mån av tid och uppkoppling. Så håll utkik.

Kongress med s i västmanland

Thomas Östros gästade och talade om det dystra läget i ekonomin och regeringens häpnadsväckande passivitet.

Debatt i dag mot Bildt

Idag hade jag en interpellationsdebatt mot Carl Bildt i kammaren.
Det var intressant att höra flera besked från bBildt i det han sa och det han inte sa.
Han sa inte att han kommer att åka till Oslo och skriva under klustervapenförbudet på tisdag. Tyskland, Frankrikes och Storbritanniens utrikeministrar kommer att göra det, liksom ett 40-tal andra utrikesministrar och 4 statsministrar. Ett ytterligare tecken på regeringens ovilja och låga ambition på nedrustningsområdet tycker jag. Själv ska jag till Oslo då, dels för ett parlamentarikerforum om klustervapen, men också för att bevittna undertecknandet. Det ska bli intressant att se vem regeringen skickar.
Debatten kan du se på video HÄR
Protokollet till dagens debatt kan du läsa HÄR, scrolla till anförande 19.
Bildt noterade dagens debatt på sin blogg HÄR
Min kanske illvilliga, men förmodligen inte helt felaktiga tolkning av debattenär följande:
Bildt och moderaterna ville egentligen inte skriva under det här avtalet. Man gör det för att få tyst på kritiken och istället kommer man att dra ut på genomförandet så länge det bara går.
Tyst på kritik kommer det inte bli från varken (s) eller min sida, den saken är säker.

Regeringen måste sluta vara passiv!

Varslen drabbar hela landet hårt, inte minst västmanland. Regeringen lutar sig tillbaka och hoppas på den budget som de la några veckor innan världsekonomin kraschade. Det duger inte, sverige behöver en räddningsplan. Det tycker jag och det tycker Mona Sahlin också. Se nedanstående pressmeddelande:


"Sverige behöver en räddningsplan

Varje dag fördjupas jobbkrisen. I land efter land genomförs omfattande stimulans­paket. Samtidigt står den svenska regeringen helt passiv. Med ett undantag: bankerna. Men det räcker inte med en räddningsplan för de finansiella institutionerna. Sverige behöver en räddningsplan för jobben och löntagarna, skriver Mona Sahlin i Svenska Dagbladet.
Sedan den 1 september har drygt 40 000 personer varslats om uppsägning, och varje dag tillkommer nya varsel. Inte sedan 1990-talets djupa lågkonjunktur har varslen duggat så tätt.
Hela Sverige drabbas. Ingen kan känna sig helt säker på att få behålla jobbet. Krisen slår mot både arbetare och tjänstemän.
Samtidigt pressas ekonomin i många kommuner och landsting när jobben blir färre, socialbidragen fler och utanförskapet växer. Sverige står inför både en jobbkris och en välfärdskris.
Konjunkturinstitutet menar att det krävs betydande stimulanser både 2009 och 2010. Finanspolitiska rådets ordförande Lars Calmfors uppmanar regeringen att snabbt vidta omfattande åtgärder, som en tillfällig momssänkning, ökade pensionstillskott och höjda barnbidrag.
Vi socialdemokrater delar bedömningen att ekonomin måste stimuleras, och utesluter inte någon av de föreslagna åtgärderna. Redan den 13 november presenterade vi ett brett stimulanspaket på totalt 17 miljarder kronor 2008 och 2009. Vi är beredda att diskutera ytterligare åtgärder.
Statsminister Reinfeldt vill inte kännas vid problemen. Han säger: ”Vi har inte massvis med människor som kommit ut i arbetslöshet. Vi har omfattande varsel”. Han säger också att ”några snabba åtgärder inte är att vänta”.
Det är häpnadsväckande. Men felbedömningar av det ekonomiska läget från regeringen är tyvärr inget nytt.
Stora, ofinansierade skattesänkningar under brinnande högkonjunktur tvingade först Riksbanken att höja räntan. Sedan viftades oroande statistik om arbetskraftsbrist bort.
Varningssignaler om den amerikanska bolånekrisens omfattning och konsekvenser tonades ned. För bara ett halvår sedan sa finansministern i riksdagen att det bara var socialdemokrater som trodde att Sverige stod inför en bankkris.
Nu måste regeringen inse allvaret och ändra sin politik. Ska Sverige undvika en djup och långdragen lågkonjunktur måste regeringen agera på bred front.
Sverige har i grunden en stark ekonomi. Vi har goda förutsättningar att mildra lågkonjunkturens effekter och investera i framtiden.
Sverige kan stå betydligt bättre rustat efter krisen än vad vi gjorde innan – om regeringen inte försitter chansen.
Företagens förutsättningar måste förbättras. De som vill investera under lågkonjunkturen får svårt att hitta finansiering. Därför behövs mer statligt riskkapital. Inget svenskt företag ska heller behöva gå i konkurs för att de inte fick tillräckligt bra rådgivning. Alla företag ska kunna få rådgivning från Almi. Småföretagen måste också få sänkt arbetsgivaravgift.
Tryggheten måste öka. Oro för den egna ekonomin gör att många tvekar inför både investeringar och nya utmaningar. En halv miljon löntagare har lämnat arbetslöshetsförsäkringen efter regeringens försämringar. Bara en av fyra får 80 procent av sin gamla lön vid arbetslöshet. Avgifterna till arbetslöshetsförsäkringen måste sänkas radikalt och ersättningen förbättras – så att människor kan koncentrera sig på det viktigaste: att snabbt hitta ett nytt jobb.
Välfärden måste få mer resurser. Sveriges kommuner och landsting (SKL) har bett om besked om statsbidragen 2010 för att undvika uppsägningar redan nästa år. Vi socialdemokrater är beredda att lämna besked: statsbidragen till kommunsektorn måste öka med fem miljarder 2010. Det motsvarar cirka 12 500 anställda i vården, skolan och omsorgen.
Hushållens konsumtion måste stimuleras. Regeringens skattesänkningar riktas främst till höginkomsttagare. Det är både orättvist och dålig konjunkturpolitik. Sverige behöver snarare, som Lars Calmfors konstaterat, ge stimulanser till dem med låga inkomster. Därför vill vi att barnfamiljerna ska få ett extra barnbidrag. Pensionärerna ska få höjda bostadstillägg. De måste bli bättre behandlade. Det har de rätt till efter ett helt yrkesliv.
Men de allvarliga tiderna kräver också mer exceptionella lösningar. Den borgerliga regeringen pekade på politikens roll när de tog fram en omfattande räddningsplan för att klara det finansiella systemet, men de blundar för politikens roll när det gäller att säkra löntagarnas trygghet och rusta svensk arbetsmarknad inför framtiden.
Sverige behöver den kompetens som finns hos dem som nu varslas – antingen här och nu i branscher som fortfarande växer, eller när konjunkturen vänder.
Många av dem som förlorade jobbet under 1990-talskrisen kom inte tillbaka till arbetsmarknaden. Så får det aldrig bli igen.
Därför måste alla få individuellt stöd snabbt, så att de kan finna ett nytt arbete eller påbörja en utbildning.
I en räddningsplan för jobben ska det därför ingå 100 miljoner kronor så att Arbetsförmedlingen kan anställa fler karriärcoacher.
Vi måste också investera i vidareutbildning. Många av dem som nu riskerar uppsägning har inte någon nytta av den traditionella arbetsmarknadsutbildningen.
Många tjänstemän som varslas skulle ha mer nytta av en vidareutbildning på högskolan än en utbildning i Arbetsförmedlingens regi. Därför vill vi avsätta resurser för ett nytt spetskompetenslyft där de som riskerar arbetslöshet i stället för att sägas upp kan studera under lågkonjunkturen.
Då står de bättre rustade att utföra sitt ­arbete när konjunkturen vänder. Det kan handla om ledarskapsutbildningar, specialistutbildningar och mastersutbildningar på högskolan.
I vårt stimulanspaket sätter vi av två miljarder kronor för detta 2009. Vi är nu beredda att förlänga satsningen till även 2010.
Många som nu varslas börjar oroa sig för om de har råd att betala lånen på lägenheten eller huset. Samtidigt faller bostadspriserna – kanske mest på de orter som drabbas hårt av varsel.
De svenska bankerna borde därför se över kraven på amorteringar för dem som nu varslas. Vi vill att staten genom sitt ägande i SBAB ska gå i bräschen för att varslade under en viss tid ska slippa amorteringar.
Ett sådant ansvar för att samla bankernas agerande under krisen till stöd för låntagarna måste regeringen nu säga sig vara beredd att ta.
Det ser mörkt ut för svensk ekonomi och arbetsmarknad just nu. Men genom att agera aktivt kan vi påverka utvecklingen.
Sverige har fantastiska förutsättningar. Svenska löntagare är välutbildade. Svenska företag är konkurrenskraftiga.
Om vi använder de sämre tiderna för att rusta oss bättre för framtiden kan vi se framåt med mindre oro, och mer hopp.
MONA SAHLIN, partiledare (s) "

Lissabonfördraget - flip eller flop?

Flip.

Den senaste tiden har jag och mina kollegor här i riksdagen översköljts av ofta likalydande mail som uppmanar mig att rösta nej till Lissabonfördraget. Argumenten varierar, från resonerande och tämligen logiska, till alldeles ologiska och lätt föraktfulla.

Jag är tveksam till metoden att veckan innan ett beslut ska fattas mailbomba ledamöter, som om bara mängden likadana mail skulle få en att ändra åsikt.

Den här frågan har diskuterats i många månader, information har funnits tillgänglig ännu längre och jag anser att vi förankrat frågan så långt det bara går i partiet. Sen finns det alltid en del som inte får som de vill. Att då tro att man kommer att få mig att ändra uppfattning genom att dränka mig i mail är inte särskilt konstruktivt tycker jag. Givetvis är det allas rättighet att skriva till oss riksdagsledamöter och vår skyldighet att ta del av den argumentation som kommer oss till del.

Här kommer svar till alla där jag motiverar varför jag kommer att rösta Ja till Lissabonfördraget:

24 av 27 EU-länder har hittills sagt ja till Lissabonfördraget. Irlands väljare röstade som bekant nej till fördraget i juni. Endast Tjeckien och Sverige återstår. Tjeckiens parlament väntas rösta om fördraget någon gång under våren 2009, medan Sveriges riskdag har en planerad omröstning den 20 november.
Socialdemokraterna och LO vill se det nya Lissabonfördraget träda i kraft. Fördraget är viktigt för Europas löntagare eftersom det bland annat innehåller ett starkare skydd för grundläggande rättigheter – däribland strejkrätten. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen har med mycket stor majoritet beslutat att bifalla en motion till stöd för en svensk ratifikation av Lissabonfördraget.
Även jag stödjer en svensk ratifikation och kommer att rösta ja till Lissabonfördraget. Vi anser att EU behöver ett nytt och modernt fördrag, särskilt efter utvidgningen till 27 medlemsländer.
En missuppfattning som vi mött, bland annat från vänsterpartiet och junilistan, är att den så kallade Lavaldomen har bäring på Lissabonfördraget.

Det har den inte.

För snart ett år sedan yttrade sig i EG-domstolen om vilka villkor som ska krävas av utländska företag som utstationerar arbetskraft i Sverige – i det så kallade Lavalmålet.

EG-domstolen har därefter yttrat sig i flera liknande fall, vilket innebär att det idag råder stor osäkerhet om vad som gäller vid förhandlingar om utländska entreprenader.
Vi befarar att utstationerad arbetskraft riskerar att utsättas för diskriminering. Vi ser idag exempel på att utländska företag konkurrerar med löner under kollektivavtalsnivå och farlig arbetsmiljö. Detta har skapat stor oro bland Sveriges och Europas löntagare. Den moderatstyrda regeringen har valt att nonchalera denna oro och förhålla sig passivt till utvecklingen både i Sverige och på Europanivå.
Således: Lavaldomen och Lissabonfördraget är två olika saker. Lavaldomen ska vi ta strid mot. Lissabonfördraget ska vi ta strid för.
Lissabonfördraget stärker inte bara strejkrätten, utan rymmer också en rad andra fördelar. Med fördraget blir det lättare att fatta politiska beslut. Det ger EU bättre möjligheter att arbeta med utvidgningen, att kunna samla sig kring en klimatuppgörelse, stimulera till tillväxt och jobb och bygga ett socialt och rättvist Europa. Lissabonfördraget stärker EU på jämställdhetsområdet och i kampen mot den grova gränsöverskridande brottsligheten. Det stärker öppenheten – inte minst i Ministerrådet.
Vi socialdemokrater ställer nu hårda krav på att regeringen agerar både i Sverige och inom EU för att stärka löntagarnas ställning. Vi kräver att:
Regeringen omedelbart ger ett principbesked om att likabehandlingen mellan utländska och svenska företag med utgångspunkt från kollektivavtalssystemet ska säkerställas. Att det är möjligt visar den lösning som gjorts i Danmark. Modellen innebär att företag som vistas tillfälligt i ett annat EU-land måste följa det bäst täckande avtalet.
Regeringen tar initiativ på EU-nivå för att förändra delar av Utstationeringsdirektivet. Utstationeringsdirektivet ska revideras så att likabehandling av löntagare kan garanteras, det vill säga, att den balans mellan arbetstagarnas rättigheter och den fria rörligheten för tjänster som eftersträvades då direktivet utformades, återupprättas.
Regeringen aktivt agerar för att undanröja hotet om löne- och villkorsdumpning i Sverige och Europa.
Regeringen vid alla kommande toppmöten i EU, på eget initiativ, driver frågor om att stärka löntagarnas rättigheter i Sverige och Europa.
Regeringen, liksom majoriteten i EU-parlamentets sysselsättningsutskott, stöder Europafackets krav på införandet av ett socialt protokoll i EU som innebär att EU ska präglas av både ekonomisk och social utveckling och att denna fråga drivs aktivt.
Detta är i högsta grad en politisk fråga som kan lösas av regeringen Reinfeldt om den bara vill. Det är nu upp till Sveriges statsminister att visa i handling att han menar allvar med sitt tal om att regeringen stöder den svenska arbetsmarknadsmodellen och kollektivavtalens ställning.
Sveriges och Europas löntagare kan inte vänta. Jag kräver att regeringen agerar snabbt. Vi socialdemokrater kommer att göra frågan om löntagarnas rättigheter till en av de stora frågorna i EU-valet 2009 och i riksdagsvalet 2010.

Bättre sent än aldrig!

Reinfeldt meddelar i radiointervju idag på morgonen att Sverige faktiskt kommer att skriva under konventionen om förbud mot klustervapen i Oslo i början av december.
Lyssna till inslaget HÄR
Bra! Äntligen!
Vad man kan undra är varför beskedet kommer så sent. Alla fakta har varit kända sen länge. Sverige borde ha gått i täten, istället för som nu ansluta sig till kön i grevens tid.
Nu måste arbetet inrikta sig på att få så många länder som möjligt att ansluta sig till förbudet. USA, Kina, Ryssland och Israel är länder som stått utanför processen. Om nu Osloavtalet skrivs under av över 100 länder så ökar trycket på de stora länder som står utanför avtalet. Precis som i fallet med personminor så finns stora möjligheter att användningen av klustervapen stigmatiseras så till den milda grad att vapentypen de facto slutar användas.