Midsommar på Öland

Trevlig midsommar har jag haft.....minst sagt...
Inte mycket politik att blogga om, var i Arboga och var riksdagskandidat i onsdags. En trevlig dag var det, jag besökte arbetsmarknadsenheten, ett integrationsprojekt och avslutade dagen med att dela ut flygblad och prata politik med Arbogaborna på torget.
Fotboll tänker jag inte skriva om, men låt mig säga att jag hejar på Argentina i kvarten mot Tyskland...
Nedan en liten bildexposé över helgen som gått...

Flygbladsutdelning i Arboga

Ölandsbron, årets ljusaste natt...

Grönhögens GK, en av Sveriges två riktiga Links-banor, vid havet, sandjord, djupa bunkrar, blåsigt, kargt och alldeles fantastiskt roligt
Nöjd golfare, spelade som en kratta men glad ändå...
Öländsk sommaridyll

Camilla

Kärleksförklaring o krishantering med Olle 12 och ett halvt...

På det charmanta Kohlswa Herrgård tränade vi på krishantering häromdan. Ledningsgruppen, krisledningsnämnden och diverse administrativ personal var där och fick lära sig mer om hur vi ska jobba om en s.k. extraordinär händelse inträffar. Nyttigt och lärorikt, fast man får hoppas att vi aldrig ska behöva använda våra kunskaper. Man märker också vilken fördel vi har i en liten kommun med korta beslutsvägar och där alla inblandande känner varandra och kommunen väl.
Det fanns också en del tid för umgänge och trevligheter. På kvällen riggades fotbollsbilder på duk och vi kunde se Sverige mot Paraguay.

Jag oroade mig inför matchen av två anledningar, dels för hur det skulle gå förstås, men mest för mitt eget beteende... Jag älskar att se på fotbolls-VM i allmänhet och jag är hysteriskt engagerad när jag ser Sverige spela. Jag regrederar till 12års-åldern, skriker och gapar, pendlar mellan djupaste förtvivlan. Jag vet att det är omoget och inte passande beteende för en blivande riksdagsledamot. Men jag kan inte rå för det, jag måste leva mig in i matchen. Därför brukar jag antingen se säna här matcher i min ensamhet eller med mycket nära vänner som vet hurdan jag är (och som är likadana själva...)
Hoppas att den lilla respekt jag hade hos kommunens tjänstemän inte är helt utraderad efter matchen...
Skämt åsido, vi hade jättekul tillsammans och jublet när Freddie Ljungberg nickade (!) in målet i 88:e minuten visste inga gränser. Jag gled fram på golvet på knä, överkroppen vinklad mot taket med armarna utsträckta, överraskande vigt och en snygg målgest om jag får säga det själv...
Jag vet att fotboll är en bagatell egentligen och att det finns större problem i världen än om Sverige går vidare från gruppspelet eller inte, men just då, just där känns det som om fotboll är större än livet självt. Därför älskar jag fotbolls.VM.
Bäst hittills: Argentina, 6-0 mot Serbien, hoppas vi får en chans att spöa dem i kvarten.
Näst bäst hittills: Ghana mot Tjeckien, fantastisk fotbollsmatch, med rättvist resultat.
Lag jag hoppas minst på: Tyskland, det räcker med oförtjänta tyska framgångar i VM nu.
Mest överskattade lag; England, tveklöst.
Mest underskattade lag: Ghana
Zlatan, geni eller överbetald diva? GENI!
Roligaste namn: Bastian Schweinsteiger, Pimpong
Coolaste holländska namn (bland många): Giovanni van Bronckhorst

Go-cart och sällskapsgolf

Fredagen ägnades åt rekryteringsarbete på Kantzowska, sedan go-carting på eftermiddagen. Jag som kör tämligen passivt och försiktigt i vanliga fall fick äntligen köra som en blådåre. Det var oerhört kul. Adrenalinet formligen sprutade ur öronen. En höjdare som jag gärna gör om!
Konstigt nog fick jag grym träningsvärk efter att ha kört go-cart. Antingen var G-krafterna oerhörda eller så är jag ur form. Jag lutar åt att det var G-krafterna...
Idag spelades det sällskapsgolf på Suras golfbana. Mamma, syster, Anders Tollin och jag gav oss ut 8 i morse och hade en trevlig runda. Golf är en väldigt social sport och man hinner prata och umgås mycket på de fyra timmar man är där ute. Om det är som idag med strålande väder och trevligt sällskap så är det extra trevligt. Fick med kameran för en gångs skull också....

Tre glada golfare


Liten groda, stor golfboll...

Litet kommunalråd, stor driver...

Anna puttar lite för kort på hål 17.

Svingsekvensen nedan visar hur man dänger iväg en järn-8 140meter. Noterar nöjt att jag håller huvudet hyfsat stilla och att viktöverföringen och uppvridningen av axlarna i baksvingen ser helt ok ut. Det som oroar är att högerhandsgreppet ser alldeles för starkt ut...

Stolleprov och bortitok-förslag!

Orienterande ungar i barnkommunen Surahammar

Några reflektioner över nyhetsflödet på sistone. Vänsterpartiet har gått ut med att man vill förbjuda läxor i skolan. Snacka om att spela i händerna på Fp och andra batongpedagogikförespråkare (vilket fantastiskt långt ord jag skapade :-). Jag förstår deras resonemang, men det är ju bortitok att förbjuda läxor. Man måste lämna till professionen att tillsammans med elever och föräldrar bestämma hur man ska ha det på varje skola. Läxor bara för läxors skull är inget bra. Kunskap kan inhämtas på många andra sätt och alla barn är inte stöpta i samma form. Ett problem är att alla barn inte har möjlighet att få stöd och hjälp hemma. Ett annat problem med läxor är ju att barn blir stressade och överlastade. De behöver tid att bara vara och för att använda ett favorit-ord; man måste "tomglo" ibland också. Det diskuteras sällan, men många barn och ungdomar lägger ner massor med tid på skolarbete i hemmet och känner att de inte räcker till ändå. Den diskussionen försvinner när debatten styrs av påståenden om flumskola, värstingar, mobbing och disciplinproblem. Så ser inte skolan ut idag, inte bara så i alla fall.
Ett annat stolleprov är förslaget från djurskyddsmyndigheten att förbjuda folk att hålla häst. Ensamma hästar mår inte bra, de behöver sällskap.... Jag säger inte emot, men hallå! Vad är nästa steg? Det är synd om guldfiskar som har så dåligt minne, man kanske borde ge dem minnesträning. Syrsor blir deprimerade om ingen hör deras sång...
Några bilder från veckan som gått:

Obegriplig slogan från studenter på Kantzowska gymnasiet. Förslag på tolkningar mottages tacksamt.

Min svåger Micke på sin ögonsten, mindre politiskt korrekt almanacka...

Syster Anna och hennes ögonsten

Golfgrubbel.
Spelat Frösåker två ggr denna vecka. Fantastiska greener, snabba och rättvisa. Spelade ok idag, 33p 79 slag trots svåra vindar och rent djävulska flaggplaceringar på en del hål. Vann lagtävlingen och kom tvåa i A-klassen (50 deltagare). Tydligen hade många det jobbigt i blåsten. Svingproblemet idag var att jag pullar mellanjärn åt vänster. Går på för snabbt med handlederna och försöker styra bollen med händerna i stället för att bara svinga igenom. Det som var bra idag var puttandet, särskilt långputtar. Kämpade på bra trots problemen och slog ett par riktigt, riktigt bra drivar på bl.a. hål 4, 6 och 10. På tian hade jag bara 60 meter kvar, tänk om det kunde vara så enkelt jämt... Ser fram emot OOM kval på söndag, H35 uttagning på tisdag och DM nästa helg på Orresta.

Guld och/eller gröna skogar och pärondeal

Deltog i en debatt på högskolan idag. Temat var studenters ekonomi och studentkåren var arrangör. Deltog gjorde jag, Mikael Damsgaard (m), Andreas Porswald (mp) och Torsten Lindström (kd). Kände mig på förhand lite dåligt påläst, men det löste sig rätt bra ändå. Debatten var rätt förutsägbar, jag försvarade regeringens politik, Torsten lovade guld och gröna skogar, Andreas lovade gröna skogar och moderaten ville sänka skatterna. En liten pikant twist är att mp i Västerås och i landstinget samarbetar med borgarna, men står bakom regeringens politik på riksplanet. Jag fattar inte riktigt hur det går ihop, och förhoppningsvis gör inte väljarna det heller och kommer över till oss istället.
Efter hagelskuren på eftermiddagen så bröt solen fram och jag kunde inte låta bli att ta en bild på det fantastiskt vackra gråpäronträdet på tomten. Det brukar bära mycket frukt, och jag är inte särskilt förtjust i päronen. Intresserade kan anmäla intresse här, så kommer jag över med en påse gråpäron framåt hösten.

Mat jag minns:
London, The Grill Room februari 05, alldeles nära Picadilly Circus. En förrätt med tre miniatyrrätter, grillad pilgrimsmussla, scampi och en jordärtskocksoppa som var så god att smogen lättade för ett ögonblick.

Inskolning av nr 1242

Torsdagen och fredagen var jag på "inskolning" i riksdagen. Alla kandidater på s-riksdagslistor som har chans att komma in i höst var där (utom de som redan är ledamöter). Vi fick lära oss om hur arbetet i s-gruppen går till av Britt Bohlin, gruppledaren. Samma regler gäller i riksdagsgruppen som i vår fullmäktigegrupp. Jag höll ju i samma genomgång för vår grupp för ett par veckor sedan, och det känns tryggt på nåt sätt att känna igen sig. Björn von Sydow berättade om arbetet i kammaren, och kanslipersonalen berättade om det stöd som ledamöterna kan få av dem.
Eftersom jag var på samma utbildning för fyra år sen (då var jag sjua på listan, nu är jag trea), så var det lite av repetition. Skillnaden nu är att jag nästan kan räkna med att bli invald. Allt blir mer viktigt och på riktigt så att säga. Kul var det också att få träffa de som kommer att bli mina kollegor. En hel del känner jag redan lite smått efter mina år i kommunpolitiken och på diverse utbildningar. Men många ansikten är helt nya. Det gäller att vara en fena på nätverksbyggande om man ska lyckas som ledamot tror jag. Min pojkaktiga charm får jag lov att använda en hel del (obs ironi).
Persson kom dag två och höll ett anförande. Till skillnad från förra veckans tal så var det här ju ett internt möte och det märktes skillnad. Han var mer öppenhjärtlig och tog ut svängarna lite mer. Det är otroligt vilken skev bild man får av makthavare om man bara ser dem i 30-sekunderssnuttar på TV. Persson är mycket mer resonerande och reflekterande än de flesta tror. Vi tog sedan ett gruppfoto med honom på riksdagens trappa, och Göran passade på att ta kort på oss.
På torsdagkvällen var det mingel och muntrationer i ledamotshuset. Vi på den blivande länsbänken spelade också in en videosnutt där vi gör reklam för oss. Den blev överraskande proffsig trots små förberedelser.
Jag ser verkligen fram emot att få börja arbeta i riksdagen när valrörelsen är över. Vet ni att genom historien har det bara funnits 1241 sossar som har haft detta uppdrag. Närjag tänker på det så förstår man vilket hedervärt och ansvarsfullt uppdrag som väntar. Jag bävar dock inte utan kan inte vänta färrän det är dags.
Men först ska vi se till att vinna valet! Det är prioritet nr1!
Fyra färskingar, Olle #3, Lars Eriksson #5, Isabelle Sannerstedt #6 och bloggonautkollegan Anna Wallén #8

Pia Nilsson #4, är väldigt nöjd med vår videosnutt. Pia är från Sala och kom in som ersättare för S-E Österberg 2004. Margareta Israelsson #2, är lite mer samlad, hon är vår nestor och har varit ledamot sedan 1982.

Här är en bild på Anna W i profil...

Fotografer fotograferar fotograf Persson fotograferande kandidater.

Nog om dessa oväsentligheter, över till matnostalgin i:
Mat jag minns:
Tagliatelle med hummersås. April 2004, det var en mulen dag på Sicilien. I den vykortsvackra byn Taormina fanns Ristorante Il Ciclope. Inte särskilt snyggt inrett, udda porslinoch lite sliten bedagad atmosfär, men doften som ringlade ut från köket var förförisk.
När jag bad om lite parmesan till pastan innan jag hade smakat blev kyparen (med rätta) förnärmad och uppmanade mig med en fnysning att smaka först. Han hade naturligtvis rätt. Rätten var fullkomlig, inget behövdes läggas till eller tas bort, det var helt enkelt perfekt (och det borde ju jag ha fattat direkt...)

Pigg hundraåring visar att gladast vinner!

I helgen firade Västmanlands partidistrikt 100 år. Distriktskongressen fastställde vårt sjukvårdspolitiska program och tillväxtprogram. Göran Persson i högform talade. Trotjänare tackades med Tage Erlanders hedersmedalj. På kvällen var det fest med bl.a tonsäker (nja, kanske inte så värst...) allsångsledning av Lasse Eriksson och Ulla Persson, avskedsföreställning av Heby arbetarekommun som nu försvinner till Uppsala. Riltons vänner, vokalgrupp med unga talanger gjorde ett bejublat framträdande och Karin Karlssons tack för maten-tal var lysande. Det är roligt att umgås utanför sammanträdesrummen och det är viktigt för sammanhållningen i distriktet, för det är ju som vi brukar säga: Gladast vinner!





På uppmaning av trogen bloggläsare så inleds nu serien:
Mat jag minns
Nygrillat dilamm på Cypern i maj 05. Restaurangen hette Limelight, badorten var allvarligt ocharmig, vädret var sådär .... men.....MEN. Lammet var fantastiskt, det hade grillats högst upp på grillen i timmar. Att säga att det var mört vore en undrskattning, det bokstavligen föll isär när man skar i det. Saftigt, kryddigt och så långt ifrån kofta man kan komma.

SJ i säck och aska, Persson vs Reinfeldt rond 1 - betyg

Utsikten från konferensanläggningen Utsikten i Nynäshamn

Onsdagen och torsdagen tillbringade jag i Nynäshamn på Mälardalsrådets årsmöte. Märlardalsrådet är en sammanslutning av landsting och kommuner i fem län runt mälaren. Det är inte en församling med beslutsmakt eller en massa pengar. Det är en lobbygrupp och kanske embryot till ett framtida regionparlament. Jag gillar regiontanken och tror på att en ny nivå måste ersätta länen/landstingen. Kul har det varit i alla fall, det är väldigt givande att lära känna kommunfolk från hela regionen och man lär sig mycket.
Slutpunkten på dagen var att SJs vd, Styrelseordförande, underhållschef i mälardalen och banverkets generaldirektör kom på besök. Missnöjet med SJ och Banverket är massivt, svikna löften, spruckna tidtabeller, tåg som levereras för sent, tåg som bara funkar i plusgrader etc är vardag för oss mälardalingar. Deras läge var inte direkt lysande då de tog plats på scenen. Vi fick förklaringar till de problem som finns och fick höra vad man tänker göra åt saken. Allt är mycket logiskt och rationellt. Men vi har hört det förut! Flera gånger!
Generaldirektören på Banverket gjorde i alla fall ett starkt intryck. Man ska centralisera sina resurser, sluta konkurrera med sig själv i olika divisioner och ha inte bara rälsen utan hela resan i fokus. Bra åtgärder tycker jag, men herregud, det krävs ingen nobelpristagare för att komma underfund med det. Allt detta kunde man gjort för länge sen. En annan sak jag undrar över. Man säger att det inte finns möjlighet att sätta in fler tåg, spåren är inte månganog. Det köper jag, men varför kan man inte sätta in längre tåg så att man åtminstone får sittplats???

Bilden nedan. Pressad, minst sagt, VD på SJ visar på kurvor över punktligheten på tågen. Hans jobb skulle jag inte vilja ha... (Iofs är risken liten att någon erbjuder mig det.)


Årets första partiledarduell, här kommer Olles helt subjektiva betygssättning. Skala 1-5

Slipsval:
Persson: mörkröd, sober, lite mainstream kanske... - 4
Reinfeldt: Ukrainaorange, sticker i ögonen men drar iofs uppmärksamheten till sig... - 2

Pondusfaktor:
Persson: På vanligt hög Perssonnivå, myndig, återhållsamt kroppsspråk - 4
Reinfeldt: Svag gren för Fredde. Resonerande o trevlig, men pondus? - 2

Totalt: Persson 8, Reinfeldt 4

Självklart anser jag att Perssons är vinnare om man ser till argumenten och sakinnehållet. Tänker inte recensera detta då jag nog är rätt förutsägbar där. Jag håller med Göran, jag tycker att Fredde är ute o cyklar.
Tror också att flertalet tittare börjar få klart för sig vad de olika alternativen innebär. Lyckas vi förmedla det så kommer vi att vinna valet.

Avslutningvis en liten reflektion. Keith Richards är min idol, ända sen Ullevi 82 har jag beundrat den mannen. Han är ingen lysande förebild på många sätt. Han lever på Marlboro och Jack Daniels. Han har inte levt ett i övrigt drogfritt liv. Men. Han är så mäktigt cool. Han har producerat briljanta riff, skrivit lysande rock i 40 år. Smaka på det... 40 år!!
Nu har han gjort sig illa stackaren, jag trodde att det var en hjärtinfarkt eller att hans kropp fått nog av det hårda livet. Men nej. När Keith hamnar på sjukhus 62 år gammal så gör han det på sitt oefterhärmliga rock'n roll-sätt. Han ramlade 4 meter ner i backen när han tävlade i att plocka kokosnötter från en palm. Han ruskade av sig det och satte sig på en vattenskoter där han sen säckade ihop. Man borde bli chockad över hur en vuxen karl (eller snarare en äldre herre) beter sig. Man borde bli förfärad och tycka att han borde växa upp. Men jag bara ler och faller pladask. Keith Richards ÄR rock'n roll!

Partipiska eller lagarbete? Golfnavelskådande

I helgen var sossarna i Sura på Bommersvik.Där träffades den blivande fullmäktigegruppen för att diskutera hur vi ska jobba nästa mandatperiod. Politik är i mycket ett lagarbete. Vissa syns mer i media och är mer kända. Men det är ju så att vi är en demokratisk organisation och vi skapar vår politik i grupp. Då är det viktigt att man trivs tillsammans och att man är överens om spelreglerna. Några självklarheter som ändå är värda att formuleras när man bygger ett lag är:

• Allas röst är lika värd på våra gruppmöten, oavsett om man är ersättare i fullmäktige eller kommunalråd.
• Som fullmäktigeledamot företräder du alla medborgare i kommunen.
• Vi respekterar varandra och lyssnar på varandra
• Vi har högt i tak och ska debattera för vår sak.
• Inga frågor är för dumma för att ställas.
• Man ska undvika jävs-situationer och att tala i egen sak.
• Vi skiljer på sak och person.
• När vi inte är eniga i gruppen så är det majoritetsbeslutet som gäller som vår linje i fullmäktige.
• En del kallar detta partipiska, jag kallar det för lagarbete och demokratiskt arbetssätt för att kunna bedriva en effektiv politik. Enade vi stå, söndrade vi falla.

Idag deltog jag på en debatt med Elisabet Bäck, chefredaktör på vlt. Lärarförbundet hade bjudit in och temat var medias bild av skolan. Samtalet var givande och jag tror att åhörarna var nöjda. Jag sa bl.a att jag tycker att skoldebatten riskerar att bli förenklad och polariserad när man bara diskuterar symbolfrågor som framförallt folkpartiet för fram. Att konfiskera mobiltelefoner, anmäla muslimska elever till SÄPO och att flytta mobbare till andra skolor är inte det som är skolans viktigaste frågor. Man kan inte med enkla lösningar lösa komplicerade problem. Vi måste låta proffessionen (lärarna) sköta det de är experter på, och inte detaljstyra skolan som politiker. Jag tycker också att det är lite sorgligt att media oftast fokuserar på det som är avvikande och dåligt, istället för att visa en mer nyanserad bild av sveriges största rbetsplats skolan. Jag och Elisabeth var överens om mycket och har förståelse för varandras olika roller. Jag skulle tycka det vore roligt att få debattera skolpolitik med en motståndare också. Varför inte en folkpartist..

Sommaren har kommit också, underbart är det minst sagt...

Har inköpt slipade solbrickor nu , har efter oerhörd vånda valt båge. Nackdel med singellivet är att man inte har smakråd, utan måste bestämma helt själv. Bifogar bild på det vågspelet också.

Stycket nedan är mest för egen del. Om du är anti-golfare så hoppa över det. Om du vill få inblick i en singelhandikappares vedermödor med världens svåraste sport så läs gärna vidare..

Äntligen! Golfbanan är öppen och jag har inlett säsongen med en otippad formtopp.

73 slag brutto, 69 netto i söndags och en eagle på hål 17 lovar gott inför fortsättningen. Drive ca 260 m, järnsexa 150m över en grandunge och en sänkt sexmeters uppförsputt. Tänk om det kunde vara så enkelt varje gång... 35 slag på första nio ikväll med kass puttning, 9 birdieputtar och bara en i hål. Dagens slag var en järnsexa från ca 155 meter på hål fyra, svag motvind, över vatten, upp på greenen till ca två meter från hål. Missade eagle-putten hårfint till höger. Enda svingproblemet är att jag tappar ut en del drivar till höger. Om jag startar svingen med händerna istället för höften och håller emot bättre med högersidan så ska nog det ordna sig också. Siktproblemen från gårdagen är borta, men jag måste se till att vara noggrann med uppställningen inför varje slag. Bunkerslagen är som vanligt darriga i början av säsongen, toppar alldeles för ofta. Puttrutinen känns stabil, men de rackarna rullar inte i. Jag skyller på dåliga greener och inbillar mig som vanligt att jag är en strålande puttare. Tror man tillräckligt mycket på något så blir det sant till slut.

Första maj, första maj, varje sliten kavaj blir en mantel av strålande guld

Majtal får man hålla som riksdagskandidat minsann. Två stycken i år. I Skinnskatteberg och hemma i Sura. Nedan följer talet i Skinnsberg. Det i Sura är lite kortare. Folk är vana vid min röst här redan, så jag vill inte plåga dem för länge ;-)

Kamrater, mötesdeltagare
Det är en stor ära för mig att få komma hit till Skinnskatteberg och få hålla ett anförande på första maj.
Här tillbringade jag min barndoms somrar. På familjens sommarställe i Uttersberg.
Mina associationer när jag tänker på Skinnskatteberg är att plocka smultron i Smaltorp och att sitta på ängen nedanför kyrkan och lyssna på körsång.
Nåt annat jag kopplar till Skinnskatteberg är att vi Socialdemokrater är starka här. Det är ju bara här och i min hemkommun Surahammar som vi har egen majoritet. Det ska vi vara stolta över och se till att vårda.
För det är ju som Bamse säger, om man är stark måste man vara snäll också.
Första maj är arbetarrörelsens högtidsdag. En dag då vi tillsammans går ut och visar vad vi står för. En dag då vi går ut och berättar vad vi vill åstadkomma.
Ett år som i år är det särskilt viktigt. Det är valår och det är mycket som står på spel.
Jag har grunnat på vad jag ska tala om. Det finns så mycket som man skulle kunna ta upp. Jag har fastnat för tre saker.
1 Hur har vi det i Sverige idag
2 Valets viktigaste fråga – arbetslöheten.
3 Ett val mellan två olika Sverige.

Låt mig börja med hur det ser ut i Sverige idag.
Förra valet hade vi en paroll som jag tycker kunde vara vår ständiga slogan.
Stolt men inte nöjd. Den är jättebra, och låt mig säga något om hur jag ser på det:

Vi har tillsammans under ett sekel byggt upp ett välfärdssamhälle som är unikt i världen.
Jag kom nyligen hem från en resa till Brasilien.
Där är jag inblandad i ett biståndsprojekt i Sao Paolo som drivs av Palmecenter.
Jag fick möjlighet att träffa en massa människor där. Både förtroendevalda och vanliga Svenssons. Man ska komma ihåg att Brasilien är ett land med extrema klassskillnader.
De fattiga är fattigare än man kan föreställa sig. De rika är ofantligt rika.
De fattiga bor i plåtskjul i gigantiska slumområden, utan rinnande vatten och elektricitet. De rika bor för sig bakom taggtråd i särskilda bostadsområden med egna vakter. Kriminaliteten är hög och otryggheten är vardag.
Utmaningarna för arbetarpartiet som har makten där är enorma.
När jag berättar om hur vi har det i Sverige, och beskriver vårt samhälle är det nästan så att folk tror att man ljuger.
Föräldraförsäkring för alla? 80%iga ersättningar om man är sjuk eller arbetslös? Ingen inflation? Avgiftstfria universitet? Skojar ni?
För dem är Sverige ett ofantligt rikt land. En fråga jag fick flera gånger var: Vilka problem har ni egentligen? Jag förklarade att arbetslösheten är alldeles för hög och att vi måste säkra kvaliteten i den offentliga sektorn. I det sammanhanget kändes våra problem futtiga.
Men det är de ju inte – för oss. Vi är inte färdiga, vi vill göra mer!
Man kan ju tro att man bara är tacksam över allt vi har när man kommer hem från en sådan resa. Att man blir uppgiven då man ser de bojor som håller fast den fattiga befolkningen i sitt grepp. Men NEJ! Mitt bestående intryck.är inte bara det.
Jag tar mest av allt med mig den vilja och den glädje jag såg där. Den vilja man har att förändra sin verklighet. Den entusiasm och glädje som finns bland folk som ser en möjlighet till en bättre värld. Man tror att man kan bryta sig loss ur sina bojor. Man tror man kan skapa en bättre framtid tillsammans.
Även vi har våra bojor som håller oss i sitt grepp.
En boja är uppfattningen att det var bättre förr och att allt bara blir sämre. Det spelar ingen roll vad man än gör och säger, det går åt pipan i alla fall. Det är alltid nån annan som bestämmer, jag har ingen makt över mitt liv.
Det stämmer inte! Vi har det bättre nu än någonsin på många sätt. Det spelar roll om man engagerar sig. Framtiden bygger vi nu, den blir inte till av en slump och vi kan förändra den om vi är många som arbetar tillsammans.
En annan boja vi har är håglöshet och jantelagen. En håglöshet som hos en del unga gör att de inte vågar ha några mål. En håglöshet hos oss vuxna som gör att vi inte törs prova nya saker, utan vill bara ha det som det alltid har varit.
En håglöshet som gör att visionerna blir små, idéerna få och där folk som brinner för något blir utbrända.
Denna håglöshet kombinerad med jante-lagen är bojor som håller oss nere.
Men det behöver inte vara så.
Vi kan bryta våra bojor.
Vi behöver inte låta jantelagen styra oss.
Det kan bli bättre sen än förr.
Jag säger det igen. Framtiden blir inte till av en slump. Vi bygger den tillsammans, här och nu. Bara om vi arbetar tillsammans så kan vi bryta våra bojor.
Då kan vi krossa jantelagen som håller oss tillbaka.
Då kan vi våga drömma lite större drömmar, då kan vi måla framtiden i gladare färger.
Då kan vi brinna tillsammans för saker utan att bli utbrända.
Detta är också politikens uppgift. Och politik är här och nu, tillsammans.

Nu tänkte jag tala en del om det som jag tror kommer att bli valrörelsens största fråga.
Arbetslösheten.
För oss socialdemokrater är den fulla sysselsättningen målet.
Så har det alltid varit och så kommer det att förbli.
Om människor känner att man har en uppgift och att de gör nytta så växer man som människa. För nya invandrare är ett arbete det absolut bästa sättet att komma in i samhället.
Utanförskapet som arbetslöshet innebär är inte bara ett samhällsekonomiskt problem.
Bakom varje siffra i statistiken finns en människa som behöver känna sig behövd.
En människa som kan och vill bidra med sitt för att bygga ett bättre samhälle.
Att få fler människor i arbete är oerhört viktigt.
Vi socialdemokrater är inte nöjda förrän vi nått målet om full sysselsättning!
Vad går vi då till val på? Vad har vi gjort för att bekämpa arbetslösheten?
Här kommer några exempel:
Sedan 1994 har 300 000 fler människor ett arbete att gå till. 40 000 färre är beroende av socialbidrag.

Det går bra för Sverige. Tillväxten är hög. Fler nya jobb annonseras ut. Varslen om uppsägningar minskar. Sysselsättningen ökar. Och arbetslösheten minskar.
Människor som blivit arbetslösa ska snabbt få hjälp att komma tillbaka till arbete. I höstas presenterades ett sysselsättningspaket. Det ger 55 000 jobb, utbildnings- och praktikplatser.
Bland satsningarna som presenterades i höstas fanns 20 000 plusjobb. Plusjobben är inte bara ett sätt att minska långtidsarbetslösheten, utan också höja kvaliteten inom offentlig sektor.

Fler och växande företag är grunden för vår välfärd.
Antalet nystartade företag är det högsta på 20 år.

Vi sänker arbetsgivaravgiften för egenföretagare som gör sin första anställning.

Vi satsar två miljarder kronor under en tioårsperiod för att öka tillgången till riskkapital.

Vi satsar på forskning och utveckling i de små och medelstora företagen.

Med ökad konkurrenskraft, fler och växande företag blir jobben fler.

Vi satsar på att bygga ut högskolan så att fler får en högre utbildning. På det sättet kan vi fortsätta stå starka i en globaliserad ekonomi.
Vi ska konkurrera med välutbildad arbetskraft och schysta regler på arbetsmarknaden. Inte med låga löner och sämre trygghet för de som arbetar.

Det här är vad vi går till val på.

Vad är då alternativet? Valet i höst står mellan två helt olika Sverige.
Det ligger inte för mig att tala illa om andra partiers politik. Jag vill berätta vad jag står för och vad vi sossar vill göra.
Men valet i höst står faktiskt mellan två Sverige. Ett socialdemokratiskt Sverige, eller ett som styrs av en högerpakt.
Moderaterna har ju som ni vet insett att den politik de torgfört i många år var helt fel.
De har ändrat sig minsann. De är det nya arbetarpartiet. De säger sig stå för något nytt i svensk politik. Tror ni på det? De lägger fram förslag och sen när folk blir förbannade, drar de tillbaka förslagen. Det är som att boxas med en skugga. Man står inte upp och tar fajten. Man fegar ur. Det gör inte vi!
Jag tror att bakom taktiken och duckandet så är det samma gamla moderater som vanligt. Moderater som står på näringslivets sida. Ett skattesänkarparti på de starkas sida.
Moderaterna har kanske har blivit lite smartare rent taktiskt. De har förstått att folk inte vill ha deras gamla politik. Så de slår in sin gamla politik i nytt presentpapper och hoppas att ingen märker nåt. De saluför sig nu som de nya moderaterna. De kallar sig för det nya arbetarpartiet. Men om man tittar på de förslag de lägger känner man igen sig. Det är samma gamla moderater som vanligt.
De vill på sikt sänka skatterna med 250 miljarder. Det kommer att märkas i offentlig sektor.
De vill inte vara med i satsningen på plusjobb. Tror ni att det kommer att göra det lättare för långtidsarbetslösa att få jobb?
Moderaterna vill att ersättningen i A-kassan ska sänkas till 65%. De tror att männskor blir mer benägna att söka jobb då. Hungriga vargar jagar bäst, verkar de tro. Jag tror inte på det. Jag tror att trygghet är viktigt. Att trygghet gör att människor vågar. Jag vill inte ha ett sverige där hungriga vargar konkurrerar med låga löner för att få ett arbete.
Moderaterna är ju vår huvudmotståndare, det är de som kommer att styra i högerpakten. Vi har ett val att göra i höst.
Ett val mellan ett rött eller ett blått Sverige.
Ett val mellan trygga människor som vågar i en föränderlig värld eller hungriga vargar och lönedumpning.
Ett val mellan en stark gemensam sektor för vård, skola och omsorg eller skattesänkningar på 250 miljarder.
För mig är valet lätt. Jag tror att vi kommer att lyckas i valet i höst. Det gäller bara att vi visar på alternativen. Då kommer människor att rösta på oss, det är jag övertygad om.

Nu har jag talat om mina tre saker. Låt mig sammanfatta:
Sverige idag är ett unikt välfärdssamhälle. Vi är stolta men inte nöjda. Det finns bojor som vi kan bryta om vi arbetar tillsammans. Framtiden blir inte till av en slump, vi skapar den här och nu.
Arbetslösheten är valets viktigaste fråga. Full sysselsättning är målet. Arbetslösheten sjunker, men vi är inte nöjda förrän målet är nått. Trygghet och den svenska modellen står vi för. Inte lönedumpning och att hungriga vargar jagar bäst.
Alternativen i höst. Ett socialdemokratiskt Sverige eller ett högerstyrt Sverige. Vi måste samtala med så många vi hinner fram till valet i september. Vi måste beskriva det Sverige vi vill ha. Vi måste beskriva alternativet.
Lyckas vi med det, då kommer vi att vinna valet.
Jag vill avsluta med en uppmaning
Gå och rösta den 17:e september!
Din röst spelar roll!

Sköna maj välkommen!

Fick äran att hålla det årliga vårtalet i Surahammar vid valborgsmässoelden. Massor med folk och glad stämning även om elden hade svårt att ta sig riktigt. Det tjusiga fyrverkieriet fick nog mer uppmärksamhet än mitt tal, men jag fick folk att hurra ordentligt för våren i alla fall.
Nedan följer talet:
"Nu är den här igen, våren, äntligen!
Precis som varje år blir vi överraskade och säger till varandra: Oj så plötsligt! Redan? Och vad ska jag ha på mig?
Nu lämnar vi en ovanligt lång och kall vinter bakom oss.
Sällan har det väl känts så härligt att möta ljuset och värmen igen.
Varje år lovar jag mig själv att jag skall passa på att njuta av de här veckorna när det börjar blomma och grönskas, och som vanligt upptäcker jag att det går alldeles för fort!
Scillan som snart breder ut sig på slänten från kyrkan – som en blå våg ner mot Hovgårdsgärde. Gå dit och titta i morgon! Inte om en vecka när du får tid! Ta till vara den här tiden, den försvinner fortare än du anar.
Nu står vi här som vanligt vid brasan och kan njuta av att kören sjunger de härliga gamla sångerna som alla andra år.
Vi hör melodierna och känner nästan hur vinterkylan försvinner när värmen från elden strålar omkring oss.
Men lyssnar vi på texterna? En hel del är rätt föråldrat och nästan obegripligt för nutidsmänniskan. Men det finns en del pärlor som förtjänas att läsas sakta, till exempel den här:

Se hur de silvrade bäckarna små hoppa och slå
Hoppa och slå vänliga armar kring tuvor och stenar!
Se hur det spritter i buskar och grenar
av liv och av dans, av liv och av dans
I den härliga vårsolens glans, uti vårsolens glans.

Eller den här:
Himlen ler i vårens ljusa kvällarsolen kysser liv i skog och sjö

Så här på våren finns det sannerligen mycket att njuta av och glädjas åt. Det känns som att vakna till liv och börja på ny kula efter vintern.
Så njut av våren och värmen. Njut av att bo i det fagra Surahammar. Men lite eftertanke skadar aldrig. Det som vi har här kan vi inte ta för givet.
Jag har nyss kommit hem från en resa till Brasilien och ett biståndsprojekt där.
Där är det inte givet för alla att får mat varje dag.
Där kan man inte i lugn och ro promenera hem på kvällen utan att känna sig otrygg.
Där finns skillnader mellan fattiga och rika som vi inte sett i Sverige på 100 år. Jag tror att det är nyttigt att påminnas om hur bra vi faktiskt har det här. Det är en ynnest att få bo och leva i Sverige, jag önskar att vi kunde vara lite mer tacksamma och inte ta allt vi har för givet.
En liten blick på nyhetsprogrammen och en liten gnutta eftertanke ger oss ett nyttigt perspektiv. Krig, svält och förtryck finns runt om oss och världen är mindre än man tror.
Eftertanken får oss att se hur bra vi ändå har det och vi ska skatta oss lyckliga som får säga vad vi vill och har ett samhälle som rymmer alla.
Men trots allt:
Det finns så mycket att glädjas åt och jag tycker att vi sådan här kväll skall kosta på oss att göra det. Njut av allt som börjar grönska, av herrgårdsparken, körsången och fyrverkeriet!
Gå sen hem i vårkvällen och var snälla mot er själva och varandra!
Låt mig avsluta med ännu ett citat ur en vårsång, den som vi skall få höra sist i kväll:

Hör med tacksam tunga
Tusen fåglar sjunga
Liksom vi, liksom vi:
Välkommen sköna Maj! Välkommen sköna Maj!

Och till sist Ett fyrfaldigt leve för våren – den leve
Hurra hurra hurra hurra!"

Back from Brazil

Varit en dålig bloggare en tid. Har varit på resande fot. Ett biståndsprojekt i Brasilien som jag är inblandad i. Västmanlands och Örebros partidistrikt samverka med Palmecenter för ett projekt i Sao Paolo. Där så utbildas kommunalanställda i demokrati och organisationsfrågor. Projektet är ett partistödsprojekt där syftet är att stärka den demokratiska utvecklingen i Brasilien. Problemen där är gigantiska. Klyftorna är nästan ofattbara. De fattiga är ofantligt många och fast i olidliga förhållanden. Ändå är utvecklingen med myrsteg på väg åt rätt håll. Och tron på att det går att förändra framtiden spirar hos fler. Lula som är den förste folkvalde presidenten med arbetarbakgrund (han var fackligt aktiv på Scanias fabrik i Sao Paolo på 80-talet) har en oerhörd press på sig. Besöket var mycket givande och vi kom att möta många intressanta människor. Nedan följer lite bilder därifrån.

Glada barn på en skola vi besökte i Jandira, Sao Paolo, där har man börjat med ett skolmatsprojekt i ett fattigt bostadsområde. Skolmat är inte nåt som är givet som här.

Besök på en särskola i Sao Paolo. Engagerade lärare gör ett fantastiskt arbete med sina elever. 8 lärare på 60 barn.

Roque da Silva och Sonia Cunho, fullmäktigeledamöter i Osasco. De berättar om ett bostadsbyggnadsprojekt som gett drägliga bostäder till 6000 människor som annars skulle ha fått bo i kåkstäder. Kooperation och att arbeta tillsammans med ett gemensamt mål gör att man kan bryta fattigdomens bojor.

Fotbollen är obegripligt stor i Brasilien. Ronaldinho är den store hjälten, Här blickar han ut över en kåkstad. Nästan så att man kan unna brassarna att vinna VM i sommar. Men bara nästan...